Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

docent i estetik och konsthistoria, senare professor i konsthistoria vid universitetet i Helsingfors

Paris d. 8 april 79. 8. huhtikuuta 1879
Föregående kväll var Edelfelt hos en svensk student Hugo von Feilitzen, som studerar romansk filologi; Hugo Schultén kan inte tåla Feilitzens utomordentliga artighet; Feilitzen spelar ganska bra piano och har varit i Finland; han är god vän med Johan Jakob Tikkanen och unga Reinhold von Willebrand, Ekelunds och gamla friherrinnan Wilhelmina Mellin; han har varit på Sannäs och Tervik.
Måndag d. 10 mars 1884 10. maaliskuuta 1884
Tikkanen har skickat mig sin disputation om Giotto. Jag har läst litet i den och tycker den är rigtigt bra, det lilla jag förstår.
Paris d. 27 Juni 85 27. kesäkuuta 1885
"– Tikkanen skref till mig att han skrifvit till Fürstenberg för att få taflan. Så onödigt. Helsingfors publik har sett den, och kejsarn lär ej bry sig om den samt isynnerhet ej köpa den eftersom den är såld. Fürstenberg utlånar den mycket ogerna, och blir bestämdt arg, hvilket jag så väl kan förstå. – Jag är rädd att hela utställningen blir en pannkaka. Nu skrifver redan Tikkanen –".
Paris 24 maj 1895 24. toukokuuta 1895
Tikkanen skrifver att jag i höst skall måla Rabbe Wrede för Nyl. afd. – Dippel var här och bad mig måla frun i Wiborg – När skall grefvinnan Raben bli målad? – Och när skall jag få tid att göra alla mina illustrationer – det går rundt i min stackars hjerna när jag tänker på allt detta.
Paris 20 Juni 1895 20. kesäkuuta 1895
Redan den 20 juni! Fyra dagar skiljer oss bara från midsommar, och ändå ser jag ingen utsigt att komma loss härifrån förr än om en vecka, äfven om jag icke tänker på Roux' porträtt. Jag kan icke nena att jag lider af en ganska prononcerad längtan till Haiko, som just midsommartiden är så vackert. – Ack det här eländet med att sluta en del påbörjade saker dessutom ha alla möjliga bestyr och skrifverier – bref, bref, bref i oändlighet. Säg dertill att vädret varit särdeles åskdigert under denna sista vecka och att jag sofvit illa – att Ellan och pojken vänta mig otåligt i Schweitz, att jag haft oturen fälla i golfvet lilla Chantemesse's alldeles färdiga porträtt – hvadan det såg så jemmerligt ut att Mme Ch. började gråta och att 2 dagar åtgingo att reparera skadan, att Mechelin är otålig och ledsen öfver att ej se några artiklar i tidningarne om finl. i XIXs., att jag i denna anledning fått springa till Louvren, utrikesministern haft conferencer med denna och den andra, att Tikkanen skrifvit till mig ett alldeles obegripligt brefkort ang. uppköp af ett franskt konstverk och att jag väntar telegrafsvar, att den stackars Audibert väntar på svar för att komma hit upp och se mig för sista gången – att en dansk författarinna fru Malling plågar mig med fotografering af ett porträtt af Mme Junot på hist. utställningen – att den edna tallriken i en service, som alla vill complettera efter att ha skickat den till Finland visar sig vara försvunnen – att jag fått skrifva intyg åt en ofärdig svensk bildhuggare Åkerman – att en gammal Conciergegumma hvars enda son, soldat från Tonkin, blifvit tokig, varit här och fått hjelp – att i 68 rue Jouffroy repareras och målare och timmermän väckt mig kl. 5 alla morgnar – o.s.v. o.s.v. – och Mamma får erkänna att jag har nerver af stål som ännu icke är småfjoskig af allt detta jag har dessutom lofvat tio gånger mera än hvad en metodisk menniska kunde hinna med under en vecka.