Albert Edelfeltin kirjeet

Syväsukellus Albert Edelfeltin elämään ja taiteelliseen työskentelyyn – Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen, Alexandra Edelfeltille vuosina 1867–1901

Kirjeet aikajanalla ovat kronologisessa järjestyksessä, alkaen ylävasemmalta ja jatkuen alhaalle ja oikealle
  • Kirjeet
  • Suomeksi käännetyt kirjeet
  • Liittyvät kirjeet

Kirjoitus

av Namur, drottning av Sverige, Norge och Skåne, g.m. kung Magnus Eriksson

Lähteet

Esiintymiset kirjeissä

Näytä henkilöyhteydet Blanka
Forts. d. 13 på morgonen 13. tammikuuta 1877
Modellen meddelar att hon inte kan komma förrän den 19, eftersom Edelfelts svar kom för sent; han ger utlopp för sin förargelse genom att skriva till Alexandra Edelfelt; han hade förberett allt för att måla drottning Blancas huvud; som Mamma vet hade han efter mycket besvär fått tag i en vacker blondin, som är så upptagen att hon bara kan komma tre gånger före Salongen, varav den första gången nu inte blev av.
Paris d. 28 Januari 77. 28. tammikuuta 1877
Edelfelt har nu haft modell för huvudet till Drottning Blanca; han gör henne blond 1. för att modellen är blond, 2. han har börjat så och 3. Eugène Viollet le Duc påstår att det inte finns ett enda exempel på att någon brunett under medeltiden ansetts som en verklig skönhet; Edelfelt skulle vilja ha ett elegant, lätt genomtecknat och spirituellt framställningssätt i måleriet, men i stället gör han det tungt, ofta dystert i färgen, klumpigt och dumt.
Tavlan upptar Edelfelts tankar till den grad att han inte har varit på teater eller konsert på länge; tavlan förefaller sämre dag för dag, men först nästa vecka tror han att man får något begrepp om tavlan; han har tänkt på att göra några figurer till, som Alexandra Edelfelt föreslår, men det skulle splittra helheten; han håller på med klänningen nu; han har haft modell för pojken och Blanca.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31. tammikuuta 1877
De sista dagarna har han arbetat på men ingenting åstadkommit; Drottning Blancas huvud är lika dåligt som för fyra dagar sedan, men det har kostat honom 40 francs i modell; aldrig mer tar han modell hela dagen, förutom att det kostar ägnar man eftermiddagen åt att förstöra det passabla man åstadkommit på morgonen; det är "abrutissant" [förslöande] att gå på så från dag till dag och han låter det usla huvudet vara någon vecka; han har varit nedstämnd, men Alexandra Edelfelt behöver inte oroa sig, det är främst hans eget fel att han inte kan måla.
Paris d. 5 Februari 1877. 5. helmikuuta 1877
Edelfelt hoppas att Alexandra Edelfelts intresse för Blanca skall göra den nytta; hon vet inte hur dålig "plankstrykare" Edelfelt är, men han vill göra något gott, stort och skönt här i världen; han hälsar till de små älskade systrarna.
Paris d. 15 Februari 1871 15. helmikuuta 1877
Edelfelt vill göra drottning Blanca i Alexandra Edelfelts smak; enligt den svenska historiebok han konsulterat är ryktet om att hon mördat Erik osant, eller saknar åtminstone historiska bevis.
Edelfelts tavla är ännu grå och matt i färgen; Maxime Faivre säger att tavlan är bra, men Edelfelt vill höra Jean-Léon Gérômes omdöme innan han tror på att den duger; Gérôme borde komma från Italien följande vecka; Edelfelt har målat om Blancas huvud ett antal gånger, han har åter modell de tre närmaste dagarna; folk har komplimenterat kompositionen och ställningen.
Paris d. 18 Februari 1877 18. helmikuuta 1877
Edelfelt lovade Alexandra Edelfelt en skiss av sin tavla; tavlan liknar mycket den allra första blyertsskissen; Blancas klänning är i vitt ylle med invävda sidenränder, guldstickade röda sammetsärmar, pärlor i håret; gossen har en rödgrå kolt och byxor gris perle [pärlgrå]; rummets tapisseri [tapeter/draperier] är mörkgrönt och mörkrött, möblerna av fernissad ek; syskrinet inlagt med emalj efter Ludvig den heliges skrin; det tapisseri hon syr på är gjort efter hertigen av Lothringens berömda broderi i Eugène Viollet le Ducs utmärkta arbete Mobilier français.
Vännerna tycker att kompositionen i rida ranka är bra; Blancas huvud och uttrycket i det saknas ännu; han får ingen modell till huvudet förrän den 4 mars; tavlan tar sig betydligt bättre ut i ram.
I fonden på Edelfelts tavla har han Svea rikes vapen infört i tapisseriet [tapet/draperi] och i broderiet som Blanca håller på det; där står Dei gratia rex Svecia, som på kung Magnus sigill; det vore roligare att måla något från Vasatiden, medeltiden var en barbarisk tidsålder utan några andra idéer än de storas egennytta och katolsk fanatism.
Paris onsdag d 7 mars 77. 7. maaliskuuta 1877
Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt råd om vad han skall kalla tavlan på franska; han ber Mamma läsa igenom Zacharias Topelius saga och se om hon hittar någon fras som kunde översättas; ingen människa blir klokare om han skriver La Reine Blanca de Suède et son fils Haquin [Drottning Blanka av Sverige och hennes son Håkan]; det är heller inte rätt att kalla det för en légende suèdois [svensk legend]; det skulle bli obegripligt att översätta rida, rida ranka till franska; ett förslag är l'Education d'un futur chevalier [uppfostran av en framtida riddare].
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt hälsa alla och kyssa de älskade småsystrarna; han sänder med en teckning av Blancas huvud.
Paris d. 18 mars 1877. 18. maaliskuuta 1877
Edelfelt har expedierat tavlan till Salongen; i den nödvändiga bulletinen skrev han på franska: Blanca av Namur, drottning av Sverige, och prins Håkan; med mindre stil tillade han att drottning Blanca, enligt legenden, hade som ambition att förena sin son Håkan med Margareta av Danmark; i väntan på att realisera sina drömmar lät hon sin son rida på sitt knä medan hon sjöng en sång som uttryckte hennes planer; om Alexandra Edelfelt tycker att förklaringen är dum, finns det tid att ändra notisen; katalogen trycks först i slutet av april.
Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22. maaliskuuta 1877
Brevet innehöll råd om Blancas ögon och en översättning av visan; Edelfelts egen översättning av de första raderna i rida ranka, var förvånande lik Alexandra Edelfelts; han tror ändå inte att rida ranka skulle göra ett sådant intryck som t.ex. liten Karin på den franska publiken, som inte kan förstå traditionen, barndomsminnena och det gammaldags präktiga i ramsan; därför nöjde han sig med några förklarande rader, som troligen ännu kan ändras, eftersom katalogen trycks först i april.
Paris lördag. 13 maj 77. 13. toukokuuta 1877
På eftermiddagen gick Edelfelt till Ahlbergs, som bjöd med honom på middag på Café Helder, ett dyrt demi-monde ställe, men på dagen anar man inte den publik som infinner sig där efter klockan 12 på natten; med på middagen var också doktor Albert Laurin med fru, "gamle gubben" Bolinder med järnfabriken, hans dotter, samt en ung Monsieur Eugène Thiébaut; de tre "fruntimren" såg alla bra ut; Edelfelt skulle vilja veta om fröken Klara Bolinders vackra minspel och ständigt växlande uttryck i ögonen var naturligt eller inlärt; om det är inlärt får det Edelfelts beundran, hon behärskar i så fall balansgången i koketteri; doktor Laurin drack "drottning Blancas" skål; unge Thiébault talar bra svenska, även om han konstruerar meningar på franskt vis; han är uppfostrad i Stockholm; han är i staden i affärer och skall nästa år göra sitt "volontariat" [militärtjänstgöring].
Paris d. 18 maj 1877. 18. toukokuuta 1877
Adolf von Becker ansåg att de skulle be William Grommé, som är Johan Friedrich Hackmans kusin och som lär tycka om Edelfelts Blanca, att skriva till Hackman.
Paris 2 Juni 77 2. kesäkuuta 1877
Carl Gustaf Estlander vill låta fotografera Edelfelts Blanca i Stockholm för verket ”Nordiskt Museum”; om Albert Laruin inte har något emot det och om de står för alla utgifter låter han gärna sin tavla åka via Stockholm.
Paris, d 30 Juni 77. 30. kesäkuuta 1877
"Blanca" har fått kritik i le Soir, som han sänder med; kritikern säger att hon inte har "le diable au corps", inte har det "tusen djefla" som Sergell talade om; Edelfelt begriper inte hur man i ett sådant fridfullt ämne kan lägga in någon djärvhet à la Michelangelo; men kritikern uppmuntrar ju också rätt mycket.
Paris, söndag d. 1 Juli 77. 1. heinäkuuta 1877
Ska Edelfelt skriva till fru Aurora Karamzin, som aldrig med namn meddelat att hon är intresserad av tavlan?; ska han fråga Herman Frithiof Antell? Edelfelt tänker gå till Chabod och skaffa upplysningar om den franske herren som hört sig för om tavlan; Edelfelt är lycklig över att ha tagit emot Carl Mannerheims pengar; om Blanca inte blir såld är det ändå ifrågasatt om han kan resa ut på hösten; Edelfelt hade just tänkt expediera [sända] tavlan till Stockholm, vilket han väl får lov att göra i alla fall; han har åtminstone pengar för närvarande och får tid att tala om saken med Alexandra Edelfelt då han kommer hem.
Stockholm, tisdag d 16 okt 77. 16. lokakuuta 1877
Albert Laurin tog Edelfelt till förlagsexpeditionen (Norstedt & söner); Edelfelt träffade doktor Höckerberg som skrivit Edelfelts biografi, och bad honom kommentera den; gravyren kommer att kosta ca 1 000 francs, därför skall Laurin försöka sälja klichéer till England, Tyskland och Danmark; Blanca får allt resa världen omkring.
Paris 1 dec. 77 1. joulukuuta 1877
Albert Laurin delade Edelfelts åsikt om Regniers gravyr; Laurin är rasande och betalar inte Regnier innan denne graverar om vissa partier, t.ex. Blancas huvud; eftersom man redan utannonserat det häfte av Nordiska målars taflor där träsnittet skall förekomma ser sig Laurin tvungen att låta trycka ett begränsat antal exemplar, och sedan skicka stocken tillbaka.
Paris den 1sta Januari 1878. 1. tammikuuta 1878
General Julius Lindfors har telegraferat för att fråga om Blanca får ställas ut på världsexpositionen i Paris; inlämningstiden i Petersburg går ut 20 januari och Edelfelts påbörjade tavla skulle omöjligen hinna bli färdig till dess; i slutet av telgrammet står "Fru Karamsin tillåter"; Edelfelt gav sin tillåtelse.
Börjadt den 4de Jan. 78. 4. tammikuuta 1878
Det bästa beviset för Edelfelts utmattade tillstånd för två dagar sedan är att han inte hann längre i sitt brev; Alexandra Edelfelt borde ha fått svar beträffande den Lindforska affären och Blanca; Edelfelt bekräftar sin tillåtelse att ställa ut tavlan; fru Auroroa Karamzin är god som tillåter detta; det är kanske bra att Blanca kommer till världsutställningen, även om den andra tavlan ställs ut; kanske förvillar sig någon medalj eller mention honorable [hedersomnämnande] till Drottning Blancas gemak.
Kamraterna tycker att tavlan är bättre målad än Blanca, mera frisk och kraftig i färgen.
Paris d. 10 Jan. 78. 10. tammikuuta 1878
Det som alla anmärker på är en viss monotoni i utförandet; detsamma hade Jean-Léon Gérôme anmärkt på i Blanca; Edelfelt har försökt åtgärda saken genom att stå långa stunder i Luxembourg och se på Antoine Vollons natures mortes; allt vad Vollon gör har fullkomligt den natur och de egenskaper som föremålet i naturen.
Paris d. 13 Jan. 1878. 13. tammikuuta 1878
Edelfelt har haft mycket tråkigheter med gravören Regnier, angående retuscheringen av Blanca.
Paris d. 3 februari 1878. 3. helmikuuta 1878
Det förargar Edelfelt att så många menar att han gått ut från sin egentliga karaktär med Carl IX; de menar att hans begåvning ligger åt det milda, känslofulla hållet; Blanca var ett uttryck för hans egentliga väsen; han ifrågasätter att han vore av sådan Topeliusk-Hertzbergs kärringnatur att han inte kan ta itu med ett manligare ämne.
Edelfelt skall skriva till Leuhusens, faster Hermanine Edelfelt och farbror Erik Edelfelt i Götheborg; han skall sända med ett fotografi av Blanca åt alla.
Paris d 7 Febr. 78. 7. helmikuuta 1878
Frits Thaulow har frågat Edelfelt om råd för de tableaux vivants som skall uppföras på hans frus födelsedag; Thaulows föräldrar och syster har kommit på besök från Norge; de har tänkt sig Edelfelts Blanca som en av tablåerna; Edelfelt är smickrad då de andra tablåerna är kopior av konstverk på Louvren; man skall göra tavlor av Hans Holbein, Rembrandt och Jaques-Louis David.
Axel Borg blir en ypperlig Tizian; en svensk Hjalmar Sandberg blir en Bartholomeus Van der Helst, Hugo Salmson en Anthonis Van Dyck; det fordras lite att göra sådana tablåer bra, huvudsaken är ramen, belysningen och l'esprit artistique [konstnärlig anda]; idag går det av stapeln; det galnaste är att alla medverkande får stå bakom förhänget som packade sillar; Edelfelt har lämnat sidendraperiet som han använde till Blancas kjortel till deras disposition.
Det var mycket roligt föregående dag; det var mycket folk, tablåerna var lyckade och sedan var det sång och imitation; en svensk målare Hjalmar Sandberg har talang för imitation, han gjorde Söndagsmetare vid Seinen och Blondin på lina; Edelfelts tavla Blanca applåderades mycket; Edelfelt behövde inte klä ut sig då han fick Sandberg att överta "porträtt från peruktiden".
Edelfelt har fått brev från Julius Lindfors; Blanca har accepterats med acklamation av juryn i Petersburg; Lindfors meddelade därtill att man har frångått de stränga stadgarna om att tavlor och skulpturer skall lämnas in i Petersburg, de kan nu också lämnas in i Paris.
Paris d. 18 febr 78. 18. helmikuuta 1878
Nästa år tänker Edelfelt göra St Henrik och Lalli; eftersom han tar ögonblicket efter mordet blir det hela en stämningsbild; unter uns [oss emellan] tror Edelfelt att Carl IX är duktigare målad än Blanca; hans bekanta anser att de två kvinnorna är det bästa i tavlan; följande dag skall han beställa ramen.
Paris d. 16 mars 78 16. maaliskuuta 1878
Jean-Léon Gérôme har sett Edelfelts tavla och var vid sidan av några detaljanmärkningar i det stora hela nöjd; han tyckte Edelfelt gjort framsteg sedan Blanca; han överlät åt Edelfelt att avgöra om tavlan skulle ställas ut på Salongen eller på världsutställningen; Gérôme undrade om Vasilij Véréstchagin kommer att ställa ut i ryska avdelningen, och trodde inte att Edelfelts tavla skulle dödas av den ryska konstens mästerverk; Gérôme tyckte Carl IX:s figur var väl tecknad, vilken Walter Runeberg kritiserat; han rådde Edelfelt att göra svarta ärmar åt hertigen; den unga flickan tyckte han var bra.
Tisdagen d. 23 april 78 23. huhtikuuta 1878
Det är skandal att ingen konst ännu har anlänt från Petersburg; får se om Blanca alls blir utställd.
Paris d. 5 Maj 1878 5. toukokuuta 1878
Edelfelt kommer från en utställning där han träffat Pietro Krohn; ett danskt herrskap Hirschsprung har besökt Edelfelt; Heinrich Hirschprung är tobaksfabrikant och hans fru Pauline är sympatisk, i synnerhet för att vara judinna, hennes man är jude; de äger en stor tavlesamling i Köpenhamn och har velat göra Edelfelts bekantskap sedan de sett fotografiet av Blanca; Krohn tror att de skall göra en beställning; de skall träffas följande dag på utställningen.
Blanca är i allmänhet mycket känd i Köpenhamn; Pietro Krohn råder Edelfelt att nästa år ställa ut något "morsomt" [lustigt] där.
Paris d 21 maj 78 21. toukokuuta 1878
De flesta tavlorna är nu upphängda på ryska konstavdelningen; Blanca har en utmärkt plats, men Edelfelt trodde att tavlan var bättre; han har gått framåt sedan dess, alla säger att han målar djärvare med mera "corps" [kropp] i färgen.
Paris d. 29 maj 1878 29. toukokuuta 1878
Ryska avdelningen blir bättre än man trodde; Blanca har en bra plats; Alexej Harlamoffs porträtt och Antocholskys statyer hjälper upp det hela.
Paris d 4 Juni 1878. 4. kesäkuuta 1878
Den ryska konstavdelningen har öppnats; den är placerad mellan den spanska och den belgiska och står sig inte mer än jämnt mot sådana grannar; alla säger att Edelfelt gjort framsteg sedan Drottning Blanka, som han fått en viss antipati mot; det är förskräckligt att tänka att Edelfelts, Adolf von Beckers och Karl Emanuel Janssons tavlor är tio steg från Marià Fortunys och Raimundo de Madrazos; Edelfelt är nöjd att han sände den större tavlan till Salongen.
Paris pingstdagen 1878 9. kesäkuuta 1878
Edelfelt får fortfarande komplimanger för sin tavla på Salongen; den allmänna meningen är att han gjort framsteg från ifjol (Blanca förefaller blek och svag i både teckning och färg); Edelfelt väntar på vad tidningarna skall säga.
Paris d. 1 Juli 1878 1. heinäkuuta 1878
Som Alexandra Edelfelt förutsätter har tidningarna skrivit om hans tavla; l’Illustration säger att Blanca är en vacker och fin tavla, men att detta enda bidrag inte är tillräckligt för att ranka den unga konstnären, vars kraftiga och originella andra komposition vi samtidigt får beundra på Champs Elysées [Salongen].
Två herrar som presenterade sig som Goupils andra jag och en företrädare för huset Goupil & Co i New York besökte Edelfelt; de beställde en liten tavla (ungefär fjärdedelen av Blanca) med två figurer efter en croquis (en landsknekt och flicka) för 100 francs att göras i höst; de tog spanskan för 500 francs utan ram; om dessa första tavlor behagar kan Edelfelt få en ständig försäljning av småtavlor hos honom; följande dag kommer modellen och Edelfelt skall retouchera händerna på spanskan; kanske hade det varit noblare att ge tavlan åt Carl Mannerheim.
Paris d. 9 Juli 1878. 9. heinäkuuta 1878
Medaljerna på världsutställningen är utdelade; ingen ryss fick hedersmedaljen; första medalj fick Henry Semiradsky, andra Pavel Kowalewsky; bildhuggaren Mark Antocholsky fick första medalj, Alexej Harlamoff andra; Adolf von Becker och Walter Runeberg fick mention honorable [hedersomnämnande]; Edelfelt lär ha varit förslagen för tredje medalj, men Blanca ansågs inte tillräckligt nationell och man ansåg att en enda tavla inte var nog.
Paris den 15, redan den 15 Juli! 15. heinäkuuta 1878
Jules Comte som tidigare skrivit vänligt om Blanca har nu också i berömmande ordalag talat om Carl IX.
Edelfelt har arbetat på den "farvtegning" [färgteckning] av Blanca, som Heinrich Hirschsprung ville ha; Edelfelt är ovan med akvarellmålning och det blir en förfärlig smörja.
Petersburg onsdag afton. 8. tammikuuta 1879
Heimbürger är en god kund; han prisade Edelfelts drottning Blanca och sade sig gärna ge sin Alexej Harlamoff för den; där fanns goda tavlor av Félix Ziem, Amédée Rosier och Aleksej Bogeljubov.
Paris d 22 Jan. 1879 22. tammikuuta 1879
Edelfelt har fått brev från Ny illustrerad tidning, i vilket det förklaras att telegrammet innehöll ett fel; i stället för Blanca borde det stå hertig Karl; det är således denna tavla som skall reproduceras.
Lördag mars 79. 15. maaliskuuta 1879
À propos skvallret om fröken Beckman har Edelfelt aldrig gett henne Blanca eller tre fotografier av sig; i en svag stund på Adlerbergs maskerad har han på artig begäran lovat henne sitt porträtt; därifrån kommer troligen historien om hans ömmare känslor för henne.
d. 28 Mars 1879. 28. maaliskuuta 1879
Tänk om den högt uppsatta damen ville köpa Carl IX; om en kopia av Blanca är villkor för köpet av Carl IX går Edelfelt med på det, även om han är säker på att misslyckas; det är svårt att kopiera sig själv, i synnerhet då han bytt maner och sätt att måla.
Annandag påsk 79. 14. huhtikuuta 1879
Edelfelt har fått skriftlig förfrågan från Petersburg genom agenten herr Schön om priset på att kopiera Blanca och priset på Carl IX; Edelfelt svarade att han gör Blanca för 3 000, men lovar den inte förrän sommaren 1880, samt avstår Carl IX för 7 000 francs.
d. 3 Juni 1879 3. kesäkuuta 1879
En förläggare Baschet som för två år sedan utgav Blanca och Tajtas (Fredrika Snygg) huvud fick ett album till låns, som han inte lämnat tillbaka; i en redogörelse för världsutställningen har "det nötet" publicerat en dålig teckning från 1875 som ett prov på Edelfelts talang och "l'école russe" [den ryska skolan]; författaren till boken [Mario Proth], "voyage au pays des peintres", har inte med ett ord nämnt Edelfelt i texten; det är beklagligt att Edelfelt skall figurera med ett dåligt utkast bredvid Ludwig Knaus, Mihály Munkacsy, Carolus Duran och Jules Bastien.
Köpenhamn d. 1 Juli 1879 1. heinäkuuta 1879
Som Schou skrev är Edelfelt populär så till vida att Drottning Blanca finns i varje bodfönster, likaså "les Cerises" i många.
Paris d. 30/11 1879 30. marraskuuta 1879
Gunnar Berndtsons tavla har inte kommit in i l'Illustration för att den varit utställd i Chabods "simpla" fönster; Lucien Marc förebrådde Edelfelt för att han gjort detsamma med Drottning Blanca; Chabod har ställt ut utan Edelfelts och Berndtsons tillstånd.
Paris d. 26 26. toukokuuta 1880
Karl Wetterhoff har i Nya Dagligt Allehanda skrivit en sträng kritik om Edelfelt; han beskyller Edelfelt för att inte veta vad han vill och går åt de två senare tavlorna i motsats till Blanca och hertig Carl.
Paris onsdag afton 3 nov. 1880 3. marraskuuta 1880
I Ecole des Beaux Arts fick Edelfelt tillfälle att visa dem både Paul Dubois och Jean Paul Laurens, den senare kom fram och pratade; Edelfelt hade fru Alexandra Manzey att köpa Henri Chapus Jeanne d'Arc i brons åt sin man; hos Adolphe Goupil valde han ut gravyrer åt fröken till hennes salong; Goupils gérant [föreståndare] lämnade på köpet ett fotografi av Blanca som "souvenir de M. Edelfelt" [som minne av herr Edelfelt].
Paris fredag d. 4 februari 4. helmikuuta 1881
Dagnans porträtt och min tafla ("les gravures" samma storlek som Drottning Blanca, ehuru endast med en figur, sysselsätta mig hela dagen i genom. Dertill skall jag nu teckna Croizette
Gatschina 3 januari 1882 3. tammikuuta 1882
Hit kom jag i går morgse. Ändtligen har jag börjat på duken, sedan Kejsarinnan stadfästat en skizz. Kompositionen kommer ej denna gång. Det blir något slett och icke "trouvé". Jag tror dock att detta blir bättre än de första skizzerna. Storleken är ung. som drottning blanka, på höjden. De två barnen sitta på en soffa, ungef. som Bertha, en stor magnifik snöhvit hund, bland de vackraste kräk jag sett, Kejsarinnans, skall målas bredvid. Vid tal om att gossen var sjuk första dagen sade Kejsarinnan: Det ær saa kjedeligt att De nu har forloret en heel Dag".
Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31. tammikuuta 1882
Om fredag afton var jag hos general Danilowitch, och drack the med tronföljaren och furst Georg, Åt den förre gaf jag mina fotografier, förklarade vidt och bredt såväl Drottning Blanka som Fleming, och den unge mannen tycktes mycket intresserad, bockade och tackade. Han förefaller rigtigt treflig och fix, pojken – talar mycket men utan affektation eller blyghet. Danilowitsch är polack tror jag – har en ynklig röst och är mycket didaktisk, upplysande och lärorik – för resten en lärd general som har litet reda på historia o.d.
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12. huhtikuuta 1897
Nu är det tjugo år sedan 1877 då jag utstälde drottning Blanca, och lika galen är jag som då. Ordentligt sjuk då utställningstiden nalkas, utan förmåga att se och tänka och bedöma sakerna lugnt. Dagnans råd att göra just som jag gjort var afgörande. annars tror jag hade jag ej skickat något. – Förkyld är jag dessutom och har snufva.