Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk konsthandlare och gallerist

Lähteet

Paris fredag d. 12 mars 81. 12. maaliskuuta 1881
"Les gravures" eller hvad jag skall kalla den, var från början alls ej ämnad för Salongen, utan för konsthandlaren Petit. Emellertid ha Courtois och Dagnan rådt mig att åtminstone göra taflan färdig och sedan inhemta Gerômes råd angående afsändandet till Salongen. Mitt enda syfte vore att genom att ha taflan på Salongen, möjligtvis få den litet dyrare såld. Ämnet är intet. Furstinnan Trubetskoïs klädning en egendomlig belysning, det är hufvudmotivet hvarföre jag en vacker dag började denna studie. Färgen anses i allmänhet vara mycket grå. Man kan tänka sig en fin dam i en atelier der hon poserar för sitt porträtt, och under en hvilostund bläddrar i en portfölj som ligger bredvid henne på en stol. Allt annat är bra utom hufvudet. Jag har haft flera modeller, men är ännu ej nöjd. Jag skulle vilja göra något ytterst distingueradt utan att derföre göra någon skönhet. Kostymen i tyll, satist silkessammet och sidensars är verkligen rik och originell, färgen i bakgrunden är harmonisk – men ämnet är, som sagdt, ytterst intetsägande, om jag ej lyckas att i typen inlägga den distinktion och finess, som gör att min grande dame intresserar för sin egen skull. Ingen kan emellertid kriticera ämnet som är utan all pretention som i les Cerises. Det är en färgeffekt en typ, dermed allt. Jag har gjort en blondin – Sjelfva anletsdragen äro i skyggan, med en svag reflex från pappret, Hufvudintresset ligger derför på ensemblen.
Paris d. 20 april 82 20. huhtikuuta 1882
Wahlberg är med i den der fin-fina utställning som Petit tänker ställa till i sin nya expositions lokal. Det blir bara 20 målare – för Frankrike: Bonnat, Meissonier, Baudry Tyskland Mengel och Knaus, Spanien Madrazo, Italien de Nittis, Sverige Wahlberg Ryssland Boguluboff och Pohitonoff, England Herkomer och Millais österrike-ungern Munkacsy, Belgien Stevens hvad tycks? lofvar det ej bli ganska fint. Om expositionen lyckas och förnyas i nästa år, lofvade Wahlberg ställa så till att jag på något underligt sätt skulle representera Finland – men då gäller det att få någonting rigtigt fint. Tala ej om denna ytterst vågade idé.
Paris d. 15 maj 1882 15. toukokuuta 1882
På aftonen bjöd han mig på l'exposition des quinze" den der fin-fina internationella utställningen hos Petit. Gérôme, Stevens, Madrazo, Alma Tadema viennent le haut du pavé – Bogulaboff ser tarflig ut, och Wahlberg spelar också en underordnad rôle. Det var en solennell öppning af expositionen på aftonen – folk i frack och en massa vackra och eleganta fruntimmer.
Paris, Nationalfesten d. 14 Juli 1882 14. heinäkuuta 1882
Jag måste neml. ha många saker att exponera nästa vinter. Se här hvad det gäller. Jag börjar tro jag håller lyckan i min hand och galen vore jag om jag släppte mitt tag. – "Les jeunes" ämna anställa en fin-fin utställning i nästa januari. 20 stycken skulle hyra Petits lokal – hvar och en betala 1000 frcs (hvilket dock snart fås igen medelst inträdesafgiften). Jag har haft äran bli vald till en af dessa 20. Rika Stewart står i spetsen. På listan funnos nu redan Boldini, Courtois, Dagnan, Sargent, Gervex, Jan van Beers, Egusquiza (spanjor) Jean Beraud, Jacquet, Bastien Lepage. Hvar och en har rättighet till 4 meter på cimaisen. Jag blir den enda från Norden, tycks det. – Men nu gäller det att få något rigtigt godt
Paris d. 3 aug. 1882 3. elokuuta 1882
Jag får arbeta dugtigt för att få något till expositionen hos Petit. Skulle så vara att jag måste måla Kejsarinnan, så skall jag försöka få exponera porträttet hos Petit – är det godt kan det bli en succes.
d. 17 Nov. fredag 17. marraskuuta 1882
Hvilken tur på Gatchina! Jag fick genast företräde hos Kejsarinnan. Hon har embellerat ofantligt, var utmärkt välklädd i "velours frappé vieil or et feu” – och var vänligheten sjelf – Hon gratulerade mig till succèsen i Paris, talte om Moskva – Frågte hur Mamma och mina systrar mådde, samt förklarade att jag måste ha haft det "godt hjemme, for det De er bleven saa tyk" – således också hon tycker det!! Länge pratade hon, vänligt, snällt rigtigt som om hon varit glad att se mig igen, så pretentiöst det än låter. Derpå såg hon på skizzen den schjerfbeckska som hon fann "nydelig, saa rigtig naturlig og enkel" "Den gør saadan et godt Indtryk" o.s.v. – Jag explicerade att jag skulle skicka skizzer ytterligare från Paris – "Ja de kan De göre, men jeg vil ha det Billedet, saa kan De ju gøre et andet til Kejseren" – Jag talte om expositionen hos Petit, och hon gick in på allt – önskade mig lycka och gaf sin hand att kyssa hvarpå jag, med tacksamhet tog afsked af henne, den söta och snälla menniskan. Jag kom ut strålande naturligtvis
P.burg måndag d. 20 november 1882 20. marraskuuta 1882
Kejsarinnan såg endast den Schjerfbeckska skizzen, taflan såg hon ej. Något pris var ej fråga om. Är det värdt att tala om detta i tidningarna, förrän expositionen hos Petit går af stapeln. Troligen är detta dock redan gjordt, om Bos fått tag i saken.
Paris d. 17 Dec 1882 17. joulukuuta 1882
Mina taflor äro väl placerade isynnerhet "Under björkarne, som har den bästa platsen i hela salen – midt på fondväggen så att den synas genas då man kommer in. Denna jemte Lily, några studier, Portalis och Lübeckska schifferhaus äro på cimaisen. Fru Miatleff Tajta, Gustaf Philip högre upp – men alla platser äro goda i Petits sal, och som endast små taflor äro undertill gör det ej något till saken. Jag ville sjef ha Mme Miatleff på denna plats emedan porträttet då är bättre ekläreradt om aftonen.
Expositionen ser ganska intressant ut. Petit sjelf menar att vi i nästa år böra göra om detta, med uteslutandet af Egusquiza Tofano och Rossano som verkligen skämma ut den för oss – Egusquiza är ännu ej nöjd med platserna – och begriper ej att hans smörja ej skulle vinna på att sitta midt på som t.ex min tafla.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19. joulukuuta 1882
Min dag var dock icke onödigt bortkastad, ty jag belönades under densamna med ett erkännande, som på det högsta gladde mig. – Gubben Meissonier kom näml upp på utställningen, och fäste sig specielt vid Cazins och mina taflor. Han vinkade åt Petit som kom fram och presenterade mig. Gubben hade totalt glömt att jag förut varit hos honom. Han gjorde mig stora komplimenter öfver mina taflor, och isynnerhet öfver Berthas figur, som han fann i allo lyckad. Hvad som isynnerhet gladde mig var att han, innan han lemnade expositionen, kom och tog mig i armen och återigen förde mig fram först till Butti och sedan till Marinen, Mamma vet, den der vyn af Gråhara som jag i tiden svängde till på en timme, och som har stor succès.
I går var jag återigen ett ögonblick på expositionen hos Petit och fann rätt mycket folk der. Måtte det fortfara på detta sätt. Katalogen, som för resten ej är särdeles lyckad skall jag skicka en af dagarne.
Nyårsnatten 1882-1883 31. joulukuuta 1882
Apropos, ni får snart läsa en grann artikel af Kauffmann om expositionen hos Petit i "Göteborgs handels och sjöfartstidning. Troligen införa våra tidningar också samma korrespondens.
Odaterat 19. tammikuuta 1883
Ack hvad den Miatleffska taflan plågar mig. Fredericks vill ej hålla den hos sig, jag vill för ingen del ha här en tafla som kostar 200,000 frcs och jag vet ej hvad jag skall göra af med den. Alla betvifla dess äkthet. Juden Reitlinger, som först länge hörde på min berättelse om taflans öden, om den Miatleff som var ambassadsekreterare i Rom och fått den af en påfve, sade: Partong, Missié Etelfelt, ch'ai entengtu cette histoire la blisiers fois téchà, tous cé(eux) qui ont un Raphael, ont eu un kran-père qui a ete ministre à Rome”. Hvad skall man göra med sådana bestar. Petit vill att jag skall föra den till Comte de Reiset, konservateuren på Louvre, den enda som är tillräckligt stor konsthistoriker för att afgöra frågan – Men huru skall jag få tid att löpa till höger och venster. Ack om det gamla nötet Miatleff betalt sina 500 rubel i stället för att besvära mig med detta, så hade det varit mycket bättre. Och ponera, att experten säger att taflan är falsk eller åtminstone alltför retoucherad!
Paris d 29. Jan 29. tammikuuta 1883
Petits exposition slutar idag En penningförlust är det, men så äro vi numera kända mera än förr, och vi kunna lätt få igen de 1000 frcs vi förlorat. Jag tror att Petit klått oss gräsligt.
Söndag d. 4 februari 1883. 4. helmikuuta 1883
Om tisdag skall jag på middag till Portalis, hvars brors porträtt haft nästan den största succès af alla mina hos Petit utstälda saker.
Aqvarellisternas exposition hos Petit är nu börjad – vår var bättre. Bastien Lepage har utstält der en massa skräp, ovärdigt honom. Han gör intrycket af att vara en lycksökare, Bastien. Och jag mins den tid, då vi, helt unge, hoppades att han skulle bli en af verldens största målare – och denna ädla ärelystnad låter sig nu tystas ned med pengar, ordnar o.d. likasåväl som första bästa bracka.
fastlagstidag 83 6. helmikuuta 1883
Vår utställning hos Petit har nu, i jemförelse med aqvarellisternas som följt den, en rigtig "succès "retrospectif". Alla säga att aqvarellisterna förlora förfärligt, att vår utställning dock var något verkligen konstnärligt o.s.v.
fredag 9 februari 83 9. helmikuuta 1883
Vi ha haft slutlikviden med Petit. – Han och andra ha skinnat och dugtigt. Men vi ha beslutat att ej tala om det fatala resultatet i penningeväg, då publiken anser vår exposition vara en succes och vi derigenom blifvit ofantligt mycket mer kända. Vi fingo hvar och en endast 250 frcs tillbaka på de deponerade 1000, således 750 frcs förlust. Tala emellertid ej om detta. Expostionen har varit en reklam som nog väger upp denna summa.
d. 9 mars 83 9. maaliskuuta 1883
Nu har jag så många saker i hufvudet igen – sedan jag under hela tiden den Petitska utställningen varade, kände min skalle så tom som en ljudande malm och en klingande bjellra.
Tisdag morgon 1. tammikuuta 1884
Duez kom till mig häromdagen och frågade om jag ville vara med om den Petitska expositionen för ingenting.Cazin och han äro också inbjudna. Det vore ju mycket frestande, men huru skall jag få den der taflan, modren med barnet, färdig till den 1 april jag skall just nu gå ned till Petit för att få någotslags besked om saken.
Farväl – jag måste ned till Petit innan det blir för sent.
Fragment 1. tammikuuta 1884
Petit kommer hit om söndag och får då afgöra hvilka och huru många af dessa skizzer och studier skola komma med.
Odaterat 1. tammikuuta 1884
Jag är rigtigt, rigtigt nöjd att jag ej stält ut hos Petit. ty hvad som finnes mest på utställningen der, är just porträtt och enstaka figurer Då jag nu ej hade någon tafla, skulle jag endast ha gjort en medelmåttig effekt, Och angående dessa små utställninger gäller mera än någonsin: aut Cæsar, aut nihil
Jag mötte i går Al. Dumas på gatan och vi följdes åt ett stycke längs avenuen. På tal om Petits exposition sade han att jag gjort väl i att ej utställa der. Vous avez un tres beau tableau au Salon – il ne faut pas gâter l'impression du public. – Du reste, on fait trop d'expositions à Paris
Expositionen hos Petit är icke märkvärdig – Bastien Lepage har ett mästerligt porträtt af gumman Drouet som dog i fjol, Victor Hugos mångåriga väninna. alldeles förbaskadt bra. Carolus Duran och Stevens också bra saker – den senare ungefär likadana saker som i fjol – fina i färgen men själlösa. Beraud, Jan van Beers Egusquiza äro utusla. Dagnan, Courtois, Boldini, Sargent de Nittis och Madrazo deltaga ej, likaså jag.
Men för nästa år har Petit bedt om min medverkan.
Då jag ej skickades till Petit, skyndade jag mig genast af afsända Mammas porträtt till Köpenhamn, der det kommer att uppställas d. 1sta maj. Jag har fernissat det och det tar sig mycket stiligt ut i en rikt förgyld ram, som Mamma för resten såg här i ateliern.
Måndag d. 10 mars 1884 10. maaliskuuta 1884
I går fick jag höra att det var för sent att vara med om utställningen i Rue de Lèze hos Petit. Tant mieux – det är tusen francs mera i fickan och bra litet ära förlorad, då jag hoppas ta igen på salongen hvad jag möjligtvis förlorar nu.
Paris d. 20 mars 84 20. maaliskuuta 1884
Jag arbeta sedan i måndags, då jag sista skref, som en häst. Jag var näml. hos Petit som, jemte Duez, Cazin och Jean Beraud uppmanat mig att gratis deltaga i utställningen som börjar den 1sta april. Min ställning är ganska dräglig, jag är så fullkomligt fri. Jag kom näml. öfverens om med Petit, att jag skulle arbeta på taflan med modren och barnet ändå tills den 28de, då jag skulle afgöra huruvida jag var så nöjd med den att jag ville låta den paradera ibland saker af Cazin, Carolus Duran och Stevens.
Egusquiza skall vara arg på mig för det jag sålunda blifvit inbjuden. Petit sade att han för nästa år helt och hållet tänker utesluta Egusquiza Tofans, et constortes, att sjelf välja de exponerande.
Han bad mig i alla fall ge mitt löfte om att vara med då.
Jag tänkte möjligtvis skicka upp den Levinska spanskan som Mamma såg och det lilla sommarlandskapet, gjordt på Haiko, samt 2 här gjorda pasteller.
Paris d. 24 mars 84 24. maaliskuuta 1884
Jag målar så mycket jag hinner för att och 3 à 4 dagar besluta mig för om den der interiören skall exponeras hos Petit.
Paris, fredag d. 28 mars 84 28. maaliskuuta 1884
Jag misstänker att detta bref blir lika knapphändigt som det förra. Det går omkring i mitt hufvud med alla dessa taflor och denna lilla feber jag har för Petit utställning.
Paris d. 31 Mars 84 31. maaliskuuta 1884
I går väntade jag Petit hela dagen. Han hade lofvat komma. Dessutom har han ej svarat på två telegram, så att jag nu har skäl att vara arg.
Det ser ut som om jag ändå ej skulle komma med i Petits utställning. Då jag senaste onsdag ännu ej hade gifvit bestämdt svar, tryckte de affischerna utan mitt namn, och det skulle ju då se ut som om jag kommit med på nåder eller för att fylla några luckor. Då jag dessutom ej hade annat än några pasteller den Levinska spanskan o.d att skicka, tycker jag att förlusten är ringa.
Paris söndag d 21 april 84. 21. huhtikuuta 1884
Hos Sedelmayers voro en massa österrikare, judar och tafvelskojare – Petit bl.a. Jag presenterades för en prins Wrede, som såg ut som Konny, för Fritz Kaulback, som jag alls hade tänkt mig så – missnöjd, krånglig, bål och lik Caroline Lagus missnöjd hufvudsakligen derför att han ej betyder något här i Paris, och sist för Kapten v. Payer, nordpolsfarare, som nu slagit sig på att – måla – en underligt orolig, kraftig också litet missnöjd natur.
Paris d. 22 om aftonen 85 1. tammikuuta 1885
Dagen innan var "teatralisk-artistisk representation" i Petits galleri; Edelfelt fick inte tillfälle att fråga efter sina pengar.
Det var "le tout Paris des premières" [kultureliten som frekventerar premiärer och vernissager], men Edelfelt hade tråkigt; den celebra världen, det konventionella stora sällskapslivet, de banala komplimangerna, den officiella beundran för t.ex. Sarah Bernhardt, Coquelin, Catulle Mendes, Richepins poesier intresserar inte längre.
Representationen hos Petit var en reklam för ett julblad som Petit ger ut och som gör reklam för osålda tavlor av Stevens och Millet.
Om representationen hos Petit: Gallifet, Munkaczy, Madame Adam och 500 andra applåderade när Sarah Bernhadt "sjåpade sig", Coquelin hade en "idiotisk" roll, Baretta som var "ingénie" och Reichemberg som läste en saga.
Tillställningen hos Petit kändes banal; alla kvinnor såg sminkade ut och var för dekolleterade, urringade.
Odaterat fragment 1. tammikuuta 1885
De som ska delta i utställningen hos Petit mellan den 15 maj och den 15 juni är följande: Besnard, Beraud, Bonnat, Cazin, Edelfelt, Egusquiza, Gervex, Liebermann, Ribera, Sargent, Stevens; möjligtvis Henner och Carolus Duran.
Paris, Lördag 11 april 85 11. huhtikuuta 1885
Edelfelt är inbjuden till ny utställning hos Petit tillsammans med Sargent, Beraud, Gervex, Carolus Duran, Bonnat, Stevens.
Hoppas "Lekande pojkar på stranden" är avsänd från Stockholm; vill ställa ut den hos Petit tillsammans med "Interiör från Arbetshemmet för gossar i Helsingfors" och några skisser.
Petit begär ingenting för salen den här gången.
Paris lördag 18 april 85 18. huhtikuuta 1885
Fru Cornet, en gammal miljonärsdam har blivit mördad av sin nya betjänt; som tagit obligationerna, men inte juvelerna; detta har skett två hus från Petit; Edelfelt brukar själv klippas och rakas i våningen nedanför.
Paris d. 22 april 85 22. huhtikuuta 1885
Furstinnan Demidoff har genom M. Jaunez bett Edelfelt resa till henne i Pratolino utanför Florens för att måla hennes avlidne makes porträtt; hon anser att ingen har lyckats lika bra som Edelfelt med porträttet av henne; Edelfelt har svårt att bestämma sig för om han ska resa och när i så fall; Courtois och Dagnan råder honom att resa; utställningen hos Petit är tämligen klar; innan Salongen öppnar vill Edelfelt inte resa.
Paris d 10 maj 85 10. toukokuuta 1885
Edelfelt är litet nervös inför utställningen, som vanligt.
Edelfelt kan ägna sig helt åt porträttet av Pasteur, då utställningen hos Petit är öppnad.
Förgyllaren och färghandlaren kommer inte: Edelfelt får åka omkring själv; till Pasteur och Petit, ska försöka hinna till Adele Ehrnrooth och Rose-Marie.
d. 16 maj kl. ½ 5 e.m. 16. toukokuuta 1885
Utställningen hos Petit har öppnat; Edelfelt tycker att de egna verken ser färglösa och gulgråa ut, t.o.m. "Lekande pojkar på stranden"; publiken tycker om "Interiör från Arbetshemmet för gossar i Helsingfors" och "Höslåtter".
"Höslåtter" är det enda verket av dem på utställningen hos Petit som är sålt i förväg och det frågar folk om.
Krøyer är litet "tung och svart i färgen" hos Petit; på Salongen väcker hans pastell uppmärksamhet.
Paris d. 17 juni 85. 17. kesäkuuta 1885
"Lekande pojkar på stocken" hos Petit är såld för 5 000 åt greve Wladimir Scheremetieff som "troligen bror till vår Heydenian"; ingen av "pojktaflorna" kommer till Helsingfors; är osäkert om de hade behagat kejsaren och Alfthan; Edelfelt ska måla färdigt "I barnkammaren" som han hoppas kunna sälja till kejsarfamiljen; det är ont om tid, men ska ändå gå; hoppas vara klar att resa den 6 eller 7 juli, senast den 10 juli.
Petersburg oläsligtdag kl. 11 f.m. 18 nov. 1885 18. marraskuuta 1885
Oom har hävdat att Sjeremetev är otillräknelig och ofta köper tavlor för kejsarinnan utan att betala; Edelfelt sade då att "Lekande pojkar på stranden I" köptes på kejsarinnans uppdrag varefter Oom lovade betala Petit eller Edelfelt själv mot räkning; föregående afton såg Edelfelt operan "Onegin"; han tyckte det var speciellt att se en opera om en kärleksdikt i 1830-talets kostymer; en bal på slottet med sångarna i uniformer från år 1831 var "utmärkt vacker"; Tjajkovskijs musik är vacker och orkestern var magnifik .
Måndag 1 mars 86 1. maaliskuuta 1886
Edelfelt har inte hört något från Petit om pengarna [oklart för vilket/vilka verk].
Nizza den 9 mars 86 9. maaliskuuta 1886
Har fått en växel på 4500 franc av Petit [oklart för vilken/vilka verk].
Paris d. 6 juni 86 6. kesäkuuta 1886
Den 15 juni öppnas utställningen hos Petit [femte utställningen arrangerad av "Société Internationale de peintres et sculpteurs"]; Edelfelt har ingenting att sälja; ställer ut porträttet av Madame Saussine och två pasteller: "Parisisk modell" som Neovius beställt och porträttet av Boije.
Paris torsdag d. 10 juni 86 10. kesäkuuta 1886
Utställningen hos Petit blir av i alla fall; Edelfelt ställer ut porträttet av Madame Saussine, porträttet av Boije, "Parisisk modell", och "Blekt månsken från Haiko (vägen till Kodderviken)".
Paris d. 3 mars 1887 3. maaliskuuta 1887
Edelfelt är lugn angående Salongen: ifall det inte blir av att ställa ut där går det att ta revansch med utställningen hos Petit.
Standertskiölds "I Luxembourgträdgården" och många andra verk blir färdiga tills utställningen hos Petit som öppnar den 15 maj.
Det har varit konstituerande möte om utställningen hos Petit; Madrazo och Edelfelt är de enda utlänningarna som har valts in i kommittén; fransmännen är Cazin, Besnard, Duez, Jean Beraud m.fl., sammanlagt åtta stycken.
Paris d. 15 mars 87 15. maaliskuuta 1887
Edelfelt ska gå till Petit för att tala om utställningen; Petit har telegraferat.
Paris tisdag d. 12 april 87 12. huhtikuuta 1887
Edelfelt önskar att det redan var tid för utställningen hos Petit; när den utställningen har öppnat har han bara "Horatius och Lydia" att måla och sedan kan han åka hem; Edelfelt vill komma iväg från Paris; han ämnar tillbringa halva sommaren på resande fot, och andra halvan med att måla i Haiko.
Paris d. 27 april 1887 27. huhtikuuta 1887
Edelfelt är i det värsta skedet med "I Luxembourgträdgården"; det blir bråttom att få den färdig i tid till utställningen hos Petit.
Hade tänkt att "I Luxembourgträdgården" skulle vara färdig till den 25 april; sedan skulle han ta itu med porträttet av grevinnan Lewenhaupt igen; det blir nu ingenting av att få porträttet av grevinnan färdigt till utställningen hos Petit.
Paris, söndag d. 8 mai 87 8. toukokuuta 1887
Utställningen hos Petit öppnade föregående dag; Edelfelt har arbetat med "I Luxembourgträdgården" både natt och dag.
Edelfelt är inte nöjd med "I Luxembourgträdgården"; det är ett hastverk; han fick ändå komplimanger på vernissagen.
Edelfelt har bjudit Ellan de la Chapelle, Chambure och prins Eugen på vernissagen hos Petit; han var själv trött och rädd för att somna som Neiglick brukar göra.
Paris d. 12 maj 87 12. toukokuuta 1887
Edelfelt kommer inte ihåg innehållet i sitt senaste brev; han var så trött av forcerat arbete och spänningen inför vernissagen.
"Flickor i båt", "Augusti", "Timmerflotte", "Paris i snö", "I Luxembourgträdgården" och porträttet av grevinnan Lewenhaupt, som alla är utställda hos Petit har mer framgång än Edelfelt trodde att de skulle ha.
På utställningen hos Petit finns många impressionister; deras färger "slår ihjäl" allt som hängs upp bredvid; kontrasten gör att "I Luxembourgträdgården" ser grådammig och smutsig ut.
Edelfelt har lärt sig mycket av Krøyers utmärkta tavla på utställningen hos Petit.
Edelfelt gick till vernissagen hos Petit med Ellan och Julia de la Chapelle; Julia de la Chapelle satt hela tiden i en soffa, hon talade varken med prins Eugen eller med Chambure.
Georges Clemencau var på vernissagen hos Petit med sina två vackra döttrar.
Prins Eugen dansade med Ellan de la Chapelle på Salongens vernissagedag; promenerade med henne på vernissagen hos Petit; prinsen tycker att Ellan är gammal eftersom han själv är 22 år.
Paris d. 5 juni 87 5. kesäkuuta 1887
"I Luxembourgträdgården", som är hos Petit, är dålig; Edelfelt känner sig nedslagen och blir inte glad förrän han har målat något "manligt och duktigt" igen; han hoppas kunna göra det under sommaren.
Edelfelt fänner sig plågad vid tanken på utställningen hos Petit; ingen av de små tavlorna är såld.
Onsdag morgon 11 april 1888 11. huhtikuuta 1888
Edelfelt och Ellan ordnade middag för direktör Zitting; de skulle gärna ha bjudit W. Runeberg också, men han kom på eftermiddagen samma dag tillsammans med Lina Runeberg för att överlämna bysten av Ellan, då kunde Ellan inte bjuda honom ensam på kvällen.
Edelfelt har varit hos Petit för att tala om porträttet av Pasteur; fransmännen lånar porträttet för att ställa ut det i Köpenhamn [Nordiska konstutställningen i Köpenhamn 1888], men danskarna vill inte att Edelfelts och Stevens verk ingår i den franska avdelningen, eftersom de inte är födda fransmän.
Porträttet av Pasteur måste ställas ut i samma byggnad som de andra franska tavlorna, annars betalar franska staten inte försäkringen och frakten; Petit löste problemet:, han låtsas inte veta om danskarnas krångel och skickar porträttet av Pasteur och Stevens verk till Köpenhamn.
Morgonen d. 14 1. tammikuuta 1890
Ansträngande program idag: seance med Madame Cohen i ateljén, bestyra om pastellduk, frukost hemma, seance med Madame Kahn, möte hos Petit angående utställning nästa år, sedan tandläkaren; till på köpet regnar det.
Paris 6 Maj 1891 6. toukokuuta 1891
kl. 11 reste jag från det idylliska familjelifvet der till Paris mödor och besvär. Som sagdt – intrycket var kusligt – och blef ej förbättradt genom de många temmeligen kyliga kritiker öfver Petits exposition som lågo i höga staplar på mitt bord. Och så alla dödsbudskapen med svarta kanter – många som dött under detta år af mina bekanta. Beer, den enda granne jag träffat har varit sjuk i influenza och såg eländig ut. Han sade att vintern varit olidlig här.
Paris 4 mars 1895 4. maaliskuuta 1895
Om onsdag inviges en exposition internationale hos Petit. Jag är också ditbjuden: rätt glad att ej vara med denna gång. Expositioner har man nog af minsann nu för tiden.
Paris torsdag 7 mars 95 7. maaliskuuta 1895
Jag hade så gerna velat besvara det i går men så kom Thaulow och halade mig ut på "internationales" utställning. Jag var med en del af dessa herrar Thaulow, Zorn, några belgier och do fransmän hela aftonen. Rätt glad att ej ha utställt denna gång hos Petit, ty utställningen är ej öfver höfvan god och så har jag mina 150 frcs i fickan.
hos Petit på aftonen kände jag hela sällskapet Tout Paris har ej mycket förändrat sig, och samma: Mais c'est admirable, mon cher, vous avez la plus belle exposition ici – eller – il n'y a que vous ici – o.d. – Min gamle vän Harrison och min gamle vän Thaulow voro de bästa.
Paris söndag 10 mars 1895 10. maaliskuuta 1895
Tänk så förargligt för Thaulow – han var så förtjust att göra ett kontrakt med Petit hvarigenom P. förband sig att köpa alla hans taflor – men sedan det gått en tid, började P. slarfva med betalningen. Th. har nu 12 tusen francs att fordra af P, och är ej menniska att få dem. "Jag skickar pengar i morgon, sans faute" säger P. och så går det nu i månadtal.