Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk konstnär och textilkonstnär, g.m. Carl Larsson

Lähteet

Paris d. 6 februari 84 6. helmikuuta 1884
Middagen var hos Wepler, Place Clichy; fru Runeberg satt emellan Björnson och Lie, Valter emellan den vackra fru Munthe och lilla fru Larson, Carl Larsons nyss förvärfvade vif. Jag hade skrifvit till alla i sällskapet och försökt göra det så homogent som möjligt de flesta i staden vistande finnar, Hagborg, Thegerström, Spada Carl Larson – de hyggligaste och gladaste bland svenskar och norrmän. – Stämningen var alltigenom lifvad. Då champagnen kom, steg jag upp och drack i korta och kraftiga ord en skål för Johan Ludvig Runebergs minne – niofaldigt hurra – och så steg Björnson upp och höll ett af sina allra grannaste tal – till den grad storartadt, storslaget och ståtligt att alla som en man stego upp vid slutet, tårar glänste i de flestas ögon. Han talte om Runeberg som skald – den ädlaste afslutning på den gamla tegnerska tiden och den bästa början till den nya, talte om hans manlighet, hans lugn och gjorde då långa naturbeskrifningar bl.a öfver en vacker frostmorgon i norden – så som blott Björnson kan göra det. – och så kommo tal på tal. Munthe talade, jag talade om Joh. Ludvig Runebergs hem i Borgå och om gästfriheten der, och slutade med att dricka en skål för Walter och hans fru. Så reglerade jag räkningen och fick ånyo konstatera att det är ytterst ofördelaktigt i ekonomiskt afseende att gå i utläggning – men jag hoppas peu à peu få igen mina fyrkar.
Sällskapet hade emellertid gått ned till Valters atelier, ditbjudet på bålar af Valter. Der blef det ett talande, skålande och sjungande. Fritz Arlberg var der bl.a. Björnson höll ett tal för min tafla som han sett samma dag. "Den ær ikke blaseret der sætter saadan en Kraft in" – Ville Vallgren blef rörd – han hade också sett taflan – och höll ett annat tal till mig – icke så galet, ty öfvertygelsen lyste ur hvarje ord – och förklarade att någonting så nordiskt, så rigtigt nordiskt hade han aldrig sitt i Paris. – Mamma ser att jag blef firad. – Lie talade mycket om Mamma, Björnson kom ofta och skålade "för din Mor". "Jeg kan ikke glömme hende, der laa saaden et genialt og dejligt skimmer over hende." Mamma kan tänka sig hur glad jag var. – Så talte jag för Bellman och Sergel – ett tal som Björnson afbröt med opposition mot hvad jag sade om tiden, om Gustaf III – afbrott som nedtystades af hurrarop från svenskarnes sida, men allt förlopp dock i största sämja. Stämningen var ytterst lifvad. – Kl. 3 på morgonen reste Hagborg Larson och hans fru och jag till Hallarne och superade hos Baratt, och först kl. 5 kom jag hem. Det var en i allo lyckad afton. Lie höll ett tal för Finland som var rigtigt bra.
Paris 1sta Maj 1888. 1. toukokuuta 1888
Den skandinaviska middagen var livad med Larsson, fru Runeberg, prins Eugen, fru Larsson, fru Tuxen, fru Celsing, Salmson, Hulda von Born, Celsing, Aina Cronstedt, W. Runeberg osv; Larsson höll fåniga tal och så dansades det.