Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

skulptör, professor

Paris d. 5 December 5. joulukuuta 1885
Har rekommenderat en gravör Wikström från Åbo för Baude.
Paris d. 9 december 85 9. joulukuuta 1885
Wikström har inte fått anställning hos Baude, eftersom Baude menar att Wikström inte kan någonting; Wikström hade räknat med en viss månadsinkomst.
Paris 11 maj på aftonen. 11. toukokuuta 1889
Skrivit till Ellan om grälet med Runeberg och Becker på öppningsdagen; Runeberg är värre än Becker; Lina Runeberg menar att Edelfelt, Berndtson, Järnefelt och andra är dåliga patrioter, precis som konstkritikerna; hon talar om "otäcka revolutionärer"; allt detta sagt som svar då Edelfelt frågat varför Wikströms saker inte kommit, trots att Edelfelt anmält dem, varför Edelfelt inte fått inträdeskort till utställningen som alla andra.
trettondagsafton 90. 1. tammikuuta 1890
Visit av Wikström och Aho: Mari fick tala Kuopiofinska.
Talat med Wikström om att Wikström skulle göra byst av Erik; blir den bra låter Edelfelt gjuta den i försilvrad brons.
d. 24 febr. 1890. 24. helmikuuta 1890
Firat "kusin" Emric Öhman tillsammans med Vikström; Öhman är kring 28 år; har rest mycket; kom från England, på väg till St Gallen där Robert Edelfelt lär sig på ett försäkringskontor; Öhman är en "väl uppfostrad svensk".
Paris 5 juni 1890. kl. 6 på morgonen. 5. kesäkuuta 1890
Wikströms byst av Erik blir bra; Edelfelt: Erik ser "fiffigare" ut i verkligheten.
Paris 7 juni 1890 7. kesäkuuta 1890
Wikström har just nu sista seansen för bysten av Erik; bysten har inte blivit bättre; Wikström tar saken för lätt, precis som alla finländska skulptörer; Edelfelt skulle vilja att Wikström skulle arbeta ännu litet till med bysten, men Wikström själv menar att den är bra och att han inte kan få den bättre, precis som Knutson sade i tiden om Edelfelts verk; Eriks drag påminner om Berta Edelfelts.
Paris 10 juni 1890 10. kesäkuuta 1890
Wikströms byst av Erik började likna igår; Edelfelt: tycker ändå att Wikström, precis som alla andra finländska skulptörer som han sett arbeta, tar saken för lätt; de finländska skulptörerna är nöjda då det liknar en människa, de har inte begrepp om konstruktion, karaktär och teckning.
Paris 14 [18?] juni 90. 14. kesäkuuta 1890
Idag har Wikströms byst av Erik gjutits: den ser bättre ut i gips än i lera, ovanligt; en "äkta form" ska gjutas och Edelfelt låter göra några exemplar, varav Alexandra Edelfelt ska få det första; bysten påminner ganska mycket om Erik.
torsdag 15 maj 1891. 15. toukokuuta 1891
Pojken sitter modell för Wikstöm som i dag börjar hans byst –
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9. heinäkuuta 1893
På ångbåten satt Kiki ensam med Alma i aktern och ritade Carl XII och pratade med stora gester om allt det han såg i sin glödande inbillnings sköte. En herre gaf honom 10 öre för hans ritningar och han var mycket stolt deröfver. En annan herre frågade "är du målare, du? "Nej, svarade Kiki, men (med patos) Pappa ä målare, hvarefter han sade att han hette Erik Edelfeltoch så kom herrn till mig raka vägen och presenterade sig. Han hette Konow, var målare, vän till Gallén och Vikström och sade att han nog sett mig i Paris. Han är son till prosten i Gausdal och erbjöd sina tjenster. –
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3. huhtikuuta 1900
Ack om jag bara finge 1 dag att rigtigt hvila mig och slippa att stå i det draget der i palatset! Men vi äro mycket strandsatta genom att Sparre ej kommit, Saarinen är sjuk och Ville, Stigell och Vikström äro mycket upptagna. Jag skall försöka få fröknarna Brunow och Procopé att hjelpa till med uppställningen, kanske B. också om hon vill och kan. 10 mk om dagen bjuder Runeberg.
1sta maj. 1. toukokuuta 1900
Skulptörerna (Vikström) ger mig många grå hår. Ville Vallgren har varit utmärkt bra och hjelpsam. Vikströms grupps uppställning har kostat 1000 frcs!
Paris 7 juni 1900 7. kesäkuuta 1900
Och jag sitter här och skrifver och skall söka reda på några försäkringspapper dessutom. Skicka af ytterligare 500 frcs för Wikströms grupp – den är en danaidernas brunn för pengar och har alls ingen succès.
Paris 5 mars 1901 5. maaliskuuta 1901
Karin B. och jag vi ha ofta förvånat oss öfver att det ändå kan vara så mycket skilnad i uppfostran inom de svenska och de fennomanska kretsarne i Helsingfors. Uti detta fennomanska åskådningssätt fins så mycken afundsjuka mot oss, som vi icke ens drömma om. Det der "förnäma" och "ytliga" som de alltid låtsa hata och som de dock tillbedja, det förefaller den som är uppfostrad utan detta agg, i högsta grad komiskt. Fennomanerna äro ändå bra hafvuxna ännu. De ha gymnasisterna afundsjuka, hans blyga komlighet i sällskapslifvet, hans naiva tro på egen förträfflighet och öfvertygelse om att han och ingen annan upptäckt Amerika och all verldens förborgade visdom. Dr Håkansson, svensk, var alldeles upprörd öfver några unga finntuppars (skulptören Halonens bl.a.) säkerhet på egen förträfflighet – de hade bl.a. menat att nu kunde fransmännen småningom kunna börja komma till Hfors för att studera konst, ty der, och endast der, blommade den blomman. Och detta på fullt allvar. Håkansson var rigtigt förskräckt och ängslig för deras förstånd. Wikström är såsom sannskyldig halfherre, den värsta af alla fennomanerna här. Också lär Karin B. ha haft duster med honom – temmeligen onödiga tycker jag.
Paris 3 april 1901 3. huhtikuuta 1901
Mme Ménard och min hygglige granne de Latenay har rådt mig att skicka porträttet men ställa så till att det ej hängdes upp med de öfriga taflorna – fru Langen-Bjørnson, Paul Clemenceau Wikström tyckte som Thaulow att då man har en sådan trumf som fr. Acktés porträtt detta ej bör skämmas ut genom ett konterfej som ej är gjort efter naturen – Jag får i alla fall en svår skärtordag och långfedag för detta. Dagnan som yttermera kom hit trodde ej att effekten af dessa samtidigt utställda dukar skulle bli dålig – hvem skall jag tro? Dagnan menade att det i alla fall var "une grande difficulté vaincue"
Paris 7 maj 1901 7. toukokuuta 1901
Expeditionen af saker till museet (antellska uppköp) – inpackningen af mina taflor och – ännu – utredingar af Vikströms räkningar vid verldsutställningen upptaga min tid och mina tankar.