Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

general, affärsman, donator, utställningskommissarie

Paris den 1sta Januari 1878. 1. tammikuuta 1878
General Julius Lindfors har telegraferat för att fråga om Blanca får ställas ut på världsexpositionen i Paris; inlämningstiden i Petersburg går ut 20 januari och Edelfelts påbörjade tavla skulle omöjligen hinna bli färdig till dess; i slutet av telgrammet står "Fru Karamsin tillåter"; Edelfelt gav sin tillåtelse.
Edelfelt uttryckte sin och övriga finnars ledsnad över den drakoniska lag [inlämningsbestämmelserna] som gör det omöjligt att ställa ut många av konstverken; Walter Runeberg, Robert Stigell och Johannes Takanen hinner inte bli färdiga och vill inte stå för kostnaderna att sända verken till Petersburg; bestämmelsen är dum också för att den drabbar bara ryss-finnarna; svenskar, danskar "och allt hederligt folk" lämnar in sina saker i Paris; i varje fall var det hyggligt av Julius Lindfors att telegrafera Edelfelt; Edelfelt svarade med brev och inte med telegram, då svaret borde hinna fram i tid.
Edelfelt klädde på sig i lugn och ro och drack sin choklad innan han och Pierre Petit Gerard lämnade ett kort hos Gueldrys och fortsatte till Bourgains; de kom samtidigt med charbonneren [kolaren] och tvätterskan men bjöds till frukost en timme senare; där var också en äldre, litterär och "något emanciperad" fru; därefter kastade Edelfelt in ett kort till fröken Bertha Levin på vägen till Runebergs; han höll på att komma in i ett längre resonemang om kvinnans emancipation med Walter Runebergs svägerska, fröken Betty Elfving, en "förtorkad, beskedlig gammal piga"; hon har samma devis som fru Lina Runeberg "rätt är rätt"; Edelfelt fick skynda sig därifrån för att lämna ett kort hos Koechlin; då han kom hem fann han Alexandra Edelfelts brev och Julius Lindfors telegram.
Börjadt den 4de Jan. 78. 4. tammikuuta 1878
Det bästa beviset för Edelfelts utmattade tillstånd för två dagar sedan är att han inte hann längre i sitt brev; Alexandra Edelfelt borde ha fått svar beträffande den Lindforska affären och Blanca; Edelfelt bekräftar sin tillåtelse att ställa ut tavlan; fru Auroroa Karamzin är god som tillåter detta; det är kanske bra att Blanca kommer till världsutställningen, även om den andra tavlan ställs ut; kanske förvillar sig någon medalj eller mention honorable [hedersomnämnande] till Drottning Blancas gemak.
Paris d 7 Febr. 78. 7. helmikuuta 1878
Edelfelt har fått brev från Julius Lindfors; Blanca har accepterats med acklamation av juryn i Petersburg; Lindfors meddelade därtill att man har frångått de stränga stadgarna om att tavlor och skulpturer skall lämnas in i Petersburg, de kan nu också lämnas in i Paris.
Paris d. 4 maj 1878 4. toukokuuta 1878
Illustration: kortegen; Edelfelt såg alla i kortegen på två stegs avstånd, Patrice de Mac Mahon, prinsen av Wales, danska kronprinsen, kung Frans av Assisi, exkung Amadeo, prinsen av Holland, prinsen av Leuchtenberg m.fl.; bakom dessa gick expositionens styrelse, härolder och gardes republicains; det hade skvalregnat strax innan och deras högheter var tämligen våta och fick lov att allt emellanåt hoppa över träckpölar; bland de ryska damerna stod Bertha Levin och fröken Betty Elfving; längst fram i den ryska delegationen stod Julius Lindfors, en annan general, baron von Kolchen och Butkowsky.
Paris d 25 maj 1878 25. toukokuuta 1878
Föregående dag var Edelfelt med Carl Mannerheim, Pietro Krohn, och general Julius Lindfors med fru på Salongen, egentligen får man bara ta med en person; han fick hämta Krohn och Lindfors på världsutställningen, och åt dessutom en lång frukost, så Alexandra Edelfelt kan tänka sig hur splittrad hans dag blev.
Paris torsdag 9 maj 1895 9. toukokuuta 1895
Epävarma yhteys Mycket finnar på Salongen i går Julius, lille Cedercreutz, fröken Bergroth – i staden finnas dessutom Thilda Bolin, fru Dippel , Kurténs m.fl. Jag har ej sett dem.
Paris 10 juli 1895 10. heinäkuuta 1895
Epävarma yhteys Menniskorna se beskedliga men ytterst borgerliga ut. Man ser icke en enda rigtigt fin herre i stil med Leo, Idestam Const. Linder, Lindfors och Alex. von Collan. Nej, en slags mellanting mellan mejerist och skomakare och Vilhelm Tell. fruntimmerna i samma stil. – de bästa äro de som gå i nationalkostym – och det är ganska många. den der berner kostymen är mycket vacker – bara svart och hvit och silfver – olyckligtvis ha de ofvanför kostymen fula ansigten och ofvanför ansigtet fula hattar utan karaktär. Den rigtiga Bernerkostymen fordrar en slags stor, svart fjärilsaktig hufvudbonad, men den ser man nu bara på museerna. –
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
Julklappar skickade jag i dag genom general Lindfors, i morgon genom doktor Fontell, små saker som ej skrymma. De större sakerna tar jag med mig sjelf.
*Ett paket från majorskan Hornborg till tante Gadd ombestyres af fru Leffler – Lindfors Skickar Er det.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10. toukokuuta 1899
Utom porträttet har jag ju dessa tafvelköp. Jag tror jag gjort en dumhet med en tafla af Ménard, som jag ej sett, och som jag nästan anser mig tvungen att köpa. Saken är den att jag var mycket förtjust i en pastell af M. men icke vågade köpa den, just emedan det var en pastell. Han sade då att han hade le tableau identique i London, på en utställning der – Och jag lofvade skrifva dit – emellertid kan det ju hända att han skickat taflan till London för att han ej ville ha den i Paris på Salongen – det är en misstanke som plågar mig. Nu reser Thaulow dit i öfvermorgon och har lofvat säga mig hvad den går för. Dumt är ju i alla fall att köpa grisen i säcken. 300 kostar den – då har jag 4000 qvar. Jag skulle vilja ha något af Dagnan, Besnard, Collet, Carrière m.fl. – Då hinar 4000 ej långt. Den Lindfors, generalen, som prutade ned summan från 10 till 7 tusen!!
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15. kesäkuuta 1900
Till 1, 2 och 3 sitta vi i Juryn och sedan man då fått mat i sig någonstans på utställningen, är man rätt omöjlig för något ordentligt arbete. I dag mötte jag i finska paviljongen först en högst originel ålendsk äldre fru, som bodde i Petersburg – såg ut som en handtverkarfru, pladdrande, reflekterande och kriticerande på det befängdaste sätt, så herrskapet Julius Osberg, så general Lindfors, så Coquelin med hvilken jag visiterade tyska paviljongen och dess franska konstskatter.