Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

konsthandlare i Paris

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Reitlinger
Paris d. 21 April 1880 21. huhtikuuta 1880
En jude, Reitlinger, lovade ta den så kallade Kotschubeyska tavlan, men har ännu inte gjort allvar av saken.
Måndag d 21 mars 1881 21. maaliskuuta 1881
Jag har haft tur att sälja min tafla "les gravures, som jag sist och slutligen kallade "chez l'artiste" till ett förnuftigt pris 4000 frcs. Flera konsthandlare ha spekulerat på den, och då Reitlinger erbjöd mig 4000 med rätt att besluta mig inom 1 timme, tänkte jag att en fågel i hand är bättre än 10 i skogen, och att denna ena figur, och denna tafla som i det hela taget gått mycket fort, ändå var bra betalta med 4000. Köparen heter Leroux och då jag får ut qvittansen från Salongen (troligen i öfvermorgon) får jag lyfta pengarne.
Den juden Reitlinger bad mig dock säga 5000 åt alla menniskor, likasåvisst som Laroux och han redan gjort det.
Paris d. 28 Juli 1882 28. heinäkuuta 1882
Strax derefter träffade jag juden Reitlinger, som talade om expositionen i Januari. (Hela Paris talar redan derom) "Je comprends Dagnan, Bastien Sargent, Boldini et vous – mais pourquoi avez vous pris Egusquiza et Gonzales, ils ne sont pas à la hautuer? Måtte detta ej bli ett fiasco för mig – Men nej det får det ej, och blir jag ej sjuk och kommer ej något rigtigt oväntadt och förargligt i vägen, så känner jag mig nu så lifvad som någonsin. Jag håller ändå allt för mycket af måleriet för att trifvas i lättja, och jag brinner nu af lust att arbeta.
Odaterat 19. tammikuuta 1883
Ack hvad den Miatleffska taflan plågar mig. Fredericks vill ej hålla den hos sig, jag vill för ingen del ha här en tafla som kostar 200,000 frcs och jag vet ej hvad jag skall göra af med den. Alla betvifla dess äkthet. Juden Reitlinger, som först länge hörde på min berättelse om taflans öden, om den Miatleff som var ambassadsekreterare i Rom och fått den af en påfve, sade: Partong, Missié Etelfelt, ch'ai entengtu cette histoire la blisiers fois téchà, tous cé(eux) qui ont un Raphael, ont eu un kran-père qui a ete ministre à Rome”. Hvad skall man göra med sådana bestar. Petit vill att jag skall föra den till Comte de Reiset, konservateuren på Louvre, den enda som är tillräckligt stor konsthistoriker för att afgöra frågan – Men huru skall jag få tid att löpa till höger och venster. Ack om det gamla nötet Miatleff betalt sina 500 rubel i stället för att besvära mig med detta, så hade det varit mycket bättre. Och ponera, att experten säger att taflan är falsk eller åtminstone alltför retoucherad!
Paris söndag d. 3 februari 84. 3. helmikuuta 1884
(bl.a har juden Reitlinger tagit lifvet af sig; Pinchart förlorar 10,000 frcs som R. ännu var skyldig honom för taflor)
Paris, måndag d. 4 februari 84 4. helmikuuta 1884
Reitlinger, den lilla juden, har gjort fallit och dränkt sig – Pinchart lär förlora betydliga summor – utestående betalning på levererade taflor. – Gubben Bulla lär förlora 50,000 på Retlinger.