Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

norsk tonsättare och dirigent

Köbenhavn, lördag d. 4 april (påskafton) 85 4. huhtikuuta 1885
Har träffat Svendsen efter operan; han är "liflig som en eld", men inte skrytsam eller viktig.
Svendsen menar att Kajanus är för svag.
Svendsen lovade komma till Helsingfors; han har varit i S:t Petersburg och blivit "mycket firad".
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6. huhtikuuta 1886
Föreningsmiddag med Roll, Duez, Beraud, Guy de Maupassant m.fl.; de Maupassant liknar kompositören Svendsen.
Paris d. 17 april 86 17. huhtikuuta 1886
Det är roligt att Svendsen har varit Helsingfors.
Hoppas Svendsen kunde rycka upp Kajanus ur hans dvala; hoppas han kunde få fart i Kalle Flodin och Wegelius också.
De inhemska folkmelodierna – "Voi äitini parka ja raukka" – och exemplet från Svendsen och Grieg kunde föda kompositioner "af första ordningen"; i Tyskland och Frankrike finns ingen nationell musik mera.
Paris Påskafton 86 24. huhtikuuta 1886
Det är roligt att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt har fått höra Svendsen.
Paris d. 13 mars 87 13. maaliskuuta 1887
Christina Nilsson talar hellre och bättre franska än svenska; svenska talar hon nämligen som en småländsk bondpiga; Christina Nilsson är en "teatermänniska"; hon talade om Wagner, Grieg, Svendsen, fransk musik och teater, ypperligt om konst.
Köpenhamn 2 maj 92 2. toukokuuta 1892
Dagen förut hade jag varit med om en fest för Larsen, Mamma vet "es war ein Traum och es Küsste mich auf Deutsch denne Larsen nu 60 år är barnfödd här, men kom vid 2 års ålder till Belgien och sedan till Oläsligt och har nu gifvit en serie koncerter här. Vanlighygglig oskadlig Musik. Mamma skulle ha haft roligt åt en festouvertyr bygd på Thuringer visan "Älskade bölja blå" – Krohn ville gerna att jag skulle vara med på festen, mest för att Svensen ville träffa mig, och han har nu så mycket att göra att han annars ej får tid till sällskapslif – Svensen och jag talade också mycket och eldigt om Musik och norsk litteratur och måleri. – Hvad det är roligt att vara med rigtigt dugtigt folk de äro ej vigtigt och man förstår hvart ord af hvad de säga. När Pasteur talar baktereologi med mig eller Svendsen Musik så begriper jag dem mycket bättre än då Lille talar om landtdagsärenden – de ha ett sätt, dessa första klassens folk, att höja en fattig stackare till sin egen nivå, som gör att man sjelf tror sig vara betydligt fiffigare än man är. Efter många tyska tal till Larsen, från Larsen till Svendsen, fick jag också ett tyskt tal oläsligt! och jag svarade med att dricka en skål för danska skådespelar konst (på svenska talte jag likväl) och tillegnade den den gamle Skram, som jag så ofta beundrat i Holbergs Galgfogelsgestalter. – Gubben Skram, nu 74 år, var den lustigaste af hela sällskapet och så innerligen kärvänlig mot mig. – Mamma skulle ha sett honom häromaftonen i "Guldaren" en pjes från 1700-talet – der spelade han igen en komisk haslunk och var så "grinaktig" att man bara vred sig –
Köpenhamn 7 maj 92 7. toukokuuta 1892
Det lilla porträttet som Rabbin i l'Ami oläsligt blir rätt litet tror jag – Det är bara 20 centimeter högt, hela duken. Jag har målat uppe hos Krohn, på Teatern, der Svendsen sitter i rummet bredvid och komponerar.
Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16. toukokuuta 1892
Detta uppskof har gjort att jag haft den stora glädjen och lyckan att få Mammas och Kikis bref! Det är ju alldeles förtviflansfullt med dessa förlorade bref – jag har skrifvit ofta och långt – nu på den sista tiden öfver Stockholm. Detta skall jag då rekommendera – så mycket mer som jag deri innesluter en autograf som Svendsen just nu skref mig. Jag har några brefkort från prins Hans (kungens bror) och prins Carl kronprinsens 2dra son, men de komma en annan gång.
Bregentved tisdag 30 okt 94 30. lokakuuta 1894
Epävarma yhteys Några sånger af Sibelius ha sjungits i Köpenhamn på en koncert – kritiken var ytterst strängt. Svendsen som jag mötte menade att han gerna ville spela något symfoniskt af Sibelius att han bedt Kajanus derom, men att han aldrig ännu fått läsa en rad af Sibelius. – Jag lofvar spela det bra, sade Svendsen. Hvarför göra de ingenting för en sådan sak. Det vore kanske bättre än det problematiska supandet med Gallén.
Petersburg lördag morgon 22. helmikuuta 1896
Der voro en del unga flickor af den det släta, tysta engelsk ryska typen, fula, långa, magra och slätkammade. Med Madame Labouroff, hvilken är en af de få som apprecierat Scholander, hade Jag en lång utläggning om Ibsen. Under aftonen spelades saker af Svendsen och Grieg. Fru Etter och hennes söner äro artigheten sjelf vid ett dylikt tillfälle, och kommo alltjemnt och uppmanade mig att tala med den och den. – Det värsta är att jag tillika fick alla dessa gummors adresser, med tillsägelse att nödvändigt gå till Mme A. mellan 3 och 4, till 5 emellan 1/2 5 och 1/2 7, till Mme C mellan 3 och 5, torsdagar och lördagar m.m. – Att lemna kort i denna goda stad är det ej fråga om – nej man skall sitta, och sitta länge och prata, och dricka tevatten, och prata igen och isynnerhet känna alla menniskor.
Köpenhamn torsdag 25 okt 1900 25. lokakuuta 1900
Jag har träffat Mechelin, E Wolff och många andra landsmän. Vidare grefve Erik Moltke som berättade mig mycket om dem på Bregentved, Svendsen som talte om Finland med stor värme, min norske vän Grönvold som hade de befängdaste historier från Björnsons Aulested der han nu varit några veckor o.a. På e.m. skall jag gå till fru Holmblad och Brandes.