Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk konstnär

Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1. marraskuuta 1876
På morgonen var Edelfelt på Konstföreningens exposition [utställning]; där fanns goda saker i genre och landskap, men en brist på idéer; en ung Carl Gustaf Hellqvist har en utmärkt färg och lär vara deras bästa efter Julius Kronberg; där fanns två bidrag på det historiska tävlingsämnet: Sten Sture befriar danska drottningen från fångenskapen i Wadstena kloster; den ena var gjord av Ernst Josephson som Edelfelt känner från Paris, den andra av en Carl Larsson; Albert Gellerstedt ställde ut dåliga akvareller från Italien och goda dito från Sverige; Aline Forsmans Ceccko [Checco, en romersk bondpojke huggen i marmor] finns också på plats, till heder för "vårt finska fosterland".
Paris måndag – 17 dec. 77 17. joulukuuta 1877
Svenskarna Axel Borg, August Hagborg och Georg Pauli kom på besök; de såg på Edelfelts skisser och studier, samt bjöd till julaftonsfirande; de ogifta svenskarna firar i Carl Larssons ateljé och bjuder in de ogifta finnarna.
Paris, andradag jul 1877 26. joulukuuta 1877
Stämningen blev ännu mer livad då skinkan kom på bordet; Carl Larsson har illustrerat H.C. Andersens sagor och alla möjliga julkalendrar; han är en tokrolig figur som pratar den mest infernaliska stockholmsjargong; han höll ett komiskt men hjärtligt tal till finnarna; alla sjöng Vårt Land till Fredrik Pacius melodi; Edelfelt utbringade en skål till Johan Ludvig Runebergs minne; Runeberg är en borgen för att en nordisk konst kan blomstra upp ren och ädel, formfulländad och gedigen; "raseriet" för Finland blev ännu värre och arkitekt Claes Grundström ackompanjerade på piano Tuoll'on mun kultani, Kukku kukku till Karl Collans och Fredrik Pacius melodier.
De lämnade restaurangen halv 11 och gick till Carl Larssons ateljé där den egentliga festen var arrangerad; Larsson, Georg Pauli och Axel Borg hade ritat roliga karikatyrer och scener från svenskarnas inbördes liv.
Carl Larsson, Georg Pauli och Axel Borg betygade Edelfelt sin vänskap upprepade gånger och berömde honom för sin tavla; de påstod att svenskarna i Montmartre skulle vara stolta över att räkna honom bland de sina; det kan vara roligt att höra deras råd om den tavla han håller på med.
En norrman var på plats; Carl Larsson kände sig nödgad att dricka en skål för Norge, men den blev så tam att norrmannen kände sig mankerad [sårad, förolämpad].
Paris d 7 Febr. 78. 7. helmikuuta 1878
Bäst blir Carl Larsson som ett av Hans Holbeins porträtt på Louvren, "lilla puckelryggen" Carl Skånberg som en Adriaen Van Ostade och Frits Thaulows syster som Jaques-Louis Davids porträtt av Madame Recamier.
En norsk sångerska Gudlofsen blir Dominichinos Santa Cecilia; bäst blir Carl Larsson som Hans Holbeins porträtt.
Paris d 4 Juni 1878. 4. kesäkuuta 1878
Pietro Krohn och Edelfelt var bjuden på en skandinavisk konstnärssoirée hos den norske målaren Christian Meyer Ross; Ross är så förskräckligt bildad, hygglig och väluppfostrad att det blev tråkigt; de satt hela kvällen och sjöng Heineska visor; Edelfelt och Holger Drachmann drog sig då och då bort för att skratta åt deras evinnerliga poesi och weltschmertz; svensken Carl Larssons dumkvicka skämt var visserligen riktigt uppfriskande; Edelfelt kan inte neka att han känner sig mera hemma med svenskarna än med danskar och norrmän.
Paris d. 26 Januari 1879. 26. tammikuuta 1879
Många av de trevligaste svenskarna, som Axel Borg och Carl Larsson är borta; sammankomsten var tråkig och människorna föreföll fadda, de nordiska målarinnorna vill han inte ens tala om.
Julafton kl. 4 e.m. 24. joulukuuta 1882
Kl. 9 går jag derifrån till en skandinavisk tillställning som lofvar på humoristiska teckningar af Larson med tre åtföljande verser.
Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra.
Larson talade alltjemt humoristiskt. Han har något så fånigt i hela sitt utseende och sitt uttal, att man tvärt blir glad då han öppna munnen. Han håller på med illustrationer till fru Lenngren, som bli bättre än allt hvad han gjort tills dato. – Vi äro goda vänner. Jag känner på mig att han har sympathier för mig och min konst. "Ser du, du är den ende af hela slurfven som duger till något" säger han.
Söndag 2 maj 86 2. toukokuuta 1886
Den skandinaviska frukosten på restaurang Ledoyen: det var bara Larsson och Pauli som gratulerade; Salmson, Hagborg, Wahlberg och alla andra såg arga ut.
Soaré hos Ehrenborg: de svenska "knoddarna" och löjtnanterna var tarvligare än vanligt; alla svenska bildkonstnärer utom Larsson och Pauli var där, och alla teg om Salongen.
Paris d. 15 mars 87 15. maaliskuuta 1887
På lördag är det målarbal för prins Eugen; det skulle vara bättre om Carl Larsson som är rolig och uppfinningsrik skulle vara i Paris; Edelfelt vet inte hur balen blir med Wahlberg och Hagborg och andra grosshandlare i spetsen; han antar att det blir som baler ordnade av gymnastikklubben eller skandinaviska handelsmännen i Paris.
Paris d. 27 april 1887 27. huhtikuuta 1887
Berghs och Larssons verk är illa placerade; de har inte gjort intryck på juryn.
Det är skandinavisk middag på lördag; Edelfelt undrar om stämningen blir lika livad som förr då de främsta konstnärerna har fått sina verk så dåligt placerade.
Paris 1sta Maj 1888. 1. toukokuuta 1888
Den skandinaviska middagen var livad med Larsson, fru Runeberg, prins Eugen, fru Larsson, fru Tuxen, fru Celsing, Salmson, Hulda von Born, Celsing, Aina Cronstedt, W. Runeberg osv; Larsson höll fåniga tal och så dansades det.
Salmson, Larsson, Björck m.fl. tycker om "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka".
Paris 10 dec. sent på qvällen 10. joulukuuta 1889
Varit hos Coquelin idag, efter att denne sagt åt Larsson att han gärna skulle göra Edelfelts bekantskap; Coquelin och hans son var mycket vänliga, visade runt i våningen och konstsamlingen; Coquelin har verk av Bastien, Dagnan, Meissonier, Madrazo, Beraud, Friant m.fl.
Dagnan och Larsson tycker mest om "Portas by", studierna från Köpenhamn och porträttet av Ellan; alla eniga om att den röda färgen på Ellans klänningsliv är "faslig"; Chambure menar att Edelfelt borde måla om livet och halsen i hans serre.
Dagnan, Larsson, Zorn, Chambure menar att Edelfelt målar "saftigare och yngre" än på många är; det känns roligt att höra; Edelfelt vill inte bli en "strofil".
Bjudit Larsson på middag; han var betagen i matsalen; har bara köpt bord och 4 stolar, resten av möblerna kommer från ateljén, men panelen i gammal ek och de vita väggarna gör effekt.
Har de bästa ansatser att "teckna med karaktär, måla sobert och enkelt", men de "gamla tagen" kommer igen så fort Edelfelt får penseln i handen; tycker att Zorn, Larsson, Bergh, Dagnan, Sargent och Friant är mera konstnärer än han själv.
27.2.90. 27. helmikuuta 1890
Haft en kontrovers med Ville Vallgren; då Edelfelt talade med Vallgren om den nya konstsocieteten, ville Vallgren stanna i den gamla Salongen; nu har han ändrat sig, men det är för sent; på samma möte antogs emellertid Larsson och Bergh och Vallgren vill inte acceptera att han kommit för sent; Vallgren menar att Edelfelt inte har god vilja; Edelfelt varit hos Rodin som menade att han inte kan erinra sig något verk av Vallgren och att det är för sent; Vallgren vill att Edelfelt går till Meissonier; nya inval kommer att göras först efter och som en följd av utställningen.
Cannes 4 april 1891 4. huhtikuuta 1891
Sedan jag var fullkomligt ny i Cannes och en bekant från Paris till värdinnan var jag en slags hjelte och fruarna vore mycket nådiga mot mig gumman Borget var stolt på mina vägnar – nådiga mot mig – En princessa Czartonska såg ut som Larssons det högförnäma o.s.v.
Köpenhamn 2 maj 92 2. toukokuuta 1892
Snart kommer Coquelin – jag fick helsningar från honom genom Carl Larsson, som med Fürstenbergs kom hit ned i går. Coquelin räknar bestämdt på att jag skall måla honom här, och det gör jag också – Jag hade tänkt resa till Paris som om måndag eller tisdag. Koleran lär vara uppfunnen af tyska blad, sade kronprinsens läkare till mig i går – och anarkisterna lära väl ej vilja mig som, desvärre ej är någon kapitalist, något ondt. Kröyers resa samtidigt likaså den dråpliga Madame Goguine.
Larsson och Fürstenberg tycka mycket om mitt lilla porträtt af Juhani Aho. (J. Ahos arbeten läsas f.n. mycket flitigt af alla här i Köpenhamn, och ligga, i danska öfversättning i alla boklåds fönster).
Köpenhamn 7 maj 92 7. toukokuuta 1892
Larsson har gjort en aqvarell i Gborg af C. som Petruccio – den är mycket bra och lik.
Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Larsson har jag träffat och sett hvad han gjort.
Stockholm, lördag 12 dec 96 12. joulukuuta 1896
På konstnärsklubben i torsdag träffade jag Bergh, Larsson, Cederström Björck m.fl. Jag blef invald i klubben på lifstid, och Larsson höll ett mycket herrliga tal till mig. Sedan gick jag och spatserade, gata upp och gata ned med Björck, Richard Bergh och Tor Hedberg ända till kl. 2.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
I går var jag, efter middag hos Gebers, der jag till min ledsnad såg originalplanscherna till Sv. B. pryda hans väggar, på ett kalas hos doktor Santesson – för mig, igen! Medecine doktorer och professorer samt Wieselgren och Calle Larsson. Santesson höll minst tre tal till mig – Wieselgren improviserade vers hela aftonen. Bland mycket af tifvelaktigt värde kom det ibland rigtigt bra saker. Och sist improviserade han till mig och Finland, på Kulneffs svåra, korta meter, ett rigtigt utmärkt vackert tal – men verkligen så fint och så litet understruket, och så poetiskt att jag, och alla andra med, voro ledsna att ej ha haft en stenograf der.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
Jag har träffat fürstenbergs och Larson skall gå ut till Erikson som skulpterar flitigt här.
Paris Lördag 9. maaliskuuta 1901
Spada har blifvit riddare af Leg.d'Honneur, Zorn och Hagborg (!) officiers) Björk, Larson och Erikson, bildhuggaren riddare. – Men de svenska arkitekterna ingenting