Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk författare, översättare, konstnär, g.m. Theodor Lundberg

Lähteet

Stockholm tisdag 28 okt 91 28. lokakuuta 1891
Jag har dessutom konstaterat att jag lider af mask – och har varit hos en berömd läkare, professor Medin, som ordinerat mig en kur) – men att genomgå den persen nu, midt i brådskan, det blir väl omöjligt, och fastän jag ej mår bra, tror jag ändå att jag skjuter upp det till min hemkomst. I morgon är det nämligen stor fest för mig. Jag kunde aldrig tro att det skulle blifva något så storartadt då prof Montelius kom och bjöd mig på enkel middag om onsdag på Hôtel Continental. Nu ha de emellertid skramlat ihop mycket folk. Montelius, Hildebrand hela Nationalmusum, Cederström, Nyblom med fru och dotter, Bjorck, Millets, Snoilsky m.fl. hvad det blir förskräckligt att hålla tal. Jag har redan börjat skrifva det. Jag kunde ej riskera att ta maskkur dagen innan denna historia, – kan Mamma förstå.
I går var jag på middag hos Snoilskys med Gunnar Wennerberg, som i förrgår tagit afsked för den eviga oftalmologiska frågans skull, Nybloms – mor och dotter m.fl. Gunnar Wennerberg är otroligt ungdomlig och pratsam – ingen menniska skulle kunna tro att han är 74 år. Han påminner något om Gubben Berndtson – storlek, mustascher händer och rörelser. Han kastar sig gerna in i diskussioner och talar då, tyckte jaglitet i kors. Han började bl. a. med att prisa judarne och gå åt Brandes som jude. – Han såg på mina teckningar och kritiserade Kristinas död – gentemot Snoilskys som prisade den – Jag hörde på. Han tyckte att hon skulle resa sig upp i sängen och sända en "vredgad vasablick" på kardinalerna – att hon ej fick dö som en vanlig fru Pettersson o.s.v. – Sedan började han att tala illa om Kristina – att han aldrig kunnat upptäcka ett enda sympathisk drag hos henne – att den "kanaljen" plundrat Sverige på pengar och konstverk (jag fick nu för första gången höra att många af de bästa taflorna i Dresdnergalleriet likasom Corregiorna i Paris funnits här i Sverige men af Kristina utförts och försålts. – Hans fru, som är mycket religiös ser så bra ut – hon har något af frih. Born.
Fru Nyblom ack ja, det var ett undersökande om Jag var sådan som hon hade tänkt sig mig. Jag befanns vara ungefär sådan, men yngre och längre. Så tal om Danmark och nu stötte jag på patrull då jag talte om Brandes med beundran för hans Stil – Nej han var den mest "opoetiske jöde" som fans. Hennes dotter är roligare – hon är t. o. m. rigtigt rolig – mycket sjelfsvåldig och pojkaktig men rätt qvick.
De äro så inbitna uppsaliensare som möjligt. Rom och Upsala, andra städer finnas ej. Jag måste komma dit om söndag – de skulle visa mig allt sevärdt och jag skulle göra bekantskap med alla intressanta menniskor der. – Så följde jag dessa damer Nyblom hem och frun lofvade skicka några af sina böcker till mig i dag – hvilket hon också gjorde med en vers-dedikation.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
bland det stiligaste var en supé hos prinsen (jag var ensam bjuden af oss tre) – för ett 30 tal målare och konstnärer med fruar. Vi åto i Sofia Albertinas magnifika matsal – allt var gustavianskt silfver, Sergelska byster – och den vackraste arkitektur. Det var verkligen bland det roligaste och stilfullaste jag någonsin varit med om. Rummet gaf en viss prägel åt sammanvaron, och vi tyckte oss lite hvar ha "en Voltaire's snille". Scholanders syster fru Broberg med det stora, hvitblonda håret och tungan på skaft, fru Lundberg grefvinnan Wrangel, alla mycket roliga och skarpa bidrogo till stämningen.