Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk politiker och konseljpresident

Lähteet

Paris d. 10 mars 1880. 10. maaliskuuta 1880
Alexandra Edelfelt må tro att det var ett lebens [liv] på hotellet häromkvällen; Edelfelt kom hem från Ellan de la Chapelles och fann hela boulevarden framför hotellet full med folk; 330 amnestierade skulle komma från Brest och man hade i trädgården till Hôtel de la Marine ställt till en bankett; där var "gubben" Louis Blanc och George Clemanceau; Edelfelt tycker att kurtisen för Kommunen från de rödas sida är osmaklig; i kommunalrådet har redan två amnestierade från Nya Kaledonien fått plats, och snart är det troligt att flera blir deputerade; en herre med röd kokard ställde sig i vägen då Edelfelt försökte ta sig inte till hotellet, men släppte in honom då han hörde att Edelfelt bodde där.
Paris 18 dec. 85 18. joulukuuta 1885
Den yttersta vänstern och den yttersta högern har slagit sig ihop; det är sorgligt att se Rochefort och Clemecau "kappas med" [tävla med] biskop Freppel och hertigen av la Rochefoucauld i att gå åt Ferry och centre gauche [politisk positionering i parlamentet, centrum-vänster].
Paris d. 5 juli 86 5. heinäkuuta 1886
Om Miss Colts, Mrs Colts och amiral Maxses relation till Clemencau, som är gift med en amerikanska.
Paris lördag d. 4 dec. 86 kl. 2. 4. joulukuuta 1886
Edelfelt är bjuden till Madame Cartwright "på Clemencau" i kväll.
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4. kesäkuuta 1895
Epävarma yhteys Jag kom mig icke till den pasteurska resan. 1° regnade det pingstmorgonen – 2° ansåg jag att 10 timmars resa i jernväg på 36 timmars lof var väl mycket. 3° hade Chambure bjudit mig på le Steeple chase d'Auteuil i hans landau och i tribunen. I stället för landtlifvets lugn var det således det mest raffinerade chic-lif på pingstdagen. På courserna träffade jag med Chambures alla verldens målade käringar som jag underhöll mig med, fint och spirituelt: Mme de Lurcy, Mme de la Vallée Mme Albert Lefêvre, bekanta från Cannes och Carmbures väninnor. Det hela var mycket vackert att se. De vackraste gladaste färger och så en doft af skog och gräs som allt verldens smink och opoponax och patepouli ej kunde döda. Sjelfva steeplechasen tyckte jag var idiotisk som alltid ett evigt väntande och gradhållande för att sedan ett ögonblick få se dem rusa förbi Den engelska favoriten bröt nacken af sig rakt framför mina ögon. – Den hoppade så nätt öfver ett hinder föll och kom på nacken – dog ögonblickligen, korjades och så var det lika roligt igen – utom för egaren som betalat jag vet ej hur många tusen för denna häst. Och så alla dessa bookmakers och jockeyer och spelare! Hvilken samling af intelligenta anleten! och dessa fransmän, som af franska kypare i buffetten bestälde "un claret ens" Lika mycket engelska som franska hördes och franskan var också fullblandad med engelska ord. Och judar sedan också mycket sportande och Rochefort, denna det stackars folkets vän: alltid med der det är fråga om lyx och chic, och Clemenceau, den andra proletärernas vän om de ej ha det bra, de fattiga, med så hängifna vänner då är det deras egen skull. – Damerna voro de roligaste att se på, på långt håll – ty så der på örfilshåll ramlade många illusioner – Men vackra färger hade de på sig och det hela var verkligen grannt att skåda. Vi hade kommit i Chambures landau och den hade ställt sig i filen bakom de tusentals vagnarne: i litet mera än 1 och en half timme fingo vi vänta på den. –
Paris Lördag 15 juni 1895 15. kesäkuuta 1895
Under början af veckan var jag rätt mycket ute och kom sent hem om qvällarne. I tisdags var det middag hos Mme Menard Dorian – Georges Hugo, Magin, Daudets, Clemenciau, Hellen, målaren (alla med fruar) Vallgren och Antoinette, och några löshästar som jag. Georges Hugo är mycket sympathisk tycker jag mycket mera än Leon Daudet som är vigtig och nervös. Emellertid är det roligt att vara vid ett så spirituelt middags bord, der alltjemnt konst och litteratur äro på tapeten. En niece till Mme Menard Dorian, Dora Dorian, gift med advokaten o. författaren Ajalbert är utmärkt vacker – hennes mor en halftokig rysk furstinna har nog gifvit henne litet fri steppnatur (som åt Wahlberg med de soliga ögonen). Vallgren är mycket i smörek hos alla dessa – G. Hugo har beställt af honom silfver bordsuppsatser, som han redan gjort, för resten. – Mme Menard Dorian är en ovanligt treflig vacker fru, – alldeles inne i konst och den af den "le dernier cri". – De känna till Skandinavien alla dessa menniskor mycket bra – utom resor till Norge och Köpenhamn, ha de också besökt Stockholm. G. Hugo reste till Stockholm på sin bröllopsresa under den värsta kölden i år.Och skandinavisk konst och Ibsen och Strindberg och de unga norrmännen känna de på sina fem fingrar. – L. Daudet och G. Hugo ha sin oläsligt Nouvelle Revue.
Paris 1 Maj 99 1. toukokuuta 1899
Från Krohn har jag haft bättre underrättelser, ehuru den stackarn fått påssjuka efter allt detta – men hans läkare, professor Haslund (som jag bjudit på salongen jemte Aino Ackté och den vackra madame Jacqemaire, Clemenceaus dotter) sade att han visserligen aldrig helt och hållet slipper det onda, men att han kan lefva länge med "lidt Forsigtighed" isynnerhet får han ej gå på med samma "jagende Virksomhed" som förr.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10. toukokuuta 1899
Om lördag tänkte jag först gå på Tannhäuser, men blef i går bjuden på middag till Menard-Dorians, midt in i Dreyfus klicken, Clemenceaus och Picquarts vänner. Det är alltid roligt der, om och så den spyflugan Léon Daudet är tråkig att se och höra.
Paris måndag 15 maj 15. toukokuuta 1899
Epävarma yhteys I lördags middag hos Menard Dorians. Aldrig har jag känt mig i så lika tänkande sällskap här i Paris. Jag blef utfrågad. Der voro utom konstnärer, bröderna Clémenceau, Georges Perrin, Gustave Geoffroy (de l'Aurore), Mme Jacquemaire Clemenceaus dotter, en ovanligt lyckad article de Paris, Mme Hugo m.fl. 20 personer ungefär. De voro alla ganska inne i sakerna. Angående Dreyfussaken voro de mycket hoppfulla, och menade att revisionen måste komma snart.
Paris, lördag 27 maj 1899. 27. toukokuuta 1899
Jag har haft en liten meningsskiljaktighet (darum Keine Feindschaft) med Acku – som fått ordres af Konni – de vilja att jag skall bedja en vildfrämmande stor gubbe här om en tjenst för den goda saken. Jag ville att man genom vänner skulle höra åt först – de vilja att jag skall gå dit utan förberedelser och möjligtvis fånga honom i snara genom ett förhastadt löfte. Juhani Aho är alldeles af min åsigt. K. hade den åsigten att man bara skall gå på i ullstrumporna, men jag tycker att man då folk redan visat sig hyggliga, icke fortfarande skall begära mera och mera. Nå ja – Jag går till Clemenceau och frågar råd af honom.
Paris 1 Juni 99 1. kesäkuuta 1899
Samma dag var jag hos Clémenceau på Aurores redaktion. Det är något högst märkvärdigt med detta tidningshus rue Montmartre, der dödsfienderna Intransigeant, l'Aurore, le Soir, m.fl. bo i samma trappa. Det var oro i luften den dagen (första dagen af Ballot Beauprés utläggning i Cassationsdomstolen) och Gatan utanför tidningslokalen var full af folk af detta underliga revolutionära, gråsvarta hemska tycke, som man aldrig ser annars i Paris. Emellertid har det ej blifvit revolution, så underligt det än gått till Déroulèds frikännande och Cassations domstolens utslag på samma dag (i går) med J.B. Pasteur gingo vi in i Palais de Justice, der båda processerna pågingo samtidigt. Hela trakten var strängt bevakad. Vi komma till dörrarna, men icke längre.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
Här ha varit upprörda tider, må ni tro. I går slogos de igen, royalister och republikaner (med käppar och ölglas) på Armenonville. I förrgår stor bjudning hos Trarieux för Picquart. Coquelin gick dit, der hade varit en gripande scen då Matthieu Dreyfus föll rörd i Picquarts armar. Hos Pasteurs äro de ifriga Dreyfusader på institutet ännu mera Duclaux o. Roux äro ju bland de ifrigaste lederne. Men allt hvad snobbar heter äro emot – man kan ej vara rigtigt ArturMeyerskt pomaderad "galanthomme", cercleux, chic m.m. om man ej skriker Vive l'armée och à bas les juifs. Ingenting har indelat menniskorna såsom denna historia. Det värsta är att militärpartiet ännu vill döma honom, på grund af – gissa hvad! Jo Kejsar Wilhelms bref, som ju hvarje klok menniska måste hålla för grofva förfalskningar, men som de tro eller låtsas tro på. – Många ss. Anatole France, Clemenceau som jag talat med äro icke optimister. – Hela folket läser Petit Journal och tror blindt på Dreyfus skuld.
Paris 12 febr. 1901 12. helmikuuta 1901
På e.m. gick jag ändtligen till min vän Baude som jag ej sett på tre år och blef der hela aftonen. Baude har med lif och själ kastat sig i Dreyfussaken, på Zolas och Clemenceaus sida, hör till stiftarne af "la ligue des droits de l'homme" och har också fått en djup väckelse af allt detta. Att alltid tala ut efter sitt samvete, att hvar minut, utan mannamin kämpa för det rätta och friheten, att aldrig förtröttas att lefva för andra, för menskligheten. – det skulle nu bli hans mål. Han sörjde djupt öfver att Dagnan, som alltid ignorerat hela saken, på god tro gått in i la ligue de la patrie française med Lemaître, Coppée o.a. – och han hade haft många duster med Dagnan för detta. Och så talte vi om Socialism och mensklighetens framtid och kommo till gamla minnen från 1878, 75, 76 – och Bastien Lepage och hela den tidens starka rörelse och tro på vensterns seger – så gräsligt gäckad af reaktionen nu. Han var ej någon vän af franskryska alliancen, må Ni tro och han talte om Finland med lif och eld och indignation.
Paris 24 febr. 1901 24. helmikuuta 1901
Björnson var för resten intressant som vanligt – talte klokare än förr om germaner och latinare, men visade sig samma dåliga psycholog som alltid då han talte om Georges Clemeuceau, den han nu beundrar öfver alla andra. Hvartenda epitet om denne, som också jag beundrar, var, enligt min anspråkslösa mening alldeles galet. Deremot går jag in på allt som kan säger om Picquart. – "De fransmän, som känna och tänka som européer äro de första i verlden" sade han – men de äro ej många.
Lördag 30 mars 1901 30. maaliskuuta 1901
Derefter kl. 12 på dagen i dag gick jag på frukost till Menard Dorians för Björnson (som nu igen är sjuk), så att han fick representeras af sin dotter Dagny Langen – Der voro Picquart, Georges Clemenceau och de andra.
Hos Menard Dorians talades mycket om Ryssland – Clemenceau sade: je crois et j'espère que c'est un reveil tout de même! förfärliga detaljer i dagens "Matin" – De äro inga alliance beundrare der i huset, det kan Bertha intyga. De menade att detta i hvarje fall borde vara nyttigt för Finland som ju icke ens kastat galoschen på gendarmerna, som studenterna.
Paris 3 april 1901 3. huhtikuuta 1901
Här har varit, i den republikanska och Dreyfusvänliga pressen, rigtiga brandartiklar om Ryssland, meetings för de ryska studenterna o.d. – en skulptör skall ställa ut en allegorisk figur ”la république russe” – hvilket naturligtvis blir förhindradt af ambassaden. Alla mena här att hela denna rörelse måste vara bra för oss finnar, då vi ej deltagit i någon revolution, och då de samma reaktionära ministrarne varit också våra förnämsta antagonister. Gud låte det gå bra för Finland! Att den stränga Pobedonostjeffska reaktionsregimen nu är, om icke förbi, dock dugtigt sjuk, det tviflar ingen på. G. Clemenceau hade i le Bloc en utmärkt artikel om Ryssland, som jag skall skicka i rek. bref till Ellan.
Långfredag 1901 5. huhtikuuta 1901
Jag medsänder en artikel af Mme Severine. Läs den Clemenceauska artikeln som jag i går skickade till Ellan – den tycker jag är absolut herrligt skrifven.
Paris 22 april 1901 22. huhtikuuta 1901
Ack om Mamma kunde läsa Clémenceaus artiklar i le bloc – det är då en karl som kan skrifva. – I London kom jag ut ur en butik och föll rakt på Georges Clémenceau, och blef så glad som om jag råkat min köttslige fader. Jag talade om hans artiklar, om Finland, och han talade tröstande ord.