Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

direktör för Finlands föreningsbank

Paris. d. 26 April 1885 26. huhtikuuta 1885
Edelfelt tycker att Helsingforsarna kunde slå sig ihop och skriva en manual i gott uppförande; ett kapitel var av Kola S, Jean Cronstedt, Lennart Knorring, Gripenberg, Tudeer; föraktar "Helsingforssnobberi" på avstånd.
d. 15 febr 86 15. helmikuuta 1886
Berndtson skriver inte om hur förlovningen har gått till; om initiativet varit hans eller föräldrarnas.
Köpenhamn 2 maj 92 2. toukokuuta 1892
*) Gunnar Berndtsons bofälliga fru reste här igenom på väg till Wiesbaden. Jag tog emot henne och följde henne till stationen. – Hon hade i Sthlm redan blifvit omhändetagen af en norsk grosser, Cronstedts vän. Det var ynkligt med henne – så litet road af denna verlden som hon är – ingenting intresserar henne det är alldeles oläsligt.
Bregentved tisdag 30 okt 94 30. lokakuuta 1894
Jag är fortfarande vid godt mod och målar dugtigt Emellertid är jag på det klara med att jag aldrig mer gör ett porträtt på resa och att den danska aristokratin får se sig om efter någon annan målare. Jag har suttit och målat drägten, spetsarne m. m. efter en mannequin, och jag kan ej neka att detta Berndtsonska arbete roat mig – jag har åtminstone sluppit diskussionerna. Vore de ej alltid de samma kunde det väl gå – och af de två gifna ämnen religion och kärlek föredrager jag ovilkorligen religionen. Det senare ämnet är tyvärr det nu mera moderna och gränslöst menlöst, vettlöst ändlöst. När hon nu engång tror att man skall vara gift med en i himmelen, och jag en gång för alla icke förstår huru de skola bära sig åt som varit 2 gånger (eller 3 gånger som Cronstedt) gifta härnere, Så kunna vi ju ej komma till någon slutkläm. Att hon sjelf ej har barn gör naturligtvis att hon sätter ringare pris på den högsta och naturligaste af alla känslor – den som säkert fortsättes moderskarleken. Och hvad lönar det att tala om evigheten om hvilken Kristus sjelf säger att "icke englarne veta derom, utan min Fader allena".