Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

svensk greve, generalguvernör, fältmarskalk

Paris 10 juni 1890 10. kesäkuuta 1890
Edelfelt studerar Snoilsky för att avgöra om han ska ta emot illustrationsarbetet; det handlar om "Svenska Bilder"; med undantag av "Stenbocks kurir", "Gamla fröken" och några andra är verket "versifierade temaksrifningar" på temat fädernelandets historia, som känns som "en skuggas skugga"; skulle vilja göra teckningarna bättre än verserna.
Åbo torsdag kl. 7 e.m 1. tammikuuta 1891
Just nu var jag med Leo Mechelin hans dotter och en svensk herre på historiskamuseet i slottet Der fins en massa saker som jag kunde begagna för mina teckningar bl. a. att par stöflar från Carl XVIs tid, precis sådana som jag skulle ha behöft för Stenbocks kurir. Roliga gungstolar från förra seklet – Porthans gungstol bl. a. mycket saker visserligen enkla, men karakteristiska och väl ordnade, ej såsom då Anni var här.
Stockholm 29 sept. tisdag. 91. 29. syyskuuta 1891
Snoilsky tyckte mest om Stenbocks kurir och om den första teckningen till hattar och mössor – han föll t. o. m. litet ur sin otroliga säflighet då han såg dem. Geber tror att Snoilsky med sin petighet bara kommer att göra mig skada och klippa vingarna på all slags inspiration – Bry Er ej om hvad han säger – gå omkring på egen hand och tänk framför allt ej på att göra bilder till Odhners historia. Jag tror han har rätt.
Stockholm 2 okt 91. fredag 2. lokakuuta 1891
Måtte Ni allesamman få vara friska under denna tid. Postförbindelsen är ändå dålig oss emellan och jag är ofta orolig öfver att ni ej skall ha det bra på ett eller annat sätt. Skrif – troligen stannar Jag hela nästan vecka ut här är så ryslig mycket att göra – Stenbocks kurir beundras likaså Kristinas död.