Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

konstnär, operasångare

d. 11 Juni 77 11. kesäkuuta 1877
Edelfelt har inte presenterat unge Otto Wallenius för Alexandre Cabanel eller Jean-Léon Gérôme ännu, i och med att han ännu inte fått sitt intyg från ministern; Edelfelt tycker det är egendomligt att Wallenius nödvändigt vill börja teckna innan han sett något; Edelfelt fick honom igår till Luxembourg; det är underligt att han och andra unga ständigt talar om Helsingfors, Finland, fru Achté och finska operan, Ferdinand von Wright, Lennart Forstén och Hjalmar Munsterhjelm, och inte får nya intryck av det de dagligen ser här; dessa intryck borde ju vara tusen gånger starkare än från de små förhållandena därhemma.
Otto Wallenius vill in hos Alexandre Cabanel, vilket Edelfelt tycker är bra; de är för många hos Jean-Léon Gérôme; Cabanel har trots sin tråkighet lyckats göra elever som Henry Regnault, Jules Bastien Lepage och Luc Ollivier Merson; de brukar också ha bättre modeller hos Cabanel än hos Gérôme.
d. 23 Juni 1877 23. kesäkuuta 1877
Hela veckan har gått åt till struntsaker; han har förlorat två förmiddagar på att vänta på Alexandre Cabanal på Ecole des Beaux Arts för att presentera Otto Wallenius, som vill in i hans ateljé och som inte kan ett ord franska; därtill har han varit på Salongen och gjort anteckningar till Carl Gustaf Estlanders artikel och i övrigt bara skrivit och skrivit.
Paris d. 27 Juni 77. 27. kesäkuuta 1877
Edelfelt och Otto Wallenius har sprungit 6 gånger hos Alexandre Cabanel innan han tog emot dem; Cabanel tog inte Wallenius i sin ateljé, men gav ett löst hopp om att han kanske kunde komma in i oktober; Cabanel är högdragen; skillnaden mellan honom och Jean-Léon Gérôme är markant.
Paris, d 30 Juni 77. 30. kesäkuuta 1877
Gunnar Berndtsons feber fortsätter; Edelfelt hoppas till Gud att det bara är en "fièvre de saison" [säsongsfeber]; Berndtson har tagit kininpulver och laxativ; värden Monsieur Camut tror att det skall bli bättre följande dag; de har tillkallat doktor Barré, som inger förtroende; om en svårare sjukdom skulle utbryta finns goda sjukhus och sköterskor, Robert Stigell, Colliander, Otto Wallenius och Edelfelt.
Edelfelt ska med Otto Wallenius till ryska ambassaden för att tolka; generalkonsuln sade igår något som Wallenius inte förstod; varför anställer regeringen inte tolkar?; Wallenius är en hygglig pojke, men har haft otur; Alexandre Cabanel tog inte emot honom, och i den förberedande skolan på rue de l'École de Médicine kan han inte teckna antikt på grund av att concourserna [tävlingarna] är förbi.
Paris d 11 Juli 77. 11. heinäkuuta 1877
Edelfelt längtar efter svar från Alexandra Edelfelt om vad han skall göra, resa hem eller stanna kvar ännu en tid med Gunnar Berndtson, som inte längre har feber, men ännu är sängliggande och loj; han frågar sig vad Pietro Krohn skulle ha gjort, men har han en älskad mor som väntar på honom?; om det varit farligt med Berndtsons sjukdom skulle de genast fört honom till Maison Dubois eller något annat sjukhus; Edelfelt är irriterad över att läkaren inte genast sade att denna fièvre muqueuse (Edelfelt tror det är lindrig tyfus) skulle bli så långvarig; han borde ha kommit hem för en månad sedan då han såg rask ut och var på briljant humör, men tavelaffären förhindrade detta; den svåra hettan och oron har gjort honom mager, blek och modfäld; han önskar Gud gav honom ett råd; om något inträffade och han var bortrest skulle han ha samvetskval hela sitt liv; läkaren och Monsieur Camut säger att Edelfelt kan resa; Robert Stigell, Colliander och Otto Wallenius finns i staden, men den äldre Camut är den Edelfelt litar på fullt ut.
Lübeck, den 17 Juli 1877 17. heinäkuuta 1877
Edelfelt kunde inte längre hålla ut i Paris; han reste på lördagen då Gunnar Berndtsons läkare förklarade att han kunde åka; han tog farväl av Berndtson, Julian Alden Weir, Monsieur Camut och kyparen; han följdes till tåget av Colliander, Robert Stigell och Otto Wallenius.
*Edelfelt lämnade Gunnar Berndtson i goda händer; han ses efter av Julian Alden Weir, Gustave Bourgain, Robert Stigell, Otto Wallenius, Colliander och främst Monsieur Camut.
Åbo, d. Torsdag. hos grefvinnan Gustafva Essen. kl. 6. e.m. 11. lokakuuta 1877
Edelfelt gjorde en visit hos pastor Karl Robert Malmström, för att framföra Otto Wallenius förhoppningsfulla hälsningar från Paris till systern Inga, pastorns fru; herr och fru Malmström var fullkomligt emot att Wallenius rest ut för att studera konst; Edelfelt fick se Inga Malmströms målerier och ombads ge sanningsenliga kommentarer, vilket han inte gjorde.
Paris. d 21 Okt 77. 21. lokakuuta 1877
Edelfelt träffade Otto Wallenius och en herr Uotila, som tänker söka in till École des Beaux Arts; Wallenius var tillgjord som alltid och sa att Edelfelt blivit så fet att han inte såg lika intressant ut som tidigare; Wallenius har piano och spelar mycket bra.
Edelfelt gick och såg på sin nya rymliga ateljé med Otto Wallenius; han flyttar dit följande dag; conciergens [vaktmästarens] hustru är hygglig och enligt Pierre Petit Gerard mycket tjänstvillig; hon blev glad över att Edelfelt blev hyresgäst; hon menade att hans ateljé är ur konstnärlig synpunkt den bästa i gården, ljus och utan reflektioner.
Paris torsdag d. 25 Okt. 77 25. lokakuuta 1877
En kväll besökt Edelfelt med Otto Wallenius italienaren Guglielmo Bracony, Walter Runebergs marmorhuggare, som nyligen gift sig med en danska och flyttat till Paris; det sjöngs, spelades och talades franska, italienska och danska om vartannat.
Edelfelt har introducerat Otto Wallenius i Jean-Léon Gérômes ateljé.
Allhelgonadag 77 1. marraskuuta 1877
Otto Wallenius tänker inte tillräckligt; därtill har han umgåtts bara med "fruntimmer" hela sitt liv, vilket gjort honom kvinnlig i "åthävor och ord"; de fennomanska lunsorna [klumpiga kvinnor] har ansett honom vara en skönhet på Suomalainen teatteri i Helsingfors; Wallenius är med andra ord inte karl ännu, och har hittills tyckt att måleriet varit lika trevligt som att spela danser, klä ut sig till fruntimmer, brodera eller sy på symaskin, eller sjunga med fruntimmersröst långa arior i falsett.
Paris d. 8 nov. 77 8. marraskuuta 1877
Edelfelt lär lida av en pleurésie [lungsäcksinflammation], men det är inte farligt, säger doktorn och alla kamrater; han är aldrig ensam; Bolweyn sov med honom fösta natten, Otto Wallenius de två följande; Ernst Nordström, Wille Wallgren och Aukusti Uotila har erbjudit sig att hålla sällskap.
Otto Wallenius är van vid sjuka; han och conciergen [vaktmästaren] vårdar Edelfelt ypperligt; läkaren tycks vara skicklig.
Paris d. 9 nov 77 9. marraskuuta 1877
Conciergens [vaktmästarens] fru är makalös; av landsmännen är Otto Wallenius den mest omtänksamme och mest praktiske; Edelfelt berättar för Alexandra Edelfelt att han tror det onda börjat redan i somras; det stygn han talade om då, kändes på samma sätt som det han fick i tisdags.
Paris d. 11 Nov. 77 11. marraskuuta 1877
Madame Jacquinot och Pauline Ahlberg var på besök; Otto Wallenius tog emot dem ute i korridoren.
Paris d. 13 november -77 13. marraskuuta 1877
Den svenske läkaren Nordström som Gustaf Cederström rekommenderat har besökt Edelfelt; Nordströms diagnos var den samma som den franske läkaren gjort, d.v.s. att vatten ännu fanns i nedre spetsen av högra lungsäcken; Nordström ansåg att Monsieur Delbets laxativ inte var effektiva, utan rekommenderade kinin, järn och mera stärkande mat och dryck; både Otto Wallenius och conciergen [vaktmästaren] rådde Edelfelt att byta läkare, i synnerhet som Delbets räkning verkade bli mycket stor; conciergens hustru meddelade Delbet beslutet då Edelfelt inte vågade; hon sa att Edelfelt fått en vän och landsman som är läkare till Paris, och som erbjudit sina tjänster gratis.
Paris d. 14 november 1877 14. marraskuuta 1877
Edelfelts landsmän har varit mycket vänliga; senaste natt låg Aukusti Uotila över, denna natt är det Wille Wallgren; Ernst Nordström och Otto Wallenius har försummat sitt arbete för hans skull.
Paris d. 19 november 77 19. marraskuuta 1877
Otto Wallenius är den mest omtänksamma, praktiska och den vanaste att sköta sjuka; hans egendomligt kvinnliga väsen plågar Edelfelt; alla är barn av sin utveckling – Wallenius har skönhet i kemi, är förste elegant i Uleåborg, dito bland finska teatersocieteten i Helsingfors, österbottningarnas "begåfvade" gunstling, som blivit beundrad lika mycket för sin eleganta växt som för sin egendomliga talang att sjunga de svåraste arior i falsett; han har ingenting och stöter på svårigheter i sina penningförhandlingar då tiderna är så dåliga.
Det som är naturligt men beklagligt hos alla dessa ungdomar (med undantag för Ernst Nordström) är att deras konstförstånd ligger på så låg nivå; men det kommer med tiden; hur tacksam Edelfelt än är mot sina vänner, kan han inte vara blind för deras fel.
Paris d. 27. / XI 77 27. marraskuuta 1877
Conciergens [vaktmästarens] hustru har gjort upp räkningen för mat och dryck under sjukdomen; Edelfelt undrar vad han skall ge henne för hennes extra besvär; Otto Wallenius föreslår 30 francs, inklusive betalningen för städning under november.
Paris d. 28 nov 77 28. marraskuuta 1877
Otto Wallenius arbetar hos Edelfelt; under sjukdomen påbörjade Wallenius en lovande skiss av Edelfelt till sängs; Edelfelt erkänner gärna sin tacksamhetsskuld till Wallenius, men kan med handen på hjärtat inte sympatisera med hans person.
I dag har Edelfelt bara sett Otto Wallenius och Richar Gay Somerset; Somerset är en människa som väcker antipatier, som övermannar allt medlidande för den hemliga sorg som måste ligga till grund för hans hypokondriska yta; det förvånar inte Edelfelt om Somerset en dag skulle hänga sig; Edelfelt anar att Somersets kärlek till starka drycker, vilket utmärker albions [tidigaste kända namnet på Storbritannien] söner i allmänhet, hos honom snart övergår till en vana, alkoholism; emellertid bor Edelfelt och Somerset vägg i vägg så de kommer fortsättningsvis att ses.
Paris, torsdag d. 6 Dec. 1877 6. joulukuuta 1877
Ernst Nordström och Otto Wallenius hälsade på och satt och pratade vid brasan föregående kväll.
Paris d. 14 dec. 77 14. joulukuuta 1877
Edelfelt gick till Otto Wallenius och bad honom spela lite; Edelfelt lät sig övertalas att sjunga och blev livad; Alexandra Edelfelt vet hur förargligt det är att "bli varm" i ett sällskap som inte förstår en, man tycker sig ha begått en dumhet och ångrar att man strött pärlor för svin; tvärt emot sina principer slog Edelfelt in på det vådliga ämnet fennomani med Wallenius och Aukusti Uotila; Edelfelt gick åt fennomanerna och framstod som den rödaste svekoman; då han dagligen i små portioner fått ta emot finsk opera och suomalainen seura ansåg han sig få ge tillbaka; Edelfelt känner sådan sorg över fennomanin, den för honom allt längre bort från sina landsmän och från det Finland han lärt sig att älska.
Paris måndag – 17 dec. 77 17. joulukuuta 1877
Wille Wallgren bjöd Edelfelt att komma och fira hans födelsedag; där var Walter Runeberg, Otto Wallenius, m.fl.; stämningen blev livad tack vare Wille W:s uppmaningar att dricka.
Paris, andradag jul 1877 26. joulukuuta 1877
I år var julaftonen, som firades med svenskarna, mycket rolig; de samlades på ett kafé vid Boulevard Clichy, där svenskarna har sitt huvudkvarter; dinern [middagen] var en inte så misslyckad efterapning av julmaten där hemma; Axel Borg hade tecknat matsedeln; Edelfelt satt mellan Gunnar Berndtson och Borg; dessa tre beslöt att sätta fart på festen; Borg drack en skål för finnarna, vilket gjorde stämningen hjärtlig och munter; Edelfelt drack för deras nordiska hem; Edelfelt bildade kvartett med Berndtson, Borg och Otto Wallenius och märkte att han inte skämde ut första basen alltför mycket; de sjöng bl.a. studentsånger, eftersom repertoaren är ungefär densamma i Uppsala och Helsingfors.
Axel Borg läste ett humoristiskt festkväde; det muciserades i oändlighet; en ung finne Fatzer (arbetar på kontor men vill ägna sig åt konst, son till buntmakaren) spelade piano utmärkt bra; han följdes av Claes Grundström, Axel Borg, en skulptör och Otto Wallenius; under kvällens lopp anlände allt fler svenskar, Hugo Salmson, Nils Forsberg och Wilhelm von Gegerfelt; julklappsutdelningen räckte länge; Edelfelt kom inte lös från sällskapet förrän kl. 3, då han och Gunnar Berndtson skaffade en vagn som tog dem till "andra ändan verlden" [andra sidan staden].
Paris d. 10 Jan. 78. 10. tammikuuta 1878
Otto Wallenius målar hos Edelfelt denna vecka och delar modellkostnaderna; Wallenius gör ett huvud för att skicka hem till senaten med en ansökan om stipendium.
Paris d 7 Febr. 78. 7. helmikuuta 1878
Gunnar Berndtson, Otto Wallenius, Ernst Nordström och Edelfelt gick till Runebergs den 5 februari [J.L. Runebergs födelsedag]; Walter Runeberg hade inte väntat sig någon uppvaktning så han var inte hemma; Edelfelt hade tänkt ordna en festlighet dit Runebergs skulle bjudas in, men både finnarna och de svenskar han vidtalat förhöll sig så likgiltigt till idén att projektet förföll; dessutom inföll den Thaulowska roligheten strax efteråt.
Paris d. 13 Febr. 13. helmikuuta 1878
Fastän Edelfelt bor långt borta kan han vara överhopad av besökare, som alla verkar komma på en gång; föregående dag besökte honom oberoende av varandra Christian Meyer Ross, Axel Borg, Georg Pauli, Pierre Petit Gerard, Gustave Bourgain, Hellen, Ville Vallgren, Ernst Nordström, Otto Wallenius, Aukusti Uotila, Gunnar Berndtson, Chabod och 3 modeller.
Paris d. 22 febr -78 22. helmikuuta 1878
Edelfelt hade ett förargligt äventyr föregående kväll då han kom från middagen hos Lennart Reuterskiöld; conciergen [portvakten] hade redan lagt sig och vaknade inte då Edelfelt ringde på tills klocksträngen brast; Edelfelt gick till Rue Bonaparte 24 och bultade på Robert Stigells och Aukusti Uotilas dörrar, men de hade inte kommit hem ännu; Edelfelt gick till Gunnar Berndtson; Alexandra Edelfelt kan tänka sig hur långsam uppfattningsförmåga Berndtson har då han blivit uppväckt ur sin sömn; han erbjöd Edelfelt soffan i sin ateljé, där det var kallt och Edelfelt förbannade conciergerna i Paris; klockan 4 på natten gick Edelfelt ned till Otto Wallenius och fick sova i hans säng; då Edelfelt återvände hem till sig på morgonen skällde han okristligt på conciergen, Demostenes skulle inte ha kunnat hålla ett mera gripande andragande; Pierre Petit Gerard kom ned och deltog i hans olyckor och Edelfelt var för ett ögonblick föremål för uppmärksamheten på gården 81 Boulevard Montparnasse.
Paris d. 26 febr. 78 26. helmikuuta 1878
Madame Jacquinot har åter haft en soaré med sällskapsspektakel och dans; Henri Perrot överglänste alla medspelare; Edelfelt dansade en français med en fröken Sköldebrand och ett par slängdanser med Mademoiselle Marguerite Jacquinot och Mademoiselle d’Avançon; Madame Jacquinot hade gett Edelfelt i uppdrag att bjuda med en dansör; Edelfelt bad Otto Wallenius komma; Wallenius finska rusande väckte uppmärksamhet då man var van vid att dansa sävligt.
Paris d. 24 mars 78 24. maaliskuuta 1878
Edelfelt var hos Runebergs för att tvinga Walter Runeberg ge en rekommendation åt Otto Wallenius för hans stipendieansökan; Walter och hans fru hade av samvetsskäl inte velat ge detta, eftersom de inte var övertygade om Wallenius talang; Edelfelt sade att det värsta som kunde hända var att de skaffade 1 200 mark åt en fattig pojke, och att Walter åtminstone kunde intyga vad han vet, att Wallenius är mycket flitig och har lust för måleriet; Walter och Edelfelt undertecknade rekommendationen; fru Lina Runeberg höll ett litet föredrag om redlighet och ärlighet i karaktären; hon är som Cornelius Nepos beskriver Epamenondas, som aldrig tillät sig en lögn – ne poco quidem [inte ens den minsta].
Edelfelt tycker inte Otto Wallenius är särdeles sympatisk; men Wallenius är hjärtegod, finkänslig och utmärkt hjälpsam, samt har gjort framsteg.
Torsdag d. 11 april 78. 11. huhtikuuta 1878
Föregående kväll bjöd Otto Wallenius på namnsdag och det sjöngs mycket: där var Walter Runeberg, Pietro Krohn, Calle Wetterhoff och alla finnarna; några kvartetter går riktigt bra, Gubben är gammal, Källan (där Edelfelt sjunger solostället], Integer vitae [Ystävän haudalla, oförvitlig i livet] och finska folkvisor.
Sedan Gunnar Berndtson och Otto Wallenius har piano har Berndtson sjungit upp sin röst ofantligt.
Annandag påsk 1878 22. huhtikuuta 1878
Två gånger under vintern har Edelfelt skurit sig med Aukusti Uotila och Otto Wallenius i språkfrågan; då Eliel Aspelin talar med förakt om Helsingfors Dagblad, nylänningar eller dylikt inskränker sig Edelfelt till ett leende åtföljt av ett "hå hå, Heikki".
Paris d. 20 maj 1878 20. toukokuuta 1878
I tisdags var Edelfelt hos Gueldrys i Petit Brie nära Nogent med Pierre Petit Gerard, Henri Dutschold och Otto Wallenius, vars porträtt Ferdinand Gueldry målat; de förde ett fullkomligt amfibieliv och var nästan hela dagen ute i båt på Marne; på kvällen fick de plats på taket på omnibussen som for in till Nogent; ett störtregn bröt ut och de blev genomblöta; då de kom till Paris beställde de varma groggar på bangården och reste hem i vagn och lade sig; på så sätt klarade de sig undan förkylning.
Paris d. 22 Juli 1878 22. heinäkuuta 1878
På lördag blir svenska studenternas konsert och efteråt sexa [festlig lättare måltid]: Edelfelt skall dit, liksom Eljert Mobeck, Pietro Krohn, Schou och Gunnar Berndtson; Ernst Nordström, Carl Langenskiöld och Otto Wallenius skall klä sig i vita mössor, Berndtson och Edelfelt har inga; sexan blir antagligen tråkig, de flesta svenskar är tråkiga, med undantag för Reuterskiölds och några andra; "fruntimmer" är också välkomna, men det finns så få av dem i staden; Edelfelt ser framför sig "harpor" som Freja Rydberg, som han alltid ser då svenskar är ute och roar sig.
Paris d. 28 Juli 1878 28. heinäkuuta 1878
Gunnar Berndtson var också därute; Otto Wallenius anslöt sig till dem på fredagen; Wallenius hade fått i uppgift att vidarebefordra brev och telegram; då de på fredag kväll anlände hem till staden väntade ett telegram på Berndtson; Gubben Fredrik Berndtson hade redan anlänt; de hittade honom i sin säng på ett hotell; följande dag flyttade han in hos sin son.
Paris d. 1 februari 1879. 1. helmikuuta 1879
Edelfelt tycker man borde fira Johan Ludvig Runebergs födelsedag den 5 februari och har förslagit att alla finnar bidrar till en stor bukett åt fru Lina Runeberg och sedan på kvällen går upp till Runebergs; ett album kommer inte på fråga, Otto Wallenius, Aukusti Uotila och Wille Wallgren är inte kapabla att rita något dugligt och Gunnar Berndtson och Edelfelt har mycket att göra.
Paris d 6 febr. 1879. 6. helmikuuta 1879
Gunnar Berndtson och Edelfelt hämtade den bukett de tillsammans med Schulténerna, Gustaf Sucksdorff, Otto Wallenius och Aukusti Uotila hade beställt åt fru Lina Runeberg; buketten var större än de som ges åt "scenens prydnader" i Helsingfors och bestod av terosor, violetter, vita sirener med röda kamelior; på ett ljusblått sidenband stod det "d. 5te febr. 1879 – till Fru Lina Runeberg af några finnar i Quartier latin"; Berndtson och Edelfelt tog vagn medan de andra kom med omnibus; Runebergs blev överraskade av uppvaktningen, men tycktes nöjda över hyllningen till Johan Ludvig Runebergs minne.
Paris, tisdag d. 30 dec. 1879 30. joulukuuta 1879
Alexandra Edelfelt ser att det varit ett duktigt festande; den 27 december gick han på den årliga banketten för Jean-Léon Gérôme; Otto Wallenius och Edelfelt sjöng Upp amaryllis i duett, vilket hade framgång.
Paris d. 26 26. toukokuuta 1880
Caspar Wrede, Otto Wallenius och flera av deras franska bekanta spelar; Alexandra Edelfelt känner till deras sångröster och ackompanjemang.
Paris d. 17 febr 84. 17. helmikuuta 1884
Den stackars Vallenius är här igen Han var här hos mig i dag – så innerligen platt och led som förut. Han är mycket bortbjuden säger han – uppträda i sällskaper och sjunger som fruntimmer – med hvem han umgås vet jag ej. Han målar något finskt, och var här för att låna några österbottniska saker som jag har. Förr var han som en uleåborgsfröken, nu är han som en gammal landsortsmamsell – platt platt – som hans måleri.
Paris d. 9 mars 1884 9. maaliskuuta 1884
i dag har det varit en uppsjö af landsmän – Herrar Stenroth, Tavaststjerna, Revell, Forssell och Wallenius
Ack de uslingarne Wallenius och Forssell – hvilka horrörer de målat – de bli nog refuserade och begripa ej ens huru förfärligt det är som de målat.
Paris d. 8 maj 84. 8. toukokuuta 1884
Gunnar hade skickat honom pengar – Som Wallenius var i största nöd, lånade han pengarna åt denne – för att återbetalas den 20.