Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

österrikisk greve

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet von Seilern
Paris d. 18 Januari 1880 18. tammikuuta 1880
Carl Mannerheim presenterade för en tid sedan Edelfelt för en österrikisk greve von Seilern; Edelfelt träffade på greven på gatan och denne bjöd honom upp till sig; greven har varit kavalleriofficer och diplomat, är musikalisk och för grand train [överdådig livsstil] i Paris; han vill att Edelfelt kommer in i Cercle de la presse; en kväll tog han med Edelfelt till klubben och presenterade honom för Albert Wolf, Billaud och greve Ludovic-Napoléon Lepic, amatör och målare.
Grevarna Lepic och Seilern har lovat komma på besök till Edelfelt.
Seilern är durkdriven aristokrat, men också en konstnärsnatur, konfys och godmodig; han har komponerat åtskilligt som framförts på konservatoriets konserter.
Comte de Lépic bjöd Edelfelt på frukost till nästa fredag, med förutsättning att han skulle bli medlem i klubben; de båda grevarna lovade bli Edelfelts faddrar vid intagningen.
Seilern talar franska som en parisare och har en otrolig svada; Alfred Koechlin menade att det inte vore dumt att stå väl med journalisterna, "C'est de la canaille, mais on ne peut pas s'en passer" [det är ett patrask, men man kan inte undgå dem].
Paris, lördag d. 24 Jan. 1880 24. tammikuuta 1880
Edelfelt var med greve Seilern hos målaren greve Ludovic-Napoléon Lepic på frukost; Lépic har makalös och stor ateljé, där han bor och sover i en magnifik gammal säng omringad av gotiska riddare som håller vakt; Lepics far var general och nära lierad med Napoleon; fadern är uppfostrad av kejsaren, vilken han följde i landsflykten; Lepic är en hygglig karl, något melankoliskt och nervöst i hans väsen; fram till kejsardömets fall var han officer, nu är han målare och har haft en viss framgång på Salongerna.
Ludovic-Napoléon Lepic och von Seilern kommer på besök till Edelfelt om några dagar; för att ursäkta den fördömda entrén har Edelfelt förklarat han endast provisoriskt bor i kvarteret; Seilern är en viveur [levnadsglad person] och har utmärkta kontakter; han har ofta spelat sällskapsspektakel med furstinnan Pauline von Metternich och känner alla i "la haute" [den högsta societeten].
Paris d. 26 Januari 1880 26. tammikuuta 1880
Greve de Seilern har sett Edelfelts tavla; han tyckte om tavlan, men är för mycket musiker för att förstå sig på bildkonst; hans resonemang är färgrikt och vittsvävande, men saknar form och begränsning; Edelfelt bjöd honom på middag på deux Edmond; bohemlivet där tycktes tilltala Seilern, som är så tankspridd och intresserad av samtalet att man lätt kan få honom att glömma ställe och mat om man kan fängsla honom; kvällen avslutades hos Seilern, som satte sig vid piano och improviserade "le tableau d'Edelfelt" [Edelfelts tavla], det lät vackert Schumannskt; sedan berättade han om Alexandre Dumas (fadern) som han länge levt med i Neapel, om Franz Liszt, George Sand, furstinnan Pauline von Metternich och markis Almorini.
Seilern är upptagen av fru Annette Essipoff, som han först lancerade och som nu är i staden; boulevard- och spellivet måste vara tröttande i längden.
de Seilern tror sig kunna döma en persons karaktär utifrån handstilen; Edelfelt visade honom ett brev av Alexandra Edelfelt; Seilerns tolkning var att brevet hade skrivits av en kvinna med stort hjärta, en som tycker om ordning, utan pedanteri, och som är full av rättframhet och förtröstan, i varje fall en kvinna utöver det vanliga; Edelfelt undrar hur Annie och Bertha Edelfelt mår och önskar lycka till med den nya våningen.
Edelfelt vet ännu inte när han tas in i Cercle de la Presse; Seilern ska först ha en middag för Émile Blavet (dramatiker), Gaston Salvayre (kompositör), Thédore Ritter, Comte Ludovic-Napoléon Lepic och Edelfelt.
d. 29 Februari 1880. 29. helmikuuta 1880
Föregående dag var Edelfelt på middag hos Seilern, med Carl Mannerheim, Ludovic-Napoléon Lepic, och Émile Blavet.
Edelfelt tecknade några karrikatyrer på Cercle de la presse, vilka vann allmänt bifall; Seilern går omkring och talar om Edelfelt enorma talang; Seilern är helt och hållet musiker, utan tecken till människokännedom, trots ett liv i Europas förnämsta litterära, artistiska och aristokratiska kretsar; Edelfelt måste bjuda honom någon dag på middag hos Foyot, en god restaurang i quartier latin.
Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
Edelfelt går sällan på Cercle de la presse efter att Seilern och Carl Mannerheim råkat i gräl; dessa så kallade hommes du monde [världsmän] är allt ett skönt sällskap; de skäller på varandra, och är med allt tal om gentilhommerie [gentlemannahet] inte ett smack bättre än alla andra.
Söndag 3 octobre 1880 3. lokakuuta 1880
Greve Seilern kom föregående dag på visit; han bad att de skulle glömma deras "froideur" [kyla] med anledning av Carl Mannerheim; Seilern antog att Edelfelt öppnat ögonen, vilket gjorde Edelfelt svarslös; han inser inte varför han skulle vända en person ryggen som alltid varit vänlig mot honom; på tisdag går han med Seilern till Mihály Munkaczy; han säger att han slutat att spela, "j'ai abandonné une maîtresse qui est la pire de toutes, la dame de pique" [jag har övergett en älskarinna som är den värsta av alla, spader dam]; Edelfelt uppmanar att inte avslöja för Mannerheim att han anlänt; Beer har sagt att Edelfelt ännu inte anlänt till Paris.
Måndag d 10 okt 1880 10. lokakuuta 1880
Föregående dag var Edelfelt bjuden på frukost till Seilern och på middag till Charles Baude; Seilern spelade alla Frédéric Chopins nocturner i fyra timmar.
d. 15 Oktober 1880 15. lokakuuta 1880
Seilern har rest till Wien; denne har gett Edelfelt ett rekommendationsbrev till sin bror som är ambassadsekreterare i Madrid.