Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

pianist

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Dahlberg
d. 2 februari 2. helmikuuta 1881
En massa finnar, Berndtson jag, Standertskiölds, en pianist Dahlberg, Antell några finska läkare och konstnärer ha bjudit in Runebergs på middag d. 5te då äfven albumet kommer att öfverräckas.
Fragment 6. kesäkuuta 1882
Mins Mamma Dahlberg, den der pianisten, det milda fåret? Han bor nu med en tysk kontorist, och han hade häromdagen bjudit "bror Albert" och "bror gunnar” och Emma Engdahl, och tante Tammelin och kreti och pleti på en musikalisk soirée, med program, förfriskningar o.d hemma i hans och tyskens "lilla hem". Hans tanter, ty han har förmågan att upptäcka tanter öfverallt, likasom magneten drar till sig jernet, äro ganska lyckade, några gamla svenskor omkr. 60 år med stora chignonger och guldringar på fingrarna. Fru Engdahl sjöng, tyskarne sjöngo och Dahlberg spelade "Choping" – Då fru Engdahl hade sjungit, högt deruppe bland fjä -hällen grå" steg Dahlberg, rörd fram, räckte henne en bukett, kysste hennes hand, och sade henne, några välvalda ord – Vi voro alla rörda, nästan till tårar.
Paris d. 9 dec. 1882 9. joulukuuta 1882
En annan afton voro vi, Kaufmann och jag af Dahlberg bjudna på tyska kolonins en bal och konsert i hôtel kontinental. Det var ett förfärligt knoddsällskap – bara Lindenwaldar och Studar. Man kände sig förfärligt främmande, fastän man med handen på hjertat måste säga att dessa glasögonprydda kontorister bra nog mycket påminner om herrarne hemma i Norden – dock äro de vulgärare, simplare, mera krystade än skandinaverne.
Den der Dahlberg med sin "tant" Tammelin, en gammal halftokig svensk kärring, är så till den grad otillräkneligt enfaldig att man ej kan vara arg på honom. Nog är det en af de enfaldigaste figurer jag ännu tills dato träffat på. "Tanten” som älskar honom som en mor”, är också så fånigt dum, att man frågar sig om hon icke stordrifver med en när hon kommer fram med det ena och det andra. Hon talar franska, som hon ej alls kan, låts ha glömt svenskan – något förfärligt! Har blond peruk och är målad.
Paris d 29. Jan 29. tammikuuta 1883
I afton är den förskräckliga Dahlbergs konsert. Runebergs, Kauffmann och allt hvad skandinaver heta, inbjudna, och alla tycka vi det vara gräsligt tråkigt.