Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

polsk konstnär

Lähteet

Paris d. 18 maj 1877. 18. toukokuuta 1877
Föregående dag tillbringade Edelfelt med spanjoren Rafael de Ochoa; de träffades på Salongen och gick till Mister William Hood Stewarts hôtel [palats] vid Cours la Reine; unge Julius Stewarts förevisade faderns galleri; där fanns cirka 20 Marià Fortuny, flera Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme, massa spanjorer som Madrazo far och son, Martín Rico, Antonio Casanova, Matías Moreno; där fanns också en stor tavla av den unge polacken Jozef Chelmonsky, som man talat mycket om i Paris det senaste året.
Torsdag d. 11 april 78. 11. huhtikuuta 1878
Edelfelt tror han gjorde rätt i att skicka tavlan till Salongen; många tror att det är få som hittar till de utländska konstavdelningen på världsexpositionen; många går naturligtvis till franska och belgiska avdelningen, samt till den stora samlingen med alla Marià Fortunys arbeten och den tyska expositionen [utställningen]; endast de som har ett speciellt intresse för de små länderna förirrar sig till Danmark, Sverige och Ryssland; då Edelfelt förde sin tavla till Salongen träffade han en polsk målare, Jan Rosen som sade att han och Edelfelt var de enda ryska undersåtar i Paris som ställer ut på världsexpositionen; alla de andra, Alexej Harlamoff, Józef Chelmonsky, Ilja Rjepin och Alexander Beggroff är så sura på det dumma krånglet i början av vintern att de skickat det bästa de har till Salongen.
Paris d. 20 maj 1878 20. toukokuuta 1878
Edelfelts tavla placeras på cimaisen [nedersta raden] mellan en Adolf von Becker och ett tämligen skralt landskap av en ryss; den ryska avdelningen blir bättre än den svenska, men där saknas märkvärdiga saker; varför ställer inte Józef Chelmonsky och Vasilij Vereszchagin ut?
Paris midsommardagen 1878. 24. kesäkuuta 1878
Koechlins beklagade att Edelfelt inte fått medalj; Jean-Jaqcues Henner, som är medlem i juryn, sade att Edelfelt varit nära, det behövdes minst 11 röster, Edelfelt hade fått 9; Henner sade senare att de speciellt fäst sig vid Klas Flemings lik och uttryckena; Edelfelt tröstas av att spanska målare som Martín Rico och Santiago Arcos, eller Józef Chełmoński aldrig heller fått någon belöning; Edelfelt blir allt mer övertygad om att det är svårare för utlänningar än för fransmän att klara sig bra; Edelfelt tror inte att han fått 9 röster, i så fall borde han ha fått en mention honorable [hederomnämnande]; Pietro Krohn var klokast då han frågade Edelfelt om denne ansträngt sig till det yttersta med tavlan – nej; därför skall Edelfelt nästa gång göra bättre; Krohn har obegränsat förtroende för Edelfelts förmåga, men ger inte mycket för hans energi.
Paris d. 3 Juli 1878 3. heinäkuuta 1878
Då Edelfelt tänker på vilka som fått medalj och vilka som inte fått vet han knappt i vilkendera kategorin han vill ställa sig; det är barockt att en talang som Józef Chełmoński eller en landskapsmålare som Martín Rico inte får den minsta belöning.
d. 9 juni 9. heinäkuuta 1879
Salongen är upplyst med elektriskt ljus om kvällarna; Edelfelt var där föregående dag och såg att många talanger, som Jan van Beers och Józef Chelmonsky inte har fått medalj; möjligen beror det på att de är utlänningar; Hugo Salmson och August Hagborg hade valt fransk bondgenre som nu är på modet och kunde därigenom beveka juryn.
måndag 1. tammikuuta 1889
Citerar brev från Krohn om hedersmedaljerna: Frankrike: Dagnan med 35 röster Delaunay fick 33 röster, Jules Dupré 31, Aimé Morot 30, Lhermitte 28, Gigoux som är 86 år och ställde ut tavla från 1830 fick 26 röster, gamla Hébert 26 röster, gamla Bernier 25, Cormon 24, Detaille 23, Jules Lefebvre 22, Raphael Collin som är Etters bekanta 22 Tyskland: Liebermann, Uhde England: Alma-Tadema, Moore Österrike-Ungern: Munkaczy Belgien: Stevens, Courtens, Wauters Spanien: Jimenez Förenta Staterna: Sargent, Melchers, Holland: gamla Israëls Italien: Boldini Danmark: Kröyer Norge: Werenskiöld Sverige: Richard Bergh Finland: Edelfelt Ryssland: Chelmonsky Krohn skriver att medaljbesluten är definitiva.
Det ryska riket fick två hedersmedaljer: den ena finländaren Edelfelts, den andra polacken Chelmonskys.