Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk matematiker, högskolerektor

Stockholm d. 9 november 1879 9. marraskuuta 1879
Ernst Beckman är son till biskopen och har studerat teologi i Tübingen; han har vistats länge i Amerika där han gift sig; vegetarian, nykterhetsivrare, religiös och republikan är han ett ovanligt original för de "ceremoniösa svenskarna"; Beckman intresserar sig för den fennomanska striden; Gösta Mittag-Leffler skickar rapporter om detta ämne; han vill företa en resa till Finland enkom för att studera detta ämne, fastän Edelfelt försökte förklara att striden inte var så intressant som Beckman föreställt sig.
d. 29 Februari 1880. 29. helmikuuta 1880
Häromaftonen var Edelfelt med Ellan de la Chapelle, Gösta Leffler och fröken Constance Lepsen på konsert; efteråt gick de på kafé och superade.
d. 9 mars 83 9. maaliskuuta 1883
Har mamma läst noveller af fru Edgren, en syster till Mittag Leffler? Många äro dåliga, såsom den från Helsingfors, men den första, en bal i Societeten, har några ganska väl observerade detaljer.
Paris 10 april (måndag) 93. 10. huhtikuuta 1893
Antells död och formaliteterna vid densamma ha tagit all den tid jag haft öfriga (jag målar alla förmiddagar). Lyckligtvis kom Hildebrand i går och Kurtén kommer den 20. Jag hade beställt kista och ryske konsuln skulle ha varit mycket ond deröfver när jag trodde mig handla väl och klokt, och som ingen annan var tillhande så gjorde jag det. Ett evigt språng hos poliskommissarier, juge de paix, på mairiet. En massa konstalationer, vittnen – usch sådana omständigheter. För att få ta en dödsmask af honom fick jag gå upp ändå till polisprefekten (det gick jag med Mittag Leffler) som genast gaf oss rättigheten. – I går var la levee de corps. flere franska läkare, Due, Wahlberg, Hildebrand – men inga andra landsman än Ville Vallgren och jag. Nog tycker jag de hade kunnat besvära sig dit ändå. Mittag Leffler tror att A. testamenterat en miljon till unversitetet och konstförenigen – men myntsamlingen till Sverige. Det var hjertslitande att se hans trogne betjent, François, som gret förfärligt och nödvändigt ville följa med kistan till Wasa, det han också lär få göra, sade Hildebrand.
Paris lördag 1sta Juni 95 1. kesäkuuta 1895
Mamma har sina misstankar om den stora Gösta M.L. fullkomligt som jag. Jag vet ej hvarför jag ej kan med det utseendet och den karlen. Victor Rydberg annars så mild i sina omdömen säger de värsta saker om M. L. – det måste vara något med hans ormögon. –
Stockholm onsdag afton 11. marraskuuta 1896
Här börjar det att reda sig galant. Alla äro utomordentligt vänliga, jag får måla på konstakademin, har börjat Leffler der, varit hos Rosen och Nordenfalk, skall i morgon till Cedeschiöld och Hofstallmästaren Sager, hvars fru jag sedan 4 år lofvat måla.
Djursholm förföljer mig – I måndags på middag hos Palmes, i går hos Lefflers.
Om tisdag har Leffler bjudning för Heidenstam med fru och mig.
Leffler målar jag i röd Oxfords hedersdoktors kappa – jag tror det blir mycket Tizianskt.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Här börjar allting reda sig för mig. Leffler är långt hunnen redan. Jag har målat upp hela duken och börjat utföra hufvudet.
Leffler är också mycket förekommande, och hvilka som äro det i högsta grad äro Rosen och Nordenfalk Looström som låta mig förfoga öfver akademin's lokaler som jag vill, ha egna nycklar o.s.v., jag är en ryslig matador.
Med Heidenstam skall jag sammanträffa hos Leffler en af dagarna.
Det är tråkigt, ehuru det naturligtvis ej angår mig direkt, att Leffler skall vara så allmänt hatad här. Alla säger att han pinat lifvet af Viktor Rydberg och nu sist af Gyldén, – ingen annan än kungen har han på sin sida. Att han är inne i alla miljon affärer i Sverige är säkert – han har utlagt för mig om några spritt nya uppfinningar som han håller på att lancera, och som skola undantränga alla belysnings och värmematerial, elektriciteten inbegripen. – Sverige blir verldens rikaste land säger han. Han har nog ett utmärkt hufvud, men mig vinner han ändå ej dermed. Han är så förskräckligt skarp i sina omdömen om andra, och behandlar dem alltför gerna som åsnor och borickor.
Den genombeskedlige hederlige gubben Nordenfalk kan ej tåla honom – han Nordenfalk bjöd mig enständigt till sin son (den som Ellan är så förtjust i) på landet, en mil härifrån. Jag lofvade komma det medhonom en dag. jag kan ej begripa, i denna stund att Nordenfalk skall vara fru Reuterskjölds far – aldrig ha då far och dotter varit så olika i allt. Jag tror nästan att dottern är mera begåfvad. Att han, den grubblande, tröge, litet tyske filosofen skall vara far till den mest mondaina af alla mondaina, det förstår jag som sagdt inte.
Palmes äro mycket bedröfvade öfver Gyldéns död. Han var deras stöd i Thule emot Leffler. Hanna menade att Gyldéns frånfälle var en direkt penningeförlust för Thule. Hon är beundransvärd ändå med sitt klara affärshufvud och okufliga energi. Hon har med Leffler (trots fiendskapen) underhandlat om en affärstransaktion på 160,000 kr. – jag märker att det är sannt, ty Sven, hon och Leffler har berättat saken på samma sätt. Hon gick för att "Sven icke skulle förgå sig" – och lyckades. Leffler sade att hon börjat sin harang, hemma hos honom med: "Jag skall säga att min man inte är så dum som Professorn tror". Det lär varit hon som upptäckte Gyldén som direkt stöd för Sven, och förvärfvade i honom en vän, ehuru han från början varit mycket afvogt stämd mot henne. Sven telefonerade till mig och frågade om jag (!!) ej kunde hindra Leffler att gå på Gyldéns begrafning. – Nej, jag tycker att jag kommit tillräckligt in i deras historier redan och bryr mig alls ej om att tränga djupare in i dem.
Jag talade om, i bref till Ellan, att jag målar Leffler rödt i rödt – i högröd sidenkappa mot röd sammetsgrund – det blir mycket renaissancemessigt och demoniskt. Han sjelf tyckes njuta af att sålunda trotsa kritiken, som nog kommer att vara påpasslig och gå åt honom för detta.
I grunden är det tråkigt att i morgon gå och hänga på slottet hela förmiddagen. Men Leffler, Snoilsky, Rosen och andra hofmän mena att artigheten alls ej är densamma om den skjutes upp till en annan tisdag.
Stockholm sönd. d. 6 dec. 96 6. joulukuuta 1896
Mina taflor framskrida – Leffler måste bli färdig denna vecka, ty de resa till Paris om lördag. Fru Sager skall väl också bli färdig nu – som jag gerna ville resa i dag om 14 dagar söndagen d. 20 dec. vet jag ej huru det går med fru Cederschiöld – I hvarje fall kan jag ju börja henne. Af Gamla fru Sager, som är en mycket vänlig och prudentlig gumma, (82 år) har jag gjort på 2 seancer en mycket lik pastellskizz, så stor som den af fröken Selin. Gumman, som ritat sjelf, är mycket intresserad. Som ledning, har jag bl.a. en teckning som Egron Lundgren gjort af hennes 1836.
Farväl det här brefvet är lika så incohérent som jag sjelf. Jag skulle behöfva hålla munnen i 24 timmar och sedan sofva i 48. Med Leffler, fru Sager, gamla fru Sager alltid blir det konversation, och det gör mig nästan galen. Porträttmålarens, isynnerhet den kringresande porträttmålarens yrke är ändå ett föraktligt yrke.
Stockholm, lördag 12 dec 96 12. joulukuuta 1896
För ögonblicket ser det mörkt ut, ty Leffler är icke färdig tack vare det stukmörker, som varat hela denna vecka. Att ens på allvar börja fru Cederschiöld är ej att tänka på. Jag är glad om jag finge Leffler och fru Sager färdiga. Som de äro ungefär på samma point, kan jag ej lemna någotdera af dessa porträtt. Lyckas det, så kan jag resa om söndag – lyckas det ej, får jag snufva eller hufvudvärk eller är det för kolsvart, så ha jag mig till min evinnerliga grämelse, tvungen att stanna här en vecka till. Det blir otäckt att tillbringa juldagarna här – då kommer jag, trots allt, att känna mig rysligt ensam. Men jag har ej kunnat skynda mig mera – det har ju varit rätt bra i alla fall att på 6 veckor under denna mörkaste tid ha kommit så pass långt. Nå, det kan hända att jag om tisdag kommit öfver det värsta med Leffler och då tänker helt annorlunda än i detta dystra ögonblick.
Björck som sett Leffler tyckte mycket om porträttet – han lär ha sagt i staden: ingen af oss kunde göra det så bra.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19. joulukuuta 1896
Leffler är deremot icke färdig – drägten bör målas om, och jag vill gerna har den taflan så att jag direkt kan skicka den till Paris till salongen. R. Bergh och Björck tycka om den. Robert Lundberg har åtskilliga anmärkningar, men dem fäster jag mig ej vid.
Rysligt mycket tyckes hon, likasom alla Rydbergs vänner ha emot Leffler, – de säga rent ut att han pinade lifvet ur V.R. med trakasserier ang. högskolan. En underlig menniska är Leffler. – Mycket godt hufvud, mycket intresserad, mycket beläst, men maktlysten i stort som smått och nöjd med sig sjelf så att det är fenomenalt.
Paris, söndag d. 28 Mars 1897 28. maaliskuuta 1897
Till Leffler, som lofvat i alla fall komma hit i slutet af mars, har jag telegraferat och fått till svar: Malade, ne serai à Paris que fin avril. Jag vet ej om jag vågar utställa det så här utan att litet teckna igenom ansigtet.
Paris 3 maj 1897 3. toukokuuta 1897
Skulle icke Lefflers eviga influenza ha uppehållit honom så att han nu först kommer hit den 15 maj, så skulle jag resa till London town i morgon dag. Jag har Sargent der och han har lofvat göra för mig hvad han kan, så har jag rekommendation till Phil May som för in mig i Punch. – Den otäcka förkylningen jag nu dras med, gör mig omöjlig att under de närmaste dagarna resa af, annars hade jag farit och kommit hit igen till Leffler. Det är ju en beqväm resa ifrån Gare St Lazare Kl. 11 f.m – i London kl. 6 e.m. to dinner.
Paris 28 maj 1897 28. toukokuuta 1897
Ända tills nu har jag målat på Leffler. – I går hade han en slags invignings frukost med bara matematiker, medlemmar af institutet och jag.
Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
Jag hade ej så lätt att komma från Paris, der menniskorna, décidément, äro alltför vänliga mot mig. – Man då jag hade Leffler korjad, så svarade jag nej till alla bjudningar och reste af. Får nu se hvad det skall bli af detta. Jag vill nu förtjena pengar fort och det skall nog gå.
För resten har jag arbeta rätt dugtigt i Paris, ehuru det mest gällt att putsa upp gammalt. Lefflers porträtt har sig målat om så godt som helt och hållet. Muenier som bor i 147 och som varit min trogne vän, kom upp och underströk litet sin förtjusning öfver porträttet, i Lefflers närvaro. Det hade en vådlig effekt, och L. nämnde om i sitt tal till alla matematikerna vid Institutet, att "le celèbre peintre Muenier, que vous connaissez tous; Messieurs o.s.v. – alltnog att han sagt att detta porträtt var jämförligt med Pasteurs. Det tycker jag inte, men låt gå. Jag har dessutom sedan målat upp Schuvaloff och gjort häststudier till Kejsarn. Då Jag varit bortbjuden så godt som hvarje dag, måste man ju säga att det ändå blifvit något gjordt.
Torsdag 10 juni 1897 10. kesäkuuta 1897
Går allt bra så har jag porträttet färdigt just till Jubileet, reser då till Paris för att lyfta pengar för taflan, bestyra om mina sakers inpackning, Lefflers porträtt o.d. samt Schuvaloffs.
Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
De 4 sista aftnarna har jag varit gräsligt ensam – naturligtvis är det mitt fel som ej gått på visit förut till den ena och den andra Grefvinnan L., Mme Kahn, Lady Barrington, samt ej begagnat de Lefflerska rekommendationerna till matematiker.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
I morgon Palmes, Lefflers och så har Heidenstam och Levertin bjudit oss på en skaldeafton som lofva att bli mycket rolig.