Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

generalmajor, kommendör för Finska gardet, son till Fridolf Leonard och Louise Mæxmontan

Lähteet

Vilna d. 10 januari 10. tammikuuta 1879
Det var inte lätt att hitta till Fridolf Leonard Mæxmontan; varje jude Edelfelt träffade visade honom till ett nytt ställe; han fick sedan reda på att Mæxmontans bott på alla dessa ställen i något skede; då Edelfelt anlände skulle sonen i huset fara till Fredrikshamn till kadettkorpsen [kadettkåren]; generalen följde sonen till bangården medan Edelfelt stannade kvar; han kunde berätta ett och annat från Finland, men de var väl underrättade så han hade inte mycket nytt att komma med.
Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Det blir alltmera jubeléaktigt här. I synnerhet blir antalet af colonial gentlemen (soldater och officerare i uniform) allt större, likasom mängden militärer gör att London ser ut som Berlin. Men utmärkt vackra och stiliga äro sådana som Scotch guards, i den traditionella kostymen med röd ficka, plaid, väska af fågelskin, rutig kjol och bara ben, eller Scotich greys, alldeles i samma snitt men grått med silfver. Och gardessoldater i stora björnskinnsmössor och sprättiga Horse guards. Dessa Horseguards soldater är nog bland de vackraste karlar i verlden: långa, raka med fina drag och smala höfter. Och så snygga och fint klädda de äro sedan! Det fins inte många officerare hemma som se så ut och äro så fina. Jo tänk er Mæxmontan med fina mustascher och 10 år yngre, så får ni en ungefärlig bild af dessa soldater vid Hennes Majestäts hästgarde.