Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

riddare i tysk medeltidssaga, som gett upphov till Richard Wagners opera med samma namn

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Tannhäuser
Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1. huhtikuuta 1875
Efter gudstjänsten hade de tänkt göra en promenad i Champs Elysées, men de överfölls av ett störtregn (en dagligen återkommande överraskning i Paris); de gick istället hem till Pauline; Mademoiselle Suzanne var bortrest och hade tagit med de två norska "fruntimren" till sin hemtrakt Bar-le-duc i Lothringen; Filip Forsten sjöng ur Lohengrin och Tannhäuser.
Paris 18 April 1875 18. huhtikuuta 1875
Ännu några ord om Sargents, som är en helt artistisk familj; fadern är f.d. läkare och mycket rik; de reser nu sedan 20 år tillbaka, mest har de bott i Venedig och Florens, modern och barnen tänker inte på annat än musik, litteratur och måleri; modern Mary Sargent har mycket utpräglad smak och kommer vanligtvis i dispyt med Julian Alden Weir om Camille Corot, som Madame Sargent inte vet att uppskatta; misserna Austin är mera uteslutande musikaliska; Miss Sarah Austin beundrar Richard Wagner och spelar med entusiasm ur Lohengrin och Tannhäusen; unge John Singer Sargent har sagt att Edelfelt är femte i Jean-Léon Gérômes ateljé och alla tror därför att han är en stor tecknare.
Paris d. 12 Maj 1875 12. toukokuuta 1875
Edelfelt skulle gärna se någon av Richard Wagners operor; i Köpenhamn har han sett "die Meistersinger von Nürnberg", men den lär vara hans sämsta; Pauline Ahlberg talar med förtjusning om Tannhäuser och Lohengrin.
P.burg. tisdag afton 7. tammikuuta 1879
Edelfelt skall träffa Emil Walleen på Akademin; Emil vill se Tannhäuser, Edelfelt vet inte om han orkar.
Stockholm d 27 okt 1879 27. lokakuuta 1879
Förutom Adelaide Ristori har Stockholm mycket annat att bjuda på i dramatiskt hänseende; Tannhäuser ges följande dag, Karl Kellberg gör furor [succé] på dramatiska teatern, och ett danskt sällskap spelar Ludvig Holberg på Blanchs teater; Edelfelt kan emellertid inte fullt ut njuta av utbudet då han väntar på att få komma till Paris.
Stockholm d. 11 / XI kl ½ 12 på natten 11. marraskuuta 1879
Edelfelt gick och såg på Tannhäuser; bara Lunkan Lundqvist förstod att ge "feierlich" [högtidlighet] åt sitt spel.
Onsdag 2. marraskuuta 1881
I afton har gubben Manzey tagit en loge för Tannhäuser. Fröken Sophie enda damen.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10. toukokuuta 1899
Om lördag tänkte jag först gå på Tannhäuser, men blef i går bjuden på middag till Menard-Dorians, midt in i Dreyfus klicken, Clemenceaus och Picquarts vänner. Det är alltid roligt der, om och så den spyflugan Léon Daudet är tråkig att se och höra.
Paris 27 nov. 1900 27. marraskuuta 1900
Jag har i dag gjort en studie till fröken Acktés porträtt som är bra. Krohns sista ord innan han reste var: se nu till att få det porträttet riktigt bra: Stanna litet längre om så behöfves, men gör nu en god målning igen – det är ändå det vigtigaste! Krohn blef allt mer och mer förtjust i fr. Acktés sång och spel. Hon är alldeles, alldeles utmärkt i Glucks Alceste. Elle a de la ligne! Hon får då gno på, flickan stackare; på samma vecka Alceste, Tannhäuser och Romeo och Julia och två Soirées dans le monde. Det är ingen sinécur att vara primadonna vid Operan i Paris. Jag kan dock icke måla henne i Alceste kostymen, helt grekisk, men kall på en tafla – icke heller i Elisabeth, der man ej ser hennes hår för doket, ej heller som Elsa der hon har en otäck teaterkostym på sig. Om lördag går jag och se på henne som Julia – Krohn sade att hon vunnit enormt som julia på detta år. Der har hon i första akten en utmärkt vacker renaissancekostym. Jag tror dock när allt kommer omkring att jag målar henne i stor svart hatt och grå pelskappa och svart klädning med paljetter – allt i svart och brunt och grått – det står så "henrivende i Farve".
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2. joulukuuta 1900
Der finnes ju vackra saker, duetter i Romeo och Julia och deras: Non, ce n'est pas le jour / Ce n'est pas l'alouette! / C'est le doux rossignol / messager de l'amour, som går igenom en hel akt är förtjusande. Jag mins när jag första gången hörde den med Pauline Ahlberg, stackaren, bjuden af henne – huru hon underströk hvarje, ord i texten. (Ackté sjunger hela rolen litet för tragiskt tycker jag – ty hon är tragédienne det såg jag i Alceste af Gluck – icke naivt barnsligt. Mme Carvalho, som för resten var en af de bästa sångerskor jag hört och som funnits, kunde, trots sin väldiga volym, få fram mera af detta omedvetna och unga. Men fr. Ackté kan, i tragiska scener, der hon verkligen spelar med med lif och själ, väcka rigtigt medlidande – så ung och så olycklig, tänker man! – Bertha såg henne ju i Tannhäuser der hon var utmärkt. – Men körerna i Romeo och Julia äro bra ytliga ändå, och så boulevard-franska – Nåja, något djupt snille var ju Gounod icke. Jag hade sist varit på Operan med hela utställningsbundten – japaner, negrer, ryssar, tyskar och skandinaver, och operasalen föreföll nu så underligt kråkvinkelparisisk med ansigten som man sett här i åratal.