Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

tysk tonsättare och organist

Lähteet

Paris d. 5 September 1874. 5. syyskuuta 1874
I korrespondensen till Helsingfors Dagblad ser Alexandra Edelfelt att den Baudryska expositionen är öppnad; några av dekorationerna till Operan påminner om MichelAngelo som är Paul Baudrys ideal; de stora pendanterna [pendangerna] tragedin och komedin är vackra; komedin illustreras av en ful gubbe som med en lejonhud spelar Herkules och som störtas av skrattande genier [andar] och Thalia ner från sin tron; det förekommer även scener från musikens historia föreställande David som spelar för Saul, Salomes dans och sång för Herodias, Orpheus och Eurydice, den heliga Cecilias dröm, Jupiter och Chorybanterna; de länder som spelat en roll i den dramatiska och musikaliska konstens historia representeras av en allegori, Egypten, Rom, Grekland, Frankrike, England, Tyskland och Spanien; på tavlan le Parnasse ser man bl.a. Wolfgang Amadeus Mozart, Johann Sebastian Bach och Gioacchino Rossini, samt porträtt av operans arkitekt Charles Garnièrs och av Baudry.
Palmsöndag 1887 1. tammikuuta 1887
Edelfelt har blivit medlem i Société Nationale de Musique som består av de mest frisinnade unga musikerna i Paris, Wagnerianer och beundrare av Grieg; sällskapet arrangerade en konsert föregående dag med musik av Bach, Fauré, orkestern anfördes av Edelfelts vän Vincent d’Indy.
Roligt att höra att Barbi var bra; Bachs juloratorium gjorde stor effekt; musiken är den härligaste och högsta av konsterna, menar Edelfelt.
Ospedaletti 10 mars 10. maaliskuuta 1891
Nu ha vi fått till bordsgrannar en gammal tysk prest med gemål och nièce – en utmärkt vackert backfisch, så pigg och frisk och strålande som det är möjligt att vara vid 17 år. Gubben som liknar Mauritz Nordstöm och hans fru som ser ut som en af fliegende Blätters fruar äro ytterst typiska – oberörda af denna verldens flärd och otroligt språksamma. De bråka mycket med att konversera med en engelsk miss som kan 10 ord tyska och dem dåligt. det går sålunda ungefär Missen: ik kann nit sprekee deutsch der die das so schwer. Der herr Pfarrer: Ach so, Sie haben oläsligt Lernen der Deutschen Sprache ungeahnte Schwierigheiten bagagnet unter den Regeln der Genera oder des Geschlehts – Missen: Wie, was??? d. h. Pf. Ich sage die genera oder das Geschlecht o.s.v. paus – Missen har ej förstått ett ord. Gubben spelar emellertid bra och musikaliskt piano och det var rigtigt roligt att höra honom spela saker af Bach i dag.
Paris lördag d. 6 april 1895 6. huhtikuuta 1895
Medan ni haft Scholander der ha vi haft några koncerter här som mycket framkallade samma stämning som vännen Svens sång. En qvartett af de utmärktaste strängvirtuoser ha gifvit en serie koncerter på gamla instrument – Diemer claver, Delsart viola de Gamba, Taffanel – oboë d'amour hautbois d'amour, några andra vielle, viole d'amour med 8 strängar o.s.v. – Naturligtvis bara Bach, Händel, Lulli, Rameau – men också många vocala saker – visor just i Scholanders stil. Det var utmärkt roligt och vackert. Mamma kan aldrig tänka sig hvad viole d'amour är förtjusande med claver. Det hade en stämning som Jag sällan erfarit – så intensivt, så känsligt och fint. – Goncourt säger att den störste lyriska poet under sjuttonhundratalet hette Watteau – jo, men det fans också andra, och det var just musikerna, de stora. allt det poetiska som finnes hos menniskan, och som ej fans hos sjuttonhundratalets snusförnuftiga, torra lyriker, det fans hos Watteau och hos musikerna. Naturligtvis, tänkte jag alltjemnt på Bellman och Scholander – Utom några melodier som helt och hållet användts af Bellman slutades de flesta sakerna med samma figurer som hos Bellman. – Der sjöngs bl.a. "la belle bourbonnaise" en nidvisa öfver Mme Dubarry – som Bellman tagit som den går och står till: Om himlen mig sku skicka o.s.v.