Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

kapten på "Runeberg" [?]

Lähteet

Ei lähteitä

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Nykopp
Paris 21 Mars 1890 21. maaliskuuta 1890
För melankolisk och trött för att kunna tala förståndigt om planerna för sommaren; i värsta fall får Ellan och Erik vara på Saaris och Edelfelt får bo på Runeberg med Nykopp, eftersom han vill måla i Helsingfors och vara så mycket som möjligt i Haiko med Alexandra, Annie och Berta Edelfelt.
Cannes 31 mars 1891 Hôtel du Paradis 31. maaliskuuta 1891
I dag fick jag Mammas bref der Mamma talar om Tajtas tredje lunginflammation. Gud låte henne gå igenom den – det är alltid så fruktansvärdt vid hennes ålder. Helsa henne så hjertligt från mig – Ack jag ville så gerna höra henne berätta sagor nu för min pojke, måtte hon få göra det! Gud låte oss alla få träffas igen, friska och raska,i nästa sommar. Pojken talar också om att komma på Haiko, och hör gerna på framtidsberättelser om hur farmor och auntina stå på stranden och tar emot sin stora långa Kiki och hur kapten Nykopp säger "sakta framåt". och maskinen säger putelitta, putelitta, –
Paris 2 juli 1891. 2. heinäkuuta 1891
Oläsligt oläsligt Hâvre följde med. Han blef mot slutet af dagen dugtigt full, gubben, och särdeles öm – Jag fick lofva honom heligt att komma till Hâvre och bo hos honom. Han och kaptenen på vår ångbåt voro sådana hem sjökapten typer, eldröda i synen och trygga och fyrkantiga, att jag var förvånad hvar gång de öppnade munnen och talade franska – jag tyckte att de borde ha talat samma språk som gubben Mattson eller Nykopp. – Nykopp var ändå en landtkrabba och en stadssprätt i bredd med dessa två rigtiga sjöbjörnar – båda med hederslegionen för räddning af jag vet ej hur många besättningar och menniskolif – och hvad de kände till Helsingfors och Finland och alla verldens sjökaptener, alla obekanta storheter för mig.