Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

Madame

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Cazeau
Paris midsommardagen 1878. 24. kesäkuuta 1878
Samma dag som den stora militärrevyn var Edelfelt, Gunnar Berndtson och Gustaf Philip Armfelt bjudna på middag hos Koechlins: Léon Bonnat hade fått förhinder, men där var också Jean-Jacques Henner, Jean Benner, Joseph Mezzara, Louis-Frédéric Schützenberger, en doktor Tourant och en Madame Cazeau; Edelfelt fick även denna gång sitta bredvid Mademoiselle Florence Koechlin.
Madame Cazeau var en av dessa människor man genast känner sig dragen till; hon har varit mycket rik, men gifte sig med en fähund som gjorde sig av med hennes förmögenhet och blev galen; hon har med knappa medel uppfostrat sin son, som är jämnårig med Raymond Koechlin och blir student i höst; Madame Cazeau var barmhärtighetssyster under kriget; hon hade vårdat en holsteinsk greve då en fransk general kom in i hospitalet [sjukhuset] och begärde få upplysningar om de tyska styrkorna; fastän ryggraden var bruten reste sig greven och sade att generalen skulle behandla honom som en ynkrygg om han berättade; Madame Cazeau sade sedan till greven att hans mor skulle vara stolt över honom, och hon skrev brev till grevens mor och vårdade honom fram till att han dog; sedan dess har den gamla holsteinska grevinnan skrivit till Madame Cazeau varje vecka och ber denna komma till hennes slott så att hon får sluta sina sista dagar i sällskap med Madame Cazeau; sådana internationella drag av ädelhet är det vackraste i krigen.
Paris d. 27 maj 79. 27. toukokuuta 1879
I söndags var det frukost hos Koechlins; där var deputeraden Alphonse Noirot, arkitekten Treilhat, madame Cazeau med son, Hugo Schultén och en skotsk professor Jenkins; Jenkins lär vara en vetenskaplig storhet, såg typiskt engelsk ut, men talade franska som en inföding.