Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk ögonläkare

Paris d. 26 Januari 1880 26. tammikuuta 1880
Fru Lina Runeberg har fått för sig att fröken Bertha Cleman och Edelfelt kommer att bli förtjusta i varandra; Runebergs lovade bjuda hem fröken Cleman en kväll; hon blev i fjol förlovad med en greve Calling, men förlovningen slogs upp och hon har därefter inte visat sig i sällskapslivet; en doktor Nordenson, den mest sympatiska svensk i Paris, var dödligt kär i fröken, men tycks nu ha svalnat.
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.
Erik Nordenson är en av de mest bildade svenskar Edelfelt träffat; Nordenson umgås mest med finnarna, främst Schulténerna; i ett välsagt tal sade han att han kom från Quartier Latin, från vänstra stranden, på samma sätt som han i livet sökte sanningen på vänstra sidan; han sade till prinsen att denne sällan kommer att sammanträffa med vänstermännen, men att denne ska finna det varmaste erkännande för det denne gör gott och stort; Edelfelt har hört att Nordenson härstammar från kungahuset; Edelfelt tyckte ödet var rättvist då han såg den legitima och den illegitima grenen stod bredvid varandra; den ena prins, men ful och intetsägande; den andra en simpel medicine doktor, men en vacker karl, klok och energisk.
De sjöng kvartetter och prinsen sjöng modigt med även om han var osäker på stämman och orden; det var ledsamt att Johan Janson blev full, Carl Skånberg likaså; Gustaf Cederström var också ganska påstruken; inte ett klokt eller kvickt ord blev sagt; naturligtvis höll man tal för Hans Kungliga Höghet, som svarade med ett tal för Sverige; Lennart Reuterskiöld generade sig inte i uttrycken, Gustaf Cederström är en grovhuggare av första ordningen och snart var konversationen äkta nationell vad formen beträffar; prästen såg salig ut och höll ett lämpligt tal om det älskade kungahuset; alla var ultrarojalistiska; till sist tog Erik Nordenson till ordet.
Fredag 11 maj 1882 11. toukokuuta 1882
I förrgår var jag på en mycket rolig middag hos Reuterskiölds. Fru R. tycker jag om – isynnerhet hennes utseende – hon ser nu bättre ut än förr, sjukdomen i fjol har gjort henne finare och magrare. Der var en grefve Piper och en Peyron från Skåne, båda med fruar, Wedel Dr Nordenson med fru (Bertha Cleman, för detta) samt några andra.