Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

författare

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Juhani Aho
Onsdag 18 december 89 18. joulukuuta 1889
Hoppas fira julafton med julgran och gröt; möjligen fröken Lagerborg, Homén och Juhani Aho som gäster.
Julafton kl 12 på dagen. 24. joulukuuta 1889
Julgranen är klädd för att glädja Erik; fröken Lagerborg, Homén och Aho kommer ikväll; Ellan vill inte att Edelfelt ska skicka återbud, utan lägger sig i rummet längst bort; Edelfelt får göra "les honneurs" och är inte glad över det.
Juhani Ahos "Helsinkiin" är "tusen mil" från Topelius "Havets unga tärna"; Juhani Ahos bok är välskriven, trots att Edelfelt inte uppfattar språkets alla finesser, men huvudpersonen är en strunt och småstadssnobb; då Edelfelt själv var 17 år hade han andra tankar; en "härlig episod" i boken är "Nyslottsherrarnas supande på Elias Lönnrot".
Tycker om Ahos stil; han har mera talang än Tavaststjerna, vars dikt vid Neiglicks grav Edelfelt inte kan förlåta honom.
trettondagsafton 90. 1. tammikuuta 1890
Visit av Wikström och Aho: Mari fick tala Kuopiofinska.
Erik förstår finska bäst; Edelfelts svenskspråkiga sympatier; Erik svarat på Ahos finska fråga om hur tuppen säger; en del saker kan Erik bara på finska; på franska säger han bara "attends" med Pauline.
Paris 3 april 90 3. huhtikuuta 1890
Juhani Aho på middag igår; han uttrycker sig så styvt på svenska att konversationen blir litet svår, men han är klok och har idéer.
Paris 14 [18?] juni 90. 14. kesäkuuta 1890
Figaro var nöjd med illustrationerna: Edelfelt har fått fria händer att illustrera en nordisk novell; ska han välja Juhani Aho?
Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29. syyskuuta 1891
I går afton hörde jag Don Juan – en spansk sångare d'andade, som spelade Don Juan, var utmärkt, de andra temmeligen klena och donnorna, alla tre, fula som stryk. Prins Eugen som jemte kungen och de andra prinsarna satt ett stycke från mig (jag sitt med Palmes på 1sta raden), skickade sin adjutant Platen och bad mig komma och supera med honom samma qväll. Han var endast på en dag i staden och skulle resa i dag morgse igen kl. 6. Icke desto mindre sutto vi och pratade vid supén till kl. 2. Han var så lifvad och kamratslik som möjligt och frågade, frågade tusen saker om Dagnan, Courtois Roll, Amic, Mme Borget och tutti quanti. (Om måndag kommer han igen till staden och skall då genast telefonera upp mig och be mig komma och se på de saker han nu måla. Han frågade mycket om Finland och våra förhållanden der och var alldeles begejstrad för Juhani Aho. Hans jernvägen och åtskilliga af spånorna kan han aldrig glömma. Det är en rigtig konstnär sade han – Han bad mig helsa och tacka honom.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1. lokakuuta 1891
Strindberg ville ändtligen vara en qväll med mig – han är bra underlig men ett geni är han. Strindberg var alldeles betagen i Juhani Aho men gick åt Tavaststjerna. bad mig säga Aho att han ej får några av spånorna ur sina tankar.
Köpenhamn 2 maj 92 2. toukokuuta 1892
Larsson och Fürstenberg tycka mycket om mitt lilla porträtt af Juhani Aho. (J. Ahos arbeten läsas f.n. mycket flitigt af alla här i Köpenhamn, och ligga, i danska öfversättning i alla boklåds fönster).
Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Det var rigtigt roligt att komma ut i Europa igen, – aldrig har Stockholm förefallit mig så europeiskt som nu. det beror på vårvädret och de menniskor jag varit tillsammans med. första aftonen var jag med Wåhlin, Heidenstam, Levertin Lotten Seelig och hennes man R. Lundberg, Tor Hedberg och några andra. Det var ett talande om symbolism och Ruskin och litteratur, – högst intressant. skulle Schauman säga. Heidenstam föreföll mig alls ej poseur, och ser trefligare ut än porträttet. Han är mycket lång, röd i ansigtet och går som Juhani Aho. En bra lång näsa här han, men det är ju intet lyte att ha ett väldigt snyte. Levertin är en typisk jude, blek fin hy och litet krokig ödmjuk rygg. –
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12. huhtikuuta 1897
*Juhani Aho är här – jag åt middag hos honom i förrgår.
Paris lördag 24 april 1897. 24. huhtikuuta 1897
Frukost åt jag med Thaulows, en amerikanare Vail (fransk amerikanare) och hans fru, ett par fransmän, Thaulows vänner Duhem och Le Sidaner (norska vurmar, ibseniter och vänner till Maeterlinck). Jag hade bjudit Juhani Aho, fröken Lagerborg, fröken Kurtén, Konni med fru, Chambure, Vallery Radots m.fl.
I går afton var vernissagemiddag på Svenska klubben. Det finska elementet var öfvervägande. Fröken Ackté var aftonens drottning. Hon sjöng oförlikneligt vackert och varmt, var strålande glad och vacker. Juhani Aho hade en storartad succès – alla dessa svenskor och norskor kände honom så bra och han var så skandinavisk till sinnes som trots någonsin. Bl.a. var der den beskedlige doktor fontell. Jag presiderade hela festen, satt på hedersplatsen och höll de traditionella talen. Mycket sång och musik och dans och skålar af Thaulow. Acku Berndtson m.fl. – Jag höll ett som jag tror lyckadt och improviseradt tal till den nordiska sången. Jag började med att berätta om att jag för två år sedan satt i samma loge som gummorna Artôt och Viardot, och då jag frågade dem hvilken de ansågo vara århundradets största sångerska, de med en mun, utan att hesitera, svarade: Jenny Lind. Juhani Aho blef mycket god vän med Thaulow, Erikson m.fl. Den unge utmärkte landskapsmålaren Albert (svensk) tog emot mig med ett: Salut, maître! som gjorde mig godt i själen. Ingenting är roligare för en halfgammal stut än att se ungdomen erkänna en. Ack om jag finge en sådan ålderdom som Puvis de Chavannes!
Paris 3 maj 1897 3. toukokuuta 1897
Juhani Aho som han varit tillsammans med mycket de sista dagarna, tyckte han om. J.A. hade tyckt mycket om hans utvandrar noverket men öppet kritiserat t.ex ruth boken, icke derför att det var Ruth det gällde, utan emedan den var svag rent litterärt. att J.A. hela tiden hållit på det rent litterära är så bra. Litteratur skall först vara litteratur, liksom måleri skall vara måleri, kommer der in något intresse derutöfver genom ämnets aktualitet så är det så mycket bättre, men konsten främst.
Paris 11 maj 1897 11. toukokuuta 1897
I söndags var jag hela dagen hos Konni i Suresnes med Juhani Aho. Konni har det ypperligt derute. Ett litet hus med trädgård och utsigt öfver hela Seinedalen och hela Paris. huset ligger uppe på Mont Valérien alldeles nära fästningen. De hade ej mycket möbler ännu men det de hade var mycket bra. Vackert silfver från New-York. Deras japanska gamla barnsköterska såg så alldeles ut som en japansk docka att Juhani Aho tyckte det var alldeles hemskt när hon talade och skrattade. Barnen två små gossar, äro ganska zilliacuska onkel peta, onkel Nicolai o.s.v. och ha ej modrens fina drag. Konni var helt litterär – läste upp nya kapitel ur nya romanen.
Vi gingo hem till fots på e.m genom boulognerskogen, och då Konni lemnat oss sade Juhani Aho: det är skada att han alls ej skall vara skald – det är ändå det enda som står sig i litteratur – ja, han vet icke hvad det är att se som en skald och konstnär. Egendomligt är det också att hans beskrifningar icke röra sig om allt det underliga han sett, och att man ej får någon färgrik bild af det han berättar från tropikerna. Han satt der och skref om en student och en flicka hemma – deras kärlek.
Söndag 30 maj 1897 30. toukokuuta 1897
Tänk så artistiskt det blir på Haiko på sensommaren, Sparres, Wallgrens, Juhani Aho (så sade han åtminstone) och Meyer samt vi, sedan!
Stockholm 4 april 98 Skandia 4. huhtikuuta 1898
De ha alla varit mycket, mycket vänliga här. Alla t.o.m. prins Eugen anse det som en pligt att gifva Aho ett så godt intryck af Sverige som möjligt – och sålunda i någon mån bidraga till "att inom Sveriges gräns eröfra Finland åter". Huru många gånger har ej dessa ord citerats dessa dagar!
Några saker som jag komma ihog citerar jag (Mörner tog manuskriptet) – Jag vill förutskicka att alla qvickheter och namn skulle gå ut på U.D. – Mörner heter sålunda Utiles Dräng (Uroxens descendent, som också proponerats, var han, med rätta, mankerad öfver) Levertin Unga Disraëliten, prinsen Utomordentlig Dux, Zorn Utlandets dalmas o.s.v. – Jo, det hätte bl.a, om jag mins rätt tre vise män uti Österland De gingo och svärmade hand i hand men väcktes plötsligt ur sitt drömmeri af Utile-drängens lystringsskri. "till U.D." det ljöd öfver land och sjö "En gång se U.D. och sedan dö!" Och strax fick man skåda på gungande stråt, tre fåvitske män uti en båt i Stockholm de bjödos på middag och lunch och sexa med whisky och kaffe och punsch. De bjödos på vitser, på qvickt kåseri djupsinniga tankar och eldigt geni. – så funderade de på huru de skulle kunna svara på all denna herrlighet Se slogo tillsammens de hufvuden tre De klungo så dystert som ihåligt trä *) *) Heidenstamskt rim, (Stor munterhet) "det blir ett fiasko af denna var färd, vi äro blott bönder i andens värld Vi äro ej qvicka i skålar och tal! det hela blir bara slutar med en gräslig skandal. Vi kompromettera vår reputation i afton i slaget vid Lidingöbron nej, hellre fly från den qvicka milieu, der vi spela rolen af Pauvres honteux. hvarpå de f.d. vise männen skamsne dra till sitt land igen, men mötta af ovilja i hemlandet t.f. af den dåliga repre- senteringen, och förtviflade, fatta de ett hemskt beslut: De störta sig alla i Ålands haf och dito i en förtidig graf. Af de många sens moral'er som Jag lät den vittra areopagen välja på, hade denna den största succes: Skomakare, lemna aldrig din läst, ty U.D. är bra, men hjemme är bäst. Heidenstam och Levertin drucko med den "store skalden" och stämningen blef af detta anspråkslösa fåneri ganska animerad.
Zorn målar kungens porträtt. Vi voro alla tre och sågo på det och slottet. Porträttet blir utmärkt en rigtigt ovanligt utmärkt Zorn, måladt som Van Dyck, öfverdådigt.
Berlin N.W., den 15 Maj 1898 kl. 11 f.m 15. toukokuuta 1898
Stockholmsresan har lemnat det herrligaste minne – Jag tror att vi gjorde en patriotisk gerning genom att ta Aho med. Sista dagen höll han sitt enda tal i Stockholm och det gick ut på att han aldrig haft en trefligare vecka och gjort en behagligare resa. Är det icke roligt! Svenskarne visade sig också så utmärkt vänliga och hjertliga och bekanta med våra förhållanden. – och så var det ju också icke de dummaste svenskar vi voro i sällskap med.
Paris, lördag 27 maj 1899. 27. toukokuuta 1899
Jag har haft en liten meningsskiljaktighet (darum Keine Feindschaft) med Acku – som fått ordres af Konni – de vilja att jag skall bedja en vildfrämmande stor gubbe här om en tjenst för den goda saken. Jag ville att man genom vänner skulle höra åt först – de vilja att jag skall gå dit utan förberedelser och möjligtvis fånga honom i snara genom ett förhastadt löfte. Juhani Aho är alldeles af min åsigt. K. hade den åsigten att man bara skall gå på i ullstrumporna, men jag tycker att man då folk redan visat sig hyggliga, icke fortfarande skall begära mera och mera. Nå ja – Jag går till Clemenceau och frågar råd af honom.
Juhani Aho och hans fru sade att de hade knappt skrifvit in "Finland" (i Holland) främlingsboken förrän hotellvärden, borstaren och kyparen kommo och talade om den finska frågan som de kände i grund. Ingenstädes ha de tagit saken så à coeur som i Holland, der de Ju ändå se saken objektivt utan några som helst egoistiska biafsigter som i England. Det är ju rysligt om de nu börja med våldåtgärder igen för det officiella språkets införande.!! till min ledsnad måste jag erkänna att de som äro minst intresserade af saken äro de svenskar jag mött här. Det är visst sannt att bland dem finnas många utomordentliga åsnor – men i alla fall är det förvånande. De ha det för bra i Sverige, för lugnt, för god och för mycken mat och tid, och det gör att de inte rigtigt förstå mera andras nöd.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
I lördags voro vi Juhani Ahos och Acku hos Aino Ackté, både divan och fr. Golovatsheff voro eld och lågor. Aino har magrat och vuxit ännu. En snäll flicka är det. Talte jag om att jag hörde henne i Benjamins role i Joseph?
20 Juni 99. 20. kesäkuuta 1899
Hvad det är rysligt hemskt med öfversvämningarna hemma! I morgse då jag just tänkte få sofva ut, kom, kl. 8, en förfärligt lång målare Alarik Munsterhjelm på besök han visste att jag gick bort tidigt – och han berättade mig grymma saker om ängarna i Tavastland, som ligga under vatten. – Det var ledsamt att Juhani Aho hunnit resa – han skulle nog haft fått ännu till några spånor till efter gårdagen.