Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fiktiv libertin som figurerat i många verk, bl.a. i en opera med samma namn av Mozart

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Don Juan
Götheborg måndag d. 6 nov. 1876 6. marraskuuta 1876
I kyrkan på söndagen såg Edelfelt fröken Ida Bantin, som kommit till Jönköping för att hålla konsert; i och med att hon bott hos samma fru som Manne Leuhusen i Stockholm och hon var landsmaninna med Edelfelt bjöds hon till middag, tillsammans med Herman von Gegerfelt och Eljert Mobeck; Gustaf Leuhusen och Edelfelt följde henne till repetitionen och fick höra arior ur bl.a. Barberaren [i Sevilla] och Don Juan.
Odaterat 1. tammikuuta 1884
Jag har igen varit på Operan och sett don Juan – Jag är så förtjust i baletten der. Den der menuetten dansas mästerligt, och så är musiken så vacker – tagen ur Mozarts trios, sonater och turkiska marsch.
Paris söndag d. 3 februari 84. 3. helmikuuta 1884
Skandinaverna här moraliskt rysande öfver Kaufmanns Don Juans tilltag, allt mera sqvaller tills Björnson får höra det, skrifver ett bref till Kaufmann vari han säger honom de värsta sanningar – han hade "systematiskt förderfvat denne brave pige" – K. svarar intet tills han får höra att Björnson ville skrifva ett likadant bref till fröken Dons' far – (som ej lär ha vetat af detta). Då telegraferar K. att Björnson och alla de andra skandinaverna få nödiga upplysningar af Nordau. – "En bande" presentera sig dessa hos Nordau, och Nordau presenterar för dem – Kaufmanns och fröken Dons vigselattest – de hade i hemlighet skuttat öfver till London och låtit viga sig der. Jag är öfvertygad om att Kaufmann gjort mycket af detta bara för att vara vigtig och förarga skandinaverne. Hvarföre denna hemlighetsfullhet.
Stockholm lördag kl 4 e.m 1. tammikuuta 1891
Nu just träffade jag fru Palme, som kom från Millets. I afton gå vi på teatern – om måndag går jag och Don Juan på Op'ran Hvad Bertha skulle ha haft roligt i går! Om tisdag middag hos Snoilsky om onsdag hos Geber. Nu måste jag sluta ty Palmes vänta mig på hôtel du Nord. –
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15. tammikuuta 1891
Nu skall jag gå och skaffat biljetter till Don Juan – tänk en sådan tur – sist Lohengrin, nu Don Juan – och Bertha som ej är här!
Berlin, den 16 Januari 1891 16. tammikuuta 1891
– I går afton voro vi på Don Juan. Det var naturligtvis utmärkt roligt. Om Juan sjelf var ganska bra, Zerlina desslikes. Leporello, en jude utan humor, Elvira o. Anna voro dåliga. Emellertid var det rigtigt festligt att höra Don Juan på tyska för första gången. Så många minnen från Mormors tid och från gamla noter på Kiala och från Mammas gnolande! Scenen med kommendören på kyrkogården var utmärkt väl i scensatt Den var värdig Krohn. Statyn var gjord ungefär som Bast. Colerones staty i Venedig och det hela hade en makalöst renaissance karaktär. – Om man sluter till ögonen och förståndet och bara hör så är Don Juan det varmaste på jorden. – Jag har aldrig kunnat hjelpa att t. ex. Donna Elvira alltid stått för mig litet komisk, och när de sedan komma, alla tre, maskerade, svartklädda och dystra bli de också bra tråkiga, icke sannt? Banketten var väl gjort och väl spelad. Tänk om Bertha hade fått höra Don Juan också då hon var här! De tyckas ändå ge den rätt ofta.
Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29. syyskuuta 1891
I går afton hörde jag Don Juan – en spansk sångare d'andade, som spelade Don Juan, var utmärkt, de andra temmeligen klena och donnorna, alla tre, fula som stryk. Prins Eugen som jemte kungen och de andra prinsarna satt ett stycke från mig (jag sitt med Palmes på 1sta raden), skickade sin adjutant Platen och bad mig komma och supera med honom samma qväll. Han var endast på en dag i staden och skulle resa i dag morgse igen kl. 6. Icke desto mindre sutto vi och pratade vid supén till kl. 2. Han var så lifvad och kamratslik som möjligt och frågade, frågade tusen saker om Dagnan, Courtois Roll, Amic, Mme Borget och tutti quanti. (Om måndag kommer han igen till staden och skall då genast telefonera upp mig och be mig komma och se på de saker han nu måla. Han frågade mycket om Finland och våra förhållanden der och var alldeles begejstrad för Juhani Aho. Hans jernvägen och åtskilliga af spånorna kan han aldrig glömma. Det är en rigtig konstnär sade han – Han bad mig helsa och tacka honom.
Paris, tisdag 12 mars 1895 12. maaliskuuta 1895
De hade på dagen fört mig till deras goda vän sångaren Faure, som har ett utmärkt tafvelgalleri (4 à 5 Zorn bl.a). Det var mycket roligt att se. Men trots rikedomen tyckes Faure ej kunna smälta att han nu är utom täflan, pensionerad och gammal. Han återkom alltjemnt till detta: Oh que vous êtes heureux, en plein succès, en pleine activité, et puis il restera quel'que chose de vous! – Jag tackade honom för hans Don Juan i tiden. – Jag har aldrig sett eller kunnat tänka mig något bättre sjunget och bättre speladt. Mme Faure visade ett Album med fotografier af mannen i alla roler – men han ville ej se ditåt. Nog måste det vara hårdt att se sig såsom legend såsom en mormorssaga, betviflad af den yngsta generationen – då man ännu lefver och vet att man skulle kunna göra allt det som nu göres mycket bättre, om bara uttycksmedlet, rösten vore qvar. – Han hade ypperliga måleri och skulpturverk öfverallt, i cabinet de toilette, i korridorer öfverallt: Manets bästa saker t.ex.