Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk författare, litteraturhistoriker, kritiker

Paris d. 3 mars 1887 3. maaliskuuta 1887
I Sverige konstruerar man en litteratur som liknar tyskarnas konstruktion, men det blir inte bra, inte levande eller ursprungligt; tyskarna konstruerar "aus der Tiefe seines Bewusstseins", från djupet av sitt medvetande, "en kamel"; Edelfelt har fått tidskriften "Norden" med Levertins i Edelfelts tycke dåliga dikter om judar; Edelfelt kritiserar formen och uttrycket i dikten.
Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Det var rigtigt roligt att komma ut i Europa igen, – aldrig har Stockholm förefallit mig så europeiskt som nu. det beror på vårvädret och de menniskor jag varit tillsammans med. första aftonen var jag med Wåhlin, Heidenstam, Levertin Lotten Seelig och hennes man R. Lundberg, Tor Hedberg och några andra. Det var ett talande om symbolism och Ruskin och litteratur, – högst intressant. skulle Schauman säga. Heidenstam föreföll mig alls ej poseur, och ser trefligare ut än porträttet. Han är mycket lång, röd i ansigtet och går som Juhani Aho. En bra lång näsa här han, men det är ju intet lyte att ha ett väldigt snyte. Levertin är en typisk jude, blek fin hy och litet krokig ödmjuk rygg. –
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29. marraskuuta 1896
Häromdagen var det en fest för Levertin, med hela det Stockholm, högskolans och det "literära venstras". Heidenstam var der, Birger Mörner (en snäll entusiastisk yngling, T.stjernas vän och beskyddare) Alkman, hela Ord och Bild. Det var ganska roligt der. Litet mycket ömsesidig beundran. Jag tyckte man litet intensivt konjugerade: Jag är ett snille, du är ett snille, han är ett snille, vi äro snillen, i ären snillen, de äro snillen. F. N. Wrangel, Bertas vän, var der också. Hans fru och en friherrinna Åkerhjelm (åtminstone född så) voro de intelligentaste damerna. Med dem aktade Hanna Palme sig att ge sig ut på det hala – nej hon åker alltid pas de deux med någon herre i en vrå. Hon ser så trött ut, stackarn. Jag har dock alltid sympathier för henne, likasom hon bestämdt har för oss.
Illustration: pappa L. konsthandlare. Levertin, för att återkomma till honom, är ju en ypperlig literaturhistoriker och skald – men i det dagliga litet för mycket salvelsefull jude. På festen för honom voro hans närmaste – De voro då typiska – rigtiga narinkoffar. – Med skägg in i ögonen, näsan och öronen.
Stockholm sönd. d. 6 dec. 96 6. joulukuuta 1896
I förrgår var jag med Engström och Levertin hos Wåhlin – det var mycket roligt och bara fråga om litteratur.
Levertin har reda på allt och tyckes vara en rusklig poetisk själ. Han ser förskräckligt judisk ut – som Emanuel, och mera.
Stockholm, lördag 12 dec 96 12. joulukuuta 1896
Rätt mycket har jag varit med Levertin och (i går) med Geijerstam – mindre med Heidenstam som ju bor på landet, rätt långt härifrån.
*Prof. Henrik Schück träffade jag som hastigast med Levertin.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
Några saker som jag komma ihog citerar jag (Mörner tog manuskriptet) – Jag vill förutskicka att alla qvickheter och namn skulle gå ut på U.D. – Mörner heter sålunda Utiles Dräng (Uroxens descendent, som också proponerats, var han, med rätta, mankerad öfver) Levertin Unga Disraëliten, prinsen Utomordentlig Dux, Zorn Utlandets dalmas o.s.v. – Jo, det hätte bl.a, om jag mins rätt tre vise män uti Österland De gingo och svärmade hand i hand men väcktes plötsligt ur sitt drömmeri af Utile-drängens lystringsskri. "till U.D." det ljöd öfver land och sjö "En gång se U.D. och sedan dö!" Och strax fick man skåda på gungande stråt, tre fåvitske män uti en båt i Stockholm de bjödos på middag och lunch och sexa med whisky och kaffe och punsch. De bjödos på vitser, på qvickt kåseri djupsinniga tankar och eldigt geni. – så funderade de på huru de skulle kunna svara på all denna herrlighet Se slogo tillsammens de hufvuden tre De klungo så dystert som ihåligt trä *) *) Heidenstamskt rim, (Stor munterhet) "det blir ett fiasko af denna var färd, vi äro blott bönder i andens värld Vi äro ej qvicka i skålar och tal! det hela blir bara slutar med en gräslig skandal. Vi kompromettera vår reputation i afton i slaget vid Lidingöbron nej, hellre fly från den qvicka milieu, der vi spela rolen af Pauvres honteux. hvarpå de f.d. vise männen skamsne dra till sitt land igen, men mötta af ovilja i hemlandet t.f. af den dåliga repre- senteringen, och förtviflade, fatta de ett hemskt beslut: De störta sig alla i Ålands haf och dito i en förtidig graf. Af de många sens moral'er som Jag lät den vittra areopagen välja på, hade denna den största succes: Skomakare, lemna aldrig din läst, ty U.D. är bra, men hjemme är bäst. Heidenstam och Levertin drucko med den "store skalden" och stämningen blef af detta anspråkslösa fåneri ganska animerad.
I morgon Palmes, Lefflers och så har Heidenstam och Levertin bjudit oss på en skaldeafton som lofva att bli mycket rolig.
Paris nyårsaftonen 1900 kl. 7. 31. joulukuuta 1900
Godt nytt år och godt nytt århundrade! Gud välsigne Mamma på det nya året, Mamma och Eder alla! Hjertlig tack för Eder många och långa bref som gjort att jag kännt och känner skilsmessan från Er mindre bitter. Tacka Bertha för boken af Schück och Levertin.