Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

finländsk journalist, författare, förläggare, konsthandlare, bror till Gunnar Berndtson

Lähteet

Paris måndag d 9 April 1877 9. huhtikuuta 1877
Det lektes sällskapslekar med ord, vilket gjorde Gunnar Berndtson förskräckligt generad och blyg; han gav sig av i tysthet efter att ha tagit farväl av damerna, så Edelfelt måste traska hem ensam; på restaurangen har Berndtsons tystlåtenhet blivit ett ordspråk och Max Faivre kallar honom inte annat än le bavard [~ pratkvarnen]; det märks att han tänker, men inte snabbt, och hans tigande är således inte någotslags abrutissement [dumhet], som Filadelfo Simi tror; Edelfelt tror det härleder sig till den underliga plats han haft hemma; föräldrarnas tal med honom har inskränkt sig till förmaningar, medan pratet med Acku och Hulda Berndtson mest har handlat om väder och vind, läxor och dylikt.
Stockholm torsdag afton – juli 79 Hôtel Rydberg 10. heinäkuuta 1879
Edelfelt anlände med tåget halv 8 på morgonen; han sov i två timmar och väcktes av bröderna Gunnar och Acku Berndtson.
Föregående kväll bjöds de på middag av upsalastudenten Karlström, en släkting till Berndtsonerna; efteråt for de till Hasselbacken.
Berndtsons reser följande dag.
Valter Runebergs atelier påskaftonen kl 4 ½ e.m. 1. tammikuuta 1884
Acku Berndtson kom i går afton. Intet bref kom på förhand och först kl. 7 fick jag några rader från Köln att han skulle komma 7.18 och att han hoppades att Gunnars atelier var i ordning. Jag tog en vagn och fick lyckligtvis tag i honom – men omöjligt att inlogera honom i Berndtsons-Kaufmanns atelier, der det ej ej finns en stol ej ett bord ej en säng att ligga i
Acku har just inga nyheter från Helsingfors, ty han har ju ej varit der.
och Acku är alldeles förtjust i Paris, så att han nu på hela dagen ej talt om sina krämpor.
Emile har visat sig mycket vänlig och tjenstvillig vis à vis Acku. Och hoppas sedan helgen är öfver kunna installera honom i Kaufmanns sängkammare. Vi vänta med otålighet ett bref från Gunnar der han ger oss anvisning på möblerna.
Fragment 1. tammikuuta 1884
[Saknar början] Acku är heller icke just expedit. I går fick han infallet att resa till Schweitz – för att der skulle vara varmare – men jag lexade upp honom för dylika kapriser.
I morgon afton äro Acku B. och jag bjudna till Runebergs – på hvem, det vet jag ännu icke.
Lördag 5 april 84. fortsatt onsdagen. – 5. huhtikuuta 1884
Acku – hvad skall han göra här? Det blir emellertid roligt att träffa honom. Månne han skall bo här i Gunnars nysshyrda atelier, den f.d. Kaufmannska? Der fins emellertid ej så mycket som en stol – Jag har ingen aning om hvad han har gjort af sina möbler.
Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16. huhtikuuta 1884
Acku Berndtson bor allt ännu hos mig, ty fastän Gunnar skrifvit har han ej gifvit något besked om hvar hans möbler finnas, det skulle han skrifva direkt till den person som har dem i förvar och som tillika skulle bestyra om flyttningen. Med Acku kommer jag mycket väl öfverens. Han är glad och munter, talar blott sällan om sina krämpor.
Jag råder honom ifrigt att skrifva korrespondenser eller studera litteratur för att få något bestämdt att göra. med några timmars reguliert arbete och sedan det stora Paris med dess märkvärdigheter som förströelse är jag säker på att han ej ett ögonblick skulle tänka på "kroppens safter och magen. Han har god aptit, fastän han påstår motsatsen, bli ej så farligt trött och sofver godt – fastän han bestämdt förnekar begge dessa fakta.
I lördags, på påskaftonen var Acku och jag bjudna till Runebergs på middag, och sedan var jag på stor soirée hos Reuterskiölds – der det var ganska roligt. Björksten sjöng mycket bra små italienska visor. En fröken Lang spelade ovanligt bra violin och så musicerades der hela aftonen. bl.a. kom en ung Scholander fram med en massa bondvisor på bygdemål, der sjöng gluntar, bellmannar o.s.v.
I dag på morgonen har jag haft en dust med Acku ang. hans sjuklighet. Jag talade om vilja men då blef han arg – han tar nämligen mycket häftigt vid sig då man attackerar hans manéer. Hans diet är kostlig. Han talar om det och det som "befordrande åderverksamheten" något annat "hjernupplifvande" och med allt detta äter han osmält bara saker utan tecken till system, har i sig bakelser i massa o.d.
Acku påstår att Bertha vuxit – hvilket gläda mig oändligt.
Paris söndag d 21 april 84. 21. huhtikuuta 1884
Acku Berndtson har verkligen ej haft tur med vädret, ty allt sedan han kom har här varit kallt som i Januari, blåsigt och otäckt. Enligt alla gamla tecken kommer detta att räcka hela april månad ut.
Acku Berndtson var ännu ej hemkommen då jag anlände, och väl var det ty han, som ej hade hört ens att jag var bjuden på kostymbal den aftonen då vi skildes kl. ½ 9, skulle ha trott att jag blifvit galen.
Ännu har Gunnar ej skrifvit att ord om möblerna – vi vänta alla dagar derpå. Måtte Acku nu snart får besked om hvar de finnas, ty det blir ju tråkigt för honom också att kinesa.
Han är ganska rolig att ha här, utom då har kommer in på sitt sjukdomskapitel, en slags fix idé hos honom. Då är han envis som synden. Han inbillar sig ej ha aptit, och äter lika mycket som jag, sofver godt och kan gå långa sträckor om man blott aktar sig att tala derom. Kan han distraheras så är han frisk – det första det blir fråga om helsovård och homeopathi och elektricitet så blir han vriden. Något slut måste detta dock ha. Han påstår sig ej kunna arbeta och hålla tankarna tillsammans – Ja men detta är svårt för hvar och en, och det fordras alltid en ansträngning för att åstadkomma något.
Paris d. 8 maj 84. 8. toukokuuta 1884
Igår voro vi hela dagen ute hos Kaufmanns på l'Ile de la Gde Jatte. Det var en seglaraugustivärme – ett fisklif på Seinen med Canotier'er, simmare och båtpartier utan all like. Vi, Acku och jag, voro bjudna först på frukost, sedan på middag hos herrskapet. K. – en sådan herrlig dag.
Nu skall Acku resa till Schweitz – hvarför – ja det vet han ej sjelf. Han tröttnar vid allt i denna verlden, t.o.m. vid att ligga på rygg och läsa tidningar, som annars utgör hans förnämsta sysselsättning. Att det är något på tok med honom, det är säkert.
Nu har han fått Gunnars möbler – tror Mamma han det minsta brytt sig om att ställa upp dem, göra det trefligt för sig och göra bråkat mindre för Gunnar när han kommer – nej – precis som de stodo då de fördes hit stå de ännu.
Han är märkvärdigt hoglös, och lider af vårt stora nordiska fel, brist på initiativ till den förskräckande grad att man blir alldeles häpen.
Han äter med god aptit och är ganska begifven på nöjen. Nu säga han att allt arbete och allting ordentligt, fortsatt tröttar honom. Han säger sig känna tomheten i hjernan så att han ej ens han läsa en bok. – Och emot detta är ingenting att invända.
Gunnar hade skickat honom pengar – Som Wallenius var i största nöd, lånade han pengarna åt denne – för att återbetalas den 20.
Heinricius säger att han nu borde stanna i Paris der han har sällskap och der han ännu ej sitt någonting. Men "läkarne förstå sig ej på hans sjukdom" heter det. Ingenstädes har han varit – ej på theater ej på museer – utom på Louvren dit jag släpade honom en dag. och 1 gång på Luxembourg dit han gick med Geijerstam. För resten är han ganska vänlig och glad, intresserad, för en stund af allt det jag håller på med.
Jag är så rädd att han i Schweitz skall träffa på Emile Walleen – då de båda tillsammans börja reformera verlden med vegetarianism och färgspektrum och homeopathi och dumheter, så blir det en skön soppa af. – Han ligger för ögonblicket och studerar "l'Indicateur du chemins du fer" för att resa som i öfvermorgon. Hvar han skall få pengar till dess det vet han ej. – Han må göra hur han vill.
Och nu får Acku den alldeles oåterkalleliga idén att resa till Schweitz – till hvem der – det vet han ej – hvart – lika osäkert. Äro ej sådana kapriser nervretande. – Jag vill ej skryta öfver att ha fått som Serlachius "spänna om svältremmen och lida" men nog blir man ändå litet mera sjelfständig och förståndig då man får ta sig ut på egen hand i lifvet. – Acku är dessutom envis, envis som endast en maniaque kan vara.
d. 10 maj 84 10. toukokuuta 1884
I går afton var det venetiansk fest hos Herrskapet Kaufmann ute på l'Île de la grande Jatte. Det var årsdagen af hans stora kärleksförklaring i fjol – tänk då voro vi här, och då de sedermera voro församlade hos oss. Björnsons och Lies m.fl., då voro också K. och Domsch förlofvade. – Emellertid voro i går afton Lies, Nordau, Acku, Geijerstam och jag derute. Vädret var det herrligaste. Illuminationen lyckad, Kaufmann strålande, tassig med en blå hufva uppvikt à la Napoleon, blommor i knapphålet – salig, salig. Domsh i en röd lufva, röd schal och röda blommor. Hon såg ut som en socialdemokratisk revolution.
Paris d 17 mai 84 17. toukokuuta 1884
Acku stannade här – han vet verkligen ej alls hvad han vill. Tar in sina tusen homeopathiska piller talar om sina krämpor och är för resten ganska hygglig att vara med.
Torsdag d. 23 mai, 84 23. toukokuuta 1884
Jag har haft långa diskussioner med Acku, som är en likadan natur-tillståndsdyrkare. Eget att just dessa nervösa, sjukliga eländiga offer för öfvercivilisation, sådana som Strindberg och Acku, skola tala så mycket om att reformera verlden just med den alldeles friska och oförderfvade naturen till utgångspunkt och mål. Veta de hvad helsa är? Jag tror det knappt.
Denne Acku är ett fenomen – sjuklig är han till själ och kropp. Han ställer sina reformplaner alldeles utom möjlighetens gränser, och detta bevisar, om ej vanvett så höjden af opraktiskhet. Är det icke bäst att börja med sig sjelf och se till att man gör nytta i denna förkonstlade verld. Och gör man det, så är man ej heller så missnöjd med verlden, då kan man glädjas öfver hvad andra gjort före en och tro på att det hela dock går framåt, framåt. Acku orkar alls ej gå – om han ej blir förströdd under gåendet. Följden är att jag gått litet under sista tiden och känner på mig hur fettet lagrar sig omkring min buk.
d. 23 maj 84 23. toukokuuta 1884
Acku B. skall just nu gå ut. Vi komma väl öfverens, om vi också ibland diskutera om natur och konst. Jag försvarar civilisation han går åt den.
Paris onsdag d. 25 1. tammikuuta 1885
Öhrnberg är opraktisk och bortklemad; han är förtjust, men bortkommen; påminner om Axel Berndtson och Edelfelt får sköta om honom; han äter inget kött, "endast snask och legumer"; Edelfelt menar: Öhrenbergs vanor är ohälsosamma; Edelfelt känner sig mera praktisk än Öhrnberg; Öhrnberg har t.ex. aldrig beställt kläder åt sig, det har hans mamma alltid gjort.
Genua d. 27 mars 1886 27. maaliskuuta 1886
Axel Berndtson har bett att Edelfelt skriver notiser till Hufvudstadsbladet; det är inte en tacksam uppgift.
Paris, Kristihimmelsfärdsdag. 86. 3 juni 3. kesäkuuta 1886
"Granna ord" om Edelfelt i tidningen l’Intransigeant; samtidigt som [tidningsägaren] Rochefort spyr galla över Pasteur; kan Alexandra Edelfelt ge artikeln åt [redaktören] Axel Berndtson; B.O. Schauman har fått tillräckligt för tidningen Finland.
Odaterat [med blyerts: 1887] 1. tammikuuta 1887
Edelfelt ska äta middag med Axel Berndtson; sedan ska han söka upp B.O. Schauman.
Khvn tisdag 9 okt 94. 9. lokakuuta 1894
Acku Bson med gemål har jag träffat. Hon är underlig ändå, klagar öfver fattigdom och talar om champagne och vift som verldens högsta goda usch en sådan genre. Acku optimist, hoppas alldeles säkert få stipendiet kommer då till Paris, studerar litet gammal konst i Italien o. s. v. som en tassig menniska. Gud vare lof att jag icke är en sådan optimist.
torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18. lokakuuta 1894
Då jag sist var inne i Köpenhamn träffade jag Acku och Marie Louise vid bangården. De skulle följa Estelle till tåget – hon reste med Aina Ehrnrooth och fröken Leander. Dessa senare såg jag dock ej, ty jag var tvungen taga ett tidigare tåg. Acku var mycket nyter – hade fått stipendiet. är det icke besynnerligt. Högst "tuschur" och glad, optimist som alltid. Så skulle jag vara!
Kjöbenhavn onsdag morgon 24 okt 94. 24. lokakuuta 1894
Sedan på theatern, der jag såg Antigoue af Sofokles. "syns du ikke man faar indtrytket af af att Sofokles var icke blott en stor Digtre, men ogsaa en ualmindelig klog Mand? Sade Krohn efter första akten. Och jag måste säga att det verkligen var mitt intryck. Det var så klokt och fiffigt hvart ord i dialogen och föreföll så märkvärdigt användbart på vår tid. Hvad der säges om folkets röst, om samvetet, om penningen – det är ypperligt, kort och fint – Hvad racine och Corneille äro rysligt mycket mera uppstyltade gammalmodiga, långtrådiga. I allmänhet har jag alltid det största intryck af naturlighet och lätthet när jag står införa grekisk konst. Fidias, den gudomlige, ger mig ett intryck som satt jag sjelf till häst i panatenernas tåg. – Nu tyckte man också att man sjelf var med om att utveckla pjesen att hitta på allt det der. På Teatern träffade vi Acku B. som sedan kom med oss. Han tyckes vilja studera theater våren på allvar
Paris 4 mars 1895 4. maaliskuuta 1895
Bäst vi sutto der kommo Acku med fru. Hon är sig lik – vifta och pengar och outröttlig. Hon gaf sig ingen ro förrän jag och magister Kurten kommit med dem på en – maskeradbal – Jag var sömnig och hade föga nöje. Hon kan ej säga 10 ord utan att tala illa om någon eller tala om pengar – det är en faslig genre – och Acku, det beskedliga kräket ser bara nöjd ut. Skola ej hennes 41 år litet stilla hennes varma blod? Hon hade nu varit på svenska klubben, på baler, middagar och soiréer med stiliga göteborgare, hennes bror bl.a. – Hon vågar ej sjelf proponera sig som umgängesvän åt Ellan – men "Lulle längtar så förskräckligt efter Erik, och fröjdar sig åt att alla dagar få vara med honom hela dagen. Hon har ingenting annat än ondt att säga om Helsingforsväninnorna – Om Ellan talar hon aldrig – kanske det är klokt att vara styf och afvisande mot henne – vänlighet hjelper ej – och Anna Knorring, som varit utmärkt vänlig mot henne, får nog sin beskärda del af hennes sqvaller. Och så talar hon om kärlek – Hon har en så varm natur och hon kan inte tänka sig att vara för gammal för den sporten – tvärtom o.s.v. Jag släpp henne först kl. 2 den natten. Hon måste ha pengar och det rätt mycket, för att vara ute så der och lefva om.
Acku studerar teatrarna. Coquelin tyckas de ha slagit embargo på och få genom honom fribiljetter. – Fru Vallgren kan ej med MarieLouise och har varit mycket snäf emot henne.
Den nuvarande conciergen, François, är "plein de bonne volonté" men litet långsam. Han har ännu ej fått den lilla ateliern dammad och städad. Han uttryckte sig målande om dammet uppe på lafven: Il y à tout plein de moutons de poussière". Det är verkligen fasligt deruppe. Det förvånar mig att Acku Bson ej gjort något för att få det bättre. Men han, Acku, går eller seglar lugn sin bana fram utan att låta sig bekomma af hvad det vara må.
Paris torsdag 7 mars 95 7. maaliskuuta 1895
Acku Berndtson, utskickad af sin hulda maka har 3 gånger varit här och bedt mig komma ut på middag och sedan fortsätta med dem – Jag har ej kunnat och velat, och nu har jag igen ett telegram med rendez-vous för i afton. Hon är omättlig Hon talar redan om hur hon skall presentera Ellan hos baron Delort (Gunnars beskyddare i Eypten) – jo det skall vi se! Alla svenskor (fru Z.) t.ex. dra på munnen åt Marie Louise och säga: förr var hon omöjlig i Sverige, kanske hon har blifvit bättre nu. Huru Acku kan se glad ut, se glad ut ändå, och t.o.m. trifvas är mig en gåta.
Paris 8 mars (fredag) 1895 8. maaliskuuta 1895
Acku Berndtson kommer alltjemnt och ber mig komma ut med honom och hans hulda maka – nu har jag skjutit upp detta till lördagen men då får jag väl lof att skänka dem min qväll.
Paris lördag 9 mars 1895 9. maaliskuuta 1895
*I afton har jag den MarieLouises-Ackeska bjudningen – fåfängt uppskjuten sedan en vecka.
Paris söndag 10 mars 1895 10. maaliskuuta 1895
I går var den Acku Berndtsonska middagen, som jag på allt sätt sökt afstyrka, dels emedan jag anser det alldeles fånigt att Acku gör af med sina fattiga slantar på sådant, dels emedan jag verkligen ej har något nöje af Marie Louise. Men det var tacksamhetsskuld till Dr Santesson (en hygglig svensk kolossal medicinare) och mig (för ateliern). Jag hade vridit mig undan denna bjudning som en orm. – Och så fick jag höra hela aftonen: Ja nu är det sista gången vi se Albert under denna vår, ty när Ellan kommer o.s.v. – Lyckligtvis tyckes hon ha en helsosam fruktan för Ellan. Men mig älskar hon öfver all beskrifning, fastän jag icke är glad i hennes sällskap icke "så som med andra" hon frågar sig alltid: "är det Albert Edelfelt?" o.s.v. Det kunde fyllas volymer af en gammal göteborgsjud koketts absolut ologiska och föga distinguerade tal
Efter regencen ville jag gå hem – så mycket mera som jag sprungit hela eftermiddagen för våningar – det fins ändå till ganska rimliga pris möblerade våningar i trakten af triumfbågen. – Men nej – Marie Louise ville gå till "Maxime" och det hjelpte ej annat än att hon, Acku hennes lydige slaf, Santesson, jag och Kurtén men fr. Kurtén gingo dit. – Nu är "Maxime" alls ej något ställe för hyggliga damer, men det är Marie Louises älsklingsställe. – Der superas, dansas efter musik af en ungersk orkester, och der ser man alla Paris snobbar och snobinnor af le "quart du monde" – Jag kan ej begripa att man ids sitta och se på detta mer än en qvart. Men att få Marie Louise bort från denna välgörande atmosfer "måste ske med kran" som Bellman säger. Hon satt lycksalig der. Slutligen bröt jag upp gick hem och sade mig, sedan jag fått höra att jag ej var aimabel, "då det nu var sista gången", då de nu en gång fick rå om mig" o.s.v. – Acku bara förtjust; – Jag undrar om han ändå ej är en lycklig menniska med detta sitt orubbliga lugn, denna olympiska egoism, hvarmed han seglar stolt genom lifvet – troende på sin talent – skrifver nouveller nu – det är obegripligt! Säger sig ha så många nya idéer etc. Måtte de vara lika så goda som de äro nya! – Med det lifliga intrycket af en i grund och botten spolierad afton lade jag mig återigen förvissad om att man endast bör uppsöka sådant sällskap som gör en bättre, klokare, skarpare, mera koncentrerad.
Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
*Acku B. var här i dag och läste upp sina nyaste belleteristiska arbeten. – ganska enfaldiga.
Paris 9 april 1895 9. huhtikuuta 1895
Jag fick just nu ett telegram från fru Augusta Berndtson som ber mig på ett "delikat" sätt meddela Acku den förfärliga underrättelsen om Gunnars död! Jag är alltför djupt uppskakad sjelf för att nu på ögonblicket veta huru jag skall komma fram med denna hemska nyhet. – Och jag saknar honom upprigtigt. Han var och blef allt mera under årens lopp en rigtigt god och trogen vän. Man hade vant sig att se honom sjuk men trodde ej att slutat var så nära. Djupt olycklig var han öfver sin sjukdom sitt förstörda lif och alla ramlade illusioner – Då man känt honom så som jag så vet man hur gräsligt han lidit. Jag har sett honom storgråta öfver sitt öde. Att han ändå kunde vara vänlig, vänfast och menniskovän, aldrig bitter mot andra, alltid ridderlig i tänkesätt, det länder hans minne till eviga ära! Jag vågar icke tänka mig in i ett öde som hans – jag vet ej huru jag skulle ha burit det, Det var något manlig och nobelt med honom – hans tålamod, hans mod och rättrådighet. Mycket kommer jag att saknar honom i Finland – det var min tidigaste vän och min jemnåriga, min kamrat under så många ungdomsår!
Huru skall jag säga detta om Gunnar till Acku? Jag vrider mig som en mask – ty jag kan ej nu spela komedi och börja med att säga att han bara är sjuk.
Skärtorsdag 1895 11. huhtikuuta 1895
Acku var mycket nedstämd, men som han är en ohjelplig optimist såg han snart endast den goda sidan af saken – och talade om det "ljusa, vackra minne" som Gunnar lemnade o.d. –. Han tröstar sig med ord och fraser Den stackars gumman Berndtson och den stackars lilla öfvergifna gossen gör det mig ondt om – ty med en så sjuk och underlig mor kan ju hans uppfostran och vård ej vara betryggade.
Acku Bson tänker stanna här öfver sommarn för att skrifva några "noveller och pjeser". Det är ju så svårt att säga honom att han ej kan. Hans optimism och orubbliga tro på sig sjelf kan ju vara bra för hans själslugn men inte äro de det för hans verkliga framsteg i lifvet. Jag tycker då man redan hunnit nära 40 år man då redan borde vara säker på hvad man vill – Jag tror ej att han blir en ny Jonas Lie som med ens, vid 40 skref sitt första arbete: den fremsynte.
Deras dotter Estelle har blifvit mycket vacker och förefaller snäll – hon har ännu många år qvar innan hon blir fullfjädrad violinist. Acku tyckes ej ett ögonblick tvifla på att hon ej skall förtjena kolossalt med pengar. Gud gifve det!
Paris långfredag. 12. huhtikuuta 1895
Acku Berndtson var här i dag han såg eländig ut, magrare och blekare än någonsin. Nu först tyckes han ha fått rigtigt klart för sig huru djupt sorgligt det hela är.
Påskdag 14. huhtikuuta 1895
Acku var i dag uppe med en bukett till Ellan. Hon är dugtigt förkyld ännu och denna struphosta vill ej ge med sig. Vi ha en orkanlik storm som yr upp dam och kommer med iskalla pustar midt i solskenet.
Paris Annandag Påsk 95 15. huhtikuuta 1895
Marie Louise har lättat sitt hjerta för mig och beklagat sig öfver Ackus omöjlighet att förtjena pengar. Det är ändå hennes skuld att han kom bort från Hufvudstadsbladet och tog teatern – med det medger hon ej. Acku talar fortfarande om de pjeser, noveller o.d. som han skall skrifva. Stackars karl, han vill bli författare med allt våld, och det duger han ej till, ty han saknar omdöme och är så innerligt banal och svulstig ord-ord-ord! Men han är "de bonne foi" och då är det ju så svårt att säga honom att det aldrig kan bli något af. Det är nog fadren, som går igen med hela hans löjlighet öfverskyd af en viss savoir faire som denne saknar.
Paris fredag 19 april 95 19. huhtikuuta 1895
Till doktorinnan Berndtson har jag skrifvit. Stackars hon! Först Hulda och så Gunnar och endast den sjukliga Acku qvar!
Så långt hade jag hunnit då jag fick Mammas bref, det nya, skrifvet annandag påsk samt tidningen med Gunnars begrafning. Tack, tusen tack. Acku var här och läste upp ett bref från modren om begrafningen. Talade om Heddis underlighet under denna svåra tid och om hennes till galenskap gränsande görande och låtande i Petersburg. Roligt var att alla så enstämmigt talade om Gunnars fina personlighet och naturliga adel.
Paris lördag 4 maj 1895 4. toukokuuta 1895
För resten har jag under de sista dagarne ej sett några landsmän – icke ens Acku som väl beskrifva Salongen nu för Hfors allmänhet. Jag undrar hvad han säger.
Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28. maaliskuuta 1897
Acku Berndtson och hans familj har jag träffat. Stackars Acku, han kämpar svårligen med penningebrist!
Paris lördag 24 april 1897. 24. huhtikuuta 1897
I går afton var vernissagemiddag på Svenska klubben. Det finska elementet var öfvervägande. Fröken Ackté var aftonens drottning. Hon sjöng oförlikneligt vackert och varmt, var strålande glad och vacker. Juhani Aho hade en storartad succès – alla dessa svenskor och norskor kände honom så bra och han var så skandinavisk till sinnes som trots någonsin. Bl.a. var der den beskedlige doktor fontell. Jag presiderade hela festen, satt på hedersplatsen och höll de traditionella talen. Mycket sång och musik och dans och skålar af Thaulow. Acku Berndtson m.fl. – Jag höll ett som jag tror lyckadt och improviseradt tal till den nordiska sången. Jag började med att berätta om att jag för två år sedan satt i samma loge som gummorna Artôt och Viardot, och då jag frågade dem hvilken de ansågo vara århundradets största sångerska, de med en mun, utan att hesitera, svarade: Jenny Lind. Juhani Aho blef mycket god vän med Thaulow, Erikson m.fl. Den unge utmärkte landskapsmålaren Albert (svensk) tog emot mig med ett: Salut, maître! som gjorde mig godt i själen. Ingenting är roligare för en halfgammal stut än att se ungdomen erkänna en. Ack om jag finge en sådan ålderdom som Puvis de Chavannes!
Epävarma yhteys Den grannaste kritiken har jag fått af Henri Rochefort i New York Herald, pariser editionen – Jag skickar den med i detta bref, med anhållan att den kommer in i Nya pressen. Fråga Gråsten eller Lille per telefon huru ni skall skicka den åt dem. Denna ampla kritik från ett håll som icke kan misstänkas för att vara "franco-russe eller kejserligt skall genast hoppas jag, bringa till tystnad allt Berndtsonskt prat. Vill Annie eller Berta öfversätta biten så är det så mycket bättre. Rochefort kan vara hvad han vill som politisk person – en fin konstkännare är han i alla fall. Jag säger ej detta naturligtvis för att han nu sagt vackert om mig
Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28. toukokuuta 1898
Utställningarna äro intressantare än Acku tror. Jag har varit der 4 gånger och ännu ej sett mig mätt. Den utomordentliga kännedom af yrket och den kunskap i teckning som finnes här och endast här (jag har nyligen sett en utställning i Berlin) är ändå i högsta grad lärorika. Rodins staty af Balzac t.o.m. är icke så galen som man säger.
Acku B. skulle nu vilja bli underkommissarie 1900 – men passar han det minsta dertill? Jag tviflar.
Koki Etter har jag ej sett. Han lär ha sagt Acku att han, Koki är öfvertygad om att Zola, Picquart och de andra äro mutade af judarne – precis lika klokt som första bästa man af folket!
Paris 4 maj 99 4. toukokuuta 1899
Om aftnarne har jag mest varit med Pasteur och Vallery Radots, utom tvenne aftnar, då hasarden fört mig tillsammans med Acku, hans gemål och svägerska fru Bratt från Göteborg.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Att man här är mera sympatiskt stämd mot oss än man någonsin kunnat vänta är säkert. Jag passade i förrgår aftonen med Armand Dayot (han är inspecteur des Beaux Arts och har gifvit ut historiska Sammelverk Europas hufvudstäder o.s.v.). Han var mycket exalterad och menade att det nu vore på tiden att bilda en internationell liga "la ligue de gens d'esprit et de coeur". – Han var en fanatisk dreyfusard och menade att Acku B ej borde skämma bort en presslista för vår sak med namn sådana som Vervoost, Papillaud och andra bödelsdrängar.
Paris, lördag 27 maj 1899. 27. toukokuuta 1899
Jag har haft en liten meningsskiljaktighet (darum Keine Feindschaft) med Acku – som fått ordres af Konni – de vilja att jag skall bedja en vildfrämmande stor gubbe här om en tjenst för den goda saken. Jag ville att man genom vänner skulle höra åt först – de vilja att jag skall gå dit utan förberedelser och möjligtvis fånga honom i snara genom ett förhastadt löfte. Juhani Aho är alldeles af min åsigt. K. hade den åsigten att man bara skall gå på i ullstrumporna, men jag tycker att man då folk redan visat sig hyggliga, icke fortfarande skall begära mera och mera. Nå ja – Jag går till Clemenceau och frågar råd af honom.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
I lördags voro vi Juhani Ahos och Acku hos Aino Ackté, både divan och fr. Golovatsheff voro eld och lågor. Aino har magrat och vuxit ännu. En snäll flicka är det. Talte jag om att jag hörde henne i Benjamins role i Joseph?
15 Juni 99 15. kesäkuuta 1899
Hos Madame Pasteur är jag alla dagar. Acku B. är ledsen på mig för att jag icke låtit den 74 åriga, hyggliga gumman vänta och utan vidare kommit med honom på patriotiska deputationsfärder som han likaväl har verkställa mig förutan.
Vallgrens ha ändå varit mitt bästa stöd och min tröst, ty de äro förnuftiga. Ackus entusiasm, om än mycket aktningsvärd, är ofta oresonlig.
20 Juni 99. 20. kesäkuuta 1899
I går var det en finsk tacksägelsemiddag för de fransmän som skrifvit mest om oss och arbetet för oss. Senatorn Trarieux var hedersgäst, Mamma vet han som spelat en så stor och vacker role i Dreyfussaken. Jag förde Aino Ackté till bordet och höll festtalet, som jag skall ge eder senare, då jag har det skrifligt. Trarieux svarade utmärkt, klokt och varmt Derefter höll den unge R. Puaux som har blifvit en rigtig finsk patriot och som känna sakerna hemma ypperligt (i Januari visste han ingenting om saken ännu) ett varmt tal för den finska konsten som han egnade Ville Vallgren, Aino A. och mig. Stämningen var mycket hög – Stor skada att Anatole France ej kommit – han har lofvat skrifva förtalet till Puaux' bok om "la Finlande, sa crise" Jag hade beredt mig på ett rigtigt djupt känd harang till A. F. som jag beundrar ännu mera sedan jag känner honom. Hvad det ändå är roligt att det finns sådana karlar och sådana konstnärer! – Trarieux gick på ett möte för Picquart, der han skulle presidera. Stämningen var sådan att det föll sig helt naturligt att Puaux satte sig till pianot och spelade Marseljäsen och alla föllo in med lust och lif. Aino Ackté var mycket söt och talte om sin beundran för Picquart så varmt och flickaktigt; hon sade till Trarieux: je ne saurai lui dire combien j'ai l'admiration pour lui mais je le lui chanterai un jour! fröken Söderhjelm, fr. Golovatscheff, Vallensköld Acku m.fl. voro den. – – Denna varma sympati från fransmäns sida gör godt i själen – det är mest Dreyfusarder, det är sannt. "Vous n'avez pas besoin de me dire leurs noms", sade France "ce sont toujours les mêmes qui se fait tuer". – Denna fest der vi sjöngo Vårt land och marseljäsen, der det talades så många varma ord, är ej lätt att glömma. – finnarna sade att mitt tal var bra.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3. huhtikuuta 1900
gick jag gräsligt trött till detta otäcka möte, som Runeberg sammankallat i anledning af ett mycket ovettigt bref som Acku skrifvit till honom. R. ville ha ett förtroende votum – Det var otroligt hvad de pratade dumheter med vigtig min – Runeberg råddade. Acku råddade, och ingen klarhet vanns. Örnberg var klokast.
Paris 10 november 1900 10. marraskuuta 1900
Acku Berndtson som jag händelsevis träffade på Café de la Régence har gjort afbön. Märkvärdigt att han inte insåg att hans bref varit alldeles oförskämda – För resten tycktes han numera ta orkestern och dess resa ytterst likgiltigt. Det är en slags journalistisk sport som han utöfvat tror jag – och utan omdöme som han är, har han tydligen ej haft något aning om att detta berserkaraseri var fullkomligt malplaceradt.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Acku Bson skrifver verser till mig från Stockholm deri han talar om att han, Meyer och Konni druckit för mitt kommendörskap.