Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

g.m. Frederik Moltke

Bregentved måndag 30 1. tammikuuta 1893
Jag har upptäckt en af grefvinnans kammarjungfrur som kan sitta för kläderna – derigenom är mycket vunnet i tid.
onsdag 1. tammikuuta 1893
några ord bara för att säga att jag igen längtar så innerligt efter bref. – Jag har arbetat dugtigt de sista dagarne. Grefvens porträtt är nu nästan färdigt och de äro mycket nöjda dermed – ställning, likhet och uttryck, allt fägnar dem. Måtte det andra bli så mycket att jag kan göra det färdigt i Finland
Kjobenhavn 26 juli 1893 hos Pasteur. 26. heinäkuuta 1893
– Mitt intryck från Bregentved – Det är ett adeligt stort slott med torn och tinnar, kapell, danssalar och 20 gästrum, parker, jagter, fontainer alléer, drifhus, palmhus, vinkast – och gaf intryck af hvad det är, det förnämsta herresätet i danmark. Han är hygglig enkel – liknar många hyggliga officerare hos oss – något af Munsterhjelm (han var just ej någon hygglig officer) Nikolai Etter – den typen. Han är på månader lika gammal som jag. – Hon Estrups dotter är 35 år, rödhårig, nervös, orolig klok mycket religiös, men af en stridbar religiositet, icke oläsligt och saktmodig, stor panna, ljusblå stirrande ögon, lång ej just graciös – och hon blir svårade att måla.
Mycket vänligt har jag blifvit emottagen jag bor i 2 stora rum uppe i främmande flygeln har den herrligaste utsigt öfver parken och målar i den s. k. Kirkesalen,en gammal sal, mycket stilfull i kirkeflygeln. Kl. 7 stiga de upp kl. 1/2 8 kommer lakejen in med en badbalja och en stor kanna varmt och en do kallt vatten, badlakan, handdukar m. m. kl. 8 serverar grefvinnan kaffe kl. 12 frukost, elegant serverad kl 6 middag då herrarna klä sig i frack och damerna i ljusa toiletter. Det är ganska egendomligt det hela för den som ej sett det förr.
Moltke sjelf är sympathisk – han ser god och rättskaffens ut. i går var grefvinnan på middag hos Rheedz Thott för Kronprinsens, damerna borta, och grefven hade stor herrmiddag, i anledning af ett åkerbruksmöte. Der voro bl. a. 4 rigtiga bönder, af hvilken en, en vensterman, höll ett rigtigt bra tal. De likna ändå mycket våra nyländska bondgubbar.
Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29. heinäkuuta 1893
Annie har nog rätt i allt hvad hon säger om porträtt måleri om sommarn – det är gränslöst dumt, men då man en engång tagit hin i båten, så – jag är ej just mycket inspirerad af grefvinnan. Hon än nog bra, reel, har en massa ypperliga egenskaper, mest administrativa och husmoderliga, men hennes utseende är ej måleriskt. Så är hon mycket liflig dessutom och sitter ej särdeles bra. Men hon är en pligtmenniska och anser det nu vara sin pligt att sitta oklanderligt, derför var hon mycket stillare i går.
Så här ser gr. Moltke ut ungefär. Han har mycket goda mörkbla ögon liknande Tante Leuhusens. – Grefvinnan kan jag ej göra teckning af – jag har henne ännu ej rigtigt klar för mig.
Bregentved Haslev Söndag 6 aug 93 6. elokuuta 1893
Mina porträtt här gå ej just vidare framåt – får se hvad jag hinner med till den 17de då jag beslutat fara. Hans får jag färdigt. Hennes hufvud möjligen. resten får jag göra färdig i Finland eller någon annan gång här.
I dag på söndagsmorgonen var jag i Haslev kyrka med alla härifrån vi sutto i deras skulpterade och vapenprydda bänk, och pastor Weber, som är min vän, predikade. Gudstjensten var fullkomligt lik vår. Predikan så der. Nattvards gäster mängd. Haslev är mycket religiöst. Isynnerhet har inre missionen verkat der, och grefvinnan Moltke lär i fjol fullkomligt lutat åt det pietistiska hållet (fördömt dans och allt verdsligt) fastän hon mycket lugnat sig nu igen. Hon är en ifrig natur och talar ofta och gerna om religion på ett eget praktiskt, alls ej känslosamt sätt, hon ser alltid ut som om hon hade brådtom, går och rör sig häftigt och gör en otrolig massa knyckar och häftiga vändningar som äro svåra att låta ana på ett porträtt. Hon spelar mycket, isynnerhet Beethoven. Grefve Erik Moltke spelar också bra, och de spela alla dagar fyrhändigt. I går spelade han alla melodierna från en söndag på Amager, hvilken nu fru Heiberg, i sina efterlemnade Memoirer bekänner som sitt opus
Bregentved 11 aug 93 11. elokuuta 1893
Ingen i hela verlden har en så söt och snäll Mamma som just jag, det har jag så tydligt för mig sedan brefvet i går afton. Jag har fått nytt mod att arbeta efter Mammas uppmuntrande tal. Hans porträtt är nästan färdigt och de äro mycket förtjusta deri. Jag är sjelf nöjd med det också, det är oläsligt måladt och ställningen är mycket naturlig och lik honom. Ansigtet har fått ett behagligt uttryck, och hans ögon ha fått det mycket vänliga drag som för dem är karaktenstiskt. Huru det går med hennes porträtt är en annan sak. Först ha de tribulerat med mig mycket angående klädseln som nu ändtligen återgått sitt sitt ursprungliga hvita, så har ställningen modifierats, och sist är hon mycket svår eller rättare opittoresk Hennes eviga knyckar och vridningar som ge ett så egendomligt eftertryck åt hennes tal (då hon säger att det är vackert väder, får uttalandet tycke af en ny och dejerf maxim), kunna naturligtvis ej återges i måleri. Nu har jag kommit så öfverens med dem att jag målar på porträttet i dag, morgon, måndag, tisdag och onsdag, hoppas då ha hufvud och händer färdiga och tar det så med mig till finland eller kommer hit igen ett annat år – Hon skall nämligen nästan lördag d. 19 resa till Jylland till hennes syster som har tuberkulos och som är mycket dålig.
Då de har tycka att jag sitter för mycket fastnaglad vid mittStaffli, ha de beslutat att i afton köra mig till Gissefeldt, ett Danneskjöldskt gods här i närheten. Det är ett gammalt kloster och skall vara högst intressant.
Stockholm söndag 1sta april 94 1. huhtikuuta 1894
Grefvinnan Moltke väntar mig – hon komplimenterar mig för mitt danska bref.
Kjøbenhavn 9 april 94 9. huhtikuuta 1894
jag skrifver till Mamma om huru jag varit på ärones trappa, ty jag vet att inga yttre framgångar kunna förefalla modershjertat för stora. Nu hafver jag varit så högt att jag aldrig hafver varit så högt. Först i går kl. 6 middag hos Moltkes med en massa grefvar, läns- och andra. De flesta kände jag förut. Vid Champagnen steg gref Fr. Moltke upp och utbragte en skål för H. M. Kongen som stående utdracks (skålen nämligen) strax efter middagen satte sig grefvinnan och gr Erik M. och spelade på två flyglar Kong Kristian – och så gingo damerna och klädde sig till bal (jag var färdig med ordnar och blomsterbukett (som jag fick af grefvinnan i knapphålet) och så åkte vi i fil till Amalienborg – två steg derifrån men bland de hundrade vagnarne räckte detta en half timme Moltke var i kammarherreuniform röd frack med broderier hvit vest och hvita benkläder med breda galoner.
Efter supén spelades det upp och så dansades en traditionell gammal dans, Tempéte ungefär som matradura. Kungen dansade i täten – det är obegripligt att han kan se så ung ut och så kan håller sig sedan! Drottningen ett år äldre, således 77 år dansade icke. Jag dansade kotiljong med grefvinnan Moltke och galop med prinsessan Marie igen – d.v.s. blef "befald" att dansa med prinsessan Marie. – Det var Lundbyes galopp ju, min fru, så sant som jag Polhander heter o.s.v. – och jag tänkte på Mamma naturligtvis.
I dag är jag bjuden på middag till gr. Erik Moltke i morgon på middag till prins Waldemar och prinsessan Marie och derefter på bal till Moltkes. Och jag som tänkte på att arbeta!
I dag skall jag gå, upp till Mr för att börja – får se huru lifvad grefvinnan är för att sitta. – Jag blef presenterad för hennes far, Estrup, som ser klok ut, det måste medgifvas.
Nu måste jag gå till Moltkes och först och låta spänna upp duken.
Kjøbenhavn 18 april 1894 18. huhtikuuta 1894
Senaste måndag var det en stor officiell och grann middag hos Moltkes för Estrup som fyllde 69 år. Moltke steg upp upp och höll ett tal der han talte om alla de närvarandes beundran för honom. – Med utrikesministern baron Rheedz-Thott hade jag efter bordet ett långt samtal, angående Finland och ryska pressen – han frågade mig om allt detta – Han lär vara mycket förargad på prinsessan Marie för hennes inblandning i politik den senaste vinter, och som han ej kan komma åt henne fruktar Pasteur hans hämd. Det vore bra ledsamt om Pasteur skulle flyttas härifrån.
Prinsessan skandaliserar då och då det ceremoniösa hofvet och do adeln – De kunna icke förstå hennes "vildskab". Hon var mycket lustig när hon var med drottningen hos Moltkes under det jag målade. Ellan har väl läst brefvet för Mamma om denna högst komiska seance.
Efter Moltkes middag var jag hos – Georg Brandes. Hvad tycks om denna dubbelhet
Kjøbenhavn 26/4 94 26. huhtikuuta 1894
Jag antar att Tante Leuhusen har skrifvit om vårt oförmodade möte i går afton. Jag hade kommit hem alldeles utröttat af den forcerade målningen hos Moltkes, Krohns hade dragit sig tillbaka till privatlifvet, och jag satt sjelf i salen i en länstol bläddrande i en gammal årgång af Punch då Tante Leuhusen träder in, följd af en mera tjock än lång svensk herre, som jag antog vara sonen Edvard. Hon är sig bra lik, och tycktes glad att ha lyckats träffa mig efter åtskilliga vandringar fram och tillbaka omkring Österbro och i Rosenvænget. Hon hade varit i Malmö och helsat på den stackars Pauline och hade nu fått underrättelsen om att Edvard var i antågande – hade derför kommit hit på en dag. Sedan de gjort bekantskap med Krohns, frågat mycket om Er alla och om Mamma mest, följder jag med dem till hotellet och bjöd dem så på thé och ett glas Champagne i d'Angleterre, der vi sutto och pratade till kl. 1/2 11. Jag gaf Tante Leuhusen litografin af min altartafla, och var ledsen öfver att icke kunna visa henne Mammas porträtt som var uppe hos Moltkes i galleriet, der jag ha de ställt upp det bredvid de gamla holländarne. mig sjelf till näpst och varnagel –
(A propos – Mamma har helt och hållet vunnit gumman Estrups hjerta, hon talar bara om hur "yndig" Mamma måste vara. Hon är för resten rolig, gumman, mera humoristisk än hennes döttrar) –
I går var Krohn uppe hos Moltkes och besåg porträtterna. Han fann dem bättre än jag hade utmålat dem. Jag har näml haft några skof af förtviflan öfver hennes porträtt, som hvarken jag eller hennes man är nöjd med – Estrup som suttit der en liten stund alla dagar, har varit mera uppmuntrande. Jag vill nu ha det färdigt, om jag också stannar (på nedresan till Tyskland) en eller två dagar på Bregentved, ty att der, i nytt ljus börja bråka med ansigtet vore ju vansinne. Hon är svår att måla. Dragen äro ej illa, och uttrycket är vänligt, slåtligt växt är hon, men der är något besynnerligt, icke vackert i hufvudets proportioner – den utstående pannan, bredden vid ögonen – som gör mig alldeles förryckt. Grefven har nu redan rest till landet. I morgon afton reser hon, således i morgon måste det bli färdigt. Måtte jag icke påta ihjäl den lilla likhet jag redan har.
Köpenhamn Måndag (vet ej datum, sent, alltför sent i maj redan) 1894 1. toukokuuta 1894
Mamma är naturligtvis förvånad öfver att vi ännu äro här – det har varit så att prinsessan först i går blef rigtigt färdig, och så ha Moltkes varit på resor till slägten, så att vi först i morgon kunna resa till Bregentved, och derifrån, med Guds hjelp, om fredag eller lördag till Berlin. Der skola vi träffa Krohn och resa så fort som möjligt till Paris –
– Här är herrligt – men hvad hjelper det då man går och sörjer öfver ett tråkigt och icke lyckadt porträtt – den dag jag reser från Bregentved blir en glad dag det vill jag lofva. NB om jag då helt har slutat det olycksaliga porträttet. Hon är så svår och de bli aldrig nöjda –
torsdag 10 maj 10. toukokuuta 1894
Jag går nu sedan jag ätit frukost med unga Moltke Hvitfelt till Moltkes (de andra) der jag ensam disponerar öfver hela patatset och der Jag skall måla en blomma till på hennes porträtt. Frans Henningsen som är professor vid Akademin, var uppe i dag och såg på de Moltkeska porträtten, och fann dem mycket lika. Han som alla andra beklaga mig att ha måst måla ett så otacksamt ansigtet som Grefvinnans. –
Kjöbenhavn 14 maj 1894 14. toukokuuta 1894
Detta väntade och tidsutdrägten med porträttet, samt isynnerhet resan till Bregentved der han ändå aldrig kommer att vara nöjd med sin hulda makas porträtt – allt detta gör mig till betänklig grad nervös.
– Det är farligt att tänka på retouchering af porträtterna på Bregentved. Det "sjælelige" som han ser hos sin gemål kan jag ej få fram – alla andra tycker att det är likt men han blir säkert aldrig nöjd. – Jag hoppas detta, som mycket annat, går bättre än man tror – Hvem vet hvad min långa Danska sejour kan ha varit bra till
Nästved station söndag 27 maj 94 27. toukokuuta 1894
På Bregentved voro vi 4 dagar – jag i gräslig rueelse och nöd för porträttet – slutligen blifvo dock alla nöjda utom han. – Ellan blef hjertevän med grefvinnan, de skulle skrifva till hvarandra och lofvade träffas snart igen. Då äro utmärkt i vänliga menniskor., och ett vackert slott är det, det är säkert –
Ellan har varit mig till stor tröst. Jag tror jag skulle ha blifvit utom mig eljest. Få porträtt ha vållat mig så stora svårigheter. Skulle jag nu begynna om det vore det helt annat – nu börjar jag känna henne –
Berlin W., den 29 Maj 1894 29. toukokuuta 1894
Bregentved slog som skönhet och slottslikhet mycket än på Ellan. De voro alldeles utmärkt vänliga, och Ellan blef grefvinnans hjertevän. Detta gick så till att Ellan var presenterad om allt som grefvinnan brukar tala om religion och erotik – (det sista alltid sålunda behandladt att hon tror på att "ægtefeller" om icke andra, skola träffas och lefva med hvarandra i en bättre verld – huru går det då med dem som ha varit gifta 3 gånger?) – Ellan gick derför genast in på detta, och hon blef en så en "förstående Aand" i fluxen. För resten behöfver man ej säga mycket med grefvinnan M. Hon pratar hela tiden, om och om igen samma sak, med samma ord – när man så säger Ja, så begynner hon på nytt, likasom om man missförstått henne, med ett: Ja, jeg maner kun" – Hon har verkligennågot af alldeles ung flicka öfver sig – Oskyldiga förtroenden, onödiga tysthetslöften om oskyldiga ting och i afskedsmiuten ännu bön till Ellan att skrifva och att "bränna brefven" – det är ju komplett? Hon är en utmärkt snäll menniska, det står fast i alla tider, – men, säger prinsessan Marie, elle tourne en cercle tout le temps, et j'en devins folle". Emellertid kan Mamma tänka sig mig förvåning då jag andra dagen såg Ellan och Magda med armarna om hvarandras lif svärmande gå och spatsera långt borta i parken.
– Mitt porträtt gjorde mig, som redan nämdt, hufvud bry. Då jag från början ej fått göra det som jag ville hvad kostym o.d. – beträffar, så hade jag blifvit så utled vid det, att det endast var med ett ofantligt viljeansträngning jag kunde förmå mig att börja på med det igen. I Den ställningen kan hon ej bli likare – men hennes käre Frederik ville ha henne med alla möjliga uttryck, naturligtvis. Det var derför ett af de krångligaste porträtt jag målat i mitt lif – och resultatet var att Frederik ändå vill att jag skall retouchera det då jag kommer tillbaka till Danmark. På det sättet kan jag ju hålla på i 10 år! Prinsessan Marie sade flere gånger: ne vous tourmentez donc pas pour le portraits – il est assez bien comme il est – et si vous leur donniez en chefd'oeuvre de peinture cela ne leur ferait pas plus de plaisir qu'une photographie coloriée" –
med den myckna artigheten, spatserturerna, främmande blef dagen på Bregentved så kort att jag ej rakt ej fick tillfälle att skrifva. Ellan var också i sträng tjenstgöring. När hon ett ögonblick gick upp för att hvila sig läsa eller skrifva, var Magda strax i hennes spår och sade "nu skall vi rigtigt snakke" –
Khvn tisdag 9 okt 94. 9. lokakuuta 1894
Pasteur är rasande på Rabens på mina vägnar. Unga Moltke Hvitfeldt likaså. Emellertid kan jag ej dölja att jag haft mycket nöje af att att åter vara i en stor stad – träffa Krohns, se en ypperlig Kröyer utställning äta frukost hos Pasteur, hela tiden känna mig bland rigtigt goda vänner som hålla af mig. Mamma skulle ha hört Pasteur! "Att behandla Edelfelt på det viset" – och så gick han med upplyftande händer genom våningen och suckade oh oh oh! Och fru Pasteur hade aldrig hört om sådant. Och Koki, högst lifvad af sin Baden resa fastän den kostat honom. Och Moltke Hvitfeldt, som sade: – det är ju ypperligt, så kommer ni till Glorup till mina föräldrar och med menniskor som uppskatta Er! – Ja – om det bara gälde nöjet. Emellertid synes Frederik Moltke bättre stämd mot porträttet medgaf att man ej kunde får fram alla miner på ett måleri. I morgon reser jag dit. –
Med Krohn åt jag middag ute i dag. Vi talte om allt (konst och litteratur naturligtvis mest) – om lördag kommer jag hit in och ser Sofokles antigone. Krohn (och alla andra) äro förtjusta så kommer Griegkonserten, Kjöbenhavn har, trots svår målade grefvinnor, sina sidor. Här är varmt lifligt och storstads messigt. Alla tidningar i staden tala om min ankomst.
Onsdag 11 Okt 94 Bregentved Haslev 11. lokakuuta 1894
det är ändå märkvärdigt hvad man kan se och bedöma saker olika beroende på det själs och hoppstillstånd hvari man befinner sig vid olika tider. Så rask och lugn som jag nu är kan jag ej nog förvåna mig öfver att jag tagit den här porträtthistorien så tragiskt. Det är ändå så rysligt litet egentligen att förändra der på denna tafla. Mitt första intryck var att jag gjort den goda grefvinnan orätt – hon ser bättre och behagligare ut – dertill kommer att den drägt han nödvändigtvis ville har är mycket missklädande för hennes ljusa teint som tvärtom skulle ha behöft något mörkt. –
Jag blef mycket vänligt emotgen. Bregentved med Bøgeshoven i alla regnbågens färgen är vackrare än någonsin. Jag fördes genast till ett uppdukadt bord och sedan till de finaste rummen – geheimerådinnans (Estrup) två rum, der jag skall bo under de par dagar jag blir här. –
Både han och hon himlade sig öfver Rabens – Båda sörjde på den danska Adelns vägnar fastän hon mente att det glädede henne, åt det icke var en danskfødt Dame der bar sig saadan ad.
Väl uppstigen från bordet förde grefvinnan mig ut till den förspända vagnen för att kjøre en tur till Sophiendal (fråga Ellan hvar det är)
Måndag 15 Okt. 94 hos Koki Etter Kbhvn 15. lokakuuta 1894
I morgon tillbaka till Bregentved till allt det tråkiga. De begripa ej att jag sliter ut mig på detta porträtt – Jag skall nu försöka göra en skizz af hufvudet anse de den utmärkt, då gör jag kanske det andra porträttet, hvarom ej, tar jag min Matts är skolan och säger dem ett farväl som skall bli temmeligen långt om ej evigt, och fordra betalning bara för hans. Det är så tråkigt allt detta, isynnerhet när jag tänker på att jag för dessa porträttet skull rest så mycket och varit förhindrad att vara i Paris.
torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18. lokakuuta 1894
Jag var vid så ypperligt godt mod denna eftermiddag, då jag hade fattat beslutet att börja om porträttet af grefvinnan – jag hade gjort en teckning som jag tyckte var bra och tänkte bara kalkera af den på den nya Duken och så kom han, stirrade på skizzen och teg. Jag frågade om han ville ha det så. Tystnad; upprepad fråga, tystnaden fortsatt – efter en qvart timme ungefär kom det: jag det er så saa rasende vanskeligt at sige". – sådana der svar göra mig alldeles förtviflad, och om jag icke hade så alldeles bestämdt beslutat att icke "mich verbluffen lassen" och att icke tappa modet så tror jag jag hade brutit ut och lemnat altsammans. Jag blir aldrig en sådan charlatan att jag kan imponera så som Zorn t. ex. och derför får jag stå mitt kast. Emellertid vet jag nu med mig sjelf att det är sista gången i mitt lif jag gör ett porträtt på resa och sista gången jag börjar så lättsinnigt ett porträtt, d. v. s utan att ha lust dertill. Allt hvad man i konst gör för pengar, blir dubbelt straffadt – först genom att man inga pengar får och sedan genom att det blir dåligt och till ingen ära. –
De äro utmärkt vänliga emot mig här, men detta hindrar mig ej att ha kapitalt ledsamt då ju min frihet är så kringskuren genom bestämda måltider och målningstider. Hon är alldeles märkvärdig med sitt prat om två ämnen. Religion och kärlek. I båda frågorna säger hon ju många vackra ting, men alltid de samma, samma tankar med absolut samma ord som i fjol somras. –
Grefvinnan säger sig vara olycklig öfver att vara en ofrivillig anledning till plåga för mig. Hon tycker att det är besynnerligt att jag icke lyckas med henne då (hon tror) att vi äro så likartade naturer! Ack hvad hon bedrager sig – det är kanske just i den fullkomliga motsättningen af naturen som kanske omöjligheten ligger. Hon praktisk i grunden, med ett slags säkerhet vanligt för starkt komutseradt allt andligt lif koncentreradt på religion och kärlik, (äktenskaplig kärlek i dess högsta form) – och detta med en naturligt svårighet att tänka abstrakt och en absolut okonstnärlig uppfattning af hela verlden. Hon är visst musikalisk d. v. s. hon spelar väl. Men hon ser icke i det sköna, i konst en någon omedelbar uppenbarelse af Gud. Det moraliska har alldeles undanträngt det estetiska: Hennes få idéer ha dessutom tagit en stereotypt exalterad form, fått något af dogmer, som ju också är kännetecknande för ett praktiskt sinne. Hela den böljande, svajande uppfattningen af tron t. ex, af Kristendomen kan hon ej ens tänka sig. Hennes tro är oföränderlig, påtaglig, och det faller henne aldrig in att tvifla på ett ord, en stafvelse. Hon känner icke den saliga känslan af öfvervunnet, slutvärkt tvifvel som går öfver i tro och förtröstan. För henne finnes i tros lifvet inga skuggor och dagrar, inga upp och ned – nej, de högsta tingen äro för henne klara som två gånger två är fyra. Hon håller mycket på det dogmatiska, och kan derför ej med Tolstoi, somlemna denna sida af saken oberörd – Jag för min del kan ej begripa hur man kan lefva sig in i Kristendomen utan att anslås af dess sköna sida Kristus är icke allenast den högsta utan också den skönaste (icke kroppslig taget naturligtvis) på uppenbarelse på denna jord.
Bregentved Haslev st. 19 Okt 94 19. lokakuuta 1894
Grefvinnan är mycket vänlig och så förekommande snäll som det väl är möjligt. Bara jag nu kunde måla henne. Jag med ger att det gamla porträttet icke liknar, och jag skulle ogerna vilja lemna det ifrån mig Deremot är jag beredd att ta detta tillbaka och icke göra det nya, om nu hennes man om måndag icke anser hufvudet (det nya) fullkomligt tillfredsställande.
Kjöbenhavn onsdag morgon 24 okt 94. 24. lokakuuta 1894
På Bregentved samlades söndag afton ett 30 tal herrar Konselj presidenten baron Reedz Thott i spetsen, Moltkar, Danneskjöldar Schackar, Wedlar, – på måndag morgon reste de ut i jagt kostymer temmeligen långt bort till en fasanskog, der klappjagt anstäldes – temmeligen barbariskt i det hela. på aftonen då de hemkommo kl. 6 – hade der fällts 7 hjortar och rådjur, 46 harar fasaner – i allt 137 eller 139 stycken. Osäkerheten i denna slutsumma utgjorde ett vigtigt diskussionsämne under aftonens lopp. Mycket schangtil diner med damerna decolleterade och herrarne i gala – Men på aftonen, beslöt jag sedan jag pratat några ord med den ena och den andra och sedan jag erfarit att grefvinnan af värdinnepligter skulle vara så upptagen under tisdag och onsdag, att resa in hit om tisdag morgon.
Bregentved lördag 28 Okt 1894 28. lokakuuta 1894
Jag har nu gjort hufvudet färdigt på det nya porträttet, och jag finner sjelf att det är likt och bra och något förskönadt. Men han har ej sett det ännu, och jag är i lika stor ovisshet som första dagen jag kom. Alla i Kbhvn beklaga mig – de tycka att min uppgift och min ställning äro lika litet afundsvärda. Måtte jag nu snart få den andra klädningen färdig – Grefven har mycket bestämda åsigter om hvad som går an vis à vis damtoiletter, spetsen och perlor, och också i detta afseende väntar jag med bäfvan hans dom. Jag föraktar mig sjelf för att jag så kuschar för dem, men det är det enda sättet att någongång i verlden komma härifrån.
Kejsarens sjukdom dryftas mycket. Kungen och Drottningen lära få mycket lugnande telegrammer – kanske för deras höga ålders skull. Det vore ju ett mirakel om han skulle komma sig. Måtte tronföljaren verkligen vara liberal (det vet ingen) och sedan vilja oss väl. Grefvinnan Moltke har mycket vänligt lofvat be kronprinsen att han måtte ge den blifvande kejsaren goda råd angående Finland – men jag säger som Prisse Linder till kung Oskar: måtte det hjelpa!
Det har ju varit en tålamodspröfvande tid för mig här. Utomordentligt snälla och hjertliga äro de, men jag känner mig ändå så ensam.
Bregentved tisdag 30 okt 94 30. lokakuuta 1894
Jag är fortfarande vid godt mod och målar dugtigt Emellertid är jag på det klara med att jag aldrig mer gör ett porträtt på resa och att den danska aristokratin får se sig om efter någon annan målare. Jag har suttit och målat drägten, spetsarne m. m. efter en mannequin, och jag kan ej neka att detta Berndtsonska arbete roat mig – jag har åtminstone sluppit diskussionerna. Vore de ej alltid de samma kunde det väl gå – och af de två gifna ämnen religion och kärlek föredrager jag ovilkorligen religionen. Det senare ämnet är tyvärr det nu mera moderna och gränslöst menlöst, vettlöst ändlöst. När hon nu engång tror att man skall vara gift med en i himmelen, och jag en gång för alla icke förstår huru de skola bära sig åt som varit 2 gånger (eller 3 gånger som Cronstedt) gifta härnere, Så kunna vi ju ej komma till någon slutkläm. Att hon sjelf ej har barn gör naturligtvis att hon sätter ringare pris på den högsta och naturligaste af alla känslor – den som säkert fortsättes moderskarleken. Och hvad lönar det att tala om evigheten om hvilken Kristus sjelf säger att "icke englarne veta derom, utan min Fader allena".
Jag gnor som sagdt på och målar så mycket jag hinner, ger mig knappast tid att gå ut "en dejlig Tur" i ösregnet. Med Guds hjelp hoppas jag vara färdig lördag eller måndag – får se om Frederik då blir mera nöjd. Deras ideal är som målare är en professor Jensen i Khvn, som målare mycket i Berndtson stil, men mycket mera hårdt och stelt, förstorade fotografier, rätt och slätt. Ack hvad prinsessan Marie hade rätt då hon sade: "vous êtes bien bon de vous tourmenter ainsi – vous leur donneriez une photographie colorieé, que cela leur plarrait mieux qu'un chef d'oeuvre. Men som sagdt – jag tar det från den stoiska sidan och hoppas snart bli färdig – en månad hade ju också kunnat gå till strunt i Hfors. Nu har jag emellertid lärt mig tålamod och finner att den dygden, likasom alla andra inte är så svår bara man kommer i farten.
Bregentved 1 nov – 94 1. marraskuuta 1894
Nu på aftonen kom det sorgliga budskapet att Kejsaren dött – efter de sista dagarnes mera lugnande telegram kunde man icke vänta att katastrofen var så nära. Jag tänker oupphörligt på Finland och dess öde – måtte den nya Kejsaren verkligen vara vesterländskt sinnad, måtte han komma ihog sin slägts traditioner, besvära vår grundlag och låta oss lefva så som vi gjort det förr, då får han sina trognaste och bästa undersåtar bland Finlands folk. Kejsarn Alexander III hade något så godt och manligt i sin blick, han var alltid så utmärkt vänlig mot mig – att jag känner förlusten som rent personlig. Ännu senaste sommar hade han upprepade gånger frågat efter mig. Hans ärliga arbete för freden, hans hat till kriget och den allmänna aktning han åtnjöt i Europa göra honom nu efter döden till en vacker och ädel historisk personlighet. – Om dessa kodifikationskomitéer i Petersburg icke gjort något ondt åt vårt land och vårt samhällskick, så tror jag att vi till största delen ha att tacka kejsaren derför. Jag tror att man nu på hans döda mull skall uppskatta honom bättre än förut. Den stackars Kejsarinnan – Det är svårt att tänka sig hennes förtviflan och sorg. – Jag hade gått upp på mitt rum då grefven skickade upp ett skrifvet meddelande och Kejsarens död. Jag kom ned och fann dem mycket bestörta. Att de båda genast tänkte på Finland höll jag dem räkning för och som grefvinnan skulle gå upp till en gudstjenst för folket i kapellet sade hon till mig med tårar i ögonen: "Nu vill jag gå och be för deras land". Ja, Gud gifve den nye unge Kejsaren (Tänk ett år äldre än Bertha!) förstånd och mod och ädla känslor för de svage och små. Koki sade sist i Kbhvn att han tronföljaren, var "très intelligent" – och det är ju redan en stor lycka. Att han har engelska sympathier är också lyckligt – Är det icke besynnerligt med den fransk- ryska alliancen och dess två förnämsta upphofsmän kejsare Alexander III och Carnot, båda två döda nu ett år efter festligheterna i Toulon och Paris!
Jag skref till Ellan i dag kl. 5. Jag var då uttröttad af målande – Jag hade verkligen ansträngt mig så mycket jag kunde. Hon har verkligen det svåraste hufvud jag ännu haft att måla – opittoresk egentligen. Hela hennes "ynde" ligger i gången rörelserna godheten i hennes väsende och lifligheten så snart hon sitter eller står stilla är denna charme borta och hon liknar ej mera sig sjelf. Det är derför det är så förtviflansfullt att måla henne. Emellertid inbillar jag mig nu att det liknar rätt mycket, och att porträttet i allmänhet har en viss allure. Måtte jag nu få det färdigt, som jag så innerligt hoppas måndag eller tisdag. Jag kan icke dölja att jag, om jag slutat det med heder och får mina pengar, då kommer att känna mig mycket glad och befriad.
Bregentved, måndag 5 nov 1894 5. marraskuuta 1894
I dag var det just den vigtigaste dagen för hufvudet på porträttet – Jag läste Mammas bref men ej Öhmans och ej tidningen, utan beslöt att vara lugn och jag var lugn och målade bättre än jag gjort det på långa tider – Åtminstone kom det nu ur Frederik att "det lignede godt" något som han ej sagt förut.
jag har rigtigt bjudit till att fånga det momentana – har målat henne med öppen mun och det gör susen – det ser lefvande ut. Ställningen är god och karakteristisk – kläder inklusive spetsar äro färdiga jag har bara litet att göra på blicken och så på händerna. Tålamod har jag fått lära på detta porträtt – och det har gjort mig godt. Jag mådde för tjockt i höstaa, höll på att bli nöjd med mig sjelf som målare, lyssnande på deras grannlåter i tidningarna – jag höll på att bli arrivé med ett ord. Detta porträtt har igen låtit mig känna mig som en sannskyldig rapin, som ingenting kan och har allt att lära, allt att försöka. Det var gubben Meissoniers lärdom, och jag tror den är god. Det duger icke att tänka; nu skall jag smörja ihop det här, jag kan nog – nej, då blir det alltid dåligt. Man skall pinas, man skall vilja så kommer det. –
Om onsdag, då jag med Guds hjelp, hoppas ha porträttet så godt som färdigt, kommer hit 50 personer – grefvinnans födelse dag: hon fyller 36 år. – Ack hvad jag skulle anse detta lif ansträngande, och de tro nog att det är det fridfullaste landtlif man kan tänka sig. – Om onsdag kommer hit bl. a. Leemejer som är roten och upphofvet till dessa porträtt – Ja, nog har han varit välmenande, men nog har jag också fått lida för hans välmening.
Kbhvn – hos Koki Etter d. 12 nov. 1894 12. marraskuuta 1894
– Nu fråga alla om jag ej tänker måla grefvinnannan Raben – de lära vänta mig nu ända till Mars – och ha ej idé om att de på något sätt förtretat mig. Men grefvinnan Moltke vill ej att jag skall måla henne. Jag tror hon fruktar att den sköna gr. R. skall vara farlig för mig och min sinnesro, likaså tror jag att de skulle se så gerna att Rs hade något som de ha ensamma – detta är en supposition bara.
Paris Annandag Påsk 95 15. huhtikuuta 1895
Jag hade just nu bref från Krohn han har haft influenza och flyttningsbråk, men familjen mår bra. De äro nu installerade i museet. Krohn skrifver att Leemejer sålt det förra porträttet af grefvinnan Moltke för 1000 kronor åt Estup, hennes far. Det är ju herrligt och dessa pengar falla till mig från skyn. Pengarne får jag i Danmark när jag i sommar kommer derigenom.