Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fransk bakteriolog, assistent för Louis Pasteur, sedermera vicedirektör och direktör vid Institut Pasteur

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Émile Roux
Paris, söndag d. 7 juni 1885 fortsatt 8 juni 7. kesäkuuta 1885
Pasteurs assistenter är "hyggliga", särskilt doktor Roux som forskat om kolera i Egypten, Toulouse och Marseille.
Paris d. 12 Juni 1885 sent på aftonen. 12. kesäkuuta 1885
Pasteur och Roux grälar om akademier och institutioner samt viktiga personer i Paris: Roux angriper akademierna och institutionerna, Pasteur försvarar dem; de grälar också om tidningen Times korrespondent Blowitz.
Roux är "nervös och liflig", bra på sin forskning.
Roux obducerade koleralik i Alexandria och Toulouse; han blev själv sjuk och hans kamrat dog av kolera; Edelfelt konstaterar: Roux "har ärligt förtjenat sin hederslegion".
Paris måndag 30 maj 1895 [april] 30. huhtikuuta 1895
I går var Albert de la Chapelle hos oss. Han är förtjust öfver föreläsningarna här, isynnerhet Grunthers som han säger äro så märkvärdigt grundliga och ändå spirituella och roliga. Han skall börja åhöra Roux nu på Institut Pasteur. Med mina förankringar inom medicinska fakulteten hoppas jag kunna vara honom till nytta.
Paris 24 maj 1895 24. toukokuuta 1895
I morgon firar jag Annies födelsedag genom att gå till Institut Pasteur och höra på en Roux' föreläsning om difteri och om möjligt göra en croquis af R. under tiden.
Paris 27 maj, (måndag) 95 27. toukokuuta 1895
I lördags var jag i Institut Pasteur och hörde på Roux' föreläsning i bakteriologi – der voro åhörare från alla verldens trakter t.o.m. från Australien. Jag satt och observerade Roux och fick den allra starkaste lust att måla honom. Får se om jag icke gör det. Det är ju jemt 10 år sedan jag målade Pasteur, samma tid på sommaren och detta porträtt har ju varit mig till så stor välsignelse. Jag kände samma hänförelse som då, denna beundran för hjelten, denna lust att återge en märkelig man, och jag tyckte, såsom man alltid tycker då man erfar den känsla af lust och initiativ och förmåga som kallas inspiration, att det skulle gå mycket lätt. I hvarje fall tror jag ej att det skulle ta af mig mera än 14 dagar, högst tre veckor – Ännu har jag ej börjat och vet ej om det blir af, men om Vår Herre låter Er och Ellan och pojken vara friska hvar på sitt håll så skulle jag icke ha något emot att blifva här litet längre att igen försöka göra något rigtigt godt.
För 10 år sedan funderade jag redan på att måla Roux – och nu har han ju blifvit en stor man och en verldsberömd man. – Han är något år yngre än jag – ytterst mager och hektisk med bruna ögon näsa lång och en brinnande genomträngande blick. Han föreläser gående af och an framför ett bord med microbkulturer i glasflaskor, bakom honom en stor svart tafla der han skrifvit upp de förnämsta punkterna i dagens föreläsning doktorerna Metschnikoff och Chantemesse råda mig ifvigt att måla porträttet, likaså Jean Baptiste Pasteur. Roux säger att han gerna står för mig alla dagar när jag bara vill.
Något så här ungefär har jag tänkt mera ännu hellre alldeles de face, ty Roux ögon äro så genomträngande och kloka ligga mycket nära hvarandra Han är lungsotist i hög grad och har insjunket bröst och en hektisk rodnad på kinderna. Några spanska helgonmunkar, se ut som han, ha samma brinnande ögon och en mager och gänglig kropp.
Jag skall denna vecka, emellan två seancer sticka mig upp till Institut Pasteur och se på honom igen. Det är så roligt ändå på Institut Pasteur, med alla de der entusiastiska unga läkarena der! Man känner sig vara i ett centrum, i ett arbetscentrum och arbetet är för mensklighetens väl. Och när man ser alla de der flaskorna med kolera i en, difteri i en annan, så njuter man öfver att se det menskliga snillet ha magt öfver allt det der otyget. Och så denna kärlek till arbetet till det intelligenta arbetet, denna hänryckning för forskningen gör att man sjelf känner sig så stolt som menniska, och dessutom klokare än annars. Det är bland de få tillfällen man känner sig litet skapad efter Guds beläte.
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4. kesäkuuta 1895
Sedan pojkens sjukdom har jag ej tänkt på Roux. Jag vill dessutom sluta mina barnporträtt denna vecka innan jag börjar grubbla på hvad jag skall göra sedan. –
Paris måndag 10 juni 95 10. kesäkuuta 1895
I går åt jag middag hos dr Chantemesse med Roux och några andra läkare jag gick sedan länge och spatserade med Roux – en slags asket, som ger en som menniska och vetenskapsman mycket att tänka på – d.v.s. man känner sig sjelf usel och tarflig inför en sådan verklig karl. – Han är illa klädd, lefver ytterst sparsamt är rätt grof och på sak i sitt språk – men han har det mest absoluta förakt för penningen. Han har allt som allt 7000 frcs som föreläsare i Institut Pasteur. och deraf ger han (säger hans äldsta vän, Chantemesse) 1000 åt fattiga systrar och slägtingar. Hanåker aldrig i vagn, utan tar omnibus eller går till fots. Vi gingo och talade om menniskans mål, om tid och evighet, arbete, vetenskap och konst. Det är roligt att så huru han ger Pasteur äran, och talar anspråkslöst om hvad han sjelf gjort. Han sade att de 2 sista seklernas stora män varit Newton, Linné, Lavoisier och Pasteur, alla andra bara arbetsmyror utan geni – och så hade han en utgjutelse om geniet som var utmärkt. "Le feu sacré", dess uppkomst och födelse i en menneskohjerna o.s.v. och han slutande också med att vetenskapen vet ingenting och att "de lärda vände om som åsmor och oläsligt" inför de allra fleste gåton i lifvet. Strindbergs kemi (ty vi talade om S.) sade han var bara dilettantins och hugskott. Som sagdt, jag vet ännu ej om jag skall måla honom och låta min Haikosommar slopas till en månad. –
Paris Lördag 15 juni 1895 15. kesäkuuta 1895
Ack hvad jag i går, just i går hade hemlängtan (här jag tänkte på Haiko och att Mamma nu var der. Det var mig alleles omöjligt att tänka på Roux porträtt deremot eller på något annat som skulle förlänga min sejour här. – Och dock älskar jag Paris allt mera, år från år – bara att gå och flanera längs Seinestranden, se på gravyrerna och låta tankarna löpa rundt på denna märkvärdiga canevas af historia, dram, och skönhet som är Paris. Om jag i allmänhet skulle ha litet mera method i mitt lif, skulle jag gerna dela min tid så att jag alla dagarkunde gå och flanena deröfver emellan institutet och pont royal.
Paris 30 Juni 95 30. kesäkuuta 1895
Hvilken underligt vecka, den nu till ända lupna. Tvekan, bråk, inervering Audibert (den stackarn här från måndag till fredag qväll), bestyr om Finland i 19 seklet förargelser – uppmaningar från Ellan att komma på några dagar till Schweitz för att hvila, två porträtt séancer med Roux, resa till Pasteur vid St Cloud på en låda innehållande 600 oläsligt flaskor, Metchnikoff, Roux och jag på lådan och en difterihäst framför i frukost hos Metschnikoff – och alltid, alltid natt och dag 30 grader!
– Som sagdt, jag hade satt mig i sinnet att måla Roux hastigt och lustigt, visa skizzen åt Dagnan och först sedan bestämma mig. Det var ej lätt att få R. att sitta. Så älskvärd han än var sjelf, blef han störd hvar minut af alla möjliga läkare, municipalråd och andra. Vallery Radot som en stund såg på detta elände menade att det borde kännas få mig ungefär som att måla på en omnibusstation – Emellrtid spände jag mina krafter så mycket jag kunde och fick just derför något intensivt och karakteristiskt in i skizzen, så att alla funno den mera lik än någon fotografi. Metchinkoff Chantemesse och flere af de unga läkarne och laboratorerne voro i extas. Jag förde i dag denna målning till Dagnan som rådde mig att fortsätta – han tyckte det kunde bli lika så bra som Pasteur, och mente att man ej skulle förlora tillfället då man kände sig en train. – Roux är verkligen en typ – något af student något af spansk munk; något af arabisk häst, koncentrerad fanatisk mycket cassent i sina korta meningar – utan någon pose i verlden – snarare litet studentikos, som sagdt. –
Det svider nog i hjertat när jag tänker på Haiko som jag får se först 3 veckor senare, på Sommarn som så slinker mig ur händerna och sist på den här 3 (miljoner) män i en glödande ugn som är Paris! – Men jag har en slags aning om att jag skall slå ett stort slag, att det passar nu och att nästan gång är en skälm. Roux är näml. ledig från föreläsningar under Juli Aug. och September och här sedan först nyårstiden några verkors ledighet. Alla läkare att förtjusta vi min idé att måla honom och uppmana mig mycket ifrigt att göra porträttet nu – man kan ej veta när ni kommer igen, säga de. Och så vill jag bevisa mig sjelf att jag ej är någon bracka och någon goddagspilt – att jag ej behöfver stå och lika efter min "forna glöd" ty ögat ser minsann ej kallt allt hvad det ser, utan jag tycker mig se större, klarare, mindre borgerligt än för 15 år sedan. Jag tror att jag, om jag är här igen den 8de kan göra porträttet färdigt till min födelsedag den 21. – Har jag då gjort ett mästerverk så är det den bästa födelsedagsgåfva jag kan få. Med Guds hjelp skall det gå. Hvad, dessa unga läkare som hvart ögonblick våga lif och lefverne för det de anse vara målet i lifvet, och jag skulle tveka att ha litet obehag och litet varmt och svettas fettet är kroppen då detgäller att göra något igen. –
Vallgrens ha lofvat ta hand om mig (de bo nära Institute Pasteur) de stanna här hela sommaren. likaså d. Chantemesse. Skulle jag få något fel på helsan – så har jag Europas bästa läkare omkring mig. – Det är så roligt att höra dem tala – hvar och en har sin specialitet. Metschnikoff studerar koleran, en ung, sympatisk blond dr Hiersaint Pesteu, Roux bråkar fortfarande med difterin – och elever från hela verlden – 2 ha tilltalt mig på svenska, och en af svenskarna (jag vet ej hvad han heter) sade: herr Edelfelt måste göra något lika bra som Pasteur nu igen – det blir en heder för hela norden! – Hela detta nya lif som Pasteur gifvit vetenskapen har något oändligt elektriserande – man känner sig midt i "le mouvement". Och så är det bra roligt att vara med menni-skor som lefva för ett högt mål, – vetenskapsmän och konstnärer – som ej sqvallra, ej tala om pengar och ej bry sig derom, som kunna lida för sin sak och som göra det utan prat, gladt, sans phrases.
Det var en herrlig tur ut till Villeneuve l'Etang med Metchnikoff och Roux, på vår låda. Roux körde och vi placerade våra tre par långa ben så godt vi kunde. St Cloud skogen var herrlig med Paris i bakgunden. Och hvad jag gerna ville måla detta också. De gamla träden med Paris deremellan.
Paris 10 juli 1895 10. heinäkuuta 1895
Så är jag nu här igen i detta varma, men icke outhärdliga Paris – visserligen ledsen öfver att icke på länge ännu få råka Er och se Haiko, men glad i medvetandet att jag uppfyller min pligt – ty det är än då min pligt, när allt går omkring, att nu göra detta porträtt. Då jag i går morgse, strax efter ankomsten gick till Insitut Pasteur, såg jag hur förfärligt upptagen och ihjälfrågad Roux var, och fick då klart för mig, att en annan gång i detta fall vore en större skälm än annars. Han såg mycket eländig ut, den goda Roux lungsigtig är han förut och med allt detta (han står ensam för Institut Pasteur nu, ty Metschnikoff är bortrest till Savoyen) öfver anstränger han sig bestämdt. Han står modell denna vecka (med undantag af fredagen) och hela nästa från 8 till 10 – då är det ännu icke så varmt och om jag också får stiga upp tidigt (kl. 6) om morgnarna. Vallgrens, som bo nära Institut Pasteur ha varit mycket vänliga och hade mig komma och äta hos dem, dela Villes atelier o.s.v. – jag var der redan i går.
Jag är som sagdt, vid mycket goda vätskor och hoppas inom 14 dagar ha gjort något rigtigt dugligt – i alla fall ha börjat något bra. – Bara jag får Roux att sitta – i går såg det bekymmersamt ut. så mycket folk med frågor kom det hvar minut – Och så har han resorna ut till Garches, der han har alla djuren.
Paris 15 Juli 95 15. heinäkuuta 1895
Roux porträtt är ganska långt framskridet och alla anse redan hufvudet mycket likt och karakteristiskt. I dag har Jag ändrat ställningen på händerna till det bättre tror jag. Som der ej finnes några accessoirer kan hela taflan ej ta längre tid numera än 8 à 10 dagar – och jag hoppas, med Guds hje lp att den blir bra. Han står om morgnarne, som en staty (pligten, se) från 8 till 10 – dock ej alla morgnar. Det har varit svalt och skönt i laboratoriet och alla menniskor der äro särdeles vänliga, ändå till les garçons des laboratoire, som tvättar mina penslar, skaffa mig trasor och passa upp mig på allt sätt. – Värst är det att vara der, en timmes väg härifrån kl. 8. Jag stiger derför upp kl sex. – En svensk läkare Dr Sutthoff är den enda som arbetar i den sal der jag målar.
Paris är alls icke outhärdligt nu – Vädret har varit mycket lagom, och här träffar man i alla fall flere bekanta än i någon annan stad den här tiden på året. – Jag gläder mig mycket åt att få tillbringa åtminstone någon tid af sommarn hos Eder – om jag bara lyckas med Runx ångrar jag ej att jag stannat så länge här. Gud låte Er alla få vara friska och raska bara! – Jag mår ypperligt och känner mig mycket en train. Dagnans reser onsdagen d. 24 först och jag skall i slutet af veckan ha honom att se på porträttet.
Paris fredag 26 Juli 1895 26. heinäkuuta 1895
Jag har arbetat som en häst och porträttet är gjordt på mindre än 14 dagar, ty Roux har desvärre varit mycket upptagen och ihjälfrågad – hvad skulle det då icke ha varit om vintern. I grunden är jag nöjd att jag målat porträttet nu, ty jag inser att under saisonen det varit hardt när omöjligt – att få en förnuftig séance. –
Helsa Annie och säg att jag är henne mycket tacksam för hennes bref – som jag icke hinner skrifva nu vill jag emellertid visa min tacksamhet genom att skicka henne en autograf af Roux, och en autograf som heter duga: manuskriptet till hans berömda föredrag vid läkarekongressen i Budapest 1893 – uttäggningen af hela serumterapiens teori – det kan ju vara ganska lustigt att ha ett sådant papper med ändringar och ukstrykningar – konceptet med ett ord, alltsammans skrifvit af Roux.
Jag har haft utmärkt roligt på Institut Pasteur. Den der entusiasmen och oräddheten och ungdomligheten det är så ytterst uppiggande. Roux är den äldsta der, och han än 42 år. – En ung österrikare, dr Marmoreck, som nu har funnit en vaccin för ros, barnsängsfeber och andra postoperatoriska åkomor (de hålla på med de första försöken nu och de lyckas – man kan tänka sig att en ung 30 års doktor är förtjust) – sade mig stampande på golfvet i institut Pasteur: C'est ici le centre du monde scientifique medical – l'univers a les yeux sur sous. – Roux är en utmärkt älskvärd och varm menniska i grunden för dem han tycker om – men häftig till galenskap – ragerar skriker, gormar och är för svår mot dem han anser enfaldiga – många läkare ha inför mig fått snubbor för dumheter de begått. – Till laboratorie pojkarne ryter han som in galning: "Sauve-toi on je ta tue" o.d. små nätta saker. Men när han klart och enkelt (alla dugtiga vetenskapsmän tala enkelt så att en fattig Caicus förstår) talar om invenlationen om difteri, stelkramp, ros, kolera och allt det der, då har man verkligen intrycket af att ha en ovanligt fiffig karl framför sig. – Det är ändå en fröjd utan like att vara tillsammans med fiffigt folk och framstående menniskor – Hvad pengar, och snobberi och chic förefaller utuselt och fjolligt i bredd med detta: en framstående karl. – Den der unga militärläkaren dr Yersin (så skrifs namnet) som om några dagar reser till Tonkin igen (han har varit öfverallt och tycker ej om Europa mera) för att studera pesten, är också en rigtigt välgörande typ af fanatiker och entusiast.
Petersburg onsdag. 28. huhtikuuta 1896
och senare på qvällen hos Etters såg jag Figaro och Gaulois med långa beskrifningar om salongen öppnad 25 april. I båda bladen berömmes Roux porträtt – I Gaulois säges t.o.m att det är det bästa af de fransk-utländska – Jag fick en så stark hjertklappning och blef så till mig då jag läste allt detta att jag kände på mig att Jag måste till Paris, efter kröningen, om också på 2, 3 dagar. Jag hade sålt min förstfödslorätt för en ärtsoppa, för den här ryska batvinján – och föreföll mig som en soldat som öfvergifvit sin fana.
6 juni 99 Café de la Règence 6. kesäkuuta 1899
Jag målar Mme Pasteur der jag är som barn i huset, icke allenasts familjens, men Institutets barn. Alla, Duclaux, Roux m.fl. är så makalöst vänliga mot mig.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
Här ha varit upprörda tider, må ni tro. I går slogos de igen, royalister och republikaner (med käppar och ölglas) på Armenonville. I förrgår stor bjudning hos Trarieux för Picquart. Coquelin gick dit, der hade varit en gripande scen då Matthieu Dreyfus föll rörd i Picquarts armar. Hos Pasteurs äro de ifriga Dreyfusader på institutet ännu mera Duclaux o. Roux äro ju bland de ifrigaste lederne. Men allt hvad snobbar heter äro emot – man kan ej vara rigtigt ArturMeyerskt pomaderad "galanthomme", cercleux, chic m.m. om man ej skriker Vive l'armée och à bas les juifs. Ingenting har indelat menniskorna såsom denna historia. Det värsta är att militärpartiet ännu vill döma honom, på grund af – gissa hvad! Jo Kejsar Wilhelms bref, som ju hvarje klok menniska måste hålla för grofva förfalskningar, men som de tro eller låtsas tro på. – Många ss. Anatole France, Clemenceau som jag talat med äro icke optimister. – Hela folket läser Petit Journal och tror blindt på Dreyfus skuld.
Paris söndag afton 27. toukokuuta 1900
B. skrifver troligtvis om vårt minnesrika besök i Institut Pasteur, der vi råkade komma en i en invigning af ett nytt difterihospital (skall öppnas i juli) och der B. gjorde bekantskap med Roux, Du Claux Martin, Chantemesse och tutti qvanti. B. får skrifva och berätta om allt.