Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

läkare, folkdikts- och språkforskare, professor

Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8. maaliskuuta 1874
Edelfelt gillar fullkomligt Lulle (Julian) Serlachius åsikt om adeln, ”I det hela taget är vår adel derhemma bra human, bildad och folklig"; i Belgien, där adelsståndet som politiskt parti inte har någon betydelse, har man i varje stad adelsklubbar, dit ofrälse inte har tillträde; i likhet med Frankrike är belgarna "ordensgalna"; på festen för Nicaise de Keyser fäste man sig vid att direktören blivit utnämnd till kommendör av Leopoldsorden; det skulle inte falla studenterna i Helsingfors in att gratulera Elias Lönnrot eller biskop Frans Ludvig Schauman för en sådan utnämning; ändå är Belgien Europas friaste land; kungen är inte lika framträdande som i Sverige.
Fortsättning juldagen om aftonen 25. joulukuuta 1874
Edelfelt gick till omnibusleden vid Pont Neuf för att hämta Pauline Ahlberg; omnibussarna var fulla så han fick i hast ta en vagn till Rue Miromésnil som ligger på andra sidan Paris; i snöglopp skyndade de till den protestantiska kyrkan på Rue Taitbout; Edmond de Pressencé predikade fängslande om de grekiska mysterierna, som enligt den nyaste forskningen var en gudstjänst, kult, som väntade på en förlossare och inte mera trodde på Jupiter, Juno och Mars och kom på så sätt in på barnet i Betlehem; han talade om Kristus som frälsare i en tjänares gestalt för att kunna vara en hjälpare för även de mest föraktade och minsta på jorden; han avslutade med en brinnande bön för Kristi kyrka, det arma splittrade Frankrike och hela mänskligheten; Pressencé är en gammal herre med grått skägg under hakan, som Johan Villhelm Snellman och Elias Lönnrot; som Alexandra Edelfelt vet är han medlem i Nationalförsamlingen och en framstående politisk talare.
Jönköping fredag d. 3 Nov. 1876. 3. marraskuuta 1876
Edelfelt gjorde som sagt med faster Hermanine Edelfelt ett besök hos Paul Mengel, medarbetare i Aftonbladet och Götheborgsposten; Eljert Mobeck har sedan sagt att Mengel är en av Sveriges främsta pennor; han har känt pappa Carl Albert Edelfelt; Edelfelt satt länge och talade med honom om Finland, Johan Ludvig Runeberg och Elias Lönnrot.
Gatschina d. 5 februari 1882 5. helmikuuta 1882
Ahrenberg ber mig teckna något till en festskrift för Lönnrot, som tyckes föranstaltad af Finsk Tidskrifts redaktion.
d. 17 april 82 17. huhtikuuta 1882
Tack för Lönnrotstidningen. Min Mardusa är så grym, emedan den alls ej var beräknad på att bli reproducerad i samma storlek, i tredjedels skala skulle den kanske ej ha tagit sig så galen ut. Nu är hon fasaväckande.
d. 28 juni 1882 28. kesäkuuta 1882
Jag håller på att läsa öfver men ryska lexa, men är så grymt lat, att jag ej kommit någon hvart. Jag har dessutom kommit till den vissheten att jag ej har några naturgåfvor för den saken "int just något särdeles” som gubben Lönnrot sade om fornfinnarnes byxor. Jag ville derföre i brist på bättre beklaga mig: Lascia, qu’io pianga la dusa sorte o.s.v. Jag qväder: Här jag suttit i qväll och fåfängt pinat min hjerna Med att plugga uti mig den herrligt ljudande ryskan, Magtens och Kärlekens språk, det enda möjliga språket, Timmar börjat sin rund, och timmar lupit till ända, Utan att lemna ett spår af jasikens lefvande kunskap l mina grymt enerverade, värkande hjernmolekyler. Trefaldt lycklige de, som i barndo- mens spädaste ålder Lärt sig på skolans bänk, med ferlans eggande tillhjelp Språket som tydligen är det saliggö- rande enda Trefaldt lycklige de, som af skol- förordningars vishet Piskats i tidiga år att i ryska grammatikans töcken Hitta sin väg mellan grymt ohyggli- ga konjugationer, Hväsljud och gomljud och ljud utaf alla de verldenes sorter. o.s.v. o.s.v. – Ja hvad betyder all verldens visdomskatter, då man ej kan språket. Lycklige, store Stribulajeff – en kortsynt samtid, partisinne, småaktighet och finsk knutpatriotism har ej förstått dig – men du är dock framtidens man, och den jasik skall stor och mägtig gå från östan till vestan – i söder Ruslant, i norr ruslant, i öster Ruslant och i vester hafvet!
Fragment 1. tammikuuta 1884
Gubben Elias Lönnrot, den hedersmannen, har ju vandrat hädan. Han var verkligen en af de sista från vår stora period. – När skola vi igen frambringa stora män efter detta förfärande språkgräl?
Julafton kl 12 på dagen. 24. joulukuuta 1889
Juhani Ahos "Helsinkiin" är "tusen mil" från Topelius "Havets unga tärna"; Juhani Ahos bok är välskriven, trots att Edelfelt inte uppfattar språkets alla finesser, men huvudpersonen är en strunt och småstadssnobb; då Edelfelt själv var 17 år hade han andra tankar; en "härlig episod" i boken är "Nyslottsherrarnas supande på Elias Lönnrot".
Paris 24 maj 1895 24. toukokuuta 1895
För att reparera sin dabst (om min nationalitet) bjödo Freedericks mig på soirée – det var en gammal rysk furstinna som kände t.o.m Kalevala, Lönnroth o.d. – men det är undantag. De andra hade drifvit sin kunskap om Finland till att känna Georges Ramsay och Tudeer.