Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

mytisk figur, demonisk härskare

Börjadt d. 25 Maj 1875, fortsatt senare. 25. toukokuuta 1875
Föregående kväll hade Madame Jaquinot hållit en avskedsmiddag för Pauline Ahlberg; Edelfelt och Filip Forstén var bjudna; Filip underhöll sällskapet med sitt tokroliga prat; Madame Jaquinot föreslog att Filip och Marie Friberg i kostym skulle framföra den scen ur Faust som de så ofta sjungit; alla skrattade sig fördärvade åt Filips Mefisto som for av och an genom rummet.
Wien d. 7 Mars 1876 7. maaliskuuta 1876
Ju mer de närmade sig polska gränsen desto mera judar syntes vid stationerna, i Polen och Galizien syntes nästan inga andra "varelser"; "trefliga gossar i långa kaftaner", Edelfelt kan inte motstå det "syndiga" begäret att rita av dem för Alexandra Edelfelt; förutom den välkända ansiktsbyggnaden har dessa herrar ett drag av elakhet och illmarighet som vida bättre återger Mefistofeleskaraktären än herr Bergholms [troligen Kaarlo Bergbom] förträffliga mask på finska teatern.
München Midsommaraftonen 76. 23. kesäkuuta 1876
Edelfelt har varit på allmänna utställningen av tysk konst och konstindustri; Pietro Krohn har sett till att han inte ansträngde sig vid vandringen i glaspalatset; där fanns ca tusen tavlor, det mest goda medelmåttor; Hans Makart, som tyskarna betraktar som en koryfé [ledande gestalt], är en skicklig målare, men jagar bara effekter; Edelfelt anslogs av Eugène Dückers makalösa landskap från Estland och Wilhelm von Kaulbachs kartong till Nero, samt Anton von Werners gigantiska tavla "Tysklands enhet"; Franz von Lenbach har målat ett "präktigt" porträtt av Ignaz von Döllinger; mest intressant var Lingelmayers teckningar till Johan Wolfgang von Göthes Faust; Faust och Mefistofeles är makalösa hela vägen igenom; Margaretha är lite för vanlig, med undantag för ett par scener där hon är mästerligt framställd; det mesta var ändå sämre än på salongen i Paris; utöver det medelmåttiga var endast Lingelbachs [?] tidigare nämnda teckningar, Fritz Kaulbach (brorson till Wilhelm von Kaulbach) och landskapen.
Paris d. 10 Jan. 78. 10. tammikuuta 1878
I söndags hörde Edelfelt Hector Berlioz berömda "Damnation de Faust"; publiken var hänryckt och Edelfelt önskade att Alexandra Edelfelt suttit bredvid honom; musiken är den högsta av alla konster, Edelfelt har sagt det förut då han på Pasdeloup eller på Chatelet hört Ludwig van Beethoven, Jospeh Haydn och Christoph Wilibald Gluck; Berlioz är en kontrast till sin samtida Daniel Auber; dirigent var Édouard Colonne, han var lika stark som Jules Pasdeloup; kören bestod av artister från Operan och Opera Comique; Edelfelt behagades mest av orkestrationen, bland annat under Älvdansen; mest underbar var Fausts och Mefistos ritt.
Onsdag d 16. febr. 1881 16. helmikuuta 1881
A propos – det är märkvärdigt att Mlle Chevalier ej blef förargad på mig i går. Tänk hennes oförskämdhet att be mig komma kl. 10 på dagen till en fotograf rue St Lazare för att ställa och arrangera en af hennes bekanta som hon bedt och trugat att stå i Mephistofeles kostym för någon emaljmålning som hon skall ha på salongen. När man ej är menniska att teckna det minsta, utan får besvära 3 personer för att få en fotografi som sedan kalkeras, kan man likagerna nöja sig med att kopiera. – men nej, det vill hon ej.
Nyårsnatten 1882-1883 31. joulukuuta 1882
Min granne är Kaufmann – en snäll, beskedlig karl – söndersmulad och nervös som alla journalister, ofta nedtryckt af tanken på framtiden, som för literatörer ej är mycket lysande, då de ju med tidningsskrifvande äro förstörda till kropp och själ tidigare än alla andra. Han är tjenstaktig, beskedlig, men är ful, tråkigt ful och har en röst som skär i öronen. Han ser ut som en liten, blond, oförarglig dansk mefistofeles. Emellertid har jag i honom en stor beundrare, och han sjunger mitt lof öfverallt.
Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30. maaliskuuta 1885
Skan höra Mefistofeles som Krohn satt upp; i afton Otto Benzons [skådespel] Surrogater; Edelfelt beklagar att han inte får se något av Holberg.
torsdag 10 maj 10. toukokuuta 1894
Nu efter prinsessan i går var jag hos Sofi Mannerheim (fadren reste i går morgse) Jag fann henne i sällskap med baron Walléen den äldre – fastän jag sjelf var gräsligt trött bjöd jag henne och Koki på Operan, der Mefistofeles med Krohns uppsättning gafs. Det var verkligen vackert, och under musikens inverkan och det poetiskt-artistiska intrycket från tablåerna på scenen glömde jag småningom min mage och min trötthet. Fröken Sofi såg mycket lifvad ut, så mycket mera som hon fick se kungen kronprinsen alla ministrarne (inclusive Estrup) hela Corpus diplomatique m. fl. på Teatern. Efter spektaklet gingo vi med Krohn på Caféet i Hôtel d 'Angleterre der vi sutto till kl. öfver 12. – I dag kl. 10 f. m. går hon med Koki på Rosenborg, sedan till Thorvaldsen museum, så kommer jag och tar henne kl. 4 och hon skulle resa i afton hette det, ifall hon ej stannar öfver för att se den Kjære familjen.