Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

tysk-österrikisk kompositör, pianist och violinist

Lähteet

Granbäck d. 15 Aug. 1872. 15. elokuuta 1872
Edelfelt har varit på konsert hemma hos doktor Eljert Mobeck; en kvartett, bestående av två direktörer Gustaf och Wilhelm Heintze, far och son, en yngling Qvarnström samt doktor Mobeck, spelade ett stycke som Ludvig Nohrman komponerat åt Tante Adelaide Leuhusen; Mozart och Mendelsohn, blomsterdoften och Vetterns speglingar bidrog till att göra kvällen angenäm.
Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.
Odaterat 1. tammikuuta 1884
Jag har igen varit på Operan och sett don Juan – Jag är så förtjust i baletten der. Den der menuetten dansas mästerligt, och så är musiken så vacker – tagen ur Mozarts trios, sonater och turkiska marsch.
Det är eget att jag ej har den ringaste lust att höra Massenets "Manon" och "l'Hérodiade" – jag kan så väl föreställa mig hvad det är, just emedan publiken är så förtjust – Det måste vara konst "à coté" ty det rigtiga, det der som Mozart hade, det der som sitter i hjertat, det har ej Massenet.
d. 15 febr 86 15. helmikuuta 1886
Om lördag blir det stor bal hos Munkaczy, som har fått sin tavla med den döende Mozart färdig.
Paris 3 juni 1888 3. kesäkuuta 1888
Mycket i rekonstruktionen av Bastiljen påminde om Bellman och svenskt 1700-tal; en orkester spelade Mozart, Rameau och Guitry.