Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

norsk konstnär

Lähteet

Store Norske Leksikon: http://snl.no/Erik_Werenskiold

måndag 1. tammikuuta 1889
Citerar brev från Krohn om hedersmedaljerna: Frankrike: Dagnan med 35 röster Delaunay fick 33 röster, Jules Dupré 31, Aimé Morot 30, Lhermitte 28, Gigoux som är 86 år och ställde ut tavla från 1830 fick 26 röster, gamla Hébert 26 röster, gamla Bernier 25, Cormon 24, Detaille 23, Jules Lefebvre 22, Raphael Collin som är Etters bekanta 22 Tyskland: Liebermann, Uhde England: Alma-Tadema, Moore Österrike-Ungern: Munkaczy Belgien: Stevens, Courtens, Wauters Spanien: Jimenez Förenta Staterna: Sargent, Melchers, Holland: gamla Israëls Italien: Boldini Danmark: Kröyer Norge: Werenskiöld Sverige: Richard Bergh Finland: Edelfelt Ryssland: Chelmonsky Krohn skriver att medaljbesluten är definitiva.
Lördag 6 Juli 89 6. heinäkuuta 1889
Såg nu svart på vitt: fått hedersmedalj; dumt av pressen att anmäla att medaljerna ska sanktioneras av överkontroll, det stämmer inte; de andra skandinaverna som fått hedersmedalj är Bergh, Kröyer, Werenskiöld; Edelfelt känner att han befinner sig i ”det allra bästa sällskap”; hade gett själv medalj åt samma konstnärer.
Roligt att alla som redan för en månad sedan ställde sig i spetsen för de blivande skandinaviska elitutställningarna nu fick hedersmedalj.
Djursholm, tisdag 12 juli 1892 12. heinäkuuta 1892
Sjelf är jag ledsen att se mig mest uppburen af de reaktionära och oläsligt som uppbyggeligt exempel gentemot Werenskiöld, på hvars talent jag sätter det allra största värde. Skulle jag då ha sjunkit ned till en akademiker?
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9. heinäkuuta 1893
Efter en grundlig skurning och badning af hela familjen somnade Kikuli som en sten och jag gick upp till Galleriet, der jag trots den qväfvade hettan hade en rigtigt glad stund. Hvad de ändå äro dugtiga, de norska målarne, och hvad vi i Finland ha enormt mycket att lära af dem! Icke allenast att måla, men också att organisera ett museum. Roligt är att se norrmännens verkliga modernism. bland de få utländska taflor derfunnos voro Claude Monet, Raffaélli Jeanniot och Cazin. Bland de gamla målarne fick jag stor aktning för Gude – ingen deremot för Tidemand som var en talanglös figur. Werenskiölds teckningar, de fylde mig med förtjusning och afund Hvarför skall jag icke kunna få den der klämmen i det jag gör.