Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk författare. kritiker, journalist

Lähteet

Paris, måndag d. 12 april 1880. 12. huhtikuuta 1880
Edelfelt har träffat Pauline Ahlberg, som funderar på att översätta sin bok till franska; det är "gubben" Victor Hugo som gett henne detta råd, men han förstår inte svenska och kan inte bedöma om det är värt mödan; Edelfelt tror att hennes avhandling innehåller alldeles för mycket gamla och bekanta saker för den franska publiken; i biografin stöder hon sig mest på "Victor Hugo par un temoin de sa vie" av Madame Adèle Hugo och bedömanden om skalden av Theophile Gaulthier och Charles-Augustin Sainte Beuve; dessutom finns det mycket politik som skulle få uteslutas; Pauline ser medtagen ut, men har i sitt "skribleri" fått något som fullt upptar hennes tankar och tid; hon var glad över att tante Adelaide Leuhusen talat vänligt om boken.
Madrid, måndag d. 11 april 1881. 11. huhtikuuta 1881
I förr går voro vi på la Comedia española – Jag förstod ej mycket – den bästa aktrisen liknar fröken Grahn på ett hår – förresten är det en ganska vanlig typ här men publiken – sådana fruntimmer! Theophile Gauthier säger att af 4 Madrileñas 3 äro vackra – få tre, om ej fyra. De äro förtjusande, mera vackra än sköna. Jag har ännu ej sett en enda s.k. spansk typ. De likna fröken Grahn, Ellan, men alls ej fröken Nordenstam. Hvit hy, svarta eller chatain men alls ej becksvarta. Mantillan klär dem ypperligt. De se en stinnt i ansigtet som italienskorna, men utan fräckhet. De äro små, smärta, fint byggda isynnerhet smala om höfterna, ha fylligt bröst och små händer – Fötterna, de beprisade ser man ej mera, t.f. af de långa franska klädningarne.
Sevilla d. 22 april 1881 22. huhtikuuta 1881
Katedralen är storartad och isynnerhet rik – Silfver och guld-arbete, sammet, brons smidt jern finnes i öfverflöd, ja jag tror mig aldrig ha sett något så rikt, icke ens i Isaks-Kyrkan. Men hvad Theophile Gauthier säger om domens proportioner, t.ex. att Notre Dame de Paris kunde spatsera upprätt inne i kyrkan är då den fräckaste lögn.
Paris långfredag 93 31. maaliskuuta 1893
I allmänhet ser det ut som om konsten skulle stå still för ögonblicket. Ingenting nytt och verkligen godt vid horisonten. Symbolisterna, såsom de ta sig ut på Rose & Croix äro alls icke nya – gamla formler tillampade på föga nya idéer. På rose & Croix har Sigurd Asp första rummet som galning – der finns en mycket underligt Aino relief bronserad i olika nyanser af honom och under står med stora bokstäfer Sigurd Wetterhoff-Asp Poéte, Litterateur, artiste peintre, sculpteur et ceramique (sic) Ville Vallgrens saker ta sig rätt bra ut, dock ej så som jag tänkt – på Champ de Mars tror jag han blir complettare representerad. – Löjligt är deras fäktande efter medeltidsmysticism – härolder med underliga, kabbalistiska tecken på bröstet, draperier i rosa och svart. Olyckligtvis fick jag ej se le Sâr Peladan. – Mycket folk, och en massa ungherrar klädda efter sista modet, helt o. hållet 1830 d. v. s. rakade, med långt hår och veckade redingoter. De voro mest alla små till växten och sågo högst finurliga ut – såsom ungdomsporträtt af Louis Blanc. Damerna också mycket 1830 – så när som på hattarna som äro alldeles försvinnande små och alls ej likna de rigtigt romantiska det är lusligt att se detta eviga kretslopp. Som en slags skyddspatron hängde i Rose & Croix utställning Theophile Gautiers porträtt i den besynnerliga kostym han har 1830 vid första represenstationen af Hernani.