Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk konstnär

Lähteet

Paris d. 5 maj 1882 5. toukokuuta 1882
Jag har varit på två artistiska middagar. en slags föreningar, bestående endast af 20 medlemmar hvar och dit man efter mycket sträng omröstning får inträde (en svart kula på 19 gör inträdet omöjligt). I den ena finnas Sargent, Gervex, Cazin m.fl. i den andra Bastien, Sargent också, Baude, Courtois, Dagnan o.s.v. – Ungefär de bästa nuförtiden. Under glasens klang sades många sanningar. Ingen tviflan på min talang, och jag tror t.o.m. att de ha vänskap för mig, men alla be mig för Guds skull ej smula sönder mig, ej stanna på vägen, utan gå framåt, lemna allt för måleriet och icke vara nöjd förrän jag fört något nytt med mig till nutidens konst.
Paris d. 15 maj 1882 15. toukokuuta 1882
I lördags var jag på en helt annan soirée – icke dansant – hos Charpentier – Daudets och Zolas förläggare. – Bl.a. voro der Gambetta, Daudet, Zola, de Goncourt, Puvis de Chavannes, Stevens Sargent, Cazin, Antonin Proust.
Paris, tisdag d. 23 maj 1882. 23. toukokuuta 1882
I söndags på aftonen åt jag middag hos Baude som vanligt, och jag hade minsann ej tänkt en tanke på medaljen, då Bastien L. kom från juryn och sade att jag nästan enhälligt erhållit medalj dock berodde utgången på de Definitiva skrutinierna på måndagen. Cazin Duez, Bastien lära isynnerhet ha hållit på mig.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19. joulukuuta 1882
Min dag var dock icke onödigt bortkastad, ty jag belönades under densamna med ett erkännande, som på det högsta gladde mig. – Gubben Meissonier kom näml upp på utställningen, och fäste sig specielt vid Cazins och mina taflor. Han vinkade åt Petit som kom fram och presenterade mig. Gubben hade totalt glömt att jag förut varit hos honom. Han gjorde mig stora komplimenter öfver mina taflor, och isynnerhet öfver Berthas figur, som han fann i allo lyckad. Hvad som isynnerhet gladde mig var att han, innan han lemnade expositionen, kom och tog mig i armen och återigen förde mig fram först till Butti och sedan till Marinen, Mamma vet, den der vyn af Gråhara som jag i tiden svängde till på en timme, och som har stor succès.
Tisdag morgon 1. tammikuuta 1884
Duez kom till mig häromdagen och frågade om jag ville vara med om den Petitska expositionen för ingenting.Cazin och han äro också inbjudna. Det vore ju mycket frestande, men huru skall jag få den der taflan, modren med barnet, färdig till den 1 april jag skall just nu gå ned till Petit för att få någotslags besked om saken.
Paris d. 20 mars 84 20. maaliskuuta 1884
Jag arbeta sedan i måndags, då jag sista skref, som en häst. Jag var näml. hos Petit som, jemte Duez, Cazin och Jean Beraud uppmanat mig att gratis deltaga i utställningen som börjar den 1sta april. Min ställning är ganska dräglig, jag är så fullkomligt fri. Jag kom näml. öfverens om med Petit, att jag skulle arbeta på taflan med modren och barnet ändå tills den 28de, då jag skulle afgöra huruvida jag var så nöjd med den att jag ville låta den paradera ibland saker af Cazin, Carolus Duran och Stevens.
Odaterat fragment 1. tammikuuta 1885
De som ska delta i utställningen hos Petit mellan den 15 maj och den 15 juni är följande: Besnard, Beraud, Bonnat, Cazin, Edelfelt, Egusquiza, Gervex, Liebermann, Ribera, Sargent, Stevens; möjligtvis Henner och Carolus Duran.
Paris d. 4 maj 1885 4. toukokuuta 1885
På kvällen var det konstnärsmiddag med Cazin, Duez, Sargent m.fl.
Paris d. 4 februari 86 4. helmikuuta 1886
Edelfelt är medlem i middagssällskap med Gervex, Cazin, Duez, Beraud, Guy de Maupassant; förra veckan var den roligaste middagen, där Jean Beraud överträffade sig själv; alla har samma idéer, tycker om Wagner; jubel över Paris som Edelfelt minns från sina första studieår.
Paris d. 7 dec 86 7. joulukuuta 1886
Föregående dag var det föreningsmiddag med Cazin, Duez, Roll, Jean Beraud m.fl.
Paris d. 3 mars 1887 3. maaliskuuta 1887
Det har varit konstituerande möte om utställningen hos Petit; Madrazo och Edelfelt är de enda utlänningarna som har valts in i kommittén; fransmännen är Cazin, Besnard, Duez, Jean Beraud m.fl., sammanlagt åtta stycken.
Paris d. 13 mars 87 13. maaliskuuta 1887
Edelfelt oroar sig alltid, han önskar att han kunde vara lugn som Alexandra Edelfelt; Dagnan har låtit bli att ställa ut på Salongen två gånger; Cazin, Salmson och några andra ställer inte ut i år; det känns ändå hårt att inte vara med när alla talar om Salongen; Chambure menar att Edelfelt är en narr, och han inser att han är det.
Paris 11 maj på aftonen. 11. toukokuuta 1889
Berta Edelfelt har ännu inte sett Bastiens konst, eftersom den retrospektiva utställningen inte ännu är öppnad; av det moderna hon sett tycker hon bäst om Puvis de Chavannes verk i Pantheon, Besnard, Cazin, Dagnan; i museet i Berlin tyckte Berta mest om 2 porträtt av Velasquez; i Louvren menade hon att verk från den italienska skolan var fula.
Paris 20 maj – kl. 4 på morgonen 20. toukokuuta 1889
Mår illa vid tanken på att överlåta åt Becker att rösta; kanske rösta hedersmedalj åt Bouguereau och hedersomnämnande åt Sargent och Besnard; Cazin talat om det unika tillfället, om hur Edelfelt är skyldig att inte överge sina franska kamrater och sin franska konstfostran.
Julafton kl 12 på dagen. 24. joulukuuta 1889
Precis som i Finland, har världsutställningen skapat schismer mellan franska konstnärer; Bouguereau och Robert-Fleury, Frankrikes Becker och Ahlstedt, har föreslagit att utmärkelserna ska förklaras som ingenting värda; Bouguereau fick majoriteten med sig; Meissonier, Puvis de Chavannes, Dagnan, Cazin, Besnard, Roll motsatte sig; Gérôme och Bonnat spelat reserverad roll.
Paris 2 juli 1891. 2. heinäkuuta 1891
Vår ångbåt, la Republique var på sin post ute i hafvet – som var temmeligen lugnt, och så kommo vi lyckligen från vår stora transatlantångare foro så till Trouville och sedan till Havre, der vi för ministerns skull fingo lof att följa med på Mekaniska verkstäder och kanongjuterier. Nog kan Mamma tänka sig Besnard Jean Beraud, Roll, Cazin, Gervex och mig inför alla dessa tekniska märkvärdigheter, komplicerade bakladdningssystem o.d. Vi sågo dumma ut. – Damer voro Mme Yves Guyot, Mme de Bocandrér (från transatlantiska kompaniet) Mme Besnard och Mme Guignard – de fingo trycka på små fjädrar för att få enorma jernbroar att vända sig, slussar att öppna sig och jätte kanoner att skjuta –
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9. heinäkuuta 1893
Efter en grundlig skurning och badning af hela familjen somnade Kikuli som en sten och jag gick upp till Galleriet, der jag trots den qväfvade hettan hade en rigtigt glad stund. Hvad de ändå äro dugtiga, de norska målarne, och hvad vi i Finland ha enormt mycket att lära af dem! Icke allenast att måla, men också att organisera ett museum. Roligt är att se norrmännens verkliga modernism. bland de få utländska taflor derfunnos voro Claude Monet, Raffaélli Jeanniot och Cazin. Bland de gamla målarne fick jag stor aktning för Gude – ingen deremot för Tidemand som var en talanglös figur. Werenskiölds teckningar, de fylde mig med förtjusning och afund Hvarför skall jag icke kunna få den der klämmen i det jag gör.
Paris 25 April 1895 25. huhtikuuta 1895
Af tidningarne som jag skickat ser Mamma att jag väckt ett visst uppseende – ehuru Sorg kanske icke slår så mycket an som man trott – nå, intrycken äro ännu förvirrade, kanske de stagdas och förändras om några dagar. Säkert är att jag har en liflig lust att göra annat och bättre nu, och som sagdt att måla dugtigare. Puvis de Chavannes sade mig nästan rörd att mina små snöstycken voro "des merveilles" och tyckte i allmänhet om min utställning Flickans blå, litet för porslinsblå, kallblå lif tycker förståsigpåare ej rigtigt om – men alla prisa ställning och uttryck. Många som t.ex. Cazin, Beraud, St Marceaux, Roll, talade mycket vackert om Madonnan snöstyckena och Mammas porträtt. Mina Snoilskyteckningar hade endast ett fåtal sett under denna första dag.
Paris måndag 30 maj 1895 [april] 30. huhtikuuta 1895
I lördags var jag af några finska målarinnor bjuden på en kostymbal i deras (elev)atelier – atelier Delécluse der Cazin och Delance äro lärare. Mamma skulle ha sett min ståtliga entré. Ungdomen bildade haie när jag kom in och applåderade – jag märkte således att jag var populär. Den samma äran vederfors Delance, lärarn och Cazin, när de kommo. Många af de yngre kommo och talade med värme om mina taflor – ända från Pasteurs porträtt – de tidigare visste de naturligtvis ingenting om. Några mycket vackra kostymer bl.a. en mörk engelska i en kostym (äkta) från Betlehem – Den hade otroligt mycken karaktär, isynnerhet slöjan, och jag är ledsen att jag ej såg den innan jag gjorde madonnan.
En skild traktering var arrangerad för Cazin, Delecluse, Delance och mig – Mlle Simoneau gjorde också les honneurs här. En engelska var kostymerad som ett holländskt porträtt, utmärkt bra.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!