Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

d.y., fransk författare, medlem av Franska akademien

Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9. helmikuuta 1875
Viola Levin kom inte till deras möte på Splendide Hôtel, så Edelfelt lämnade sitt kort och gick och hjälpte Jaakko (Jac.) Ahrenberg med en gravyr; på kvällen gick han med Ahrenberg på théâtre Français för att se pjäsen "demi-monde"; Sophie Croizette var mästerlig, herrarna Louis Delaunay och Edmond Got mycket bra, Madame Broizat var som alltid förtjusande i de naiva oskyldiga rollerna; Ahrenberg tyckte det var tråkigt och är troligen den första som somnat på detta spännande stycke av Alexandre Dumas.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21. helmikuuta 1875
I tidningarna där hemma har de troligen läst om Alexandre Dumas och greve Jospeh d'Haussonvilles tal.
Paris d. 9 Mars 1875. 9. maaliskuuta 1875
Pauline Ahlberg och Edelfelt har skrivit till sekreteraren för franska Akademien för att få biljetter till festligheterna med anledning av Elme Marie Caros inträde; de har fått biljetter och får således se och höra Adolphe Thiers, Victor Hugo, Émile Littré, Alexandre Dumas, duc d’Aumale och Albert de Broglie.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5. tammikuuta 1877
Edelfelt har äntligen sett "L'ami Fritz", den omtalade pjäsen av Erkmann-Chatrian på français; det är en byhistoria utan tecken till intrig eller krångel, vilket är skönt efter Edmond Abouts, Alexandre Dumas och Octave Feuillets pjäser; det förekommer folkvisor och folkdräkter från Elsass, men inga anspelningar på Elsass nuvarande situation; skådespelarna är makalösa; Edmond Got spelar en gammal judisk by-rabbin, Frédéric Fèvre är den rike bonden Fritz, Benoît Coquelin skattfogden och Suzanne Reichemberg Suzel; Edelfelt tror han skriver om denna pjäs och om Paul och Virginie till Helsingfors Dagblad.
Paris d 21 maj 1877 21. toukokuuta 1877
Som Edelfelt skrev till Anni Edelfelt var han föregående dag till Enjolras på middag; frun och de tre abbéerna [abbotarna], som är stamgäster, överöste honom med komplimanger om hans vackra talang; Madame Enjolras och abbé Curmer, som är fruns biktfar, är falska som hin, lismande och salvelsefulla; abbé Curmer är anhängare av Sacre Cœur-partiet; den hederligaste är abbé Dumas, som är släkt med Alexandre Dumas; detta sällskap jublade över det politiska läget sedan Patrice de Mac Mahon störtat ministären och i stället fått de mest impopulära ministrar, de klerikala Albert de Broglie och Oscar Bardi de Fourtou och bonapartisten Alfred de Meaux.
Paris d. 3 februari 1878. 3. helmikuuta 1878
Edelfelt har ätit middag hos Madame Jacquinot; Pauline Ahlberg berättade om prinsessan Mathildes soaréer; om inte prinsessan vore en så gammal kärring redan, så vore det inte något sällskap för en ung flicka; Pauline säger att hon där får höra saker och ett språk som är förfärligt; hennes umgänge bland herrar består av Alexandre Dumas och Boulanger (målaren, en grovkornig människa).
12 januari 1881. 12. tammikuuta 1881
Jag har gjort en teckning af båten med Lindström och Fina som skall auktioneras bort af Judic på Cercle de la Presse till förmån för Alex. Dumas staty. Jag är visserligen af den mening att en staty åt A. D., dussinskrifvaren ej är af behofvet påkallad då André Chenier Balzac och A. de Musset ej få sådana. Planen är utgången från A. Wolff och Blavet intima vänner till den döde och till A. D. fils, och derföre har saken blifvit med värme omfattad af artister o. litteratörer och Cercle de la Presse skall om några dagar ha ett lotteri med auktion på teckningar o.d.
d. 2 februari 2. helmikuuta 1881
Jag skall börja med den senare, som nyligen spelat titelrolen i Dumas (nästan uthvisslade) pjes Princessan af Bagdad. Spelet lär dock ha varit alldeles öfverlägset, och man hyssjade mest åt miousequenserna i stycket, som lära vara många.
Jag är trött åt Dumas evigt samma thema. Han måtte, med sin stora talang, ändå vara en inskränkt natur. Hans evigt samma ämne, hans trånga idékrets, der ingenting annat än falska och onaturliga bilder röras, äro ej tecken på någon stor ande. Med alla sina öfverdrifter och galenskaper var dock fadren en större natur, det var mera Schwung i honom.
Emellertid skall det bli ganska intressant att göra Mlle Croizettes bekantskap likasom Gounods. Ännu har det varit fråga om Dumas; Mlle Barettas och Bartets porträtter, får se huru det går.
torsdag d. 10 febr 1881. 10. helmikuuta 1881
Derefter såg jag pjesen, som förargade mig och gaf mig en låg tanke om Dumas uppfattning af lifvet och naturen. Existerar sådana menniskor som de hvilka uppträder i princesse de Bagdad, så äro de undantagsfall, och böra ej komma på scenen. Alla tre hufvudfigurerna äro bizarra. (det säger författaren alltjemt, och vill förklara detta genom deras härkomst, så t.ex. förklaras alla hjeltinnans underliga ombyten, vrede, trots derigenom att hon är oäkta dotter till en kung). Jag var rasande flere gånger och rigtigt nöjd i mitt sinne när hvisselpiporna började midt under en af de mest rörande slutscenerna som är det vidunderligaste och osannaste man kan tänka sig. Man har nu hvisslat alla gågner sedan 1sta representationen. Spelet är verkligen utmärkt och jag tycker det är synd om Croizette som får höra hvisslandet just då hon spelar som bäst.
Onsdag d 16. febr. 1881 16. helmikuuta 1881
Man har äfven lofvat att presentera mig för Alex. Dumas – en menniska som jag beundrar och beklagar på samma gång – beundrar honom som stilist, och beklagar hans sjukligt bornerade idékrets, hans system och paradoxer, alla barn af hans underliga uppfostran utan en mors vård uti den fantastiske fadrens hus.
Ack hvad jag ofta känner det på samma sätt som Mamma vid läsningen af fransk litteratur – samma förargelse öfver att det icke skall finna den sunda jemvigt som gör så godt hos t.ex. Runeberg. Det skulle oftabehöfvas blott en enda varm, klar solstråle för att göra en bok förträfflig och ge den rätta färgvalören åt alla de irrbloss, elektriska ljus och talgdunkar som författaren låter de upptänder. Fröken Augusta! Ja någonting sådant finnes ej i den franska litteraturen, Gud vet om någonting sådant finnes i verkligheten men hon kunde finnas hos oss – hvarföre icke äfven här? Jag tycker att menniskorna äro sig så fullkomligt lika – och tycker det så mycket mera som jag nu ej mera stöter mig vid seder och bruk och en del åskådningssätt som i början låter oss tro att det ännu finnes skilda, fiendtliga, i grunden olika racer i Europa. – Men olyckan med den franska litteraturen är att den göres uteslutande i Paris, att den skrifves för en blaserad, upphetsad publik, som ofta glömt hur naturen ser ut och som mera hört talas om än egentligen känt "le clocher de son village". Alph. Daudet har skrifvit några provencaliska nouveller som ha denna intima, varma prägel, och ofta återfinnes i hans böcker någon strimma af sol och ljus men så kommer åter pariser dimman med de fina grå tonerna, fina visserligen men – grå. – Men med allt detta känner man sig aldrig i den franska litteraturen så "på landet" som t.ex. med Fritz Reuter. Det är alltid parisarn på landet som dumt och sjåpigt hänföras af höns och kalfvar, men som icke förstår att inandas den friska sunda luft som finnes derute. – Fröken Augusta är verkligen den allra vackraste typ som man kan tänka sig. Jag läste just om Julqvällen – hvad hon är söt, elegant comme il faut, gammal adel tillika, icke sant? – Hade Al. Dumas någonsin haft en sådan inspiration i sitt lif så kunde han ha blifvit stor, nu blir han det aldrig. – Musset är jag rent af arg på nuförtiden. Dessa verser skrifna af en, visserligen snillrik petit crevé efter en orgie, förarga mig trots deras skönhet, eller kanske just för deras skönhets skull, just derföre att så mycken makalös form, så praktfull färg blifvit slösade på falska och upphittade känslor.
Paris d. 23 Jan 83. 23. tammikuuta 1883
I lördags var jag deruppe med Pasca. Hon talade rätt mycket om Jacobsons-Volkoffs, men icke alldeles öppet – ty hon såg ej ut att vara säker på mig. Pasca har talt med Alex. Dumas om den Rafaël jag har. Dumas är nu en tafveljude, och tyckes ha blifvit intresserad af denna sak, efter han bedt mig komma till sig någon morgon för att tala om saken. Pascas konstförstånd är allmogens likt – hon är förtjust i Courtois' måleri, hvilket ej bevisar att hon är särdeles nogräknad.
Paris d 29. Jan 29. tammikuuta 1883
Hela förmiddagen var jag hos Alexandre Dumas – med hvilken Pasca gjort mig bekant. Han visade sina hundratals taflor och teckningar och gaf mig en speciel rekommendation till Louvrens konservator i och för Rafael (den Miatleffska) Dumas lofvade bjuda mig dit någon afton – hans fru, en fröken Knorring, ville göra min bekantskap.
Paris 1 februari 83 1. helmikuuta 1883
Alexandre Dumas har jag hittils mest känt som konstvän. Han har en massa goda saker, bl.a. en massa Messonnier och hvad bättre är, lär ha fått dem allesamman till skänks. – Jude lär han vara att ha att göra med. För resten är han mycket artig, litet blagueur, talar mycket.
Jag talade om Prinsessan af Bagdan och Croizettes spel. Naturligtvis kunde jag ej säga hvad jag tänker och tycker att stycket, som så mycket annat af honom är grundfalskt, utan gjorde jag bara reflexioner om sättet att spela, förstå vissa ställen o.d.
Hade Dumas haft en ordentlig mor så skulle det kanske blifvit något bättre af honom – en stor talent som har gått en galen väg hela lifvet igenom.
Paris den 20 februari 83. 20. helmikuuta 1883
I går var Alexandre Dumas här, såg på mina taflor, var särdeles förtjust i Tajta och Mammas porträtt, tyckte att taflan med modren och barnet var nog mycket japanesisk, och gjorde mig stora komplimenter öfver "sous les bouleaux".
Han bjöd mig till sig i afton och alla tisdagsaftnar "vous y trouverez Augier, Meissonnier, Claretie et d'autres”
Paris d. 27 februari 83 27. helmikuuta 1883
I afton har jag varit hos Alexandre Dumas. Der voro en massa herrar, bl.a. Meissonier, Arago, flere politici och literatörer.
Mme Lippmann – den så ofta omtalade Colette Dumas – sjuklig, mager, temmeligen vacker, men med ett visst aktris-tycke. Det är till henne Dumas har skrifvit dédication på första sidan af prinsessan af Bagdad, detta egendomligga: Ma fille Colette, reste toujours une honnête femme, c'est le fond des choses". – Dessa linier ha alltid stött mig, sårat mig. Skall en far kunna förutsätta, ens tala om att hans dotter någonsin skulle kunna vara eller i tiden varda annat än en hederlig qvinna!?
Dumas har aldrig haft något hem. Han är son till sin excentriske far och en judisk aktris. Gengangere! af en sådan sammansättning måste något skeft, underligt uppstå, och skada är det, ty det är väl en bland de största talenter som finnes.
Al. Dumas sjelf är lång som jag, och liknar sina porträtt. Det blonda håret är nu gråsprängt. Han är qvick och rolig, skeptisk och ofta paradoxel. I alla fall är han intressant.
Han trissade om några republikanska politici på ett högst remarkabelt sätt i afton – de visste till slut ej ut och in på sig. Han stred mot nationalitetsprincpen och mot majoritetens rätt – yttrade sig för andens och snillets internationela aristokrati – alldeles som Ibsen. Det är ju dock så.
Hans dotter Colette behagade mig ej – det var något af fadrens dramatiska repertoar i henne. Den andra, Jeanne, är 16 år, lång blond, kavat och liknar fadren. Hon behagade mig mera. Der är ännu ej så mycken poudre de riz på hennes själ.
18 april 83 18. huhtikuuta 1883
I afton skall jag på middag till Alex Dumas.
Paris d. 20 april 20. huhtikuuta 1883
I förrgår var jag på middag hos Alex. Dumas – Utmärkt middag – med en hop äldre herrar, Meissonier bl.a. Jag teg mest hela tiden – hvad skall man säga i så illustert sällskap?
Dumas har likadana repliker i sitt tal som i sin skrift – alltid slående, ofta elaka Någon frågade honom t.ex om han läst det eller det nya arbetet – "Non, ou voulez vous que je trouve le temps de lire? – Si je le trouvais, j'écrirais bien quelque chose – hvilket ju var både qvickt, elakt mot den nya litteraturen och högmodigt.
Odaterat 1. tammikuuta 1884
Jag mötte i går Al. Dumas på gatan och vi följdes åt ett stycke längs avenuen. På tal om Petits exposition sade han att jag gjort väl i att ej utställa der. Vous avez un tres beau tableau au Salon – il ne faut pas gâter l'impression du public. – Du reste, on fait trop d'expositions à Paris
Paris d. 24 mars 84 24. maaliskuuta 1884
I morgon är jag bjuden på med dag till Alexandre Dumas – Gubben Arago, bror till ministern, har lofvat uppträda med alla sina imitationer och konster – han lär ha en utmärkt scenisk talent.
Paris, fredag d. 28 mars 84 28. maaliskuuta 1884
Häromaftonen var jag på middag hos Alex. Dumas. Gubben Arago utförde en hel serie scener och imitationer, mästerligt. Allt var skrifver af honom sjelf – mest från hedenhös: Imitationer af Marskalk Soult, presidenten Dupin m.fl. hvars komiska sida nutiden längesedan glömt. Vi vredo oss af skratt – och konversationen kom in på förhållanden från början af seklet. Dumas talte om en massa anekdoter som han hört af sin far. den ena och den andra af gubbarne kom fram med sin historia – det var verkligen intressant. Gubben Meissonier stönade och suckade. Han har nyligen haft en svindelattack och skall vara rädd att få slag. Ingen fara lär dock vara för handen.
Middagen var superb, såsom det tillkommer en kökskonstens mästare. Pratet vid bordet var inte dumt och trögt och jag blef helt lifvad af alla dessa historier från förr – Napoleon I, Mlle Mars, restaurationen, Chateaubriand m.fl.
Dumas och Meissonier togo mig per auras då jag taltes om att jag gick så sent till sängs – "verlden tillhör dem som stiga upp med solen. Meissonier, denna ihärdige arbetare borde veta det af erfarenhet. "Hvad gör ni då om aftnarne" frågade Dumas "vous allez dans le monde" n'est-ce pas" – "Oui j'y vais, je n'en disconviens pas" – Et vous trouvez cela drôle, tous ces gens-la amusants? Allez-vous en reviendrez vite; moi aussi j'ai fait cette sottise-la – mais i un moment donné, j'ai coupé court a mis habitudes mondaine, et, ma foi, je ne le regrette pas. – – Han har rätt. Aldrig mår jag så bra som då jag går till hvila före midnatt.
Paris lördag 18 april 85 18. huhtikuuta 1885
Bjørnson är förtjust i Alexandre Dumas pjäs "Denise"; Bjørnson säger att han har lärt sig mycket.
Paris, söndag d. 7 juni 1885 fortsatt 8 juni 7. kesäkuuta 1885
Edelfelt hade en lång diskussion med Dumas i kvinnofrågan; roligt att han blir mera liberal och revolutionär med tiden; hurrat tillsammans för ”l’egalité complête des deux sexes”.
Paris, Onsdag d. 14 april 1886 14. huhtikuuta 1886
I går hos Alexandre Dumas, där Mademoiselle Jeannine Dumas revolterade mot allt; Edelfelt försvarade kvinnan, men tänkte inte på Madame Lippman, som är "ett sjåp".
Dumas talade om sanningen; Edelfelt menar att Dumas länge har gått omkring i en falsk tankevärld.
Om Alexandre Dumas.
Paris d. 14 maj 1886 14. toukokuuta 1886
Bonnats porträtt av Alexandre Dumas är bättre än allt han gjort tidigare; Edelfelt tycker att det skulle ha varit bättre att ställa ut det porträttet.
Paris, tisdag d 18 maj 86 18. toukokuuta 1886
Edelfelt ska gå till Alexandre Dumas på skyldighetsvisit.
Paris d. 5 juni 87 5. kesäkuuta 1887
Edelfelt är vartannat år uppe och vartannat år nere angående konsten; Alexandre Dumas och Krohn menar att konstnärens missnöje leder till fart och ilska, vilket leder till bättre verk.
Paris Påskdagen 1888 1. tammikuuta 1888
De har varit på de sista visiterna, till Madame Magnin och Alexandre Dumas; dem skrev Edelfelt redan om tidigare.
Paris tisdag afton, 27 mars 88. 27. maaliskuuta 1888
Efter fotografen gjorde Edelfelt och Ellan visit hos Alexandre Dumas där de blev varmt emottagna; Ellan talade med Madame Dumas om Schuvaloffar, Kuriakinar, fru Karamzin och "andra moskovitiska bekantskaper från fyrtiotalet"; Jeannine Dumas var fräck som vanligt, hon var roligare än vanligt och behagade Ellan mycket; andra närvarande var comtesse de Torqueville, Madame Cahen d’Anvers, en ung dam som kallades Bella; Madame Dumas följde Ellan ända ner för trappan och bjöd till middag följande söndag.
Sällskapet hos Dumas intresserade Ellan mera än "de hederliga Jürgensens" som de också har gjort visit hos.
torsdag 15 maj 1891. 15. toukokuuta 1891
Bara ett ord – Salongen ser ut att bli en rätt hederlig succès för mig – Isynnerhet tycker man om landskapet – Jag fick höra vackra saker af Carnot, Al. Dumas m.fl. och af hundradetals menniskor i går –
Paris 16 Juli 91 16. heinäkuuta 1891
Som oläsligt på Amics naivitet bör betecknas att han, såsom stor beundrare af Ibsen, tänker ta sig för att utan att kunna ett ord norska öfversätta, med tillhjelp af en dansk journalist, Kjerlighedens Komedie. det mest oöfversättliga af Ibsens saker. Jag ser på förhand att huru denna Amicska öfversättning kommer att se ut. Med hans naiva förakt för den naturliga stylen i diktionen (han tycker bara och teater – haranger à la Dumas, Augier oa) kommer Kjerlighedens komedie att bli den banalaste smörja på jorden Han tänker sjelf resa och besöka Ibsen, på väg till Bayreuth, der han skall höra Parcifal. –