Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk politiker, kommissarie för världsutställningen i Paris 1889

Lähteet

Paris d. 15 maj 1882 15. toukokuuta 1882
I lördags var jag på en helt annan soirée – icke dansant – hos Charpentier – Daudets och Zolas förläggare. – Bl.a. voro der Gambetta, Daudet, Zola, de Goncourt, Puvis de Chavannes, Stevens Sargent, Cazin, Antonin Proust.
Antonin Proust, Gambettas minister för de sköna Konsterna – sade att det varit frågan om Sargent och mig under middagen, och att han var särdeles lycklig att göra min bekantskap. Rådde mig för resten att sälja min tafla till Staten – han skulle nog bestyra om att den kom till Luxembourg – Vous avez l’avenir devant vous et vous gagnerez autant d’argent que vous voulez – ne regardez donc pas à quelques milliers de francs de plus ou de moins.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19. joulukuuta 1882
I afton blir det en ryslig massa menniskor – det som man kallar "tout Paris" kommer att vara der, och dessutom en massa utländingar. Jag har bjudit 120 personer. Bl. dem Björnstjerne Björnson, Jonas Lie, Gérôme, Laurens, Antonin Proust (f.d. konstminister) Koechlin – ja jag kan ju ej räkna upp dem alla 120.
Paris 21 mars 21. maaliskuuta 1888
Edelfelt har varit hos Antonin Proust för att tala om utställandet av porträttet av Pasteur i Köpenhamn; Edelfelt behöver inget annat att ställa ut i så fall.
Paris 25.4. 89 25. huhtikuuta 1889
Epävarma yhteys Dreyfus och Proust föreslagit Edelfelt som kommissarie; alla lär vara förvånade över att Edelfelt inte är det.
30 maj 89 30. toukokuuta 1889
Talat med Proust om jurymedlemskapet; Proust menar att Edelfelt är den enda inom den finländska avdelningen som kan få en högre medalj; skulle Edelfelt vara medlem i juryn och därmed hors concours, skulle denna medalj ges åt någon annan och det vill Proust inte göra; Proust talat om hedersmedalj.
Talat med Proust om sin förpliktelse gentemot de unga konstnärerna; Proust menar att juryn kommer att rösta och sättas ihop på ett sätt som gör att de yngre inte kommer i skymundan; Edelfelt: kan man lita på detta? Men varför skulle Proust vilja "narra" Edelfelt till förmån för Becker?
Proust avråder från att bli juryman, han menar att det skulle vara skada att ge medalj åt någon annan än Edelfelt; Proust är den som tagit initiativ till utställningen och han är självhärskare; till juryn har hittills valts Meissonier och Gérôme.
Dagnan menar att Edelfelt ska lämna saken åt Proust, men att det är synd att Becker får platsen i juryn.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20. toukokuuta 1891
Epävarma yhteys Albert Wolff ville köpa mina två röda flickor i skogen, likaså Proust. Jag var hos den förre i dag och sade att taflan var såld till Leborgy vid Com. française – Oh l'animal, l'animal!! sade Wolff om Leborgý naturligtvis – qail beau tableau, comme j'aurais voulu l'avoir – jag bjöd landskap men det ville han ej ha, Magdalena var ej just något stafflistycke och han bad mig visa honom härnäst mina mindre figurtaflor. – Han sade att han tyckte min utställning vara "très bien", och jag var den bästa af skandinaverna. Kröyer är icke bra i år, snarare dålig, – jag hade ej kunnat tänka mig att den taflan var af honom och fick lof att två gånger läsa signaturen. Zorn slarfvar för mycket. Wolff sade att det var i "degoutant att så vanvårda en stor talent. C'est Sargent qui l'a perdre voyez vous, pep han. Hvad han är gräsligt ful, Wolff. Men vackra taflor har han. –