Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

översättare av finsk litteratur till svenska, signaturen H. A-ll, g.m. Axel Antell

Lähteet

Allhelgonadag 77 1. marraskuuta 1877
Edelfelt har hört om Axel Antells ”förlofning” och frågar om det är sant; Antell har för honom bara flyktigt nämnt att han kände en fröken Hellen, dotter till statsrådet i Petersburg och att hon inte var illa; Edelfelt hoppas att hon åtminstone har pengar, om det är så fatalt att Antell på nytt skall binda sig; han hoppas att det slår bra ut i detta hasardspel som kallas giftermål och mot vilket Monaco och Hamburg är en barnlek; Vår Herre är dårars förmyndare, kanske leder han även detta till det bästa.
Paris d. 6 Nov. 77 6. marraskuuta 1877
Vad tycker Alexandra Edelfelt om Axel Antells tilltag?; Gunnar Berndtson rådde Edelfelt att skrifva till Axel som om han ingenting hört, utan meddela att han enligt uppdrag talat gott för honom hos Pauline Ahlberg och berett Gubben Ahlberg [/Antell?] på ett välvilligt svar från det hållet; hurudan är fröken Hedvig Hellen?; Edelfelt tycker att Axel måste vara bra giftassjuk, då han just kommit undan på ett håll, genast går i fällan på nytt.
Paris d. 16 Januari 78. 16. tammikuuta 1878
Edelfelt har fått brev från Axel Antell i Petersburg; Axel verkar pikerad över Edelfelts skojiga sätt att tala om hans eldfängdhet och den förlovning den resulterat i; Axel talar varmt om Alexandra Edelfelt och skulle gärna visa upp sin utkorade för henne; det är roligt att alla Edelfelts vänner har vänskap för Mamma; kärleken är en nemesis och Edelfelt hoppas att Axel valt bättre än senast; är hon någotsånär snäll borde hon hålla av honom; har hon pengar skulle Axel befrias från affärsbestyren som tynger hans sinne.
d. 13 mars 78 13. maaliskuuta 1878
Alexandra Edelfelt tycker inte om Axel Antells tillkommande; Edelfelt tror att det är Axels lott att ständigt missta sig, dessutom inger han inte respekt; ser en flicka att hon kan linda en karl runt sitt finger är det slut med respekten.
Paris d. 3 Juli 1878 3. heinäkuuta 1878
Mille (Emil) Cedercreutz säger att det blir bröllop mellan Konni Zilliacus och hans käresta redan i höst; Edelfelt tycker det är farligt om det är sant; Axel Antell skall också gifta sig, inte förlova sig som han förr brukade göra; bröllopet blir väl i Petersburg så Edelfelt får inte vara med om det.
Paris d. 22 Juli 1878 22. heinäkuuta 1878
Gunnar Berndtson har fått brev av Axel Antell som tillbringat en del av sommaren med "sin tjusande brud"; när skall han gifta sig?
P.burg. tisdag afton 7. tammikuuta 1879
Edelfelt kom efter en lång och kall färd slutligen fram och träffade Axel Antell i skötet av sin nya familj; föräldrarna behagade inte Edelfelt; fadern är välmenande men en obetydlig tchinovnik [tjinovnik – byråkrat, statstjänsteman]; modern är särdeles simpel; Axels "tjusande brud" föreföll hygglig och fäst vid Axel, men hennes mun är svår; tiden för Axels avresa nalkades och fröken Hedvig följde honom till barngården; Edelfelt återvände till hotellet där han stämt möte med Carl Mannerheim.
Paris d. 23 23. toukokuuta 1879
Axel Antell har skrivit ett brev som svar på deras lyckönskningstelegram, han hälsar från sin förtjusande hustru och är tacksam för Alexandra Edelfelts vänlighet att telegrafera.
Paris d. 16 mars 1880 16. maaliskuuta 1880
Edelfelt berördes djupt av det som Alexandra Edelfelt skrev om Axel Antell; Antell är för god för att ha tur i livet; hans fru är inte behaglig men han är tillräckligt fantasimänniska för att finna henne förtjusande; att affärerna går dåligt är en sorglig sanning som ingen optimism i världen kan överkyla.
Petersburg söndag 30 okt 81 30. lokakuuta 1881
I Wiborg tillbragte jag en temmeligen stilla afton. Ack hvad hon är tråkig, Axels fru, och ful sedan. Till min glädje konstaterade jag att icke den ringaste likhet förefanns mellan henne och en viss annan person. Sedan vi suttit 4 timmar hos Axel med Rola Borenius, bjöd denne mig på ett glas vin till Sociétetshuset, och först kl. 1 kom jag i säng hos Axel, som ej ville höra talas om att jag att jag skulle bo på hotellet. Kallt som tusan följande morgon då jag gaf mig i väg.