Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

drottning av Förenade kungariket Storbritannien och Irland, kejsarinna av Indien

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Victoria
Torsdag d. 23 mai, 84 23. toukokuuta 1884
Det är nu femtio år sedan han stälde ut sin första tafla, gubben, 1834, och då han hade sin första stora succès på Salongen. Det är således ett konstnärsjubileum af alldeles ovanligt slag – och tänk att den taflan som han slutat i dessa dagar lär vara hans allra bästa – det är en dugtig gubbe, icke sannt? Alla privatpersoner som ega hans förnämligare arbeten ha skickat dem. Drottning Victoria, Stewart, hert. af Aumale m.fl. – Det blir det intressantaste på hela året.
Cannes 4 april 1891 4. huhtikuuta 1891
Jag kom tillbaka till Cannes kl. 4 – just då den sista bataille des fleurs var i gång – jag blandade mig bland (plebs – det var både det billigaste och roligaste. Utmärkt vackert och elegant skådespel – Jag kan ej förstå hur fru Etter, som också var der, ehuru jag i folkhvimlet ej såg henne, kan säga att inga vackra fruntimmer funnos i vagnarna – Jag tyckte jag såg minsta 50 rigtigt vackra och eleganta unga flickor och utmärkt vackra vagnar. Lika mycket engelsmän som fransmän och ryssar – rikt, comme il faut mycket hyggligare än i Nizza, som redan är hyggligt. En massa engelska soldater (från drottning Victorias lifvakt) på gatorna i röda uniformer. –
Angående drottning Victorias oläsligt af taflan ville jag ej oläsligt – oläsligt Lady Barrington förgäfves gjort en extra resa till Cannes, innan jag kom, för
23 april 1891 23. huhtikuuta 1891
När vi kommo tillbaka till Grasse, sågo vi trupper uppstälda längs vägen – chosseurs alpins – och fingo veta att hennes Britanniska Majestät skulle passera dessa trupper i revy, just i minuten vi makade vår vagn åt sidan och i och med detsamma kom gumman åkande i djup sorg, som alltid, med prinsessan Beatrice och Brattenberg; General Sir Ponsonby gick bredvid – Aj aj aj hvad den gumman Victora är fet och rödfrasmig – hon påmimte om Sofie Nordström, försäkrar jag, på håll – Vi stego upp och helsade och fingo en mycket vänlig nickning tillbaka, trupperna skyldrade och musiken spelte God save the Queen – Hon åkade med sin svit i 4 vagnar indiska prinsarne i en längs vägen, fram och tillbaka 3 gånger, och tre gånger fingo vi således göra vår storartade helsning. Vädret och landskapet voro lika herrliga Drottningen ser mycket rask ut för att vara 72 år. Hon lär vara alldeles okänslig för köld och oläsligt alla sofrummen i hotellet i Grasse för varma – inredde derför till sin sängkammare ett litet Serveringsrum åt norr, der ligger hon med öppna fönster – –
Paris, lördag 30 maj 1891 30. toukokuuta 1891
Han är för resten en mycket stor favorit hos Vallery Radots, der alla herrskap och tjenare beundra hans storlek, hans hurtiga och vänliga lynne. Han var mycket förvånad öfver deras våning med stora trappor, öfver alla leksakerna som han fick der och frågade om han var i "the Queens House" – drottning Victoria som han hörde talas om i Cannes och som han såg en skymt af i St Raphaël spelar näml en stor rôle i hans ungdomliga inbillning. han började på eget initiativ att sjunga sina engelska visor för Vallery Radots jungfrur, som naturligtvis ej förstodo utan bara skrattade – Urkomisk är han när han ger sig till att sjunga – långa ramsor, utan någon synnerlig melodi men med en ljudelig stämma Med Loulou kunde han ej tala men gjorde sig begriplig ändå med den "franska gossen" – Han var der en hel förmiddag och kom hem med vagnen full af leksaker som Loulou gaf honom. –
Stockholm måndag 16 nov, 96 16. marraskuuta 1896
Fru Sager, född Fock, tecknade jag upp i dag och det blef genast mycket likt De vilja att jag skall göra det i pastell, ty hon ser mycket Louis XV ut, med sin långa hals och lilla fogelansigte. Så fördes jag upp i dag till hans mor, gamla fru Sager, 82 år, med bön att åtminstone göra några croquis'er efter Gumman och sedan utföra det i stort. Hon var en mycket artig och vänlig gumma – Jag skall någon stund försöka göra det begärda. De äro ytterst förekommande och artiga, alla der, och det att de fått vänta i 4 år gör dem ännu mera pickhågade att få sina porträtter. Om jag också gjort många dumheter i praktisk mening, så har å andra sidan allt ändå länkat sig skäligen bra för mig. Så har jag t.ex. ingenting förlorat med att skjuta upp det här. Sagers, (Jönköpingslandstickorna) se ut att vara mycket rika. De ha en lyx i möbler och betjening som man sällan ser här – för resten särdeles vänliga – litet engelskt snobbig lawntennis, ridt, drawing Room hos drottningen Victoria, personalkännedom i England).
Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
När jag tänker på Moskva och det här så kan man icke gerna finna större antipoder. Jo, en föreningslänk finnes, och det är det galna estradbyggandet, som förstört Londons yttre i hög grad. Öfverallt ha de utanför husen byggt plankestrader, på några ställen ha dessa estrader antagit ett alldeles monumentalt tycke. Trafalgar square ser närmast ut som Kaunissaari ångsåg – jag hoppas att det blir bättre när de på plankorna få upp sina brokiga klutar. – Får nu se om man kan göra något i denna vefva. Öfverallt finnes affischer med en aktris, mycket halfnaken som sjunger "The Victorian Era". Det är ju också ganska underligt att ha regerat 60 år och under denna tid aldrig begått en dumhet eller taktlöshet, ingen politisk faute. Hvad var England 1837 och hvad är det nu! Låt vara att Gumman haft goda ministrar, men när allt kommer omkring var detta ju också Ludvig XIVs enda förtjenst.
The jubilee day 1. kesäkuuta 1897
Drottningen såg mycket kry ut. Jubel. De vackraste militärer jag sett i mitt lif. Och hinduerna!
Torsdag 10 juni 1897 10. kesäkuuta 1897
*Det vimlar af kolonialsoldater här: afrikaner, malayer, australier – mycket underligt, franska canadensare, m.m allt för Diamond Jubilee Jag såg en balett i förgår: Victoria and Mery England. Det var vackert och storartadt och stämningen var mycket patriotisk Det är ej att undra på: vore jag engelsman vore jag bra styf på mig och mitt land också.
Lördag 12 juni 97 12. kesäkuuta 1897
Det blir alltmera jubeléaktigt här. I synnerhet blir antalet af colonial gentlemen (soldater och officerare i uniform) allt större, likasom mängden militärer gör att London ser ut som Berlin. Men utmärkt vackra och stiliga äro sådana som Scotch guards, i den traditionella kostymen med röd ficka, plaid, väska af fågelskin, rutig kjol och bara ben, eller Scotich greys, alldeles i samma snitt men grått med silfver. Och gardessoldater i stora björnskinnsmössor och sprättiga Horse guards. Dessa Horseguards soldater är nog bland de vackraste karlar i verlden: långa, raka med fina drag och smala höfter. Och så snygga och fint klädda de äro sedan! Det fins inte många officerare hemma som se så ut och äro så fina. Jo tänk er Mæxmontan med fina mustascher och 10 år yngre, så får ni en ungefärlig bild af dessa soldater vid Hennes Majestäts hästgarde.
Stackars drottningen – de säger att hon är mycket uppskakad af tanken på möjliga olyckor. Hon kan ej ensam komma opp i och ur vagnen. Hela gudstjensten i St. Paul kommer derför att försiggå utanför kyrkan, hon sittande i sin guldvagn. för Gudstjenstens skull ha de ute på torget byggt en orgel lika stor som St Pauls, altare m.m.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Nå, hvad säger Ni om Drottning Viktoria? Jag skall skrifva ett kondoleansbref till Gallatly, ty jag antar att i hvar engelsk familj detta dödsfall måste kännas som en personlig förlust, och detta faktum är väl det största beröm man kan säga vid en regents grift. En utomordentlig tur har hon haft under sitt långa lif, skada blott att den storartade glansen nu på sistone skulle skymmas af detta usla Boerkrig, som aldrig kan bringa England ära åtminstone. Ack, om Edvard VII, ty så kommer kungen att kalla sig, ville köra bort Chamberlain och säga honom: "skomakare o.s.v. ty ni vet väl att Chamberlain varit skomakare, likasom han varit radikal. Och Salisbury kunde just dra "afstod" med detsamma. – Å'cke de underligt att tala om den engelska "kungen" nu?
Egentligen borde de ha kvinliga regenter i alla länder – se nu på den lilla holländska drottningen, hvad hon är sympatisk! Och hade Viktoria varit en Viktor så skulle man nu på sistone icke haft den minsta misskund med honom eller henne, hur jag skall säga. "Les beaux yeux sauvent les beaux vers" säger Victor Hugo till den unga författarinnan.