Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

italiensk skådespelare och dramatiker

Lähteet

Paris, sönd. Dec. 1877 – fortsatt tisdag. – 9. joulukuuta 1877
Edelfelt har sett Tomasso Salvini i Othello på Theatre Italien; han är Ernesto Rossis främsta medtävlare om främsta rummet bland Europas tragedien'er; Salvini gästar Paris och Edelfelt råkade komma till samma föreställning som den finska kolonin, där var Runebergs, Langes, Aspelins m.fl; han känner till huvudhandlingen i William Shakespares Othello men kunde inte ordentligt följa med i italienskan; Edelfelt har på scen inte sett något så förfärligt som då Othello rusar mot Jago, sedan han funnit Desdemona oskyldig; Salivini stod över alla i sitt spel; bra var också Jago och Emilia; däremot spelades Desdemona av en tjock och köttig italienska.
Edelfelt vet inte hur Tomasso Salvini ser ut, nu var han en stor duktig mor i briljanta kostymer; Ernesto Rossis beundrare säger att denne har mer behag; italienarna säger att Rossi har renare språk och vackrare intonation; Carl Mannerheim sade att han inte sett något som överträffar Rossi; Edelfelt skulle gärna ha velat höra Mannerheims omdöme om Salvinis prestation; Alexandra Edelfelt får den bästa uppfattningen av pjäsen om hon läser dramat och tänker sig en riktigt utmärkt Othello.
Stockholm d. 25 oktober 79 25. lokakuuta 1879
Publiken överräckte en blomsterkrans med skärp i de svenska och italienska färgerna; tragedi förblir någonting konventionellt och falskt; men människor som Adelaide Ristori, Tomasso Salvini och Ernesto Rossi får en att glömma det falska och onaturliga.