Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

korpral, fiktiv person i Carl Michael Bellmans diktverk Fredmans epistlar

Lähteet

Granbäck d. 7 Augusti 72. 7. elokuuta 1872
Edelfelt har tillsammans med farbror Leuhusen ridit till Dunke Hallar för att se soldater exercera med att skjuta mål; kompaniet under kapten Fredrik Kugelbergs ledning bestod av både unga svenska soldater, "söner till krigare som blödde på Leipzigs slätter Lützens kullar", och gamla fredliga krigsmän som påminde om korpral Lorentz Mollberg.
Stockholm lördag kl 4 e.m 1. tammikuuta 1891
Och så började Scholander sjunga. Han accompagnerar sig på en rigtig Bellmans cittra, hvilket instrument som han fullkomligt beherrskar. I början var jag ej så förtjust i hans sång, men sedan blef jag alldeles galen deri. Isynnerhet de dramatiskt burleska gjorde han ypperligt – spelade traditionelt Bellmanskt accompagnement med imitation af alla möjliga instrument o.s.v. Inom kort hade Bellman Snille farit af med oss allesamman och så var stämningen rigtigt hög och lifvad. Så sjöng Börjeson, Dr Stolpe och R. Willebrand (den sista sämst) också igen Scholander, som isynnerhet brillerade i Movits, i afton står baln – som han sjöng idealiskt. Alltnog från kl. 8 till 2 på natten bara Bellman, med oläsligt någon fransk (gammal) eller italiensk visa som intermezzo. Så var der en dr Leffler som spelade bra piano och accompagnerade Stolpe. Det var en rigtigt rolig qväll. Jag är så glad att jag engång fått höra Bellman sjungen bra af en Stockholmare. Mollbergs paradering så den var bra också – han sjöng 20, 30, 40. Så sjöngo de Magistraten uti Tilze med grymt accomgragnement – helt annorlunda och urfånig så här. Allt efter traditioner i Scholanderska slägten der dennes morfars far känt och hört Bellman och sagt till sin son, arkitekten Nyström, huru han accompagnerade vid den och den takten.