Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk präst, pastor i svenska församlingen i Paris

Paris d. 22 April 1877 22. huhtikuuta 1877
I Paris finns nu både en norsk och en svensk präst; församlingen består av 2000 personer, varav 500 är danska och norska arbetare; där finns också en ofantlig massa handelsbiträden som är i staden för någon tid.
Paris d. 20 nov. 77 – 20. marraskuuta 1877
Nordström lär som läkare ha haft en olycka i Stockholm som avbröt hans bana där; han misslyckades i en operation på en havande kvinna och fostret dog; i Paris debuterade han med att utge och försvara några theser [avhandlingar] i académie de medicine; han lär vara en skicklig karl och har praktik i Paris; han har vårdat svenska ministerns familj, legationssekreterare Henrik Åkerman och har nyligen räddat svenska prästens lilla pojke från döden.
Paris d. 13 Jan. 1878. 13. tammikuuta 1878
Runebergs hade förgäves väntat Edelfelt på onsdagen och gav honom bannor för att han inte dykt upp; Walter Runeberg hade inget nytt att komma med om världsutställningen; han hade ännu inte sökt upp svenske kommissarien Carl Juhlin-Dannfelt; den svenske prästen hade sagt att han troligen skulle få avslag på sin anhållan.
Torsdag d. 11 april 78. 11. huhtikuuta 1878
Den norska prästen Herman Lunde är utmärkt hygglig, liberal, hjärtlig och bildad; den svenske prästen är antagligen också det, men han ser så högkyrklig ut; pastor Lunde kommer att besöka Edelfelt med sin fru, som också målar lite.
Paris d. 28 Juli 1878 28. heinäkuuta 1878
Efter konserten gick Edelfelt hem med Eljert Mobeck innan de gav sig av till kalaset; det var en dålig idé att arrangera en sångfest i sex, sju mindre salar mitt i Paris, i det trånga palais royal på en dyr restaurang som Véfour; det hade varit lättare att få en stor gymnastik- eller sångsal i trakten av Boulognerskogen eller utställningen; Schou blev så rasande över att omkring 20 av de gästande studenterna blev utan plats att han skällde ut arrangörerna, den svenska prästen och bokhandlare Knut Nilsson, tog sin hatt och gick; Pietro Krohn, Mobeck och Edelfelt började presentera sig och föreslå brorskålar till höger och vänster; de svenska och norska studenterna liknar de finländska; Edelfelt tyckte att flera av hans bekanta hemma, som Oscar Mechelin och Hjalmar Frey ser bättre ut och har mera världsvana än dessa sångare; på plats fanns riktiga bönder och flera hade små nätta magar av egendomlig svensk Apelblomsk typ; dessa var till största delen tidigare studenter och numera kungliga sekreterare och annat.
Paris d 13 april 1880 13. huhtikuuta 1880
Föregående dag var Gustaf Cederströms punschkalas för prinsen; bjudna var greve Hans Wachtmeister, Fredrik Adelborg, pastor Emil Flygare, doktor Erik Nordenson, korrespondenten Johan Janson och konstnärerna August Hagborg, Carl Skånberg, Hugo Birger, Adolf von Becker och Edelfelt; ateljén var dekorerad med vapentroféer, ett stort porträtt av Carl XII; i trappan stod modellen Schlumberger i drabantkostym; klockan 11 kom prinsen med Lennart Reuterskiöld och gästerna stämde upp ett fyrfaldigt hurra; sexan [festlig lättare måltid] var arrangerad i en alkov; i mitten tronade en silverhink från 1600-talet; gamla glas och gammalt porslin gjorde att den enkla kallmaten tog sig trevlig ut.
De sjöng kvartetter och prinsen sjöng modigt med även om han var osäker på stämman och orden; det var ledsamt att Johan Janson blev full, Carl Skånberg likaså; Gustaf Cederström var också ganska påstruken; inte ett klokt eller kvickt ord blev sagt; naturligtvis höll man tal för Hans Kungliga Höghet, som svarade med ett tal för Sverige; Lennart Reuterskiöld generade sig inte i uttrycken, Gustaf Cederström är en grovhuggare av första ordningen och snart var konversationen äkta nationell vad formen beträffar; prästen såg salig ut och höll ett lämpligt tal om det älskade kungahuset; alla var ultrarojalistiska; till sist tog Erik Nordenson till ordet.
Paris d. 18 dec. 86. 18. joulukuuta 1886
Epävarma yhteys Fru Stigells begravning var värdig och hygglig; svenska prästen förrättade jordfästningen i Stigells ateljé.