Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

mytisk figur som representerade musikkonsten och lyran inom den grekiska mytologin

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Orfeus
Paris d 17 Juli 1874. 17. heinäkuuta 1874
Edelfelt gjorde förra veckan av med 4 francs då han gick med herrskapet Bosin för att se Orpheus i underjorden; det var praktfullt, men förargligt att pjäsen är så dålig, i synnerhet med Jaques Offenbachs färskaste tillägg.
Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.
Julmorgonen 1876. 25. joulukuuta 1876
Edelfelt ser Jules Bastien Lepage varje dag; han har fått en skiss till en av Bastien Lepages tavlor; ute på landet har Bastien Lepage låtit bygga en stor ateljé och börjat på med en Job och en Kristus till [världsutställningen] 1878; han håller på med ett porträtt i helfigur av en rik engelska som för några veckor i gången kommer till Paris för att posera i 1590-talsdräkt [porträtt av Lady L. (Madame Lebègue?)]; han har också en liten Orfeus på staffliet; under sommaren har han gjort porträtt av sina föräldrar och en massa landskap.
Paris d. 28 Januari 77. 28. tammikuuta 1877
Edelfelt ångrar bittert att han inte följt Jules Bastien-Lepages råd om att göra många utförda goda teckningar förrän man börjar måla; Jean-Léon Gérôme säger också att man skall ha tavlan fullkomligt färdig i sitt huvud innan man börjar måla; Bastien-Lepage har gjort några alldeles förtjusande teckningar till sin tavla Orfeus; hans porträtt av den engelska damen ger honom ett kolossalt arbete; han anser sig behöva en hel månad för att göra klänningen som är i 1600-talssnitt (Elisabeths tid); hans bidrag till Romarpriset i år ansågs som det bäst målade som man sett i École des Beaux Arts, men ämnet (Priamus vid Akilles fötter) var inte väl återgivet, vilket gjorde att han inte fick priset; tänk att Bastien med sådan talang och framgång ändå är i penningnöd; Adolphe Goupil har velat köpa hans lilla kommuniant [konfirmand] för 3 000 francs, men han vill inte sälja den under 6 000 francs.
Paris d. 18 Februari 1877 18. helmikuuta 1877
Jules Bastien arbetar på två porträtt som han fått beställning på, och får lämna sin Orfeus till 1878; han är sårad över att han fått en dålig placering på expositionen [utställningen] vid Rue St. Arnaud.
d. 28 Mars 1879. 28. maaliskuuta 1879
Jules Bastiens porträtt kommer att orsaka furor [stormande bifall] och höja Sarah Bernhardts aktier; det är ett mästerverk i färg, vitt på vitt; hon sitter i profil och betraktar en förgylld statyett av Orfeus; det är otroligt likt och föryngrat.
Paris, d. 31 mars 87 31. maaliskuuta 1887
Edelfelt har gått med Kuffmanns, Neiglick och fröken Törnebladh på "Orfeus i underjorden" [Orphée aux Enfers, en operett med musik av Jacques Offenbach].
Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
I förrgår var jag på middag hos Gebers och var sedan med dem på Operan der jag hörde Glucks Orfeus. Gammalt godt vin, oläsligt och gammal god konst, det har en kunnalig bouquet. Der är en balett i de elyssiska fälten som är så stämningsfull att man blir alldeles vek om hjertat. cavalleria rusticana med en italiensk gästerande sångerska gafs sedan. Ödman var otäck ehuru han sjunger bra tenor – men publiken tycker om denna otäckhet. En Stockholms knodd i sino prydno.