Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

g.m. Pietro Krohn

Tisdag januari -81. 18. tammikuuta 1881
En vacker dag komma Walter Runeberg med fru hit, tala om ett vigtigt bref till mig som de förde med sig, en stor underrättelse o.s.v. jag trodde minst att jag blifvit utnämd till storvizir hos kalifen i Bagdad – men blef icke mindre förbluffad då jag erfor sanningen. Krohn är förlofvad och skall gifta sig den 28 januari. Det är ej någon ungdomsblomma men intelligent, rik och chic, en fröken Bull, som jag såg i Köpenhamn och som jag då på skämt ifrigt rekommenderade åt Krohn. Hon har i sin ungdom varit förlofvad med en sjöofficer som dog, har rest mycket, sett och läst allt som kan ses och läsas, och derigenom har redan en viss klockarkärlek etablerat sig mellan henne och Krohn. Hon lär ha ungefär 10,000 i räntor hvilket ej heller är illa för Krohn. Han säger sig vara obeskrifligt lycklig i sitt bref. Han har aldrig tålt blodunga flickor, och då han sjelf är 40 år nu tror jag att det kanske ej är så galet att ha vändt sig till en mera bedagad. Fröken Bull lär ha smak och l'esprit d'arrangement i högsta grad och de passa således också i detta fall för hvarandra. Emellertid hade denna underrättelse en sjusjungande middag hos Runebergs följd. Man äter och dricker bra hosWalter.
d. 2 februari 2. helmikuuta 1881
*Krohn lär med sin fru vara rest till Stockholm på bröllopsresa.
Petersburg 8 mars 1882 8. maaliskuuta 1882
I dag hade jag ett bref från Krohn från Wien. Han är far till en pojke sedan December, hans fru har legat för döden i barnsängsfeber men är nu återstäld och han sjelf är i Wien för att organisera Danmarks afdelning i en internationell utställning som skall öppnas der. I somras var han i Venedig – han säger att det är honom rakt af omöjligt att lefva utan att göra en tittut i Europa då och då. Hvad jag förstår honom! Förresten säger han sig vara mycket lycklig. Han ber mig icke bli hofmålare, ty då skulle mina svagheter som konstnär lätt florera. ”Du mangler form og Kraft, og saa et Par elegante Penselströg, der skule dölge det” – han har rätt. Också försöker jag i Mme Miatleffs porträtt att försona hvad jag brutit i Gatchina och jag tecknar, tecknar så ordentligt jag kan.
Paris d. 8 april (lördag) 82 8. huhtikuuta 1882
Hans fru ligger allt ännu, sedan 4 månader i följd af barnsängsfeber, men läkarne påstå att endast stor försigtighet och tålamod behöfves.
Paris d. 12 april 82 12. huhtikuuta 1882
Vi voro naturligtvis först och sågo på Krohns gamla förtjusning Jeanne Granier på la Renaissance – Hon spelade i ett dumt stycke Mme le Diable, och var ej mera densamma som förr. Jeanne G. har blifvit fet – och om det ej passar det ringaste för någon, så är det för henne – hon som i pojkroller var den elegantaste, smartaste, vigaste företeelse, har nu fått höfter et le reste. Visserligen är hon ännu Makalös i att sjunga kupletter, och har en stil för sig. Krohn sade emellertid att hans fru skulle välsigna denna afton, ty nu hade hans svärmeri för Jeanne G. försvunnit.
d. 17 april 82 17. huhtikuuta 1882
Krohn säger sig outsägligt lycklig i sitt äktenskap. Jag är öfvertygad om att han är det och har allt skäl att vara det, men säkert är att han i allmänhet känner sig lycklig och alltid gör det, just derföre att hans lifliga sinne alltid är sysselsatt och att han ser det goda hos meniskorna Det är ju ett elände med hans fru som nu legat sedan gossens födelse i öfver fyra månader.
Åt Krohns fru skickade jag ett vackert japanesiskt broderi som jag fick för 40 frcs, men som ser ut som om det vore värdt 100
Paris d. 8 maj 84. 8. toukokuuta 1884
Hennigsen med bror är här och säga att Krohns fru nu är bättre. – En blodspottning vid hennes år, då man aldrig haft svagt bröst förr, det är ju underligt.
Paris d. 6 februari / lördag 1886 6. helmikuuta 1886
Mario Krohn varit med om en farlig olycka, Edelfelt kan föreställa sig föräldrarnas förtvivlan; nu är allt väl; också den lilla flickan är frisk.
Köbenhavn 18 sept. 89 18. syyskuuta 1889
Krohns har övertalar Edelfelts att flytta in hos dem; det skulle ha varit oartigt att inte anta inbjudan, men Edelfelt är inte glad eftersom Ellan inte alls har kommit in i de nya förhållandena och är nedstämd och generad över att Erik hostat litet på natten.
Kjöbenhavn d. 20 sept 89. Rosenvænget 20. syyskuuta 1889
Krohns sjukdom är bara reumatism; under två nätter har han haft häftig smärta i armen och feber; tänk om Krohn skulle ha lagt sig i reumatisk feber nu när Edelfelts är inkvarterade hos Krohns.
Hälsningar från Krohns.
Erik trivs bra; all kallar honom "den lille tykke"; mödrarna i Tivoli himlat sig över att han är bara 10 månader; amman Mari är stolt varje gång som Erik blir beundrad; då Ellan bodde på hotellet köpte Mari biljett åt Erik till Tivoli; nu har Erik varit ute bara i i Krohns trädgård.
Berlin, den 7 Oktober 1889 7. lokakuuta 1889
På fredag var det stor middag hos Krohns i frack och stor toilett till familjen Edelfelts ära.
På middagen hos Krohns var Tuxen och hans fru; fru Tuxen lovade skriva till Berta Edelfelt; fru Tuxen har det tråkigt i Köpenhman; Tuxens släkt består av allvarliga professorer i teologi; deras fruar talar franska med fru Tuxen, men hon måste rätta deras fel; fru Tuxen menar att bostadsområdet där de bor dussutom är orenligt.
Krohns var utmärkt vänliga.
Paris 16 Juli 91 16. heinäkuuta 1891
Det hade varit ett rysligt spektakel om flickorna hade gett sig af till Hangö för att träffa Ellan, då hon först en vecka efteråt kom- dit. Hon borde vara der som i morgon fredag. Hon stannade från fredagen till Onsdagen i Köpenhamn och flyttade om lördagen ut till Krohns. Jag fick just ett bref från Krohn deri han berättar att de öfvertalat henne att komma dit ut till dem i Rosenvænget. De tyckas vara mycket förtjusta i min son.
Köpenhamn 2 maj 92 2. toukokuuta 1892
Senaste torsdag var det middag hos Otto Benzon likaledes för meine Weinigheit. Alldeles annorlunda hvad sammansättningen beträffar. Der var Krohns Block, Alfred Benzon med hans fru Hanna Bissen, Schous, Kröyers och jag – jo Madame Gogain, en ytterst egendomlig företeelse en kobenhavnska gift med en fransk halftokig impressionist som nu, trött på Europa reste på någon tid till otakeiti och lemnat frun här med 5 barn – en märkvärdig, originel typ som jag någon annan gång närmare skall tala om.
Jag trifs utmärkt väl här i staden. Hos Krohns är jag som hemma och hela den andliga atmos-feren här i Kongens By behagar mig oändeligen. Jag känner ju också alla de bästa här, känner deras "Bestræbelser" och deras verk.I Köpenhamn är man ändå bra mycket mera "dans le train" än i Stockholm och jag finner i denna öfvergång från Skandinavien till Europa en jordmån der min själ hastigt slår rötter. –
De ha som bäst en fri utställning här – ett oläsligt i direkt nedstigande led från den franska impressionismen – nå ja – en hel del humbug men mycket talent dervid. Alla, alla fråga hvad jag tycker om denna utställning, och specielt om en mycket extravagant målare Willumssens taflor. Sjelfva äro köpenhamnarne ytterst intresserade och diskutera frågan i alla kretsar. T.o.m. Marios kamrater 11 och 12 åringar, ha en handskrifven tidning, der de (för resten mycket lustigt) karrikera och kriticera denne Willumsens måleri. Mario har nu under sin konvalescens skrifvit och ritat ilustrationer till en ny artikel benämnd Goguin, fransk maler, næstan lige saa gal som Willumsen" – Modren vistede mig i största hemlighet detta opus.
Köpenhamn 7 maj 92 7. toukokuuta 1892
Nu vill det dessutom så illa till, att vädret är alldeles ohyggligt kallt som i November blåsigt, regnigt, så att man bara har obehag af att bo i en villastad. Det märker nog fru Krohn också, och barnen, som alla dar skola gå till skolan, men Krohn har nu engång för alla fått i sitt hufvud att det är bättre att bo här tidigt på våren.
Köpenhamn 13 maj 92 13. toukokuuta 1892
Jag är dugtigt trött af det forcerade arbetet här af det ständiga resandet ut och in och enerverad af Krohns oändliga bråk och brådska – som jag ändå måste beundraty något mera oigennyttigt har jag aldrig sett. Hans balett, tableaux vivants i Comertpalatset, fackeldansen af officerarna, allt arrangeras af honom Mest är det synd om honom sjelf, men han älskar nu engång denna febrila verksamhet, och skulle vantrifvas utan den. Ändå värre är det för frun och barnen, som nästan aldrig få se honom. Att han icke öfveranstränger sig är och blir en gåta för mig, att han kan hålla ut i dagar månader och år –
Nu måste jag sluta, fru Krohn väntar. De bedja alla helsa
Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14. toukokuuta 1892
I går afton voro prins Waldemar och prinsessan Marie hos Henningsens fru Krohn, fru Henningsens far, Prof. Vermehren och jag – inga andra. Prinsessan Marie tog mig med storm hon var så enkel och naturligt och munter att man ej ett ögonblick skulle ha tänkt på hennes kungliga blod om ej hennes näsa och ögon talat om Condé och Henri IV. Hon målar, etsar skulpterar och förstår sig på, tycks det. Vi kommo öfverens, med Frans Henningsen och prinsessan att på tremanhand bilda ett etsningsförbund, som och att hvar vi än voro i verlden skicka till hvarandra våra respektiva verk.
Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16. toukokuuta 1892
I går höll jag afskedmiddag för Krohns i Tivoli, och hoppades att få tillbringa en rigtigt lugn natt och gå tidigt i säng – jo pytt. Krohn som verkligen har öfvermenskliga krafterskickade efter Schous och brodren Johan Ks och Köbke – och så blef det uppesittande igen till 12
Farväl då för denna gång – Många tusen varma helsningar härifrån, alla hos Krohns till Eder
Köpenhamn pingtsafton 4 Juni 1892 4. kesäkuuta 1892
– Tisdag 7 Så galet det än låter så har jag ej fått tid att fortsätta brefvet. Krohn har nämligen genom sin balett och theateradministration fått ett temmeligen despotiskt sätt att befalla öfver sin närmaste omgifnings görande och låtande så i går t ex. Schous hade bjudit på en skovtur med matkorgar och jag hade hvarken tid eller lust, ty jag hade velat fortsätta fru Krags porträtt men det halp ej, jag måste med färden tog 12 timmar och jag försökte att vara vänlig och se glad ut ändå. Skulle jag få tala med Krohn under sådana dagar, så skulle jag gerna uppoffra arbetet, men det är ju icke möjligt – jag fick i stället sitta och underhålla fru Schou, som är litet förryckt (melankolisk) och som ej förstår hvad jag säger, så danska jag än försöker tala. Naturens skönhet kan jag eller ej sätta värde på i sällskap. De många utfärderna med Borns Etters Albedinskys stå som något fasandsfullt för mitt minne. Bara faktum att under en hel dag vara instängd i en chur-a-banes eller en ångbåt med ett dussin personer, vore de än ens bästa vänner, är plågsamt för mig. Att ej få ett ögonblick ensamhet eller ro eller ren tankefrånvaro det är för mig den största pina. –
Bregentved måndag 30 1. tammikuuta 1893
från fru Krohn, som med barnen bor vid hafvet, nära Helsingör har jag haft bref – hennes man kommer hem den 9 augusti. Bra gerna ville jag visa honom porträtten, ty på hans råd litar jag. får se om han får tid att komma hit ut.
Kjobenhavn 14 juni (onsdag) 1893 14. kesäkuuta 1893
Krohns äro lika utomordentligt vänliga mot mig som alltid. Krohn är ehuru Teatern nu hvilar, lika upptagen som alltid. Han har nu lagt sig in i Japansk konst, studerar japanska och har skrifvit några mycket förtjenstfulla artiklar i dessa ämnen.
Krohns be helsa tusen gånger till Mamma och hoppas att illamåendet hvarken är långvarigt eller svårt.
Calle Knorring har varit här och sökt mig 2 gånger, men Jag har varit utgången han helsade från Mamma, sade fru Krohn. I dag skall Jag söka rätt på honom.
Torsdag d. 15 juni 15. kesäkuuta 1893
Björnson fadren lofvade ge ut dikter till julen: saa blir Du förnöjed, Edelfelt, som alltid siger att jag maa skrive Lyrik" – detta kom han ihog, och det står jag vid ty poet är han med Guds nåde som ingen annan i Norden nu. Om onsdag äro de här hos Krohns.
Krohns be helsa tusen gånger och jag ber till Gud att Mamma må snart bli rigtigt frisk och rask och komma ut till Haiko Helsa Ellan, i morgon skrifver jag till henne och helsa Kikuli, tacka flickorna för deras snälla bref – alla helsa härifrån till alla.
Stockholm midsommardagen 93 24. kesäkuuta 1893
I går i Kbenhvn bjöd jag Krohns på middag, som var lika så lifvad som hjertligt – Mario var med. Det är ändå så herrligt att känna sådan sympati och vänskap i luften. Till båten kom Pasteur och sade att Carl Jacobson (Mecenaten) vill ha sin yngsta dotter målad af mig. likaså har jag fått beställning på 2 stora porträtter af grefven och grefvinnan Moltke-Bregentved – när skall allt detta ske?
Gausdal måndag 11 juli 1893 11. heinäkuuta 1893
troligen reser jag ångbåt på min födelsedag till Kjøbenhavn. Vill ni skrifva dit poste restante – ty Klohns äro ute på Humlebæk vid Helsingör) så gör det.
Kjøbenhavn d. 24 Juli 93 24. heinäkuuta 1893
Efter en mycket stormig resa kom jag hit sjövägen. Det var högst egendomligt att komma till Kbhvn och icke träffa en bekant menniska – Krohn i Wien fru Krohn vid Helsingör, Otto Benzon i Skodsborg – jo Pasteurs träffade jag och åt middag der i går afton.
Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6. elokuuta 1893
Hvad det är roligt med Koki. Jag skall be Pasteur och Krohns ta hand om honom – likaså grefve Emil Moltke – får se om jag sjelf får i honom under det dygn jag är i Kjobenhavn.
Bregentved 11 aug 93 11. elokuuta 1893
Det vore bra roligt att träffa Koki den förmiddag jag kommer att vara i Kbnhvn. Jag har redan rekommendat honom till hofchefen gr. Moltke, som sade att han bestämdt ofta kommer att träffa honom, likaså till yngsta brodren Erik Moltke. Dessutom skall jag be Pasteur och Krohns ta hand om honom.
Pingstdag 1. tammikuuta 1894
Helsa alla – Krohns helsa "mange Gange" till Er. –
Kjøbenhavn 18 april 1894 18. huhtikuuta 1894
Jag önskar att ni alla måtte må väl – endast då är det roligt att lefva. Tusen helsningar från Krohns till Eder alla
Kjøbenhavn 26/4 94 26. huhtikuuta 1894
Jag antar att Tante Leuhusen har skrifvit om vårt oförmodade möte i går afton. Jag hade kommit hem alldeles utröttat af den forcerade målningen hos Moltkes, Krohns hade dragit sig tillbaka till privatlifvet, och jag satt sjelf i salen i en länstol bläddrande i en gammal årgång af Punch då Tante Leuhusen träder in, följd af en mera tjock än lång svensk herre, som jag antog vara sonen Edvard. Hon är sig bra lik, och tycktes glad att ha lyckats träffa mig efter åtskilliga vandringar fram och tillbaka omkring Österbro och i Rosenvænget. Hon hade varit i Malmö och helsat på den stackars Pauline och hade nu fått underrättelsen om att Edvard var i antågande – hade derför kommit hit på en dag. Sedan de gjort bekantskap med Krohns, frågat mycket om Er alla och om Mamma mest, följder jag med dem till hotellet och bjöd dem så på thé och ett glas Champagne i d'Angleterre, der vi sutto och pratade till kl. 1/2 11. Jag gaf Tante Leuhusen litografin af min altartafla, och var ledsen öfver att icke kunna visa henne Mammas porträtt som var uppe hos Moltkes i galleriet, der jag ha de ställt upp det bredvid de gamla holländarne. mig sjelf till näpst och varnagel –
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4. toukokuuta 1894
Jag har i dag skött om min mage litet – det kunde nog behöfvas. Det här jägtandet utan att kunna hvila ett ögonblick på dagen, den första veckans (och Stockholm) lukulliska diet och dertill oron öfver grefvinnan Ms olyckliga porträtt hade tillsammans gjort mig alldeles opp och nedvänd. Här hos Krohns har det ej heller varit någon hvila egentligen, ty Krohns verksamhetsifver och oro tar bara till med åren. Det är icke möjligt att i ro få tala med honom hemma – han flyger och far – på möte, till theatern, till det nya museet, – så kommer han hem åter hastigt och börjar ögonblickligen efter maten att läsa alla lexorna med Mario, matematik, geografi, latin, och sedan har han vanligtvis igen "theaterkommissioner" om aftonen. Jag tycker det är synd med hans fru som säger att hon endast då de äro bortbjudna får tala med honom, på resan i vagn till och från soiréen. Det är något nervöst i detta som verkar nervöst oroande också på mig. Huru det än är, så måste man då man är kommer till förnuftig ålder, ha litet ro då och då, få samla sina tankar, eller rent af ligger tanklös, – hvila, bara hvila. –
Här hos Krohns har jag gjort bekantskap med den unga konstkritikern samt E. Hannover. (jude) Han är den extravagantaste af de extravagaata i sin smak, försvarar med hela sin själ och mot hela verlden den besynnerlige symbolistern Willumsen. Ingenting är honom för ultra. Han ser sjelf besynnerlig ut – något af Gustaf IV Adolf med en enorm hake och underläpp) stora matta ögon – han är icke någon manlig skönhet.
9 maj Onsdag 9. toukokuuta 1894
I går middag hos Krohns (jag åt ingenting) der bl. a Koki var. –
Kjöbenhavn 14 maj 1894 14. toukokuuta 1894
Krohns "have" är alldeles förtjusande. full med de herrligaste tulpaner, rhododendron blommande fruktträd.
Jag bor med Ellan på Hôtel Phoenix, ty jag vill ej besvära Krohns så förskräckligt som sist.
Krohns helsa till er alla.
Khvn tisdag 9 okt 94. 9. lokakuuta 1894
Pasteur är rasande på Rabens på mina vägnar. Unga Moltke Hvitfeldt likaså. Emellertid kan jag ej dölja att jag haft mycket nöje af att att åter vara i en stor stad – träffa Krohns, se en ypperlig Kröyer utställning äta frukost hos Pasteur, hela tiden känna mig bland rigtigt goda vänner som hålla af mig. Mamma skulle ha hört Pasteur! "Att behandla Edelfelt på det viset" – och så gick han med upplyftande händer genom våningen och suckade oh oh oh! Och fru Pasteur hade aldrig hört om sådant. Och Koki, högst lifvad af sin Baden resa fastän den kostat honom. Och Moltke Hvitfeldt, som sade: – det är ju ypperligt, så kommer ni till Glorup till mina föräldrar och med menniskor som uppskatta Er! – Ja – om det bara gälde nöjet. Emellertid synes Frederik Moltke bättre stämd mot porträttet medgaf att man ej kunde får fram alla miner på ett måleri. I morgon reser jag dit. –
Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11. lokakuuta 1894
Fru Krohn sade att hennes "overbevisning" var att grefvinnan Rs porträtt icke var "ein Tab" för mig emedan hon var säker på att jag bestämdt ej skulle ha fått betalning strax och som jag har framtidsutsigter nog vore detta ju ändå det "ene förnødne."
Måndag 15 Okt. 94 hos Koki Etter Kbhvn 15. lokakuuta 1894
Af brefven till Ellan ser Mamma om tribulationerna med grefvinnans porträtt. Det är nu fråga om intet mer och intet mindre än börja ånyo, på ny duk. I alla fall måste jag få andas litet annan luft innan jag kunde börja på med ett så motbjudande arbete (om jag gör det eller om jag försakar de pengarna) kom derför in till Kbhvn och var i går på theatern med Krohns, der jag fick skratta åt två rigtiga danska komedier, den ena af Herz, den andra af Heiberg. De spelades af bl. a. fru Phister (hon fyller 80 år i vinter) Skram (76 å) Olaf Poulsen, den vackra fru Emma Nielsen fru Bloch ( kanske den bästa ingenne kunde jag tänka mig, jag delar fullkomligt Mammas åsigt. Det är skoj, eller ser åtminstone ut som skoj.
I afton skall jag gå på middag till professor Feilberg med Krohns och Drachmann – sedan många år har jag ej varit en afton med honom. –
torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18. lokakuuta 1894
Af Krohn i Köpenhamn får jag egentligen icke några förnuftiga råd – han har nu mera att göra än någonsin. Hans fru gret då hon talte om hur öfveransträngd han var och hur litet hon såg honom. Jag företog mig att allvarligt förehålla honom att ingen konstindustrisutställning i verlden var värd så mycket som hans lif, och att han måste skona sig, för fruns och barnens skull. Men jag tror det är omöjligt. Det är en sjuklig nervöst verksamhetsifver som icke kan efter min mening, sluta väl. två gånger lyckades jag narra honom ut, och sedan han pratat en stund var han som en annan menniska. –
Bregentved 1 nov – 94 1. marraskuuta 1894
Här ha vi rigtigt novemberväder nu. rococomonumenten i parken se malplacerade ut bland fallna, hvirflande löf och med vattpussar på gångarne. Alla blommor borta. Det hviner af nordanvinden i knutarne. Det vore ej roligt att sitta på Östersjön nu. I hvarje fall stannar jag nästa vecka i Köpenhamn Skrif derför till Krohns Marstrandsvej 4. Jag kan ännu ej säga hvad jag gör – jag kan ej nu tänka derpå – hufvudsaken är att komma lös härifrån med heder.
Onsdag morgon, Altona. 1. tammikuuta 1899
Han bad så mycket helsa mina systrar. Likaså Krohns gamla köksa som gilla att de ej hade gift sig. Alla Krohns helsade naturligtvis många gånger.
Köpenhamn torsdag 25 okt 1900 25. lokakuuta 1900
Fru Krohn är mycket orolig för honom nu igen, ty förkylning bör han sky mest af allt, och det är lätt att förkyla sig i utställningspalatset denna tid på året.
*tusen helsningar till Eder alla från Krohns.