Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

dirigent, tonsättare, musiklärare

Paris d. 30/11 1879 30. marraskuuta 1879
Bland finnarna på plats finns Atte Schultén, Alexis Gripenberg, Herman Frithiof Antell och en kompositör Kajanus.
Paris d. 17 april 86 17. huhtikuuta 1886
Hoppas Svendsen kunde rycka upp Kajanus ur hans dvala; hoppas han kunde få fart i Kalle Flodin och Wegelius också.
Kajanus har talang, men han saknar kraft och energi.
Bregentved tisdag 30 okt 94 30. lokakuuta 1894
Några sånger af Sibelius ha sjungits i Köpenhamn på en koncert – kritiken var ytterst strängt. Svendsen som jag mötte menade att han gerna ville spela något symfoniskt af Sibelius att han bedt Kajanus derom, men att han aldrig ännu fått läsa en rad af Sibelius. – Jag lofvar spela det bra, sade Svendsen. Hvarför göra de ingenting för en sådan sak. Det vore kanske bättre än det problematiska supandet med Gallén.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7. tammikuuta 1901
Jag vet nu att jag blifvit kommendör af hederslegionen och Ville Vallgren officier. Huru det gått med de andra, Saarinen Gallén, Järnefelt, Stigell, Sibelius och Kajanus vet jag ej, men det ser illa ut. Tala emellertid ej om något ännu innan vi få säkerhet. Mitt samvete är rent, ty jag har öfverallt sagt att jag ingenting ville ha för egen del bara mina landsmän blefve dekorerade. Nu har också Kajanus skrifvit till fr. Ackté att då svenskarne fått "någon sorts metallkransar" troligen Berthas palmes academique, ville han också ha. När tiden blir skall jag skicka Leygues' bref till Bertha eller Nordström som får läsa upp det i konstnärsgillet så att de få se att jag lupit och talat godt för dem. Att ryssarna krånglat emot finnarne i allmänhet är alldeles säkert – men ännu ger jag mig icke, och hoppas genom Tolstoj få Saarinen och Gallén åtminstone dekorerade ändå. I ryska riket äro endast Antokolsky och jag nämnda till kommendörer sade en polack åt Ville Vallgren. Jag fick ej sofva den natten jag fick veta det bara af grämelse – ty elaka menniskor komma nog att säga att Ville V. och jag,som stannat här efter de andra, intrigerat. Men Gud är mitt vittne att jag bara arbetat för andra här. Den ohyggliga misstanken kommer ändå att hvila öfver mig, och det grämer mig.
Paris Lördag 9. maaliskuuta 1901
Jag skyndade till hans administrateur och skref ytterligare på listan Kajanus, Stigell och framförallt Saarinen. Får nu se hvad det blir af. Kanske Leygues är mindre toulousain än jag trott. Han skall varmt ha talat om den finska konsten ännu för några dagar sedan!