Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

g.m. Alfred Koechlin, ordförande för "Les Femmes de France"

Fredag d. 6 April 1877. 6. huhtikuuta 1877
Efter dinern [middagen] förgegående dag skaffade sig Edelfelt ett par fina handskar, lånade chapeau claque av Rafael Hertzberg och lät bränna sig i håret; han tog omnibussen till Pont de l'Alma som låg längre bort från Triumfbågen än han trodde; han fick således gå en god bit i sina trånga balskor till Avenue de la reine Hortenze där Alfred Koechlins hôtel var grannt upplyst; Madame Emma Koechlin hade ett distingerat utseende och satt i antichambren; hon är så van världsmänniska att hon genast kom i håg Edelfelt fastän hon aldrig träffat honom; hon talade, i en ofta avbruten konversation, om Gustaf Philip Armfelt; Monsieur Koechlin frågade genast om Edelfelts tavla, och gratulerade honom för att den blivit antagen; Edelfelt räknade gästerna till cirka 200.
Hôtelet är makalöst fint (tro inte att det är ett värdshus, här säger man ju hôtel de la reine Isabella, hôtel de Stuart – Alexandra Edelfelt kanske mera tycker om ordet palats); från trappan kommer man in i en antichambre i venetiansk renässansstil; därefter följer ett kabinett som kunde kallas galleri, där man hittar Léon Bonnats porträtt av Madame Emma Koechlin, tavlor av Gustave Jundt, Jean-Joseph Benjamin Constant, Charles-François Daubigny, Camille Corot, Alexandre-Gabriel Decamps, Alberto Pasini; salongen där det dansades är ljusblå med guld i Louis XVI-stil; i matsalen, där buffetten serverades, fanns en kamin som överst hade Koechlins och Schwartz (fruns) vapen; på kaminlisten stod: Fumus patriæ alieno igne lucentior est (Fosterlandets härd strålar klarare än den främmande elden), vilket syftade på att familjen övergett Elsass sedan det blev tyskt; väggarna var beklädda med blommor; från matsalen kom man in i ett orientaliskt galleri med kinesiska gudabilder.
Far och son Koechlin talade då och då med Edelfelt, som i övrigt mest spankulerade och tittade in till buffetten där han åt glass, drack choklad och åt en sandwich; halv två begav han sig hem; det var roligt att se en fin bal; Monsieur Alfred och Madame Emma Koechlin var artigheten själv; han blev inte presenterad för fröken Florence Koechlin, fastän han såg henne på dansgolvet.
Nyårsaftonen 1877 31. joulukuuta 1877
Edelfelt borde gå till Koechlins; Gustaf Philip Armfelt har skrivit till dem att Edelfelt varit sjuk men är frisk igen.
Paris den 1sta Januari 1878. 1. tammikuuta 1878
Edelfelt klädde på sig i lugn och ro och drack sin choklad innan han och Pierre Petit Gerard lämnade ett kort hos Gueldrys och fortsatte till Bourgains; de kom samtidigt med charbonneren [kolaren] och tvätterskan men bjöds till frukost en timme senare; där var också en äldre, litterär och "något emanciperad" fru; därefter kastade Edelfelt in ett kort till fröken Bertha Levin på vägen till Runebergs; han höll på att komma in i ett längre resonemang om kvinnans emancipation med Walter Runebergs svägerska, fröken Betty Elfving, en "förtorkad, beskedlig gammal piga"; hon har samma devis som fru Lina Runeberg "rätt är rätt"; Edelfelt fick skynda sig därifrån för att lämna ett kort hos Koechlin; då han kom hem fann han Alexandra Edelfelts brev och Julius Lindfors telegram.
Paris d 24 Jan 78. 24. tammikuuta 1878
Föregående dag hade Edelfelt efter visiten hos Austins tänkt gå till Koechlins, men han blev förhindrad av ett förfärligt regnväder.
Paris d. 26 febr. 78 26. helmikuuta 1878
Som Alexandra Edelfelt vet är Edelfelt bjuden på bal till Koechlins den 4 mars; för tillfället får han lov att "ro ut med en louis d'or" [lusidor, franskt guldmynt] till en chapeau claque [hopfällbar cylinderhatt].
Paris d. 12 maj 78 12. toukokuuta 1878
Gustaf Philip Armfelt har anlänt; Edelfelt tog emot honom tillsammans med Gunnar Berndtson, som ordnat rum åt honom på Hôtel Montesquiou; "gubben" flyttade ut följande dag för att det var för dyrt; Armfelts toalett är mera sans façon än i Helsingfors; Edelfelt förvånade sig över att Armfelt tågade med sin nedfläckade rock och halmhatt till Koechlins; de åt middag med Herman Frithiof Antell; på hemvägen diskuterade Edelfelt och Berndtson Antells taktlöshet; Antell som är rik hade beställt in buteljer utan att fråga de andra, men de hade ändå måst dela på kostnaderna; Edelfelt begår hellre en dårskap än syns småaktig och betalar därför utgifter som övergår hans tillgångar; Edelfelts far hade ett generöst och liberalt sätt och även om det är vanvett att vara så skänker Edelfelt alltid sina sympatier åt dem som är "large" [storsint] i såväl penningaffärer som idéer.
Paris d. 20 maj 1878 20. toukokuuta 1878
Madame Emma Koechlin är intagande; hon är lång och mager med ett sjukligt men intressant utseende; hon är yngre än 40 år men har kritvitt hår och är sedan [tysk-franska] kriget alltid sorgklädd, vilket klär henne; hon lovade bjuda Léon Bonnat på middag och samtidigt bjuda Edelfelt för att bättre lära känna honom.
Gustaf Philip Armfelt svettas men trivs; som Alexandra Edelfelt vet är han ofantligt sparsam och har ordnat sitt liv mycket billigt; han äter hos Koechlins, promenerar eller tar omnibus (aldrig vagn) och kan således stanna längre än de flesta andra med samma resekassa.
Edelfelt var med Gustaf Philip Armfelt på frukost hos Koechlins, där var också gamla fru Koechlin, professorn vid Arts et Métiers Treilhat med son som är ingenjör, deputerad från Vesoul Monsieur Alphonse Noirot, tre av unge Raymond Koechlins kamrater; Edelfelt satt mellan Monsieur Noirot och fröken Florence Koechlin, som han lett till bordet.
Mademoiselle Florence Koechlin är söt och lång som far och mor; med tanke på hur mycket hon fått lov att vara med är det egendomligt att hon inte blivit mera kokett och bortkrånglad; hon, Edelfelt och Monsieur Alphonse Noirot kom in på långa resonemang om allt från Japan (den japanska avdelningen på världsutställningen är obeskrivligt vacker) till Voltaire.
Paris d 25 maj 1878 25. toukokuuta 1878
Edelfelts tavla såg lite grådaskig ut och storleken är illa vald för Salongen; han ångrar att han inte gjorde figuerna i naturlig storlek; svenskarnas komplimanger var ganska klena och officiella; kamraterna, Monsieur Augustin Moreau, Émile Vernier, Thierion d’Avançon, samt Alfred Koechlin med fru och dotter såg däremot ut att mena vad de sade; huvudanmärkningarna riktas mot hertigens ställning, han står för nära kistan.
Paris d 4 Juni 1878. 4. kesäkuuta 1878
Sedan senast har Edelfelt än en gång varit på frukost hos Koechlins; även denna gång satt han bredvid Florence Koechlin; han känner sig dragen till Madame Emma Koechlin, som har något fint och värdigt i sitt väsen och är betydligt överlägsen sin man; de är enkla att vara med och man känner sig snabbt hemmastadd.
Paris d. 16 Juni 1878 16. kesäkuuta 1878
Edelfelt skall på visit till Koechlins; Monsieur Alfred Koechlin har lovat fråga Léon Bonnat om Edelfelts tavla.
Paris midsommardagen 1878. 24. kesäkuuta 1878
Av Gustaf Philip Armfelt har Edelfelt hört att Florence Koechlin är förälskad i en ung skulptör, vars far har gjort en förfalskning eller ett motsvarande fult sträck, vilket lett till att de unga två inte kan få varandra; häromdagen såg hon honom på Salongen och var nära att få "dåndimpen"; Edelfelt tycker att Madame Emma Koechlin är den trevligaste av dem alla; hennes yttre anslår, men det finns också en "disitinction" och finess i hennes sätt och väsen, vilken hennes make saknar.
Samma dag som den stora militärrevyn var Edelfelt, Gunnar Berndtson och Gustaf Philip Armfelt bjudna på middag hos Koechlins: Léon Bonnat hade fått förhinder, men där var också Jean-Jacques Henner, Jean Benner, Joseph Mezzara, Louis-Frédéric Schützenberger, en doktor Tourant och en Madame Cazeau; Edelfelt fick även denna gång sitta bredvid Mademoiselle Florence Koechlin.
Koechlins beklagade att Edelfelt inte fått medalj; Jean-Jaqcues Henner, som är medlem i juryn, sade att Edelfelt varit nära, det behövdes minst 11 röster, Edelfelt hade fått 9; Henner sade senare att de speciellt fäst sig vid Klas Flemings lik och uttryckena; Edelfelt tröstas av att spanska målare som Martín Rico och Santiago Arcos, eller Józef Chełmoński aldrig heller fått någon belöning; Edelfelt blir allt mer övertygad om att det är svårare för utlänningar än för fransmän att klara sig bra; Edelfelt tror inte att han fått 9 röster, i så fall borde han ha fått en mention honorable [hederomnämnande]; Pietro Krohn var klokast då han frågade Edelfelt om denne ansträngt sig till det yttersta med tavlan – nej; därför skall Edelfelt nästa gång göra bättre; Krohn har obegränsat förtroende för Edelfelts förmåga, men ger inte mycket för hans energi.
Paris d. 9 Juli 1878. 9. heinäkuuta 1878
Edelfelt var på visit hos Koechlins, där bara frun var hemma; hon hade åter varit på Salongen och sade sig vara "furieuse" [rasande] över att Edelfelt inte fått något; hon ville köpa skissen till Gustaf Philip Armfelts porträtt; de ville ge skissen till Gustaf Philip som ett minne av hans tid i Paris; Edelfelt svarade att det inte lönade sig att köpa skissen men att han skulle hämta den åt dem.
Edelfelt har sänt urklipp ur kritiker, bland annat två skamlösa; omdömet i le Temps förmildras av att kritikern inte heller skonar de andra; Edelfelt sänder ändå sitt kort till dessa herrar; Madame Emma Koechlin var också ledsen över kritiken i le Temps, men gladde sig över att Edelfelt överallt nämns tillsammans med de bättre; kritikern erkänner vissa förtjänster, det han går åt är det Delarochiska i kompositionen, detsamma gör han med Lucien-Étienne Mélingue.
Lennart Reuterskiöld vill att Edelfelt kommer så ofta som möjligt och vill bilda en liten krets med honom och Gustaf Cederström; Cederström vill att Edelfelt tar en ateljé i samma hus som han, men hyran är för hög; det vore nära till Koechlins, Madame Jacquinot, Reuterskiöld och målarkolonin med Mihály Munkakcy; hos Edelfelt är det ljuvt gott, men entréen är så förfärlig att han inte kan be någon hederlig människa komma dit in.
Madame Emma Koechlin var uttröttad av att ha främmande; en bekant familj Jolibois från New York hade kommit för att se expositionen [världsutställningen] och bodde hos dem; det var tröttsamt att hålla dem sällskap, tala engelska och höra på den amerikanska fruns reflektioner om Louvren, Vendômecolonnen och Boulogneskogen.
la Vallée d’Aulnay (près Sceaux) d. 16 Juli 1878. 16. heinäkuuta 1878
Fru Emma Koechlin har skrivit att hon vill se Gustaf Philip Armfelts porträtt innan hon lämnar Paris den 23 [juli] och frågar priset; Edelfelt vill helst ge det till Koechlins eller Gustaf Philip, då skissen som gjordes på några timmar inte egentligen har något penningvärde; Edelfelt förde dit porträttet idag, men de var inte hemma.
Paris d. 22 Juli 1878 22. heinäkuuta 1878
Madame Emma Koechlin har skrivit många brev angående Gustaf Philip Armfelts porträtt; hon funderar på att ge skissen till sin man som födelsedagsgåva och vill veta priset; Edelfelt tror han begär 200 francs för arbetet som tog 4 till 5 timmar; Pietro Krohn rådde honom först att begära 300 francs, men ändrade sig med tanke på att det kunde löna sig att hålla sig väl med Koechlins.
Paris d. 23 Juli 1878 23. heinäkuuta 1878
Edelfelt har blivit bestulen medan han simmade i Seinen; Edelfelt hade velat gå till "Henri IV" men Eljert Mobeck menade att det gick bra med första siminrättning; på morgonen hade han fått 200 francs av Madame Emma Koechlin, varav tjuven stal 100 francs från Edelfelts badhytt; polisen hade inte mycket hopp om att få tag på tjuven; Alexanda Edelfelt kan begripa att Edelfelts och Mobecks kväll var förstörd.
Det ledsamma är att Edelfelt velat låna 20 francs av Schou fram till att han fick betalt av Madame Emma Koechlin; Schou hade bara en 100 francs sedel, som Edelfelt nu måste betala tillbaka.
Paris d. 16 Januari 1879. 16. tammikuuta 1879
Edelfelt skulle gå med Gustaf Philip Armfelts matta till Koechlins, då Carl Mannerheim överraskade honom; Mannerheims ishavsfiskeaffär hade fört honom hit från Petersburg.
Hugo Schultén umgås ivrigt hos Koechlins.
Nu åker Edelfelt till Koechlins, fru Linders sömmerska och Madame Fonteneillat.
Paris d 22 Jan. 1879 22. tammikuuta 1879
Edelfelt var på visit hos Alfred Koechlin, som sade att porträttet av Gustaf Philip Armfelt haft stor succé; Madame Emma Koechlin vill att Edelfelt målar ett porträtt av hennes man, som en pendant [ett par] till Léon Bonnats porträtt av frun; Koechlin hade redan skrivit en skriftlig beställning men tyckte de skulle återkomma till saken i april, om Edelfelt för tillfället var upptagen med en tavla till Salongen.
Paris d 20 febr. 1879. 20. helmikuuta 1879
Edelfelt har behändigt sluppit undan visiten hos Koechlins; Berndtson var där en dag men de var inte hemma; han lämnade sitt eget och Edelfelts kort åt betjänten.
Annandag påsk 79. 14. huhtikuuta 1879
Edelfelt skall på middag till en schweizisk Madame Baumgarten, där Hugo Schultén bor; hennes dotter ger lektioner åt Alfred Koechlins yngre son och därigenom har Hugo Schultén kommit i kontakt med Koechlins.
Paris d. 23 23. toukokuuta 1879
Edelfelt har träffat Alfred Koechlin, som inte har tid att sitta för porträttet förrän i höst; han har varit strängt upptagen sedan han blev maire [borgmästare] i åttonde arrondissementet; i juni far han på affärsresa till Ryssland; han och frun tyckte om Edelfelts tavlor på Salongen, det enda som saknades var effekten; för Salongen fordras "petarder" [smällare], fyrverkerier som slår folk med häpnad; finess och karaktär är inte det främsta villkoret för att någonting skall ta sig ut i detta "konstens Babylon".
På söndag skall Edelfelt på frukost hos Koechlins med Gunnar Berndtson, Hugo Schultén, några deputerade och arkitekten Treilhat.
Paris d. 27 maj 79. 27. toukokuuta 1879
Mademoiselle Florence Koechlin håller för närvarande på med skulptur, men har inte övergett teckningen, och är alldeles passionerad för de sköna konsterna; Koechlins komplimenterade Edelfelts flit och tyckte han kommit med mycket under året; kanske hade det varit bättre att producera färre, men bättre, saker.
Paris d 9 Dec. 1879 9. joulukuuta 1879
Alexandra Edelfelt må tro att ett vargaväder som detta ställer till åtskilligt spektakel där man inte är förberedd; han tycker parisarna är dåligt förberedda fastän de regelbundet har både köldgrader och snöväder; Edelfelt har varit mycket i rörelse; han har varit hos Koechlins två gånger utan att träffa dem hemma; han har besökt Gustave Courtois, Pascal Dagnan, Gustaf Cederström, Adolf von Becker och Walter Runeberg.
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30. joulukuuta 1879
Edelfelt vet inte om han kommer att göra porträttet i likhet med Léon Bonnats; frun vill hellre ha det i halvfigur; då Edelfelt sade åt Alfred Koechlin att det kommer att bli svårt att tävla med Bonnat fick han till svar att hans porträtt av Gustaf Philip Armfelt ses som ett riktigt mästerverk.
Paris d. 8 januari 1880 8. tammikuuta 1880
Följande dag ska Edelfelt till Alfred Koechlin och börja på porträttet; herr och fru Koechlin vill inte ha en pendant [ett par] till Léon Bonnats porträtt; Edelfelt ska vara där halv 9 på morgnarna; det blir svårt att komma igång så tidigt, först stiga upp, dricka kaffe i ateljén, ta tramway'en som behöver 20 minuter för att komma till Arc de triomphe.
d. 14 Jan. 1880 14. tammikuuta 1880
Alfred Koechlin är mycket förekommande, likaså frun och fröken; de diskuterar ofta porträttet, som blir stort, det vill säga med båda händerna; Edelfelt försökte göra det nere i det orientaliska galleriet, men fonden blev för brokig och skrikande.
Paris d. 18 Januari 1880 18. tammikuuta 1880
Edelfelt hade till en början ett bråk [besvär] med ställningen; de rådfrågade fru Emma Koechlin, Mademoiselle Florence och sonen, som bland 10 skisser valde en där Alfred Koechlin sitter i sin arbetsstol med morgontidningen i handen.
Edelfelt tänkte att Alfred Koechlin ville sova ut i dag och kom först till klockan 10; Kochelin var inte nöjd eftersom han med flit inte lagt sig sedan han kommit hem klockan 7 på morgonen; i allmänhet sitter Koechlin bra, han läser tidningar eller har sällskap av sin fru eller dotter.
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24. tammikuuta 1880
För att få rätt färgstyrka har Edelfelt ett par porträtt av Jean-Jaques Henner bredvid då han målar; Fru Koechlin och Mademoiselle Hortense [Florence?] är där varje dag; de tror att porträttet blir en riktig succé på Salongen; Alfred Koechlin muttrar ibland över att hans korrespondens och små göromål som han vanlgitvis gjorde undan på morgonen nu kommit i oordning; Edelfelt har lovat honom ledigt några dagar nästa vecka.
Gustaf Philip Armfelt har påstått att Alfred Koechlin betalat 15 000 francs för fruns porträtt; Koechlin har emellertid inte betalat mer än 6 000 francs; det var ett prix d'ami [vänskapspris] och innan Léon Bonnat stigit så högt på ärones trappa; Edelfelt hoppas kunna göra ett porträtt värt åtminstone 4 000 francs.
Edelfelt är mycket upptagen med Alfred Koechlins porträtt; porträttet går framåt och familjen är nöjd, beträffande likheten har Koechlin ett huvud som inte är svårt att träffa; på söndag får han en längre seans, det är olidligt med 2 timmars sittningarna.
Paris d. 26 Januari 1880 26. tammikuuta 1880
Alfred Koechlins porträtt inkräktar fortfarande på allt Edelfelt gör; Koechlin har meddelat att han om 14 dagar tänker vända Paris ryggen för att komma till ett varmare klimat; de två saker som kunde fördröja hans avresa är Mademoiselle Florences bröllop och porträttet; Edelfelt måste göra porträttet färdigt under denna tid eller vänta i två månader, men då hinner det inte med till Salongen; ansiktet är nästan färdigt, resten borde gå att få färdigt på två veckor, men det är förargligt att måla på kommando; Koechlin och familjen är mycket nöjd med arbetet; Edelfelts största bekymmer är att få den nödvändiga effekten i tavlan; Florence och hennes fästman säger granna saker om hans skicklighet och snabbhet; ingen verkligt kompetent person har ännu sett porträttet.
Paris d. 15 febr. 1880 15. helmikuuta 1880
Alfred Koechlins porträtt är färdigt, med undantag av fonden; Léon Bonnat sade att färgen var utmärkt, likheten slående, men klandrade en del saker i teckningen; efter att själv ha mätt och gått igenom det hela fann Bonnat konstruktionen inte vara så galen som han först trodde och tog tillbaka det som han sagt om teckningen; Koechlins är mycket nöjda och porträttet ser bra ut då det hänger i salongen mellan Bonnats och Jean-Jacques Henners arbeten.
Edelfelt åt frukost hos Koechlins i dag; migränen i vänstra ögat gjorde honom virrig.
Alfred Koechlin bad Edelfelt bestämma sitt pris; Léon Bonnat har för frun fått 6 000 francs; Edelfelt undrar om han kan begära mer än 3 000; han ska rådgöra med andra.
Paris d 20 febr. 1880 fortsatt d. 24 do 20. helmikuuta 1880
Fröken Florence Koechlin är nu gift och har rest med sin man till Belgien och Holland; Edelfelt var inte i mairiet [rådhuset]; i kyrkan vigde Bercier dem, båda är protestanter; omkring 300 personer kom till Koechlins bjudning på Avenue Hoche 60; där var många söta flickor, då skönhet förenas med parisisk chic blir det överdådigt behagligt; en elsassik fröken Eschenhauer var vacker som en dag, men såg dum ut då hon skrattade; Edelfelt blev förälskad i en liten smärt flicka som han såg i kyrkan, men han fick inte reda på hennes namn; Madame Emma Koechlin bar en mörkviolett sammetsklänning och silver och diamanter i håret; Mademoiselle Florence hade fleur d'oranger och myrten i håret.
Det har talats mycket om Gustaf Philip Armfelt; Madame Emma Koechlin tror ändå att en hastig död är bättre än en lång ålderdom med elefantiasis och krämpor.
Paris d. 4 mars 1880. 4. maaliskuuta 1880
Edelfelt har skvallervägen hört att föräldrarna varit emot Florence Koechlins giftermål; det är troligt att unge Charles Mezzara inte har någon briljant konstnärsframtid för sig; hans far, Florence lärare, lyckades ställa det så att hon först blev hans bundsförvant för att slutligen bli hans svärdotter; partiet har ansetts ojämlikt ur alla perspektiv; onda tungor säger att det är Florence som har förståndet; Edelfelt vet inte om de återvänt från bröllopsresan; han skall följande dag gå på visit till Koechlins.
Paris d. 1 Maj 1880. 1. toukokuuta 1880
Charles Mezzaras tavla måste vara placerad högt upp, eftersom familjen Koechlin inte hade hittat den ännu klockan 12.
Paris d. 3 Juni 1880. 3. kesäkuuta 1880
Kort och lyckönskningar har börjat komma in; Madame Emma Koechlin som tog medaljen som avgjord sade att Edelfelt nu var "arrivé" och "lancé dans le monde parisien" [etablerad i de parisiska kretsarna]; hon sade att hans lycka var gjord.
Paris d 4 juni 1880. 4. kesäkuuta 1880
Framgångens sötebrödsdagar fortsätter; i dag har Edelfelt fått vänliga brev från Koechlins, Baron Roger Portalis och Alfred Wahlberg.
Paris d. 11 Juni 1880 11. kesäkuuta 1880
Koechlins har också pousserat [drivit fram] Edelfelt; Edelfelt gör bäst i att skriva på franska för att undvika denna rotvälska; snart pratar han som Wilhelm von Gegerfelt som sade: "han går med millefranger som trainerar i pocherna" [han går med tusenlappar som bränner i fickorna].
Söndag d. 4 februari 1883. 4. helmikuuta 1883
Kammarn här har voterat lagen om prinsarnes utdrifning en den skamligaste lag som någonsin proponerats – jag hoppas Senaten säger nej, ty detta får, för Frankrikes heders skull, ej gå igenom. Det är som om de alls icke skulle ha någon solidaritets känsla här – Hvar och en behandlar en motståndare hur han vill, och lyder lagen endast då den är honom till nytta. Koechlins äro förbittrade, så republikaner de äro, och så är det med allt hyggligt folk.
I går afton var jag bjuden på middag till dem, men kunde ej gå emedan jag förut var bjuden på annat håll till en klubb med Benjamin Constant o.a.
Paris d. 14 dec 86 14. joulukuuta 1886
Madame Weissgerber de Stragéwicz är bildad; hon är god vän med madame Koechlin; Edelfelt ska kanske måla ett porträtt av Madame Weissgerber de Stragéwicz också.
Fredag d. 14 Jan 1887 14. tammikuuta 1887
Efter operan gick Edelfelt på stor bal arrangerad av Les Femmes de France [Frankrikes kvinnor], där Madame Koechlin är president, Madame Montand, Chambures syster, är sekreterare; Madame Koechlin hade skickat Edelfelt en biljett.
Paris d. 18 januari 87 18. tammikuuta 1887
I lördags deltog Edelfelt i "bal des Femmes de France" tillsammans med Chambure; han hälsade på Madame Koechlin som gick arm i arm med krigsministern Boulanger.
Paris fredag d. 11 mars 87 11. maaliskuuta 1887
På söndagen var Edelfelt på middag hos Madame Weissgerber, som är mor till Alexandre Weissgerber vars porträtt Edelfelt målar; gäster var fru Koechlin med söner, en ambassadsekreterare, Madame Weissgerbers unga kusin Mademoiselle Elisabeth Grosjean med far; Mademoiselle Elisabeth spelade piano, Jean-Leonard Koechlin spelade violin.
Paris d. 27 mars 1887. 27. maaliskuuta 1887
Madame Koechlin har gjort visit igår; hon tycker att porträttet av Mademoiselle Grosjean är bättre än porträttet av grevinnan Lewenhaupt; Edelfelt tycker lika.
Paris torsdag, en vecka efter bröllopet och vår första dag i Paris 1. tammikuuta 1888
Marguerite har tjänat hos skådespelerskan Jane Elssler [Essler] som Koechlin lämnade sin familj för; Europa är litet, åtminstone för människor som Edelfelt som reser och flackar omkring och känner alla; Ellan har fått höra detaljer om Jane Elssler, hennes nedrighet och girighet.