Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

greve, dansk legationssekreterare i Paris

Lähteet

Ei lähteitä
d. 28 Mars 1879. 28. maaliskuuta 1879
Föregående kväll var Edelfelt på middag hos Reuterskiölds; där var också Gustaf Cederström, greve Hans Wachtmeister och danske legationsseketeraren greve Knud af Knudsberg; Cederström underhöll sällskapet med sina överdrifter.
d. 9 juni 9. heinäkuuta 1879
Hos Reuterskiölds var excellensen Georg Sibbern, danske legationssekreteraren greve Knud af Knudsborg, greve Hans Wachtmeister, attaché överste Ferdinand Staaff, norske attachén Mohr med fru, Gustaf Cederström och Edelfelt; Lennart Reuterskiöld var ekivok som alltid och lilla fru Louise Reuterskiöld gjorde les honneurs; hon försökte med sitt svenska bondtycke spela grande dame [världsvan dam] à la Gallifet och Madame de Pourtalès och det tog sig inte illa ut; fru Reuterskiöld var klädd i vitgul crèmefärg som nu används, vita spetsar och skor, bas à jour [strumpor som syntes]; Madame Mohr såg bra ut, men var inte van att röra sig, dessutom tycker Edelfelt att norskan låter så plebejisk [folklig]; renast svenska talade "gubben" Sibbern.
Fragment 1. tammikuuta 1884
I lördags var jag ett ögonblick hos herrskapet Fich som hade en soirée med dans. – Schangtilt skulle det vara. Grefve Knudt och grefve Reventlov från danska Ambassaden, ett kosmopolitiskt sällskap och två mycket vackra wienarinnor. der gjordes musik och dansades. Knudt af Knudsborg skrattade så innerligen åt Kaufmann och hans giftermål och tänkte på hur nöjd K. ändå måste ha käntt sig öfver att ha ansedd vara en sådan der demonisk förförare.
Paris onsdag d. 16 Maj ell April. 16. huhtikuuta 1884
De lefva nu vid Pantheon och svära hat mot alla skandinaver, utom Jurgensens och mig och grefve Knud af Knudsborg, som varit vänliga mot dem hela tiden.