Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

prins av Sverige, avsade sig vid sitt giftermål 1888 sin arvsrätt och titeln Kunglig höghet, från 1892 greve av Wisborg

Stockholm d 27 okt 1879 27. lokakuuta 1879
Jacob Ahrenberg, Fredrik Vult von Steyern och Edelfelt satt framför kungen och prinsarna, som i en mellanakt tågade in mellan kulisserna för att ge Adelaide Ristori "litteris et artibus" [För vitterhet och konst, en kunglig medalj]; omsorgen och den historiska troheten i hennes kostymer förstärktes av att hon inte försökte kokettera ens då hon spelade Elisabeth som ung.
Paris d. 3 april 1880 3. huhtikuuta 1880
Edelfelt är alldeles uppe i extasen över Adolf Erik Nordenskiöld; föregående kväll var han bjuden på middag hos Georg Sibbern, där prins Oscar, Nordenskiöld och Louis Palander var hedersgäster; Edelfelt är släkt med Palander, som är svåger till farbror Erik Edelfelt och de träffades senast i Göteborg; under middagen satt Edelfelt mellan Gustaf Cederström och Fredrik Adelborg; Walter Runeberg satt bredvid Nordenskiöld; Sibbern drack en skål för Finland.
Efter middagen gick de till Cirque d'Été, där geografiska sällskapet ordnat fest; de gick in som prins Oscars svit och fick platser strax bakom Adolf Erik Nordenskiöld på estraden; det var storartat, tusentals personer jublade med en hänförelse Edelfelt inte sett maken till på länge; Nordenskiöld stod länge lugn och oförskräckt mitt i salen.
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.
Prinsen är inget geni; han är för ung och enkel för att spela grand seigneur, och är därför en vanlig svensk kadett; han har mycket gemensamt med Gustaf Leuhusen.
Hans Wachtmeister är hygglig och sympatisk och ser bra ut; han har artistokratiska fötter; prinsens stora och flata fötter såg generade ut vid sidan av Wachtmeisters långa, smala, eleganta vaxlädersskor.
De sjöng kvartetter och prinsen sjöng modigt med även om han var osäker på stämman och orden; det var ledsamt att Johan Janson blev full, Carl Skånberg likaså; Gustaf Cederström var också ganska påstruken; inte ett klokt eller kvickt ord blev sagt; naturligtvis höll man tal för Hans Kungliga Höghet, som svarade med ett tal för Sverige; Lennart Reuterskiöld generade sig inte i uttrycken, Gustaf Cederström är en grovhuggare av första ordningen och snart var konversationen äkta nationell vad formen beträffar; prästen såg salig ut och höll ett lämpligt tal om det älskade kungahuset; alla var ultrarojalistiska; till sist tog Erik Nordenson till ordet.
Erik Nordenson är en av de mest bildade svenskar Edelfelt träffat; Nordenson umgås mest med finnarna, främst Schulténerna; i ett välsagt tal sade han att han kom från Quartier Latin, från vänstra stranden, på samma sätt som han i livet sökte sanningen på vänstra sidan; han sade till prinsen att denne sällan kommer att sammanträffa med vänstermännen, men att denne ska finna det varmaste erkännande för det denne gör gott och stort; Edelfelt har hört att Nordenson härstammar från kungahuset; Edelfelt tyckte ödet var rättvist då han såg den legitima och den illegitima grenen stod bredvid varandra; den ena prins, men ful och intetsägande; den andra en simpel medicine doktor, men en vacker karl, klok och energisk.
Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Gustaf Cederströms vift [fest] för prinsen slutade i slagsmål efter att Edelfelt gått; lille Carl Skånberg flög upp på den dödfulle Johan Janson och klöste honom i ögonen; Cederström försökte skilja dem år; den stupfulla modellen drog sin sabel; lyckligtvis sattes inget människoliv till; mandom, mod och morske män finns ännu i gamla Sverige; prinsen lär ha varit besviken över att han missade det uppbyggliga skådespelet.
Paris 13 april 1888 13. huhtikuuta 1888
Edefelt och Ellan är bjudna till Lewenhaupts den 18 april; gäster är prins Eugen, prins Oskar med gemål, som önskar att damerna har höghalsat.
Paris 20 april 88 20. huhtikuuta 1888
Oscar och Ebba ska tilltalas "prinsen och prinsessan"; Edelfelt sade att det låter sagolikt; grevinnan Lewenhaupt konstaterade att det inte låter lika sagolikt som det är.
Stockholm midsommardagen 93 24. kesäkuuta 1893
Ellan och pojken äro friska och glada. Då jag kom hit till hotellet kl. 12 var här stor cour: faster Hermanine och Calle Knorring. Vi reste alla strax i ösregnet för att se paraden på Ladugårdsgärdet – det var ett gammalt löfte till Kikuli. Vi sågo Majestätet prinsarne, generalerna och hela armen oläsligt-genomvåta det var ett elände. –