Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

fänrik, fiktiv berättare i Johan Ludvig Runebergs diktverk Fänrik Ståls sägner

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Stål
Granbäck d. 15 Aug. 1872. 15. elokuuta 1872
Herman Gegerfelt bad Edelfelt läsa upp någon av Fänrik Ståls sägner; Edelfelt reciterade "Schwerin" och "No 15 Stolt".
Antwerpen d. 6 December. – 6. joulukuuta 1873
Edelfelt har lovat Karel Scriba att skaffa honom tyska översättningar av några svenska skalder; han hoppas att han inte är alltför oförskämd då han ber Morbror Gustaf Brandt låna ut hans eller moster Fanny Brandts tyska exemplar av Fänrik Ståls sägner.
Antwerpen d. 23 Dec. 73. – 23. joulukuuta 1873
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt tacka Moster Fanny Brandt för att hon sänt Fänrik Ståls sägner på tyska, och Morbror Gustaf Brandt för kalendern Nornan.
Dagen derpå, (julaftonsdagen) 24. joulukuuta 1873
Föregående kväll var Edelfelt hos Karels Scriba för att klä julgranen; i stället hade de mest läst Fänrik Ståls sägner; dikterna "Fänrik Stål" och "Sven Dufva" är dåligt översatta, men Johan Ludvig Runebergs "manliga, stora snille" väckte beundran; de Paul’ska översättningarna verkar vara mera lyckade.
Antwerpen d. 17 April 74. 17. huhtikuuta 1874
Edelfelt var härom dagen bjuden på soaré hos Matthæis, som hade släktingar från Bretagne på besök, bland andra fröknarna de St Georges; systrarna Matthæi var mindra blyga och mera bekanta än tidigare; Edelfelt hade spelat piano och sjungit; Karel Scriba hade också varit bjuden och han nämnde Fänrik Ståls sägner; man bad Edelfelt deklamera "Vårt land" på tyska.
Paris, Söndagen d. 17 Januari, 1875. 17. tammikuuta 1875
Pauline Ahlberg känner sig ensam och är lycklig över att ha någon som Edelfelt som förstår henne; hon klagar över att nästa vinter måsta vara i Stockholm; det är underligt att hon "det rika, bildade fruntimret", som haft allt vad hon önskat på jorden avundas Edelfelts lott, i och med att han har ett stort mål och ett yrke han älskar, har en mor som följer honom med hela sitt intresse och sin kärlek; Edelfelt har rått henne att efter all "djup, hjärtslitande och förståndsutnötande lektyr" läsa Johan Ludvig Runeberg; eftersom Pauline nästan helt och hållet glömt Runebergs episka dikter, t.o.m. fänrik Stål, har Edelfelt av Berndt Lindholm lånat henne Julqvällen, Psalmerna, Hanna, Elgskyttarne och Kungarna på Salamis.
Julian Alden Weir och Edelfelt är inbjudna till familjen Sargent, som är rika amerikaner; de har läst Fänrik Stål på tyska och är förtjusta i Johan Ludvig Runeberg.
Paris d. 20 Januari 1875. 20. tammikuuta 1875
Pauline Ahlberg har under den senaste tiden gjort ett mera ungt, öppet och glatt intryck än tidigare; Edelfelt har läst Johan Ludvig Runebergs Elgskyttarne, Fänrik Stål, Hanna och Julqvällen och Pauline har varit förtjust; de hade tidigare diskuterat Alfred de Mussets dikt "Rolla", som med sitt prostitutionstema Edelfelt inte rekommenderade för ett ungt fruntimmer; det vidriga intrycket från "Rolla" jagades bort av renheten och ädelheten i Runebergs sjuttonåriga Hanna, gamla Pistol och fröken Augusta.
Paris d. 24 Februari på aftonen 24. helmikuuta 1875
Hela kvällen har Edelfelt läst Alfred de Musset, Auguste Barbier och dikter av den unga författaren Paul Déroulède; han har fått Déroulèdes Chants de Soldat av Rafael Hertzberg; dessa "soldatsånger" påminner om Fänrik Ståls sägner och har rönt allmänt erkännande och har belönats av Franska Akademien; bokens första del är dedikerad till författarens mor, som lärt honom älska fosterlandet, den andra delen till hans kamrater i armén; flera av de enkla styckena har rört Edelfelt till tårar och han sänder några avskrifter; sången "le Sergent" påminner om "Munter" och de övriga fänrikarna; "Jeanne d'Arc" är full av patriotism och liv.
Paris d. 15 Juli 1875. 15. heinäkuuta 1875
Den övning Edelfelt får i att teckna i trä kommer att vara till nytta om han i framtiden vill illustrera Johan Ludvig Runebergs arbeten, i synnerhet Fänrik Stål.
Roma d. 12 maj (fredag) 1876. 12. toukokuuta 1876
Om Edelfelt får tid och krafter att teckna till Fänrik Ståls sägner tänker han sända skisserna till Pietro Krohn för att få kritik.
Götheborg måndag d. 6 nov. 1876 6. marraskuuta 1876
Tante Adelaide Leuhusen bad Edelfelt läsa något ur Fänrik Stål; han läste Gamle Hurtig, landshövdingen o.s.v.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8. helmikuuta 1877
Edelfelt gick med blommor till Walter Runebergs på Johan Ludvig Runebergs födelsedag; han inviterades till en fest på kvällen; där var Börjesons, Lorenzo Runeberg, doktor Fredrik Daniel Wilenius med fru, Adolf von Becker, Bertha Levin, fröken Judéen, Ernst Nordström, Nils Forsberg, en svensk grosshandlare Bergman och fröken Krogius; Wilenius påminde om en av Greklands sju vise, hans fru Karolina Charlotta Wilenius spelade Carnaval de Venise, nytt och originellt; Bergman deklamerade ur "Finska toner", Edelfelt har aldrig hört en så falsk och pretentiös deklamation, hela sällskapet fruktade att brista ut i gapskratt; Edelfelt, Walter och John Börjeson läste upp ur Färnik Ståls sägner.
Paris lördag. 13 maj 77. 13. toukokuuta 1877
Alexandra Edelfelt skulle se Jean Paul Laurens tavla i år, Marceaus död; Valter Runeberg säger att det är "Fänrik Stål" i denna härliga bild.
Paris påskdag 1880 28. maaliskuuta 1880
Edelfelt har sett Walter Runebergs byst av Ellan de la Chapelle, som inte liknar det minsta; Walter Runeberg har sagt åt Carl Mannerheim att han tagit illa upp av Edelfelts kritik mot statyn av fadern; Walter saknar kraft och energi, likaså statyn; den kan föreställa "gubben" Lindfors, Walter själv, ett äldre "fruntimmer" eller en äldre präst, men inte den som skrivit fänrik Stål; Edelfelt aktade sig för att kritisera bysten av Ellan.
Lördag d. 26 april 84. 26. huhtikuuta 1884
Jag har haft ett tråkigt arbete i afton. Det att gå igenom öfversättningen af fänrik Ståls Sägner ord för ord med M. Bayle, den franske student som nu hålla på med andra delen. – Fastän vi haft ett helt filologiskt göra, diskuterat långa stunder om "anamma", huruvida det borde öfversättas med "nom du nom" eller "Peste" eller något dylikt, eller "han sprack den saten" huruvida saten der borde återges med "la diablesse" eller "la salté" o.s.v. så känner jag mig dock så uppfriskad och vederqvickt af Runeberg och fänrik Stål, att jag nästan glömmer detta bråk sedan tre timmar. För att icke förlora denna seance med M. Bayle har jag försakat 1• middag på banque de France med Magnins, 2• Operan i Seineprefekturens loge, 3• Munkacsys invigning af expositionen af Christus på korset.
Jag vill näml. att denna nya öfversättning af fänrik Ståls andra del ej må innehålla några gröfre fel. Stilen och franskan bli hans sak. Jag vill blott svara för att han ej öfversätter "bar det dock till fjälls" med "il s'en allait vers la montagne" – som blir det rysligaste nonsens. – För resten är denne Bayle ej dum – har är 25 år gammal, och ofantligt lärd – medicine och filosofie doktor, arkeolog och språkforskare en rigtig quartier latin typ. Nästa gång hoppas jag ha gått igenom hela fänrik Ståls sägner, och då är jag nöjd.
Paris måndag 13 maj 95 13. toukokuuta 1895
Här är f.n. en historisk exposition af saker från revolutionen och Kejsardömet – högst intressant! Jag hade lust att ta hatten af mig inför Napoleons hatt, hans cirkelbestick, hans kartor och bref – den säng der han dog på St Helena, hans silfvertvättfat, hans vapen hans ordnar med det bleknade hederslegionsbandet – Och alla de andra Carnot, Berthier, Kleber, Massina, Ney! – allt dyrbara reliker lånade från familjerna. Och fruntimmerna sedan! Josephines harpa otaliga porträtt, denna hönan Marie Louise med sina fåniga ögon, Mme d'Abrantès, ja Mme de Staël. och så alla dessa utländska slagfält från alla Europas länder – teckningar, karikatyrer, fanor, – som sagdt en hel verld och ett helt tidehvarf. Ack om vi hade något sådant från 1808–1809! – Då vore det lättare att illustrera fänrik Stål!
Viborg söndag afton [blyerts 1897 hösten] 1. lokakuuta 1895
Jag är gladt öfverraskad då jag hör svenska, hos perukmakaren t.ex. hör man bara ryska, tyska och finska. Alla menniskor tala ju ryska här flytande, och en sådan mängd ryssar, civila och militärer, möter en på hvarje steg att man verkligen frågar sig om man ej är i Novgorod eller Pskov. – Det är så underligt att tänka sig att dessa menniskor här stridde emot oss 1808–1809 – och att allt deras intresse t.ex för fänrik Stål, Runeberg, svekomani o.d. är och måste var bara påklistradt. På de gamla husen, Wahls m.fl. äro ryska initialer inbundna i rococo ornament från 1700talet
Jag har tittat på Malmströms skamlösa illustrationer till fänrik Stål – detta ger mig mod att åter ta ihop med detta arbeta, ty alltid kan jag göra bättre än det – eller rättare sagdt, aldrig kan jag göra något så genom gräsligt korkadt som det der. Men då jag ser dessa Malmströms ohyggligheter instoppade jemsides med svenska bilder i ett vackert bokskåp, båda lika obesedda, lika fullkomligt glömda och borta från dagens äflan och strid, så beklaga jag ändå illustratörens öde, – pinas arbeta, bedömas och berömmas en kort minut och så för evigt begrafvas mellan Gustave Doré och – Malmström.
Torsdag 10 juni 1897 10. kesäkuuta 1897
Jag kan ej uppfylla alla mina löften Om jag än arbetade natt och dag, och nu är jag ju bunden af kontrakt till Söderström ang. Fänrik Stål. Jag ser redan i andanom då Söderströmmarne Ahrenbergs, barnet Lagerblad och Janne Thurman, alla som bilda &Comp., komma och slå mig i bojor och släpa mig till ett hemskt och dystert fängelse, der jag på den murknade halmen får sitta och begrunda faran att ta för sig mera än man kan få ur händerna. Det är ganska obehagligt detta, och jag talar alldeles allvarsamt då jag säger att det kommer mycket surt efter under denna höst. Och kejsarporträttet till häst. Jag har haft modell till hästen i Paris, låtit fotografera den o.s.v. men tiden att göra det!!!
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21. toukokuuta 1899
Någonsorts hvila och ro blir det ej, då jag har så gräsligt mycket att göra. Fänr. Stål, åtminstone en kartong till univ. Malmgren, Strömborgs porträtt, de dekorativa panneauerna till paviljongen – finns det i verlden än menniska som hinner med allt detta på 2 månader nej, nej och tusende gånger nej – det är omöjligt, men det är å andra sidan just då man försöker det omöjliga som man lyckas litet.
Paris, lördag 27 maj 1899. 27. toukokuuta 1899
Jag har dessutom arbetat på en större skizz till Universitets målningarna. Det skulle intressera mig mycket och vore bra att ha på verldsutställningen. Men huru i all verlden skall jag hinna med dem då jag har fänrik Stål i fatet för mig.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12. kesäkuuta 1899
Det är utomordentligt roligt att ännu få bref från Eder derhemma, då jag som mitt dumma fixerande af resdagar alltid tros vara rest veckotal förrän jag kan ge mig i väg. Så också nu. Jag har talt om den 10 hela våren, och nu, den 12, ser jag att Mme Pasteur tar minst en vecka till, och så skulle jag ju också rita några hästar för fänr. St. Sägner i en bildhuggares stall – det är redan öfverenskommet derom. Det ser derför ut som om jag midsommaraftonen ej skulle vara hemma ännu utan troligen i Kbhvn
15 Juni 99 15. kesäkuuta 1899
Om måndag hoppas jag få porträttet färdigt. De är mycket nöjda, men Söderström & Cie (mina maror) äro icke nöjda – Jag kan ej, jag kan ej gör allt på en gång. Mme Pasteur tröstar mig moderligt då jag talar om mina bekymmer, och mycket klokt tillika. Hon har proponerat att afbryta porträttet, för att jag skall kunna resa hem och arbeta på Fänr. Stå. S. men det ville jag ej då det ju bara beror på en vecka eller så.
20 Juni 99. 20. kesäkuuta 1899
Jag börjar bli resfärdig – men tror att Jag måste stanna öfver midsommardagarna här för att ha åtminstone några teckningar till Fänr. Stål att slå S. et Cie i halsen då jag kommer. En polack, v. Rosen har gifvit mig ypperliga dokument för Kulneff och jag vore galen om jag ej begagnade dem.
Utan denna fän. Ståls mara öfver mig vore jag nu en lycklig menniska, ty jag har slutat ett godt stycke arbete (tror jag nu åtminstone) med Mme Pasteur. Alla som sett det, d.v.s. familjen och hela Institutets läkare finna det mycket bra. Likaså deras gamla vän la baronne Le Pin, som sade: ce regard est l'histoire de toute une vie de devoûment. – Jag var der på familjemiddag i söndags och der höll på att bli Krakel i anledning af l'affaire – Gumman Le Pin var naturligtvis anti dreyfusarde.
4:häftet af fänrik Stål – Hela sommarn slafveri, omöjligt att göra något till 1900 – se der se der, se der, se der en krigares kalas – och källa till bekymmer. Jag fruktar att jag får sitta i Helsingfors, i ateliern och rita värre, der har jag ju kostymer och får stadsbud till modeller – ett grymt perspektiv! Vallery-Radot säger: oh, la belle lettre que je leur ecrirais, à ces éditeurs – men jag tror icke att Lennart S. är åtkomlig för stilistiska mästerverk.
I afton middag (afskedsmiddag för mig) hos Chambure, och kl. är nu 5 – nu skall jag rita de två dragonerna "gif åt Stål en penning o.s.v
Salzburg 10 mars 1900 10. maaliskuuta 1900
Hvad Jag dock mest af allt märker så är det att jag måste försöka att få fänr. Stål färdig så fort som möjligt och sedan måla måla, det är ju en skandal att jag aldrig fritt tar i en pensel mera!! När jag såg Velasquezarna i Wien rigtigt kröp det mig i fingrarna att måla igen: il n'y que cela! Och hvad sedan om det blir dåligt, och det blir det ju alltid! Han har ändå ett ögonblick haft den ljufvaste och ädlaste af illusioner!
9 maj 1900 9. toukokuuta 1900
med fänrik Stål går det dåligt. Jag försöker nog rita om morgnarna, men med den här joron blir det ingenting reelt. Jag skall emellertid ha modell i morgon.
Paris 14 maj 1900 14. toukokuuta 1900
Med Fänrik Stål har jag börjat, men det går mycket illa. Jag är förslöad af detta eviga tapetserare och snickar prat och detta räkningsbetalande! Emellertid har jag nu gjort 2 v. Törne och håller på med en blomstersired 5 Juli. Jag hoppas att det ej skall sägas om mina illustrationer som om dikten, då den i ett sällskap deklamerades illa af en recitator som trugat sig på: "det var snarare 5te Juli under vagnen" Gud låte dessa teckningar bli slutförda under sommarens lopp – jag är näml nu så pass aufgeregt att jag ej riktigt skulle kunna stå ut med Söderströms & Cies prosa, i stil med den jag fick studera senaste jul.
Paris 17 maj 1900 17. toukokuuta 1900
Jag har i dag hela e.m. ritat till fänrik Stål och har nu fått två helbilder och en vignett till v. Törne färdig, dessutom ritat en Duncker med fanor "som starkast bland dess vakter" – som jag dock tror jag kasserar samt påtat på femte julis blomsterskrud. Nu redan går det mycket bättre, och jag misströstar ej så mycket som för någon vecka sedan. Stigell har jag tänkt rita som Munter får nu se om det blir bra. – Bra god lust skulle jag ha att måla nu igen.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15. kesäkuuta 1900
Om en månad kommer jag väl också hemåt och då måste det arbetas värre med fänr. Stål. ty hittills har det blifvit bra litet af, och det är icke min skuld utan de vidriga omständighetenas. Jag längtar efter att få måla och rita igen. Äro vi gjorda till att sitta och summera röster? – Nej, nej och tusen gånger nej! – För resten äro medaljer ett otyg, verldsutställningar en galenskap och stora konstutställningar ut förargelse!
2 juli 1900 2. heinäkuuta 1900
Jag skall nu göra 8de häftet af fänr. Stål färdigt – på 14 dagar, och så börjar jag tänka på hemresa.
13 Juli 1900 13. heinäkuuta 1900
Här sitter jag och gnor på med F.S.S. i 33 graders hetta. I morgon afsänder jag en hel bunke. Stigell har jag gjort till munter.
Och jag måste arbeta på F.S.S. som jag lofvat färdiga till den 1sta September. Kunde någon af systrarna telefonera till Nylands kasern för att få Hällfors ut till Haiko under Augusti?
Köpenhamn torsdag 25 okt 1900 25. lokakuuta 1900
För resten beställde jag af Kyster några band, också till 2 exx af fänrik Stål som jag skall be Tilgmann skicka hit.
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
När jag nu ser på fänrik Stål, så der en gång i veckan, så måste jag tillstå att jag är rätt nöjd. De här sista årens harm och elände ha hjelpt till att få kläm i teckningarna. Visserligen finnas helt misslyckade som Sandels apoteos och Den döende krigaren, som markerar, som B sade, men så finns der andra som Döbeln och korpral No 7 Standar, trumslagar Nord, Rissanen (hvad betyder det att det ej är Runebergs ynglingar det är finska folket jag ville rita) Soldatgossen Schwerin, No 15 Stolt "säg har du glömt hur du tog dig gevär" och bröderna – som gör att jag sjelf får litet kalla kårar öfver ryggen. Det är det allra största beröm för mig att dessa teckningar icke verka störande på intrycket af fänr. Stål – som har sin underbara trollmakt – det der att man icke han låta bli att lipa när man är finne och bara tänker på vissa rader! Ville och Antoinette Vallgren hade suttit en hel afton och lipat öfver bilderna – och när fr. Ackté med sällskapsdamen en Estniska, satt och såg på dem här i ateliern, såg jag med ens hur det började rycka i Aino As ansigtsmuskler, under det att fräulein Schmidt satt tyst, tänkte uppå intet just, och såg förvånad på sin fröken – men så brast det löst och tårarna började rinna ned för kinderna på fr. Ackté – hon stortjöt!!
Paris 16 Januari 1901 16. tammikuuta 1901
*Ja, originalerna till fänr. Stål ströko! Jag är så mycket meraförargad deröfver som jag icke får mer än hälften pengarna nu, ehuru de anse teckningarna som sin egendom nu strax – är det icke underligt!? *L. Söderström har skrifvit ett bref der han liksom urskuldar sina många dumma bref förut och sänder mig sin välsignelse.
Paris 23 jan. (onsdag) 1901 23. tammikuuta 1901
Snart mera – posten går och jag kan försäkra att jag nu skall bli en bra och flitig skribent igen, sedan Robbans förning är undanstökad. Helsa alla, alla från mig – jag önskar innerligt att ni, måtte känna Er så raska som jag – Jag är så att jag ville dansa ibland öfver att verldsutställningen är öfver, öfver att fänrik Stål är slutförd och att jag är en fri menniska som får måla igen. Farväl – Gud vare med Er alla Mammas Atte.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24. tammikuuta 1901
Jag söker ännu efter orsakerna till min 9 dagars tystlåtenhet, som nu djupt grämer mig, och kommer fortfarande till resultatet att det var den Ehrnroothska aqvarellen, som kostade mig en oerhörd möda. Det är ju en af de mest komplicerade scenerna i Fänr. Ståls Sägner, denna marknadshistoria. Jag mins att jag den näst sista morgonen for af som en galning till flere vagnfabrikanter i Paris för att få tag i en gammal vagn, öppen emedan det heter vårdslöst mot suffletten stödd, sedan till alla möjliga antiqvitetshandlare för att få tag i en gravyr af ett dylikt åkdon och sist, då jag ej lyckats och dagen hunnit halft förgå, till den polske målaren Rosen, der jag då ändtligen fick några dokument. Der fick jag dessutom se en rysk generalshatt från Nikolai Is tid och fick då lof att i hast ändra den jag hade satt på höga herrens hufvud. Jag ville nämligen ej komma med origtigheter inför Robbans örnblick.
Ja – måtte Ni fortfarande få undgå influenzan! Här är nu igen mildt men regnigt "un temps mou" riktigt influenzaväder, fastän jag icke hört talas om någon influenza här. Jag har, Gud ske lof, varit så frisk som en bock, och icke varit nervös, icke haft fel i magen, icke det allra minsta onda under hela vintern, utan tvärtom kännt mig så jublande glad för att verldsutställningen slutades utan skandal och att fänr Ståls sägner äro färdiga. Det vill jag kalla två väldiga stenar som fallit från mitt hjerta. När jag sedan dertill haft den turen att få arbeta med målning, då detta arbete delvis lyckats då jag trifs förträffligt i min atelier och alldeles för förträffligt i Paris, så är jag verkligen mycket nöjd med min tillvaro för närvarande. Naturligtvis är det ju ledsamt att vara skild från Er från pojken och Ellan och från det kommoda och konfortabla hemmet, men hvad det konfortabla beträffar så är jag i grunden så bohème att det kvittar mig temmeligen lika och för resten har jag det utmärkt bra här också.
Den Ahrenbergska tidningen har jag ej sett. Hvad säger folk om den. Till mig skref han att "min tidning skaffa mig mycket hufvudbry" – hans role skulle då vara mycket effektivare än man först sade. Han har i allmänhet varit den schangtila i hela fänr. Stål historien och nu sist att han beställt permar till ett lyxexemplar hos fru Vallgren och att bolaget skänker detta åt mig, det är ju mycket schangtilt Likaså buketterna åt Mamma och Ellan.
Paris 12 febr. 1901 12. helmikuuta 1901
I söndags var jag på frukost hos norske tandläkaren Heidé, som tyckes förtjena duktigt pengar, att döma af installationen vid Bd Haussmann. Det var för Björnsons, Langens, en norsk lärarinna fr Sievers och undertecknad – Björnson var rigtigt på sill briljantaste lynne nu då han slutat "Laboremus" "Nej, hvad jeg morer mig" och det var da den beste mad jeg har spist i mitt lif" och "den dejligste champagner" o.s.v. och så höll han ett tal om sitt nya stycke ett tal som räckte en halftimme, med stora gester så att den franske betjenten såg alldeles förskräckt ut. Men roligt är det alltid att höra honom, han är ändå en af de bäste talare i vår tid. Senare höll han ett tal också det långt, och det var till – mig. Ja, till Finland också, i anledning af mina fänrik ståls teckningar. "Der är ett träd i Indien, som skjuter högt till väders, men när det vuxit om de andra träden och grenarne bli tunga, böja sig dessa alltmera till jorden tills de nå den, och då slå de rot, fast och säkert, och trädet står som en äreport." – ja det var mycket vackert, och fru Langen gret, och fru Heide gret – . Och så talte han om Finlands kraft att föra hem sina söners tankar och så var det mycket vackert om ynglingen med barmen genomskjuten om Döbeln och den yngre generationen af kämpar – och Finland "detta namn som lyder som sang" – ja det är ej godt att dissikera ett sådant storartadt tal – jag satt också och bet mig i läppen. Och han sade att jag blifvit "sund och stark" och att jag skulle helsa mor och hustru och syskon och alla derhemma" och det lät icke som ett brefslut utan mycket pompöst så som han sade det. – Detta tal gick igenom hela registret af tonfall och känslor – det var alldeles glänsande och glödande framsagdt, och jag skall nog minnas det.
Måndag 18 febr. 1901 18. helmikuuta 1901
Från Krohn hade jag ett långt och varmt bref i dag. Han vill ha alla fänr. Ståls teckningar till Köpenhamn för att der i Kunstindustri museum arrangera en utställning af dem i april. Han skrifver bl.a. Jeg talte i Kunstföreningen for en talrig Tilhörerkreds om finsk Kunst og er Dig hjertlig taknemmelig för Din gode hjelp (jag hade skrifvit en längre promemoria, anekdoter m.m) Jeg Skriver i disse Dager en Artikel derom till Tidskriftet "Kunst" og skal nok Sende Dig den. Forovrigt længes jeg meget after at tale med Dig om Eders Kunst. Jeg bliver mere och mere begeistret for Gallén. Jeg synes at hans – desværre nu ödelagte – fresker i den finske Pavillon hore til det allerbedste som är gjordt i Norden. Det er ikke det ringeste söde, fruntimmersegtige vid hans kunst, han er en Mand, djærv og med en vældig sands for Form. – Eders Udstilling har vækt megen og fortjent Opmærksomhet. – Om Asp säger han: Du ved at Asp har lavet en Reklamerudstilling og har püttet endel gode Borgere Blaa i Øinene. Han er en fræk Hund, der har snuset til alt muligt, kan lidt af alting, men dog ikke nok til at være kunstner. – Efter långt tal om fänr. Ståls Sägner säger han: Jeg har saameget at tala med Dig om, ogsaa om Dig selv og Din Kunst. Jeg har tænkt meget derover i denne tid. Naar du blot vil lade være med at lade Dig paavirke af Gallén. Du skall ikke stilisere, det ær slet ikke Din Natur och det gælder dog først og sist at være sig selv i Kunst. Du skal glæde Dig over Lysets virkningar i Farven, det skal Du fordybe dig i Saameget som Du formaar. Det ær Din Domæne. Derfor er Jeg nu ikke videre glad over at Du skal mala paa universitetet. Du kan naturligvis gjøre det meget godt – men det er dog ikke det som er Din sjæls Lyst. Jeg vilde saa gjerne have at Du skulde koncentrere Dig om de Opgaver, som rigtig laae for Dig, fordybe Dig vel deri och udføredem med al den Finhed som Du formaar,uden at give Slip paa Helheden. – Du ved, hvormeget Din Kunst legger mig paa hjerte. ..... – Ja det är ju långa citat men jag tänker det kan intressera Mamma.
Paris 4 mars. 4. maaliskuuta 1901
Från Ahrenberg har jag haft ett underligt bref, deri han säger att han skickat fänr. Ståls Sägner till flera medlemmar af kejserliga huset, båda Kejsarinnorna bl.a. – och haft conférencer med Schipoff om saken. Hvad är nu detta för något? och hvarför? Vill Lennart Söderström ha Stanislafkan? Mitt förstånd står stilla.
Paris 5 mars 1901 5. maaliskuuta 1901
Ahrenberg skref som sagdt ett besynnerligt bref om Fänr. Ståls Sägners distribuerande till Kejserliga husets medlemmar, (alldeles utan att fråga mig, han har bara gjort det redan, i bolagets namn). Han säger: "Jag skickade F.S.S., med ett långt franskt bref (det måtte ha varit skönt, ty hans franska är i frihet dresserad) till Storfursten Konstantin Konstantiovitsch, som är chef för alla kadettskolor i Ryssland (och också för finska kadettkåren) och sade honom att ingen skald så besjungt de militära dygderna, lydnaden o.d som vår Runeberg". – Kan Mamma förstå sammanhanget? Det är så viborgskt det der, likasom när jag frågade hvarför det stod ett B på Wahlska huset "natourligt, det är ju Wahlska huset" svarade min Wiborgske ciceron – hvem det var kommer jag nu ej ihog (Wahl=Валњ.) De kunna icke förstå att verlden kunde existera och jorden axla sig utan ryssar. Nåja, så skickade Ahrenberg ett ex. af F.S.S. till Enkekejsarinnan, men blef uppkallad till Schipoff och hade en "Konferens" med honom, som resulterade i att ett ex. också skulle skickas till Alexandra Feodorovna. Jag undrar om ej Ahrenberg vill bli senator som hans vän R. Runeberg!
Paris Annandag Påsk 1901 8. huhtikuuta 1901
Midt under det jag målade för Moltke i lördags kl. 10 f.m. fick jag ett bref från fru Thaulow som bad mig komma på afskedsfrukost för Björnson och med Drachmann. – Jag åt just ingenting – men Mamma skulle ha njutit af de 3 tal jag fick 1 af Björnson, 2 af Holger Drachmann. Björnson höll ett tal till "Nordens aand" och tre så olika representanter som undertecknad (han började med mig) – Drachmann och Fritz Thaulow. Han talte om Finland och "tragiken" som jag fått in i fänr. Stål, den största, den ädlaste tragik, ditt lands tragik" denna tragik som kompletterat mig och gjort mig djupare och bättre, sade han – Så Dachmann, lyrikern, rusets skald, ungdomen, hafvets – allt mycket vackert sagdt som endast Bj. Bj kan det och sist Värden Thaulow naturen, idyllen, bäcken som obekymrat om menniskornas öde och olyckor flyter fram under träden, och bara rinner och rinner och rinner – Vi gapskrattade, men Fr. Thaulow "riait Jaune" – Så höll Bj. ett tal om Paris och Dreyfussaken och rättvisan också så att man kunde sitta och gräma sig öfver att det ej Skrefs upp – och Så höll Dachmann att tal till mig – huru han känt mig för 23 år sedan, och då bara tänkt: hvis jeg nu var et pigebörn vilde jeg slaa damerna om den Fyr – och det var hans intryck under många år. Men nu såg han mig med streck och kors i pannan som lifvet ristat, som Finlands öde tecknat och så talade han om min tafla, Rosqvist i träsket som han sett i Filadelfia, "det bedste Billede der" som utstrålade hela Nordens poesi, och derför ville han dricka med mig som "man och digter" och ville trycka min hand för hvad jag gjort, utan att tänka på om han skulle vara "et Pigebörn" nej nu ville Holger Drachmann dricka med Albert Edelfelt. – Och så ännu ett tal till Finland som var ord och inga visor. "Det är hårdt att vänta, men man väntar aldrig för länge på seger, ty många tecken tyder på att Er sak skall segra.
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21. huhtikuuta 1901
Och jag vet att så ledsamt det än varit att vara långt borta hemifrån isynnerhet sedan jag fått veta att Mamma varit sjuk, så har jag dock känt mig så innerligen lycklig vid mitt arbete denna vinter. Jag har ju kommit till den ålder att jag måste göra upp en slags plan för lifvet, och jag har kommit till den absoluta öfvertygelsen att det bästa sätt att gagna mitt land jag har är det att söka blifva en god konstnär. Jag har under de senare åren lidit mycket af att jag icke fått vara mig sjelf, att jag gått upp i saker och ting som varit mig främmande – att min vilja varit god, ty jag har alltid försökt, men att jag icke varit i mitt element, bortkollrad som jag varit af en del konstnärsrörelser hemma som kunna vara ypperliga för andra, men ej för mig – Och så Bobrikoffismen och allt eländet hemma som visserligen kunnat sporra mig till fänr. Stål men som laga sordin på det jubel, man måste känna då man tar penseln i hand! Men denna vinter har jag kännt mig som fisk i vatten, färgerna ha kommit af sig sjelfva det har varit så roligt att måla att tänka på detta, att teckna om aftnarna, att inga fröjder på jorden d.v.s. yttre fröjder, teater god mat, tillfridsställd snobbighet ett ögonblick kunna ersätta detta.
Det käns ljufligt för en gammal hund som mig då folk säger: Votre portrait de Mlle Ackté et votre paysage (från telegrafberget) sont certaimment parmi les 4 och 5 meilleures toiles du Salon. Mitt famlande under åratal har stannat för eldögonblick uti den soliga fröjden att producera – och så har jag kännt mig fri från fänr. Stål, Söderström och verldsutställningen! Skulle nu Mamma vara rask och bli snart fullkomligt rask, vore jag den lyckligaste menniska i verlden! – Moltke skämmer ej ut sig – visserligen ser han ju litet uppstoppad ut, såsom då man gör en styf uniform på en mannequin, men färgen är ej dålig. – Alla dessa konstnärer, Thaulow, le Sidaner, Rodin, Besnard som icke sagt mig något på flere år, Cottet, Ménard, Simon m.fl. har kommit med utsträckta händer och sagt mig bravo! Och detta, att vid min kritiska ålder, då det endera bär utförbacke, såsom för de flesta, eller mest går framåt till mästerskap såsom för de bästa: Tizian, Frans Hals Rembrandt, Vellasguez Meissonier Puvis deChavannes, – att då känna att det snarare går framåt, det är en fröjd utan like och jag tackar innerligt Gud öfver att Han låtit mig upplefva denna dag. Bara jag nu kunde vara mig sjelf och lita på mig sjelf och tro på mig sjelf! – och icke hör på Dumheter och andra – detta olycksaliga att alltid känna sig vara den sämsta, den fegaste, den frasigaste och böja sig för första bästa herre som har aplomb! Förlåt, älskade Mamma, att jag talar om mig sjelf så mycket, men mitt konstnärskap är ju något som angår mig och som intresserar Mamma!
Paris 25 april 1901 25. huhtikuuta 1901
Underligt att jag icke fått ett ord från Köpenhamn, från Krohn. Skulle han vara sjuk? Annars kan jag ej förstå att han ej skrifvit angående utställningen af fänr. Ståls Sägners originalteckningar.
Bojesen har skrifvit till mig om en dansk upplaga – det vore ju mycket roligt. Ahrenberg som har likadan skrifklåda som han har svada, har skrifvit till mig långa epistlar, egentligen polemik emot min yttrande att de dåliga teckningarna i Fänr. Stål voro resultat af deras pådrifvande. – "Söderströms äro englar, Ahrenberg öfverengel, jag är en fattig syndig menniska, som borde kyssa den risande handen" det är summan af Jacquens sång.
Paris 4 maj 1901 4. toukokuuta 1901
De sista brefven har jag fått på fjärde dags morgonen – bed systrarna skrifva ett ord bara som svar på detta – och skrif till Köpenhamn der jag i alla fall stannar 1 dag för att helsa på Krohn och se huru han gör med min fänr. Stål utställning
Paris fredag 10 maj 1901 10. toukokuuta 1901
Krohn har varit sjuk, likasom hela familjen. men han, knappt kommen på benen efter en 3 veckors bronckit (sängliggande) har anordnat min utställning i Kbhvn och nu gifvit sig ut på en föreläsningstournée i provinsen. – Mario, blekrotsaktig och svag är skickad på landet. Om fänr. Ståls Sägner originaler skrifver han: "Det bliver en höjst intressant Udstelling. Tegningarne ære rigtignok mangfoldige gange bedre end Gjengivelserne." – Vidare "Jag glæder mig meget over Din Succès med Acktés Portret, Kjæreste Ven, naar Du blot vil bruge Dine Evner paa rette maade, ere de saamand gode nok og Du er ikke bliven for gammel. Tvertimad Du er i Din bedste Alder til at frembringe gode Værker.".